Tog mig aldrig till Stadshuset. Nöjde mig med webbteve från det extrainsatta fullmäktigemötet. Tjugo dagar har gått sedan decembertumultet, när oppositionen lämnade sammanträdet i protest. Som jag minns det klubbade ordföranden Britt Sandström igenom den beramade rapporten ändå. Hanteringen av ”förberedelserna för en avveckling” av det kommunala vårdnadsbidraget lades till handlingarna. Klubbdunk. Nu var det bara att genomföra fjolårets beslut. Oppositionens majoritetskrav på återremiss fick inte ställas.
Så kunde man bara inte göra. Hur skulle man hantera ett klubbdunk som inte borde ha gjorts? Lösningen var att skriva i protokollet att beslutet inte kunde protokollföras eftersom det var oklart vilka som var kvar efter tumultet. Det gjorde det möjligt för Britt Sandström att börja om från början och göra det hon skulle ha gjort för snart tre veckor sedan. Hon lät kravet på återremiss röstas igenom.
Därmed är julfriden räddad. Men frågan kvarstår ännu obesvarad. Har fullmäktige beslutat om en avveckling förra året eller inte? Ja, säger den styrande minoriteten. Nej, säger oppositionen, förstärkt till en majoritet med Sverigedemokraterna som bytt sida om vårdnadsbidraget. Kanske kan överklagandet av hur frågan hanterades i barn- och ungdomsnämnden ge vägledning. Men faktum kvarstår. Majoriteten vill numera ha vårdnadsbidraget kvar. Och det måste nog de rödgröna rätta sig efter, hur ogärna de än vill och hur vingliga Sverigedemokraterna än har varit. En ny rapport till nästa fullmäktige kan bara innehålla en enda slutsats: Avecklingen kan inte genomföras. Tyvärr. (Även fp säger nog ”tyvärr”, men partiet har låst sig för en avveckling för att hålla ihop den borgerliga alliansen.)
Efter detta får jag trösta mig med en häftig bild från Aseas gamla bildarkiv. Grundstenarna staplas längs Södra Ringvägen för den nya verkstad med förråd i fem våningar som Asea byggde där 1930-1932 och som fortfarande står kvar. Det första huvudkontoret vid Karlsgatan revs och man kan se den hängande bron som byggdes över till nya kontoret i Ottar tio år tidigare.
När vi ändå håller på med gamla Aseabilder. Har ni sett den här? Fotografen står i Ottartornet, troligen i början av 1920-talet och riktar kameran norrut, upp mot stan. Det stora hörnhuset vid Trädgårdsgatan – Kopparbergsvägen kallades Lilla Westmannia. Där fanns länge en matsal för bolagets tjänstemän. I dag ligger Konserthuset där.
När jag ser hästarna på den fina bilden med Lilla Westmannia kommer följande bild för mig:
”Gatan hade grusbeläggning och ingen speciell markering för trottoarer. Ibland kom det en häst dragande på en vagn. Sakta lunkande ekipaget gatan fram. Det stannade och mannen som körde klev av. Han gick till bakänden av vagnen, tog en spade och skyfflade upp hästskiten i vagnen. Därefter steg han upp och satte sig på körsitsen, smackade igång hästen och rullade sakta vidare till nästa hästskit. Yrket hästskitsuppskyfflare finns inte mer men det fanns 1950 när jag bodde på Anderslundsgatan.”
Bilden på Lilla Westmannia var intressant!
Men den kan inte vara tagen från det höga Ottar-tornet som blev klart 1919. Bildvinkeln och höjden stämmer inte. Snarare är bilden tagen längst ut på västraste änden av Ottars söder-flygel, där det idag finns ett litet mini-torn på den fjärde, översta, våningen. Men när man ser den råa betongen och ett böjt armeringsjärn nere i bildens högra hörn så är det ännu mer sannolikt att inte ens detta torn var färdigbyggt, utan att bilden är tagen när fjärde våningen på Ottar byggdes 1917 eller 1918. Kanske vintern 1917-1918?
De stora virkestravarna och det tillfälliga skärmtaket av virke (för att skydda byggmaterial) tyder också på att Ottar håller på att byggas.
Årtalet stämmer också med att det på en bild från 1922 finns träd utmed Kopparbergsvägen framför Lilla Westmannia, vilket saknas på denna bild.
En helt annan fråga: Ligger det en jättestor vedtrave i Vasaparken? Till vad? Gasverket?