Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Bennström’

Läser i nån av helgtidningarna om små och oberoende boklådor i London som överlever på kvalitet och nischer, medan de stora kedjorna kraschar en efter en. Drabbades av längtan att ge mig av ut och resa till städer med spännande bokhandlare, inte bara i London. En av mina favoriter ligger vid Seine i Paris, inte långt från Nôtre Dame. Den heter Shakespeare and Company och har sin egen speciella historia. Den berättar jag inte nu, jag bara rekommenderar den. Behaglig stämning, bra böcker, annorlunda, när jag var yngre gillade jag deras samling av beatlitteratur.

Shakespeare and Company.

Läser Gabriel Wikström i SvD, SSU:aren från Västerås. Han skriver om vikten av titta framåt och få ordning och reda i partiet. Än en gång slås jag av hur ledande socialdemokrater avstår från att berätta vad de vill göra. Inte ett ord om politik. Det verkar som om ingen törs ta ställning i dag, för att inte stöta sig med vänstern eller högern inom partiet. Ska vi tillåta vinstdrivande företag inom vården eller inte? Ska vi… osv.

Det var enklare förr:

Valaffisch 1936.

Skrev om Bennströms Bilservice på Frågor om förr i VLT i dag. Om Olle Bennström som sensationellt vann Sveriges Grand Prix 1932 och som sen startade en bilfirma med serviceverkstad på Knutsgatan i Västerås. Alla bilder fick inte plats i artikeln. Här kommer några till.

Bror och Olle Bennström med den ombyggda Forden efter segern 1932. Foto: VLT-arkivet.

Bennströms låg till höger, i bildens kant, på Knutsgatan. Caltexmacken i fonden vid Kopparbergsvägen. Foto: Stadsarkivet.

Servicehallen efter utbyggnaden 1945. Bild ur VLT.

Läs hela inlägget »

Krattade bort kvistar på den gröna gräsmattan, stuvade söndersågad julgran i soppåse. Såg fram mot våren. Nu är det mörkt igen, snön faller sakta och tunt.

Var på bandy i lördags. Såg första halvlek, måste avvika för en efterlängtad tid hos ortopeden för ryggen och för höften. Tre månader har gått, landstinget måste kalla en hel hord av oss samtidigt på en lördag för att klara vårdgarantin och extra pengar från staten. Övertidsläkare jobbade och kön skulle betas av. Kanske klarade man garantin, jag vet inte, men till vilket pris? Väntrummet var överfyllt, till slut saknades stolar, folk fick stå. Jag fick vänta en timme efter utsatt tid, andra fick vänta längre. Vi ska tydligen vara tacksamma, vi patienter, och vi ska inte protestera mot att bli behandlade som boskap. Att jag sen fick trista besked om höften hör inte hit och är en annan femma. Det kan vi ta sen nån gång.

Framtidens bandyspelare brydde sig inte om VSK-Broberg. Inte om köerna på ortopeden heller.

Två barnbarn höjde tempot under lördagskvällen och söndagsmorgonen. ”Får jag låna din telefon”, sa treåringen när han vaknade och såg att femåringen fått låna farmors. Så satt dom där i trappan och joxade med diverse spel på de apparatern som kallas för smarta telefoner. Märklig tid vi lever i. Läste nånstans att man numera dukar så att telefonen får rum bredvid tallriken. Det krävs ju ständiga googlingar för att ge svar på konversationens gåtor.

Två bröder, två smarta telefoner.

Bilarna i Bennströms skyltfönster häromdan var ingen svår nöt, som jag trodde. Michael Elinder var först ut med att berätta att den raka listen på sidan av den vita Forden avslöjade att det var årsmodell 1954. Bilden är troligen från det året. Sen ringde Bengt Jansson och berättade att han köpte just den bilen, en vit Ford Crestline Victoria med grönt tak 1962. Den var begagnad. ”Han som köpte den ny från Bennströms 1954 hette Linder”, säger Bengt Jansson. Kanske var det Linder som var polis och bodde på Repslagaragatan. Bilen hade reg nr U7101. Bilen till vänster på bilden är en Ford Mercury av samma årsmodell. Här är förresten en bild på huset på Knutsgatan där Bennströms låg. Bilden togs innan huset revs (på 1970-talet?) och bilfirman är inte längre kvar.

Knutsgatan. Okänt år. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

När Olle Bennström sålde bilfirman i slutet av 1950-talet, och agenturen för Ford återgick till Yngve Swenson, fortsatte han bilförsäljningen litet längre upp i kvarteret, nära hörnet mot Herrgärdsgatan och Rudbecksparken. Kan det vara den här bilförsäljningen? Nån som vet?

Var? Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Så ett vykort igen, ur den Södermanska samlingen:

Gamla lasarettet. Nu högkvarter för landstingets administration.

Läs hela inlägget »

Brukar leverera text och bilder till VLT-serien Frågor om förr på måndag morgon, en vecka före publiceringen. Brukar skriva på fredagen. I dag höll allt på att kapsejsa. Jag försökte svara på en fråga från Håkan Gelin som ville se en bild på Bennströms Bil som låg på Knutsgatan. Textunderlag har jag så det räcker efter en djupdykning i böcker och i VLT-arkivet. Även om jag som vanligt fastnade för något helt annat än det jag egentligen letade efter. Läste till exempel, med stigande förvåning, en VLT-artikel från 1945 om en kommunal utredning som slog fast att Västerås skulle vara fullt utbyggt 1970. Då skulle det ”slutliga invånarantalet” vara högst 65 000, lägst 56 000. Tänk att utredare alltid tror sig veta bäst.

"Västerås fullbyggt 1970". Bilden från korsningen Engelbrektsgatan och Utanbygatan. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Ok, lag letade vidare. Nu gällde att få fram en bild på Bennströms Bil på Knutsgatan. Utan bild, ingen artikel. Ingen bild i VLT-arkivet, ingen på Stadsarkivet, ingen bland Ernst Bloms bilder. Nu hade jag lagt ner så mycket tid på artikeln att jag bara måste få fram en bild. Vore inte kul att börja på något nytt kvart i tolv. Slog i telefonkatalogen. Hittade Rolf Bennström, brorson till Olle Bennström. Olle blev nästan världsberömd för sin seger i KAK:s Grand Prix, Rämenloppet, 1932 med sin hembyggda Ford och som några år senare startade bilfirman på Knutsgatan. Rolf hade inga bilder, men vi pratade om hans egen persienn- och markisfirma i stället. Nog så intressant. Det är inte alla som startar en persiennfirma. Gott kaffe bjöd han på också.

Rolf Bennström, brorson till Oller Bennström.

Rolf tipsade om andra, som hade jobbat på Bennströms, och som kanske kunde ha bilder. Jag jagade vidare. Pratade med Bernt Sjöstrand, som berättade minnen men som inte hade någon bild. Jag pratade med Berndt Horsell som började jobba på Bennströms 1946 och som nu bor på Herrgärdets servicehus, mitt emot där Bennströms låg. Han kom ihåg mycket, men nån bild hade han inte.

Nu måste jag ta ett break och vara med på VSK:s marknadskommittés möte. Vi pratade om hur fler åskådare ska lockas till ABB Arena. VSK ligger i elitseriens topp, men publiken springer inte benen av sig. Är det arenans fel? Bandyns? Eller vad?

Sten-Olof Fohlin och Karl-Erik Eckemark (närmast) funderar över bandyns framtid.

Sen, när mörkret sänkt sig över Aros, fick jag napp hos Roland Nykvist på Drottninggatan som köpte motorrenveringen av det som då fanns kvar av Bennströms. Han hade en bild från femtiotalet! När jag kom dit var bilden borta. Jag höll på att ge upp. Men sen ringde hans fru och sa att dom hittat bilden. Jag åkte dit. Artikeln är räddad! Och klockan närmar sig sju.

Ni får inte se hela bilden förrän i VLT måndag åtta dar. Men ni får se en detalj, skyltfönstret mot Knutsgatan. Jag är ganska säker på att någon av bloggens bilkunniga läsare kan hjälpa mig att datera bilden.

Bennströms på Knutsgatan. När:

Trevlig helg, önskar jag, med ännu ett vykort ur Rolf Södermans samling.

Stohagsvägen.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers