Packad och klar för nästa resa till Ryssland. Åker i morgon. Men innan dess hinner jag med ännu ett inlägg om Kokpunkten, som jag hoppas någon journalist nappar på.
Lysande utsikter från Ångkraftverket.
När det första avtalet mellan kommunen och Peab skrevs (och godkändes av fullmäktige) 2006 var en av förutsättningarna att badet skulle kopplas till ett vetenskapligt Science Center, och vice versa. Det sades uttryckligen. Ångkraftverket skulle lyftas ur sin dvala och nå internationella forskarhöjder, och äventyrsbadet skulle bidra med den publika delen. De tu var ett.
För att nå dessa forskarhöjder måste Kungliga Tekniska Högskolan med. Utan KTH, inget lyft. Mälardalens högskola, MdH, räckte inte till i sammanhanget. Det slogs fast på ett möte med kommunledningen, KTH och Peab i oktober 2007. Mdh fick inte vara med i diskussionen. ”Deras lyskraft räcker inte längre än till Jönköping”, sa man rakt ut på mötet. Det var KTH som skulle ge den världsomspännande lyskraften.
Det vara bara ett krux med resonemanget. KTH ville inte vara med. KTH funderade ett tag, sen sa den samlade professorskåren nej. Att flytta delar av forskningen till Västerås var inget för dem. Absolut inte.
Peab lyckades efter det inte skaka fram någon annan intressent som hade både pengar och lyskraft. I stället har nu Peab lyckats skriva sig fritt från åtagandet att forskning och bad ska följas åt. I det tilläggsavtal, som skrevs under utan föregående debatt eller nya beslut, delas projektet upp i två bolag och två delar. Forskningsdelen (som också ska se till att kraftverkets museala delar rustas upp) åläggs inga krav på genomförande. Allt försvinner i en diffus framtid.
Trots detta talar de ledande politikerna och tjänstemännen fortfarande om ”ett och samma projekt” där badet ska samsas med ”en internationell mötesplats för energi- och miljöfrågor”. Vem ska bekosta det? Regeringens extrapengar till forskning på elkrafts- och energiområdet går uteslutande till KTH och Uppsala. I byggandet av det nya virtuella europeiska EIT (European Institute of Technology), som ska matcha det amerikanska MIT i Boston, har KTH fått de europeiska pengarna för energiområdet med den nya tekniken med ”smart grids”, digitalt styrda kraftsystem.
Inget har gått till Mhd, som i stället knyter sina förhoppningar till Örebro.
Frågan, som beslutsfattarna borde ha diskuterat öppet, lyder: Vilka forskare bryr sig om ett gammalt ångkraftverk? Vilka forskare låter sig imponeras av att politikerna i Västerås lovar bort nästan en halv miljard av skattebetalarnas pengar i ett lagligt tveksamt driftbidrag till ett privatägt bad?
Nu lovar jag hålla tyst en vecka. Mot Sankt Petersburg, där det för övrigt finns ett trevligt äventyrsbad kopplat till hotellet…
Som tröst till alla som väntar på en gammal bild har jag letat fram den här bakgården på Hamngatan. Där är det bara gräs i dag. Och en trevlig hästskulptur.
Bakgård på Hamngatan. SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.
Bra att du lyfter upp dessa oegentligheter till ytan, personligen så känns ett äventyrsbad så 90-tal och de glädjekalkyler med upptagningsområde över halva Mellansverige är drömmar.
Om man lyckats dra hit forskningsresurser hade läget vart något helt annat och projektet vilat på en seriösare grund.
Mvh Lollo Gustin