Länsmuseets, hembygdsförbundets och fornminnesföreningens årsbok för 2010 har kommit. Den heter Black Book Västmanland och skulle egentligen ha getts ut för ett par år sedan. Jag har bara bläddrat i den. Var nyfiken på de många bilderna, men tröttnade snart. Sida upp och sida ner med graffiti från murar och tunnlar och tåg är inte upplyftande i längden, om man inte är afficianado. Men jag utgår från att det sociala perspektivet är genomarbetat.
Råkade på en ovanlig graffitiplats häromdan. En bunkerliknande byggnad, inhägnad av taggtråd och dold av björksly, mellan järnvägen och Malmabergsgatan. Taggtråden var nedriven på ett ställe och dörrarna in till bunkern var uppbrutna. Överallt graffiti. Och mystiska trappor ner i underjorden. Med ännu mer graffiti. Jag backade tillbaka, tog några bilder och suckade över förfallet och de stora riskerna som fanns med de djupa trapporna.
Trappan till underjorden.
Mystiska pannor.
Väggen kanske finns med i Black Book?
Em snabb efterforskning visade att bunkern var någon slags mellanstation för den industrigas som en gång pumpades från gasverket på Kungsängen till Metallverken. Gasverket stängdes i början av sextiotalet, men gasen fortsatte att produceras i ett mindre verk tio år till.
De stora utrymmena under jord sägs vara skyddsrum (en kommentar påpekar att inte är skyddsrum utan underjordiska cisterner), och borde inte vara öppna för nyfikna barn. Fastighetskontoret lär vara på gång att svetsa ihop dörrarna och laga stängslet. Hoppas det går fort.
Som avslutning en bild från Stora gatan vid Karlsgatan och Mimerkvarteret. Vänstertrafik, troligen femtiotal. Titta på den lilla kiosken. Sålde man måhända tidningar där, till arbetarna och tjänstemännen i Aseaströmmen?
Mimerkvarteret. Foto: Länsmuseet.
Vid foten av trapporna finns inget skyddsrum utan två stora cisterner. De är uppskattningsvis 3 meter i diameter och 15 respektive 20 meter långa. Det är i princip lika nedklottrat där och lite riskabelt att beträda eftersom utrymmet är delat i två våningar med ett gallergolv som saknar vissa delar mellan.
Hej Anders!
Jag hann se en hel del graffiti under de år vi bodde i Västerås. Jag lärde mig känna igen en del tags och såg hur de utvecklades. Det finns massor av klotter som bara är skadegörelse, men i Västerås såg jag också många målningar som var otroligt bra. En del målare var verkliga kolorister. Det var roligt att gå i gångtunnlar och under viadukter och se vad de riktigt skickliga kunde åstadkomma. Jag har inte sett den nivån på graffiti någon annanstans.
Som jag minns det såldes det korv, på deltid, i kiosken till ett pris av 50 öre för en kokt med bröd. Högtidsstunder vill jag lova. Det var en vänlig dam som skötte ruljansen.
Gunn Carlson, västeråsare i förskingringen.
Längre bort i bilden är nog den tidningskiosken som var öppen tidigt på morgonen för dom som jobbade på Mimerverkstaden.
Bilen ser ut att vara en Studebaker Sedan av 1948-års modell, ev. Champion 4-door. Om det är en 4 dörrars var bakdörrarnas hängning bakåt, samma konstruktion som The Midnight Blue 1961 Lincoln Continental som Kennedy åkte i den ödesdigra dagen i Dallas 1963.
Gunn har alldeles rätt. Visst var det korv som såldes av en vänlig dam i den lilla kiosken. Men inte bara kokt med bröd utan också kokt med potatismos. Riktig mos, inget fuskande med pulver. Var nog den första kiosken som sålde mos i stan.