Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Rocklunda’

Plogade mig ut till bygdegården i Barkarö i går för att prata och visa bilder på Sockengillets årliga fest. Så här står det i dag på gillets hemsida: ”Trots konkurrensen från TV, där Zlatan och Messi spelade fotbollslandskamp på Friends Arena, var det fullsatt med över 80 personer runt borden i Bygdegården. Huvudpunkten i kvällens program var  journalisten och författaren Anders Lif , som visade bilder och berättade om det gamla Västerås. Det väckte många minnen hos åhörarna. Av applåderna att döma var programpunkten mycket uppskattad. Föredraget inramades på ett trevligt sätt av ‘sockentrubaduren’ Lars Kjellström.”

 

Bygdegården i Barkarö i går.

Bygdegården i Barkarö i går.

 

Lars Kjellström.

Lars Kjellström.

 

Jag hade plockat ihop ett program med minnen från de tio år jag skrivit lokalhistoria i VLT. Började med några bilder från artikelserien om 1917, som sedan blev en bok. Det var under det arbetet jag uppräckte vilka bildkällor som fanns dolda i staden, till exempel i ABB:s historiska arkiv. Där hittade jag den här ovanliga bilden på en matkö i Västerås en morgon under orosåret. Det är kvinnor i Aseafamiljer som väntar på att Aseas egen butik ska öppna. Där sålde bolaget mjölk, kött och specerier till sina anställda. Det var under en tid när det mesta var ransonerat och svåråtkomligt.

Kö utanför Aseas livsmedelsbutik på Kopparbergsvägen 1917. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

Kö utanför Aseas livsmedelsbutik på Kopparbergsvägen 1917. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

 

Det är fullmäktige i kväll. Har slutat längta dit. Kommunalreportaget känns avlägset. Men jag gick ändå in på nätet och kollade vad som hände på kommunstyrelsen i går. Och hittade en nyhet! Kommunledningen säger ja till ett nytt elitstöd i Västerås. Det har funnits tidigare men varit borta många år. Nu har ledningen i Stadshuset böjt sig för de argument som förts fram i en gemensam skrivelse från Karl-Erik Eckemark, Curt Lundmark och andra ledare. Ett riktat stöd till elitidrotten stärker idrotten i stort och ger dessutom staden reklam. En grupp, med nye stadsdirektören Bo Dahllöf och s-kommunalrådet Ulla Persson ska ta fram delatljerna tillsammans med de stora klubbarna. Stödet ska börja betalas ut nästa år. Det är bara att applådera och säga ”Äntligen!”.

 

Bandy på Rocklunda på sextiotalet. Jag gillade att stå bakom målet.

Bandy på Rocklunda på sextiotalet. Jag gillade att stå bakom målet. Foto: Stadsarkivet.

 

Claes Björkstedt har länge efterlyst en bild från hörnet Stora torget och Smedjegatan. Han vill se entrén till den butik som låg på gaveln i det hus som revs för Konsum vid mitten av trettiotalet. Det var Claes farfarsfar som ägde huset och drev en vinhandel, John Blommé och Co. Titta på den här bilden! Den dök upp när jag gick igenom en av de många lådorna i Lennart Mårtenssons bildsamling. Bilden verkar vara tagen på tiotalet. På gaveln syns två lampor över entrén och två ovala skyltar på var sin sida om dörren. Tyvärr kan jag inte se vad som står på skyltarna. Men ett litet steg på vägen kanske det är.

 

Hörnhuset vid torget med gavlen mot Smedjegatan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

Hörnhuset vid torget med gavlen mot Smedjegatan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

 

Vi kör en bild till från torget, fast av betydligt senare datum. Från sextiotalet. Husraden längs torgets sydsida väntar på att rivas för att ge plats åt Sigma.

 

Stora torget mot söder, sextiotal. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

Stora torget mot söder, sextiotal. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Årets kulturnatt närmar sig. Bara timmar kvar. Himlen fortsätter envisat att vrida ur sin disktrasa över Mälardalen. Hoppet är det sista som överger oss. En kulturnatt i Västerås ska vara klar, kylig, med aningar om höst och med en månskära som hänger över Fiskartorget. Ungefär som på affischen.

Större än någonsin.

Jag ska hålla tre föredrag med bilder i VLT:s Åsikten. De startar 18.30, 20.30 och 21.30. Temat är Så var livet att leva i Västerås. Imperfektum antyder att det ska handla om min uppväxt och ungdom. Fyrtiotal till sjuttiotal, ungefär. Minnen, platser, människor. Jag får hålla på i 20 minuter. Min första version var väl en timme, ungefär. Nu har jag gallrat och strukit, 20 minuter är vääääldigt kort tid för en notorisk pratmakare. Kill your darlings, som dom säger på engelska. Första bilden tror jag blir så här, fast snitsigare layoutad. Jag har några timmar på mig.

Lugn, jag ska fixa till den. Foto: David Eriksson.

Jag kommer att berätta om nöjeslivet. Om danshak och diskon – som jag inte var på. Jag dansade inte, jag gick och ställde mig på Rocklundas läktare i regn och snö i stället. Detta hände sig vid den tiden när både bandy och hockey spelades utomhus. Här är en fantastisk bild från VLT-arkivet som jag ska visa i kväll. Den togs i januari 1965, sista säsongen som hockeyn spelades på tvärs över bandyplanens norra ände. En särskild läktare, till höger, sattes upp på bandyisen. Det kunde komma 10 000, ibland 12 000. Här ska VIK spela mot Brynäs. Jag står nånstans på stora läktaren. Jag har rutig hatt. Man hade hatt på den tiden. Hatten åkte i luften när Garvis drog in sin backhand.

Utomhusrinken på Rocklundas bandybana, januari 1965. Foto: VLT.

Ser ni nummer 13 som värmer upp nära den hitre sargen. Nej, det kan ni knappast göra med den upplösningen. Hursomhelst, det är Hasse Mellinger som året innan hade värvats från Bofors för 5 000 kronor. Han satsade pengarna i en bilfirma ovanför Oxbacken. Nu huserar firman på Bäckby och Mellinger håller fortfarande i gång. Han minns matchen som vore den igår. ”Jag la inte ner så mycket energi på träning och sånt, jag levde mest på min talang”, säger han nu.

Hans Mellinger har passerat de 70.

I går räckte hans talang till för att sälja en begagnad bil till en familj som håller på att flytta sina bopålar från Tanzania till Västerås. En av Mellingers anställda fick sköta kontraktsskrivningen.

Två bilar i Dar, en i Västerås.

 

Jo, jag höll på att glömma en sak. Bilden från utomhusteatern i Folkets park i förra inlägget var förmodligen felvänd. Den såg ut så i Länsmuseets arkiv, men uppmärksamma bloggläsare har påpekat att den borde se ut så här:

 

Fullsatt i parken. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Läs hela inlägget »

Vintern fortsätter. Kyla, högt i tak. Lätt att andas. Folk rör sig sakta över isarna. Nästa vecka är det bandy i stan igen, när detta märkliga världsmästerskap är slut långt borta i Kazakstan. 15-0 mot USA i dag. Suck. Funderar över varför VSK tappar publik, trots att laget spelar offensivt och ligger i toppen av elitserien. Är det nån som har en bra förklaring? Tyvärr tror jag att den ekande och omysiga hallen kan spela en roll. Vinterstämningen försvann med taket. Jag säger inte att man ska gå tillbaka det gamla, som ju också innebar spel i snö och regn. Men visst saknar jag atmosfären utomhus på Rocklunda en fin vinterdag. Kolla in den här bilden. VSK gör entré på utomhustiden.

Det grönvita laget.

Som sagt. Kom gärna med förslag. Ska man försöka ha en gardin som kan dras för övre läktarsektioner när det är litet folk för att få en tätare stämning? Ska man föreslås en träläktare med trappor på kortsidan för att folk ska kunna gå runt arenan? Hur ska man förbinda sektionerna på var sin sida av elitläktaren? Är det rimligt att bortalagets supportrar blir inlåsta i ena hörnet utan tillgång till bortre kortsidans förlustelser? Kan belysningen ändras? Allt kostar, men att föreslå är gratis.

Så ännu en bild från kvarteret på Smedjegatan innan Folkets hus började byggas 1956. Tror den här bilden är tagen inne på Philipsons gård.

Bakgård vid Smedjegatan. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Nya Hattfabriken ser ut att bli en succé. Inte bara för atmosfären av gamla Västerås, utan också för maten och den opretentiösas feelingen. Minns ni hattaffären som låg där i hörnet förut? Som jag minns det var det där vi hämtade ut studentmössorna på sextiotalet. Björn Gester har skickat en bild från decenniet är så mycket hände.

Norrlins hattaffär i hörnet Kungsgatan och Slottsgatan på sextiotalet. Foto: Björn Gester.

Hans Wennerström har skickat ett vykort från åren strax efter 1907 när Stadshotellet var nybyggt. Vad gör dom på torget, frågar Hans. Utgrävningar? Eller vad?

Vag gör dom på Stora torget?

Jag tror jag har svaret. Titta på nästa bild, så ser ni att Stadshotellet byggdes innan husraden på torgets norra sida revs. När bygget var klart revs husen och Stora torget blev med ens mycket större och bredare. Det vi ser är alltså husgrunderna från byggnader med månghundraåriga anor. Några riktiga arkeologiska utgrävningar gjordes aldrig, tyvärr. Schaktmassorna från den grävda grunden till Stadshotellet kördes ner för att fyllla ut Lillån. Medeltiden försvann i ett nafs.

Stadshotellet med hus framför.

Läs hela inlägget »

Krattade bort kvistar på den gröna gräsmattan, stuvade söndersågad julgran i soppåse. Såg fram mot våren. Nu är det mörkt igen, snön faller sakta och tunt.

Var på bandy i lördags. Såg första halvlek, måste avvika för en efterlängtad tid hos ortopeden för ryggen och för höften. Tre månader har gått, landstinget måste kalla en hel hord av oss samtidigt på en lördag för att klara vårdgarantin och extra pengar från staten. Övertidsläkare jobbade och kön skulle betas av. Kanske klarade man garantin, jag vet inte, men till vilket pris? Väntrummet var överfyllt, till slut saknades stolar, folk fick stå. Jag fick vänta en timme efter utsatt tid, andra fick vänta längre. Vi ska tydligen vara tacksamma, vi patienter, och vi ska inte protestera mot att bli behandlade som boskap. Att jag sen fick trista besked om höften hör inte hit och är en annan femma. Det kan vi ta sen nån gång.

Framtidens bandyspelare brydde sig inte om VSK-Broberg. Inte om köerna på ortopeden heller.

Två barnbarn höjde tempot under lördagskvällen och söndagsmorgonen. ”Får jag låna din telefon”, sa treåringen när han vaknade och såg att femåringen fått låna farmors. Så satt dom där i trappan och joxade med diverse spel på de apparatern som kallas för smarta telefoner. Märklig tid vi lever i. Läste nånstans att man numera dukar så att telefonen får rum bredvid tallriken. Det krävs ju ständiga googlingar för att ge svar på konversationens gåtor.

Två bröder, två smarta telefoner.

Bilarna i Bennströms skyltfönster häromdan var ingen svår nöt, som jag trodde. Michael Elinder var först ut med att berätta att den raka listen på sidan av den vita Forden avslöjade att det var årsmodell 1954. Bilden är troligen från det året. Sen ringde Bengt Jansson och berättade att han köpte just den bilen, en vit Ford Crestline Victoria med grönt tak 1962. Den var begagnad. ”Han som köpte den ny från Bennströms 1954 hette Linder”, säger Bengt Jansson. Kanske var det Linder som var polis och bodde på Repslagaragatan. Bilen hade reg nr U7101. Bilen till vänster på bilden är en Ford Mercury av samma årsmodell. Här är förresten en bild på huset på Knutsgatan där Bennströms låg. Bilden togs innan huset revs (på 1970-talet?) och bilfirman är inte längre kvar.

Knutsgatan. Okänt år. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

När Olle Bennström sålde bilfirman i slutet av 1950-talet, och agenturen för Ford återgick till Yngve Swenson, fortsatte han bilförsäljningen litet längre upp i kvarteret, nära hörnet mot Herrgärdsgatan och Rudbecksparken. Kan det vara den här bilförsäljningen? Nån som vet?

Var? Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Så ett vykort igen, ur den Södermanska samlingen:

Gamla lasarettet. Nu högkvarter för landstingets administration.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers