Plogade mig ut till bygdegården i Barkarö i går för att prata och visa bilder på Sockengillets årliga fest. Så här står det i dag på gillets hemsida: ”Trots konkurrensen från TV, där Zlatan och Messi spelade fotbollslandskamp på Friends Arena, var det fullsatt med över 80 personer runt borden i Bygdegården. Huvudpunkten i kvällens program var journalisten och författaren Anders Lif , som visade bilder och berättade om det gamla Västerås. Det väckte många minnen hos åhörarna. Av applåderna att döma var programpunkten mycket uppskattad. Föredraget inramades på ett trevligt sätt av ‘sockentrubaduren’ Lars Kjellström.”
Bygdegården i Barkarö i går.
Lars Kjellström.
Jag hade plockat ihop ett program med minnen från de tio år jag skrivit lokalhistoria i VLT. Började med några bilder från artikelserien om 1917, som sedan blev en bok. Det var under det arbetet jag uppräckte vilka bildkällor som fanns dolda i staden, till exempel i ABB:s historiska arkiv. Där hittade jag den här ovanliga bilden på en matkö i Västerås en morgon under orosåret. Det är kvinnor i Aseafamiljer som väntar på att Aseas egen butik ska öppna. Där sålde bolaget mjölk, kött och specerier till sina anställda. Det var under en tid när det mesta var ransonerat och svåråtkomligt.
Kö utanför Aseas livsmedelsbutik på Kopparbergsvägen 1917. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.
Det är fullmäktige i kväll. Har slutat längta dit. Kommunalreportaget känns avlägset. Men jag gick ändå in på nätet och kollade vad som hände på kommunstyrelsen i går. Och hittade en nyhet! Kommunledningen säger ja till ett nytt elitstöd i Västerås. Det har funnits tidigare men varit borta många år. Nu har ledningen i Stadshuset böjt sig för de argument som förts fram i en gemensam skrivelse från Karl-Erik Eckemark, Curt Lundmark och andra ledare. Ett riktat stöd till elitidrotten stärker idrotten i stort och ger dessutom staden reklam. En grupp, med nye stadsdirektören Bo Dahllöf och s-kommunalrådet Ulla Persson ska ta fram delatljerna tillsammans med de stora klubbarna. Stödet ska börja betalas ut nästa år. Det är bara att applådera och säga ”Äntligen!”.
Bandy på Rocklunda på sextiotalet. Jag gillade att stå bakom målet. Foto: Stadsarkivet.
Claes Björkstedt har länge efterlyst en bild från hörnet Stora torget och Smedjegatan. Han vill se entrén till den butik som låg på gaveln i det hus som revs för Konsum vid mitten av trettiotalet. Det var Claes farfarsfar som ägde huset och drev en vinhandel, John Blommé och Co. Titta på den här bilden! Den dök upp när jag gick igenom en av de många lådorna i Lennart Mårtenssons bildsamling. Bilden verkar vara tagen på tiotalet. På gaveln syns två lampor över entrén och två ovala skyltar på var sin sida om dörren. Tyvärr kan jag inte se vad som står på skyltarna. Men ett litet steg på vägen kanske det är.
Hörnhuset vid torget med gavlen mot Smedjegatan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.
Vi kör en bild till från torget, fast av betydligt senare datum. Från sextiotalet. Husraden längs torgets sydsida väntar på att rivas för att ge plats åt Sigma.
Stora torget mot söder, sextiotal. Foto: Lennart Mårtenssons samling.
Anders, jag vill vara det första inlägget när jag nu framför ett stort tack för att du letat upp ett fotografi taget från gaveln på hörnhuset Stora torget och Smedjegatan. Sitter på hotell och ska iväg, men ska kommentera det fotografiet senare. En liten undran: Kan någon skarpögd tidsdatera fotografiet?
Som Barkaröbo ville jag ju gå på ditt föredrag förstås, men blev faktiskt lite förvånad att du tackade ja till arrangemanget när VSK hade match =)
Jag skriver inte in alla VSK:s matcher i kalendern för att slippa tacka nej till andra grejer. Bandy är inte livet, trots att titeln på en bok jag skrev en gång hävdar det motsatta.
Är det någon som vet varför den stora läkteren på Rocklunda kallades för ”Danska läktaren”?
Fastigheten hörnet Stora torget och Smedjegatan i kv. Isidor torde vara en av stadens flitigast fotograferade byggnader. Den hade sin fasad mot Stora torget och bestod av två våningar samt vind och källare. På fastigheten fanns också en separat envåningsbyggnad med sin långsida vänd mot Smedjegatan. Den byggnaden lär ha rymt en lägenhet och en kontorslokal vilka med tiden byggdes om till butikslokal.
Fastigheten uppges i en källa uppförd redan under senare delen av 1700-talet. Känt är att den under 1800-talets första hälft ägdes av källarmästaren Nils Gustav Frodell. År 1847 övergick ägandet till vinhandlaren Albert Wilhelm Engvall. Såväl fastigheten som Engvalls vinhandel övertogs 1873 av min farfarsfar Edvard Björkstedt och hans kompanjon John Blommé. Vinhandeln namnändrades till John Blommé & Co. Edvard B tog två år senare över Blommès hälft av såväl fastighet som vinhandel.
Övervåningen bestod av en större lägenhet med vardagsrum och matsal i fil med fönster mot torg och Smedjegata. Våningen var bostad först åt farfarsfars familj och sedan, ända fram till husets rivning, åt dottern pianolärarinnan Anna.
Undervåningen hyrdes vid sekelskiftet 1900 av Uplands Enskilda Bank. På gaveln fanns också med entré från Smedjegatan vinhandeln.
I källaren fanns lager med viner från Frankrike, Tyskland, Spanien och Portugal. Där tillverkades också ett populärt körsbärsvin som 1914 såldes till priset 90 öre för helan och 50 öre för halvan. Källaren lär ha huserat de hemskaste av stadens råttor.
Vinhandeln var välbesökt och enligt bevarat brev från expediten fru Ella Skoog kunde vid jultid kön sträcka sig långt ut på torget och stora kunder var officerare från Strömsholm och stadens regemente.
Som en följd av monopolets införande såldes vid årsskiftet 1918/19 vinhandeln till AB Vin- och Spritcentralen och några månader senare fastigheten till Västerås stad. Sannolikt vid denna tid kom den undre våningen att hyras ut till Gottfrid Johanssons Konditori och Café. Enligt uppgift lär Salaligans ledare Sigvard Thurneman (Sigvard Nilsson) vid ett besök här ha ringt efter den droska vars chaufför han tog av daga,
Huset revs 1936 och lämnade plats för stadens första Konsumvaruhus.
I ett dokument anges byggnaden mot Smedjegatan som envåningsbyggnad, men när jag studerat flera fotografier synes den också bestå av två våningar och jag skulle förmoda att undervåningen bestod av butik och kontor och övervåningen av en mindre bostad.
Sedan Anders, undrar jag varför du tror att bilden är tagen under tiotalet, jag skulle snarare gissa på slutet tjugo eller tidigt trettiotal. Det vore intressant om det gick att datera bilden, men jag hittar få hållpunkter.Nyfiken!