Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Alex och Elliott’

Krattade bort kvistar på den gröna gräsmattan, stuvade söndersågad julgran i soppåse. Såg fram mot våren. Nu är det mörkt igen, snön faller sakta och tunt.

Var på bandy i lördags. Såg första halvlek, måste avvika för en efterlängtad tid hos ortopeden för ryggen och för höften. Tre månader har gått, landstinget måste kalla en hel hord av oss samtidigt på en lördag för att klara vårdgarantin och extra pengar från staten. Övertidsläkare jobbade och kön skulle betas av. Kanske klarade man garantin, jag vet inte, men till vilket pris? Väntrummet var överfyllt, till slut saknades stolar, folk fick stå. Jag fick vänta en timme efter utsatt tid, andra fick vänta längre. Vi ska tydligen vara tacksamma, vi patienter, och vi ska inte protestera mot att bli behandlade som boskap. Att jag sen fick trista besked om höften hör inte hit och är en annan femma. Det kan vi ta sen nån gång.

Framtidens bandyspelare brydde sig inte om VSK-Broberg. Inte om köerna på ortopeden heller.

Två barnbarn höjde tempot under lördagskvällen och söndagsmorgonen. ”Får jag låna din telefon”, sa treåringen när han vaknade och såg att femåringen fått låna farmors. Så satt dom där i trappan och joxade med diverse spel på de apparatern som kallas för smarta telefoner. Märklig tid vi lever i. Läste nånstans att man numera dukar så att telefonen får rum bredvid tallriken. Det krävs ju ständiga googlingar för att ge svar på konversationens gåtor.

Två bröder, två smarta telefoner.

Bilarna i Bennströms skyltfönster häromdan var ingen svår nöt, som jag trodde. Michael Elinder var först ut med att berätta att den raka listen på sidan av den vita Forden avslöjade att det var årsmodell 1954. Bilden är troligen från det året. Sen ringde Bengt Jansson och berättade att han köpte just den bilen, en vit Ford Crestline Victoria med grönt tak 1962. Den var begagnad. ”Han som köpte den ny från Bennströms 1954 hette Linder”, säger Bengt Jansson. Kanske var det Linder som var polis och bodde på Repslagaragatan. Bilen hade reg nr U7101. Bilen till vänster på bilden är en Ford Mercury av samma årsmodell. Här är förresten en bild på huset på Knutsgatan där Bennströms låg. Bilden togs innan huset revs (på 1970-talet?) och bilfirman är inte längre kvar.

Knutsgatan. Okänt år. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

När Olle Bennström sålde bilfirman i slutet av 1950-talet, och agenturen för Ford återgick till Yngve Swenson, fortsatte han bilförsäljningen litet längre upp i kvarteret, nära hörnet mot Herrgärdsgatan och Rudbecksparken. Kan det vara den här bilförsäljningen? Nån som vet?

Var? Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Så ett vykort igen, ur den Södermanska samlingen:

Gamla lasarettet. Nu högkvarter för landstingets administration.

Läs hela inlägget »

Kvällarna blir allt mörkare, på Kulturnatten nästa lördag brukar det vara riktigt höstlikt svart. Jag ska prata och visa ”nya gamla bilder” från Västerås (som det står i programmet) i Stadsbibliotekets hörsal på kvällen. Många har hört mina tidigare föredrag om Minnen av en stad, så jag tänkte leta fram andra bilder. Vi får se hur det lyckas. I dag blev jag avbruten på eftermiddagen när två barnbarn stormade in och propsade på att få höra Barbie Girl av en dansk grupp som kallar sig Aqua. Denna märkliga låt, som musiktidskriften Rolling Stone’s läsare utsett till ”nittiotalets sämsta”, skulle prompt spelas på min dator… om och om igen.

Arbete med kärt förhinder.

 

När jag letar efter de där nya gamla bilderna hittar jag förstås många antikvariska pärlor. I den Sjöbergska bokhandelns samling i Stadsarkivet finns till exempel en bild av Arosvallen från söder som jag aldrig sett förr. Eftersom de Sjöbergska bilderna som regel är från slutet av av tjugotalet eller början av trettiotalet gissar jag att den här bilden är från Arosvallens invigning 1931. Kolla naturen till höger, mot öster och nordöst. Inte ett hus! Kan det vara ladugårdar som hörde till Kristiansborgs gård? Men vad är det för mystiska halmtak som syns på den andra bilden?

Arosvallen, kanske 1931. Foto: Den Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Delförstoring. Foto: Den Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

För övrigt kan jag berätta att Kokpunkten var en punkt på dagordningen på den socialdemokratiska arbetarekommunens representantskapsmöte i måndags. Gamla Gardet protesterade och lanserade sitt eget förslag om Nöjets gröna ängar, med ett kommunalt äventyrsbad nere på Lögarängen. Men de styrande i partiet lät sig inte bevekas. Kokpunkten ska ”sätta Västerås på kartan” och Peab hade bjudits in för att visa hur fint allt skulle bli. Stämningen rapporterades bitvis som hätsk. Om det nu råder sådan samstämmighet i partiledningen kan jag inte låta bli att undra varför man inte vågade lägga fram förslaget för ny politiskt prövning när Kokpunkten plockades fram igen i våras, i väsentligt ändrad form, efter fem års tystnad. Kan det vara av rädsla för att någon skulle pröva lagligheten av direktupphandlingen?

Förresten, vet ni att de 12 eller 15 miljoner som kommunen ska stötta det privata badet med varje år är betydligt mer än vad hela Konstmuseet kostar…

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers