Årets kulturnatt närmar sig. Bara timmar kvar. Himlen fortsätter envisat att vrida ur sin disktrasa över Mälardalen. Hoppet är det sista som överger oss. En kulturnatt i Västerås ska vara klar, kylig, med aningar om höst och med en månskära som hänger över Fiskartorget. Ungefär som på affischen.
Större än någonsin.
Jag ska hålla tre föredrag med bilder i VLT:s Åsikten. De startar 18.30, 20.30 och 21.30. Temat är Så var livet att leva i Västerås. Imperfektum antyder att det ska handla om min uppväxt och ungdom. Fyrtiotal till sjuttiotal, ungefär. Minnen, platser, människor. Jag får hålla på i 20 minuter. Min första version var väl en timme, ungefär. Nu har jag gallrat och strukit, 20 minuter är vääääldigt kort tid för en notorisk pratmakare. Kill your darlings, som dom säger på engelska. Första bilden tror jag blir så här, fast snitsigare layoutad. Jag har några timmar på mig.
Lugn, jag ska fixa till den. Foto: David Eriksson.
Jag kommer att berätta om nöjeslivet. Om danshak och diskon – som jag inte var på. Jag dansade inte, jag gick och ställde mig på Rocklundas läktare i regn och snö i stället. Detta hände sig vid den tiden när både bandy och hockey spelades utomhus. Här är en fantastisk bild från VLT-arkivet som jag ska visa i kväll. Den togs i januari 1965, sista säsongen som hockeyn spelades på tvärs över bandyplanens norra ände. En särskild läktare, till höger, sattes upp på bandyisen. Det kunde komma 10 000, ibland 12 000. Här ska VIK spela mot Brynäs. Jag står nånstans på stora läktaren. Jag har rutig hatt. Man hade hatt på den tiden. Hatten åkte i luften när Garvis drog in sin backhand.
Utomhusrinken på Rocklundas bandybana, januari 1965. Foto: VLT.
Ser ni nummer 13 som värmer upp nära den hitre sargen. Nej, det kan ni knappast göra med den upplösningen. Hursomhelst, det är Hasse Mellinger som året innan hade värvats från Bofors för 5 000 kronor. Han satsade pengarna i en bilfirma ovanför Oxbacken. Nu huserar firman på Bäckby och Mellinger håller fortfarande i gång. Han minns matchen som vore den igår. ”Jag la inte ner så mycket energi på träning och sånt, jag levde mest på min talang”, säger han nu.
Hans Mellinger har passerat de 70.
I går räckte hans talang till för att sälja en begagnad bil till en familj som håller på att flytta sina bopålar från Tanzania till Västerås. En av Mellingers anställda fick sköta kontraktsskrivningen.
Två bilar i Dar, en i Västerås.
Jo, jag höll på att glömma en sak. Bilden från utomhusteatern i Folkets park i förra inlägget var förmodligen felvänd. Den såg ut så i Länsmuseets arkiv, men uppmärksamma bloggläsare har påpekat att den borde se ut så här:
Fullsatt i parken. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.
