Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Bomanska gården’

Har en känsla av att jag använt den rubriken förut nån gång. Det blir den inte sämre av. På onsdag ska jag resa iväg till Kina igen, och jag kan inte låta bli att titta mig omkring för att se vad jag lämnar. I dag gick vi på isen utanför Björnön. Sol, kristallklar luft, blå himmel, vida vita vidder. Elliott försökte meta med ett vasstrå i ett borrhål och Alex trampade ner i samma hål när han skulle kolla om vattnet frusit. Små banala händelser förgyller en vanlig söndag. Vi fikade på en bänk på strandbrinken där jag lekte som barn.

På väg nånstans.

 

Tittade på nya serien Kontoret. Blev bara generad. Inte kul, slog över till Galenskaperna och After Shave i Så ska det låta. Kul. Sen kom Stefan Löfven i Agenda och gjorde det bästa framträdandet i en tv-studio som en socialdemokratisk partiledare gjort på många, många år.

Västerås i mitt hjärta var det. Häromdan visade jag några av de närmast sensationella färgbilder som Carl Hennig tog i fyrtiotalets Västerås, bilder som nu skannats in av hans sonson Lars. Reaktionen på de första bilderna blev omtumlande för många. Läs kommentarerna. Här kommer två bilder till. Först en bild från Oxbacken med den klassiska husraden på den norra sidan, och den upphöjda trottoaren som var ett minne från tiden innan Oxbacken sänktes nästa hundra år tidigare. Det är mitt på dagen. Inga bilar, men två cyklister rullar i full fart ner mot centrum.

Oxbacken. Foto: Carl Henning.

 

Så en bild inifrån den Bomanska gården, i hörnet av Stora gatan och Vasagatan där Punkt ligger i dag. Järn-Olles affär vetter mot Stora gatan, inne på gården hade järnhandeln sina förråd. Det är ännu den tid när häst och vagn användes. Med färgbildens hjälp känns tiden ändå väldigt nära.

Bomanska gården. Foto: Carl Henning.

 

Fortsättning följer.

Läs VLT i morgon. Då kommer, hoppas jag, svaret på bildgåtan häromdan, om var mannen släpar sin kärra över kullerstenarna. Om ni inte har tidningen så ska jag försöka komma ihåg att tala om svaret här också.

Läs hela inlägget »

Det var länge sedan vi promenerade på Vallby friluftsmuseum. Idag gjorde vi det, ett kort tag innan snöblåsten tvingade oss inomhus. Vi var nästan ensamma inne i kaféet i den Gaggeska gården, som en gång stod vid Fiskartorget. Två systrar har övertagit ett konkursbo och lagar god mat och serverar fräscha smörgåsar. Gå dit!

Vid förra sekelskiftet tittade bankdirektören och akvarellmålaren Rudolf Gagge ut genom det här fönstret. Sedan femtio år står huset på Vallby, och den gamla atmosfären finns kvar.

 

På torget utanför står ett annat hus med anor från det gamla Västerås: den grönmålade Tenngjutargården, som stod på Kopparbergsvägen snett emot Folkets hus. Där bodde både tenngjutare och slaktare.

Gaggeska gården till höger, Tenngjutargården till vänster.

Vi fortsatte till husen i kvarteret bakom. Där ligger två hus som hörde till den Bomanska gården, där Punkt ligger i dag. I det ena träffade vi Anna Berlin, som gör lädergrejer, och i det andra huserar Åsa Lindberg med sin byggnadsvårdsbutik. Åsa har övertagit omslagspapper och diverse lådor från Sundströms järnhandel. Hon har gedigna och genuina prylar till husbyggen, och fler borde hitta ut dit.

Åsa Lindberg i Bomanska gården.

 

Byggnadsvårdsbutiken ligger i ett hus som användes av övernattande bönder inne på Bomanska gården.

 

Huset innan flytten till Vallby. Bomanska gården fick ge plats för Punkt 1969.

Jag avslutar med en klassisk bild från Fiskartorget, från 1870-tal. Det är en av de äldsta bilderna från Västerås. Gaggeska gården syns längst till höger.

Fiskartorget på 1870-talet. Helgeandskyrkan finns ännu kvar bortom Lillån. Gaggeska gården syns längst till höger, där Stadshuset står i dag. Foto: Olof Wiklund, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers