Åtta dagar i Peking. Först bitande nordvindar över Himmelska fridens torg, sedan allt varmare, till slut vårlikt i den fina parken vid Himlens tempel, där en liten orkester med munspel, flöjter och stränginstrument spelade Auld Lang Syne för oss, bara för oss, och där jag grät en skvätt när jag såg alla vänliga leenden. Jag har ju sagt till mig själv att det här blir sista gången i Mittens rike. Inte blev det mindre känslosamt när orkestern konfererade för att se om de kunde ytterligare en västerländsk melodi och klämde i med Bjällerklang.
Dans vid Himlens tempel.
Uppe på muren vid Badaling gjorde Joel Wåhlstedt reklam för Mesta Mästarna. Jag har förundrat läst att VSK fick tvåsiffrigt stryk av Kungälv hemma i ABB Arena. Låter inte bra. Men jag ska förstås ändå försöka ta mig upp till första kvartsfinalen på Zinken på söndag. Det blir en höjdare, fullt i klass med en promenad på Kinesiska muren.
Heja Grönvitt. Joel Wåhlstedt på Kinesiska muren.
Här hemma möttes vi av en tidig presskonferens när en propert klädd ingift prins meddelade att hans prinsessa fött en lillprinsessa. Och några timmar senare dånade saluterna över konungariket. Kändes overkligt. Som ett minne av en svunnen tid. Borta i Kina vet man inget om det svenska kungahuset. Vi vet å andra sidan lika litet om de kinesiska topparna. Hu Jintao har varit president och partiordförande i snart tio år. Ni som ännu inte lärt er namnet på en av de mest betydelsefulla männen i världen behöver inte bry er längre. I oktober heter den nya bossen Xi Jinping. Han har just avslutat en resa till USA och Europa. Lägg namnet Xi på minnet. Han lär återkomma.
Xi Jinping. Snart en av de mäktigaste i världen.
Här hemma väntar också Carl Hennings unika färgbilder från fyrtiotalet. De är så fina att jag vill att fler ska få ta del av dem. Därför ska jag köra några i VLT-serien Frågor om förr framöver. Så jag ligger litet lågt här på bloggen ett par veckor. Men fler bilder kommer, jag lovar. Här är en. En innegård, med utsikt mot en gata i Västerås. Fyrtiotal. Farbror med hatt, pelargoner, två cyklar med registreringsplåtar. Det är krig i Europa, men här inne på gården luktar det säkter stekt fläsk med löksås.
Gård med röd cykel. Någonstans i Västerås. Fyrtiotal. Foto: Carl Henning.
Anders,
welcome home to the one and only cucumbertown!
Pekinganka i all ära, men vad är väl det mot en grillad med västeråsgurka?
VSK vs. Bajen. Spännande, visst.
Undertecknad minns lag som Skutskär (med jätten Bosse Nilsson i målet), Hälleforsnäs, Broberg. Dessa bruksorter, vars hela identitet på något sätt var förknippat med bandyn. Nostalgi är ju bara förnamnet! Pottan forever!
Anders, välkommen hem. Har saknat dina bloggar.Blir avundsjuk när du talar om att se matchen mot Bajen, men jag befarar det värsta. 24 insläppta mål på de tre sista matcherna i serien förskräcker! Vill plussa på Anders Bs uppräkning med Slottsbron, Lesjöfors, Karlstads-Göta, Nässjö, ja listan kan göras ändå längre!
Ser fram mot fler bilder från 40-talets Aros, men helst på bloggen, då jag börjar bli för lat att gå till biblioteket för att läsa VLT där. Eller kan man prenumerera på endast måndagstidningen på nätet?
Hej Bengt, Du kan köpa dagens VLT på nätet varje dag för 10 kr Gå in på vlt.se och leta i högerspalterna en bit ner, eller kolla den här länken http://vlt.se/kundcenter/privat/prenumerera/losnummer/1.764055
Du betalar med sms, får en kod och vips har du hela tidningen på skärmen och kan bläddra sida till sida. För dessa 10 kr får du också tillgång till arkiv och gamla tidningar (hur många som helst) under 24 timmar.
/Anders
Anders B och Bengt startade en film:
Bosse Nilsson – jag ser en vit keps. Hälleforsnäs – bröderna Spångberg dominerar på Edströmsvallen. Broberg- Dallas var kung redan 1954, året jag bodde i Söderhamn. Lesjöfors – ”Lesjöfors va dum!” när de slog KSK, 1960 tror jag, (i Katrineholm där jag bodde då) i en sista avgörande match. Nässjö – Nicke Bergström förståss.
Det hände på den tiden i Katrineholm att en bil med högtalare på taket körde gata upp och gata ner under söndagsförmidagen. Det traumatiska budskapet som basunerades ut var: ”Matchen inställd –isen har smält!” Men då hade Västerås redan konstfruset. (Farfar och jag var och inspekterade rörnedläggningen 1956).
Bosse Nilsson får mig att rysa. Han fick ett helt OK mål bortdömt i SM finalen mot VSK 1959. senare samma år på Rocklunda släpte ha dock in 7 mål mot Sovjet innan Sigge Parling kom in. matchen slutade 8-2 till Sovjet. Jag såg den matchen och var mycket imponerad av ryssarna.
Den legendariska finalen mot Skutskär 1959 lär fortfarande stå för det svenska publikrekordet, jag har sett två siffror: 27.420 resp. 28.848 pers. Vilket som, snacka om intresse! Snacksalige Bosse N. fick ju som du säger Lars, ett regelrätt VSK-mål bortdömt, men jag har glömt detaljerna. Och VSK förlorade till slut med 1-2. Berätta, ni som minns!
Sven Erik Broberg gjorde VSK:s mål. Hårdskjutande forward från Västanfors. Men min idol var Nisse Wikman som VSK värvade från Lesjöfors. Tyvärr gick han från VSK året efter.
Jag o Sven-Ove Andersson (som sen såg till att en viss A Lif fick återgå till VLT efter en tids ”provspel”) såg matchen då ”vi” fick stryk – eftersom jag bara minns den dj-lusiska snålblåsten på väg mot stadion (hatt o trenchcoat).
((Året därpå vann VSK mot Sirius 3-1.))
Publiken var (enl. litt.) mycket riktigt 28.848 st men 27.420 hade erlagt entré.
Sven Ove Andersson var ledare i Franke när jag spelade i juniorlaget i fotboll. V kallade honom för ”Spruten”.