Kvällarna blir allt mörkare, på Kulturnatten nästa lördag brukar det vara riktigt höstlikt svart. Jag ska prata och visa ”nya gamla bilder” från Västerås (som det står i programmet) i Stadsbibliotekets hörsal på kvällen. Många har hört mina tidigare föredrag om Minnen av en stad, så jag tänkte leta fram andra bilder. Vi får se hur det lyckas. I dag blev jag avbruten på eftermiddagen när två barnbarn stormade in och propsade på att få höra Barbie Girl av en dansk grupp som kallar sig Aqua. Denna märkliga låt, som musiktidskriften Rolling Stone’s läsare utsett till ”nittiotalets sämsta”, skulle prompt spelas på min dator… om och om igen.
Arbete med kärt förhinder.
När jag letar efter de där nya gamla bilderna hittar jag förstås många antikvariska pärlor. I den Sjöbergska bokhandelns samling i Stadsarkivet finns till exempel en bild av Arosvallen från söder som jag aldrig sett förr. Eftersom de Sjöbergska bilderna som regel är från slutet av av tjugotalet eller början av trettiotalet gissar jag att den här bilden är från Arosvallens invigning 1931. Kolla naturen till höger, mot öster och nordöst. Inte ett hus! Kan det vara ladugårdar som hörde till Kristiansborgs gård? Men vad är det för mystiska halmtak som syns på den andra bilden?
Arosvallen, kanske 1931. Foto: Den Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.
Delförstoring. Foto: Den Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.
För övrigt kan jag berätta att Kokpunkten var en punkt på dagordningen på den socialdemokratiska arbetarekommunens representantskapsmöte i måndags. Gamla Gardet protesterade och lanserade sitt eget förslag om Nöjets gröna ängar, med ett kommunalt äventyrsbad nere på Lögarängen. Men de styrande i partiet lät sig inte bevekas. Kokpunkten ska ”sätta Västerås på kartan” och Peab hade bjudits in för att visa hur fint allt skulle bli. Stämningen rapporterades bitvis som hätsk. Om det nu råder sådan samstämmighet i partiledningen kan jag inte låta bli att undra varför man inte vågade lägga fram förslaget för ny politiskt prövning när Kokpunkten plockades fram igen i våras, i väsentligt ändrad form, efter fem års tystnad. Kan det vara av rädsla för att någon skulle pröva lagligheten av direktupphandlingen?
Förresten, vet ni att de 12 eller 15 miljoner som kommunen ska stötta det privata badet med varje år är betydligt mer än vad hela Konstmuseet kostar…
Trevligt med kärt förhinder!
Om jag kisar och gissar tror jag att den övre av de två tavlorna föreställer en tidig domkyrka?
Jag var på Arosvallen i söndags och såg på riktig sport. Rugby. Glädjer mig åt att V-ås Rugbyklubb Tigrarna har återuppstått. De spöade Enköping som rankas högt. Det är annat än bandy och fotboll. Förresten varför dög inte Arosvallen åt VSK. Många sköna slantar som skulle kunnat användas till kulturen.
Rugbylaget skulle dit och plöja på skolidrottsplatsen. Hyfsad gräsmatta du vet. För idrott – för fotboll.
Kulturen kan nog plocka sina intäckter från Kookpunkten, som finnen sa.
Ladan vars gavel vi ser på bilden låg där dagens Gesällgatan möter Skrågatan. Det stämmer säkert att den hörde till Kristiansborgs gård som låg något hundratal meter söderut.
Vad gäller de enorma högarna med hö eller halm har jag två teorier:
1. Ladan är redan full med hö, och resten har man lagt utanför.
2. Man har sågat isblock ur Mälaren på vintern, staplat isblocken här och sedan täckt dom med hö eller halm. Man plockade sen ut isblocken ett och ett under året, krossade dom till mindre bitar och körde ut dom med häst och vagn till hushållen som varje vecka behövde ett nytt isblock till sitt isskåp. Kylskåp hade inte slagit igenom ännu på 1930-talet.
Bilden kan inte gärna vara tagen särskilt långt efter 1931, nej. Kristiansborg är väl byggt under 30-talet?
Ang isblock så sågades de. upp utanför Hyttan och togs in på någon sorts kedjetransportör i ett stort förråd av sågspån alldeles intill Hyttan. Minns så väl hur vi smågrabbar jumpade på de där isblocken och det hände att man kom hem genomblöt…..