… är inte VSK med längre. Ja, jo, det blir två matcher i Lidköping också, men Villa är klassen bättre. Jag hade tippat 2-6 i dag, det blev 2-7. Med undantag för den första kvarten var VSK aldrig nära. Villa var helt enkelt för bra. Även om några mål slank in litet väl lättvindigt. VSK har ingen spets, ingen fungerande idé för speluppbyggnad och ett försvar som alltför ofta backar för mycket. Tyvärr. Bara att konstatera. Allt talar för att Villa vinner sina två hemma och att det är slutspelat för de grönvita. Då är det bara att se fram mot våren och nästa säsong.
Lovande VSK:are i början av trettiotalet. Min morbror femma från vänster.
Veckan har varit händelserik. I tisdags fick till exempel Västerås humanistiska förbund ny ordförande. Staffan Rune avgick efter sju år. Jag sitter i valberedningen och lyckades, tillsammans med Assar Hansson, hitta en värdig efterträdare: exbispen Claes-Bertil Ytterberg. Han valdes vid årsmötet, efter det intressanta föredraget av Ulla Berglindh om chefredaktören Torgny Segerstedts liv.
Nyvalde ordföranden Claes-bertil Ytterberg till höger med delar av styrelsen, från vänster: Sune Sandström, Kerstin Myrdal, Katarina Winman Klanger och Marianne Cedervall.
Som västeråsare tycker jag kanske att Ulla Berglindh kunde ha berättat mer om Anders Y Pers som också hörde till dem som kritiserade Hitler och Tyskland och som fick upplagor beslagtagna på order av regeringen. AYP har skrivit om när polisen kom upp på VLT:s redaktion för att beslagta dagens tidning efter en misshaglig artikel om de tyska fånglägren i Norge. AYP pekade på en bunt tidiningar och sa: ”Ta dom där”. Alla andra exemplar hade redan gått ut till prenumeranterna…
Humanistiskas nästa program är ett föredrag av Kjell Albin Abrahamsson om Ryssland den 19 mars kl. 19 i Kyrkbacksgården. Blir säkert intressant.
Slottsgatan mot söder med VLT-fastigheten, 1950-tale eller tidigt 1960-tal. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.
I dagarna har det öppnats en utställning på Nobelmuseet i Stockholm med föremål som betytt något för Tomas Tranströmers diktning. Där finns en liten stämningsfull oljemålning som heter En man går i regn. Den målades av västeråsaren Anders Berggren till Julsalongen i Konstmuseet 1984. Tomas Tranströmer såg den och sa att han tyckte mycket om den. Anders Berggren gav målningen till Tranströmer som present vid Carlsbrödrafesten några veckor senare. Efter det hängde tavlan i det blå huset på Runmarö, och nu alltså på Nobelmuseet i Börshuset.
Anders Berggrens målning En man går i regn.
Anders Berggren har förresten problem med en teckning, eller om det är ett träsnitt, som föreställer det gamla gymnasiet strax öster om Domkyrkan, som startades av Rudbeckius 1623 och som stod kvar till mitten av 1800-talet. Vem är konstnären? Anders behöver veta inför ett kommande nummer av Arosbrödernas eminenta lilla tidskrift Arosiensis.
Collegium Sapientiae. Vad heter konstnären?
I min bok 1917 finns en bild av Aseas speceriaffär på Kopparbergsvägen som bolaget öppnade under orosåret för att hjälpa sina anställda med livsmedel. Kjell-Åke Grandin skriver nu att hans morfar Sven Stenberg är en av de tre personerna på bilden. Det är han som står längst till höger. Han är 26 år gammal. Mannen i mitten, en ung man, är troligen Kjell-Åkes mammas morbror, Ernfrid Gustafsson, som var född 1900 och som tidigare hade hjälpt Sven i handelsboden i Medåker. Familjen flyttade till Västerås på hösten 1917. Nya dagar, nya kunskaper.
Aseas speceriaffär 1917. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.
Det har varit mycket skidor på teve. Litet för mycket. Särskilt skidskytte, där det bara är norrmän som vinner. Hur gör dom? Tränar dom skidskytte i skolorna?
På den trevliga FB-sajten Du vet att du är från Västerås om… läggs ut massor av spännande bilder. Ibland tummar man på upphovsrätten, men det mesta sker förstås i god tro. Och debatten och minnena trängs i kommentarfälten. Kul att det blivit ett sådant uppsving för bilder från gamla Västerås, då behöver jag inte uppdatera min blogg lika ofta som tidigare. I dag avslutar jag med en ännu en fin färgbild från fyrtiotalet, signerad Carl Henning. Det är en bild från gamla hamnen. En ångbåt i passagerartrafik på Stockholm. Rök. Bleka färger. Underbart vackert. Jag publicerar Hennings bilder med tillstånd av sonsonen Lars Henning. Tack!
Ångbåt i gamla hamnen på fyrtiotalet. Foto: Carl Henning.
