Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Uncategorized’

Det där med simbassänger

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , den 26 februari, 2013 | 5 Kommentarer »

Jag skrev (som omväxling) om Kokpunkten och om Lögarängen för en kort tid sedan. Jag hade hört att Lögarängen förmodligen måste rivas och byggas upp igen och att en högt uppsatt politiker beklagade att det gått för fort när ledningen i Stadshuset skrev om avtalet för Kokpunkten med Peab utan att höra med fullmäktige. Nu säger Per Lithammer, ordförande i kultur- idrotts- och fritidsnämnden (hopplöst namn på en politisk nämnd) i VLT: ”Från början var där någon 25-metersbassäng i planeringen som inte finns kvar…”.

En politikers uttalande bör alltid kontrolleras. Det gjordes uppenbarligen inte här. Om man går till avtalet från 2006 (alltså inte ”planeringen” utan till det av fullmäktige beslutade avtalet) står det klart att Kokpunkten ska innehålla TVÅ 25-metersbassänger för motionssim bredvid äventyrsbadet. Två Kristiansborgsbassänger, alltså. Två bassänger som säkert kunde ha kommit till användning. Dessa bassänger raderades bort ur det nya ”tilläggsavtalet” utan offentlig debatt, utan politiska beslut och utan ekonomisk kompensation i avtalet. Skattebetalarna ska även i fortsättningen betala 12-15 miljoner om året i 25 år. Samtidigt som Lögarängen måste byggas om.

Här kommer en vision från 1 maj 1937 när Carl Henning presenterade ett förslag på en 100-metersbassäng vid Stensborg, dagens Lögarängen. Den framåtsyftande Henning, som var ordförande i byggnadsnämnden och Tekniska verken, ansåg att ett modernt bad där kunde kombineras med bad i Mälaren. Klippet har bevarats av sonsonen Lars Henning.

 

VLT maj 1937.

VLT maj 1937.

 

När vi ändå pratar om Carl Henning. Ni vet ju att han också var en framstående amatörfotograf som tog fina färgbilder redan på fyrtiotalet. Här kommer en bild från den nya Aseastaden på Gideonsberg, som växte upp några år in på fyrtiotalet. Någon kanske känner igen sig?

 

Gideonsberg på fyrtiotalet. Foto: Carl Henning.

Gideonsberg på fyrtiotalet. Foto: Carl Henning.

 

Och, ja, ni har förstås listat ut att bildgåtan i föregående inlägg visade Karlsgatan norrut på 1910-talet. Hästens nos pekar mot entrén till dagens museum, som Ingvarv Selin mycket riktigt påpekar. Här en annan trevlig bild ur den Sjöbergska samlingen. Bommarna vid Pilgatan på tjugotalet eller trettiotalet, Arvidverkstaden (Bombardier) har ännu inte byggts.

 

Pilgatan mot väster. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Pilgatan mot väster. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Läs hela inlägget »

En berättelse om ett hus

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , , , den 24 februari, 2013 | 8 Kommentarer »

Pustar ut efter en lång debatt med förre landshövdingen Jan Rydh på Facebook om journalister och politik. Den kanske inte är slut än. Med Facebook vet man aldrig. Nu har en annan exhövding blandat sig i: Mats Svegfors. Jag ska inte referera debatten här, konstaterar bara att Facebook är en fantastisk uppfinning.

Vintern fortsätter. Den känns evig. Tror vi fick första snön i november. Sen har det bara fortsatt. Gjorde det bästa av saken i veckan. Promenerade på Björnön. Jag var inte ensam. Busslast efter busslast av skolelever lastades av för att åka pulka, skidor, skridskor eller för att bara vara i vintern. Västerås stad var förutseende som en gång köpte in större delen av denna vackra ö.

Skidbacken på Björnön.

Skidbacken på Björnön.

I går gick jag en kvällspromenad längs Öster Mälarstrand. Månen var nästan full, kvällsljuset gav en föraning om den tid som snart kommer. En molnbank drog fram över Mälaren där gösarna står tysta under den tjocka isen.

Mot Östra holmen, väntan på vår.

Mot Östra holmen, väntan på vår.

Jag har slutat skriva Frågor om förr, men jag inte slutat att ställa mina egna frågor om gamla Västerås. För en tid sedan läste jag att Konsum faktiskt hade ett mindre varuhus på Köpmangatan innan varuhuset på torget byggdes vid mitten av trettiotalet. Hur såg det varuhuset ut? Jag visste inte att adressen var 1B, förrän vännen Jan-Åke Alkeblad grävde fram en ritning från 1927 på Kooperativa föreningen Sveas ombyggda hus på Köpmangatan 1B. Här är ritningen, följd av en bild på huset i dag.

Konsums första varuhus på Köpmangatan.

Konsums första varuhus på Köpmangatan.

Huset på Köpmangatan i dag.

Huset på Köpmangatan i dag.

I dag håller Folkebrants till där med sin butik för herrkläder. Enligt en ritning gick det en trappa direkt upp till andra våningen innanför entrén i det gamla varuhuset. Vore kul med bilder därifrån. Konsum flyttade som sagt till torget efter några år. Då flyttade Jordbrukarbanken in där, senare Sveriges Kreditbank. Efter det har bland annat Ticket huserat på Köpmangatan 1B.

Nu kommer det intressanta. Jag har två bilder till med adress Köpmangatan 1B. Först en bild på Hanna Lindholms dockaffär från 1915. Och sedan en bild på ett bankpalats, Svenska Handelsbanken från 1918 med samma adress! Kunde det verkligen vara samma hus. Titta här.

Hanna Lindholms dockaffär 1915. Foto: Länsmuseet.

Hanna Lindholms dockaffär 1915. Foto: Länsmuseet.

Dockaffären på Köpmangatan 1B. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Dockaffären på Köpmangatan 1B. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Handelsbanken på Köpmangatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Handelsbanken på Köpmangatan 1B. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Jo, det är samma hus. Ritningar visar att Handelsbanken lät bygga om huset med dockaffären i slutet av tiotalet. Dockaffären flyttade över till Köpmangatan 12 där Sigma ligger numera, och blev föregångaren till Hobbylek, den leksaksbutik som vid mitten av 1900-talet drevs av farföräldrarna till dagens bandyspelare i Edsbyn, Daniel Liw och hans tränande bror Thomas.

När Handelsbanken efter några år flyttade ner till Mälarprovinsbankens hus vid Stora gatan byggdes Köpmangatan 1B om igen. Nu till Konsum. Inte för att jag vet om detta är viktigt, men kul att forska i är det.

Apropå bandy. Trist med VSK. Men väntat. Det är inte mycket som stämt. En seger på de senaste åtta matcherna, eller vad blev det? Och 24 baklängesmål på tre kvartsfinaler. Skämmigt. Jag vet att truppen var tunn, men nog hade jag hoppats på att flera spelare skulle utvecklas. Här är en bild från en av de senaste hemmamatcherna som får symbolisera säsongen. Hörnor är inte roliga för det försvarande laget, jag vet det. En bandyboll kan göra ont. Men hörnor är tillåtna och en del av spelet och då får man inte vända sig bort som de här spelarna gör. De har ingen aning om var skottet kommer eller om de blir lurade av en variant. Jag tänkte på Göran Boström som drömde om att då rusa på en hörna i en SM-final och täcka bollen med näsan…

Förskräckta grönvita.

Förskräckta grönvita.

Jag glömde berätta att en av Carl Hennings färgbilder, som jag frågade om för nån vecka sedan, var tagen på Trädgårdsgatan, nära hörnet vid Fiskartorget. Här är en annan luring, fast egentligen ganska lätt.

Häst på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Länsmuseet.

Häst på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Att bygga ett bad

Publicerat i Uncategorized, taggad , , den 21 februari, 2013 | 1 Kommentar »

Träffade en högt uppsatt politiker här i Västerås i går. Han sa att jag hade ”rätt om Kokpunkten, det gick för fort, förändringen av det gamla avtalet borde ha tagits upp i fullmäktige…”. Politikern hade fått insikten bekräftad nu när Lögarängsbadet måste rustas upp. ”Vi kan inte bara rusta upp Lögarängen, vi måste förmodligen riva och bygga nytt”.

Ett förslag om detta är på väg till demokratisk behandling. En politisk nyhet av bästa kaliber. Staden måste riva och bygga nya bassänger på Lögarängen. Det hade förstås varit ett utmärkt tillfälle att kombinera ett nybygge med ett äventyrsbad och med den sandstrand som planeras. Varken Lögarängen eller Kristiansborg kan ju ersättas av den nya Kokpunkten, även om det var meningen från början.

 

"Arbetarbadet" vid Lögarängen 1897. Foto: Anshelm Svartz, Länsmuseet.

”Arbetarbadet” vid Lögarängen 1897. Foto: Anshelm Svartz, Länsmuseet.

 

När det första avtalet med Peab skrevs om Kokpunkten 2006 var politikerna noga med att foga in i texten att badet i det gamla ångkraftverket även skulle innehålla en motionsdel. Två 25 metersbassängerför simträning och motion skulle till exempel anläggas vid sidan av äventyrsbadet.

”De där bassängerna är ju borta ur den nya versionen”, suckade politikern och såg ut som om han undrade vad som egentligen hände när kommunalrådet Ulla Persson och dåvarande stadsdirektören Monica Ericsson på egen hand skrev ett ”tilläggsavtal” med Peab 2011. Utan att informera allmänheten och utan att fråga fullmäktige ströks motionsdelen helt sonika ur paketet. I det ursprungliga avtalet fanns en spa-avdelning på 2 200 kvadrat med bland annat två 25-metersbassänger UTÖVER äventyrsbadet. I tilläggsavtalet finns bara et spa/relaxavdelning på 300 kvadrat INKLUDERAD i äventyrsbadet.

För detta har stadsledningen lovat minst 12,5 miljoner om året i 25 år till Peab, eller till det bolag som Peab säljer Kokpunkten till. Minst en halv miljard. Oavsett vad som händer med den kommunala ekonomin. Två sådana bidragsår motsvarar hela driften av Västmanlands Teater.

Jag ska inte tjata om allt annat som försvann med det nya avtalet, påskrivet i hemlighet. Vill bara stillsamt påpeka att poängen med det första avtalet 2006 var att ett äventyrsbad skulle bidra till ett bevarande av de museala delarna av ångkraftverket och till utvecklande av ett vetenskapligt Energy Science Center. Inget äventyrsbad utan den vetenskapliga delen, och vice versa. Den kopplingen togs bort i den hemliga processen med ”tilläggsavtalet”. I praktiken kan den gamla tegelhögen stå där och förfalla medan bidragen tickar in till äventyrsbadet i en utriven del. ”Vi har styckat elefanten”, som en nöjd Peabchef sa på en kulturarvsdag på museet i höstas. På min fråga vad som ska göras med de två stora pannorna i det höga pannhuset närmast vattnet, om det i en obestämd tid ska byggas ett hotell där,  svarade han att det inte fanns några pannor kvar där.

Det gör det. Två stycken. Dessutom byggnadsminnesförklarade.

 

 

Läs hela inlägget »

När det roliga börjar…

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , , den 17 februari, 2013 | 4 Kommentarer »

… är inte VSK med längre. Ja, jo, det blir två matcher i Lidköping också, men Villa är klassen bättre. Jag hade tippat 2-6 i dag, det blev 2-7. Med undantag för den första kvarten var VSK aldrig nära. Villa var helt enkelt för bra. Även om några mål slank in litet väl lättvindigt. VSK har ingen spets, ingen fungerande idé för speluppbyggnad och ett försvar som alltför ofta backar för mycket. Tyvärr. Bara att konstatera. Allt talar för att Villa vinner sina två hemma och att det är slutspelat för de grönvita. Då är det bara att se fram mot våren och nästa säsong.

 

Lovande VSK:are i början av trettiotalet. Min morbror femma från vänster.

Lovande VSK:are i början av trettiotalet. Min morbror femma från vänster.

 

Veckan har varit händelserik. I tisdags fick till exempel Västerås humanistiska förbund ny ordförande. Staffan Rune avgick efter sju år. Jag sitter i valberedningen och lyckades, tillsammans med Assar Hansson, hitta en värdig efterträdare: exbispen Claes-Bertil Ytterberg. Han valdes vid årsmötet, efter det intressanta föredraget av Ulla Berglindh om chefredaktören Torgny Segerstedts liv.

 

Nyvalde ordföranden Claes-bertil Ytterberg till höger med delar av styrelsen, från vänster: Sune Sandström, Kerstin Myrdal, Katarina Winman Klanger och Marianne Cedervall.

Nyvalde ordföranden Claes-bertil Ytterberg till höger med delar av styrelsen, från vänster: Sune Sandström, Kerstin Myrdal, Katarina Winman Klanger och Marianne Cedervall.

 

Som västeråsare tycker jag kanske att Ulla Berglindh kunde ha berättat mer om Anders Y Pers som också hörde till dem som kritiserade Hitler och Tyskland och som fick upplagor beslagtagna på order av regeringen. AYP har skrivit om när polisen kom upp på VLT:s redaktion för att beslagta dagens tidning efter en misshaglig artikel om de tyska fånglägren i Norge. AYP pekade på en bunt tidiningar och sa: ”Ta dom där”. Alla andra exemplar hade redan gått ut till prenumeranterna…

Humanistiskas nästa program är ett föredrag av Kjell Albin Abrahamsson om Ryssland den 19 mars kl. 19 i Kyrkbacksgården. Blir säkert intressant.

 

Slottsgatan mot söder med VLT-fastigheten, 1950-tale eller tidigt 1960-tal. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

Slottsgatan mot söder med VLT-fastigheten, 1950-tale eller tidigt 1960-tal. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

 

I dagarna har det öppnats en utställning på Nobelmuseet i Stockholm med föremål som betytt något för Tomas Tranströmers diktning. Där finns en liten stämningsfull oljemålning som heter En man går i regn. Den målades av västeråsaren Anders Berggren till Julsalongen i Konstmuseet 1984. Tomas Tranströmer såg den och sa att han tyckte mycket om den. Anders Berggren gav målningen till Tranströmer som present vid Carlsbrödrafesten några veckor senare. Efter det hängde tavlan i det blå huset på Runmarö, och nu alltså på Nobelmuseet i Börshuset.

 

Anders Berggrens målning En man går i regn.

Anders Berggrens målning En man går i regn.

 

Anders Berggren har förresten problem med en teckning, eller om det är ett träsnitt, som föreställer det gamla gymnasiet strax öster om Domkyrkan, som startades av Rudbeckius 1623 och som stod kvar till mitten av 1800-talet. Vem är konstnären? Anders behöver veta inför ett kommande nummer av Arosbrödernas eminenta lilla tidskrift Arosiensis.

 

Collegium Sapientiae. Vad heter konstnären?

Collegium Sapientiae. Vad heter konstnären?

 

I min bok 1917 finns en bild av Aseas speceriaffär på Kopparbergsvägen som bolaget öppnade under orosåret för att hjälpa sina anställda med livsmedel. Kjell-Åke Grandin skriver nu att hans morfar Sven Stenberg är en av de tre personerna på bilden. Det är han som står längst till höger. Han är 26 år gammal. Mannen i mitten, en ung man, är troligen Kjell-Åkes mammas morbror, Ernfrid Gustafsson, som var född 1900 och som tidigare hade hjälpt Sven i handelsboden i Medåker. Familjen flyttade till Västerås på hösten 1917. Nya dagar, nya kunskaper.

 

Aseas speceriaffär 1917. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

Aseas speceriaffär 1917. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

 

Det har varit mycket skidor på teve. Litet för mycket. Särskilt skidskytte, där det bara är norrmän som vinner. Hur gör dom? Tränar dom skidskytte i skolorna?

På den trevliga FB-sajten Du vet att du är från Västerås om… läggs ut massor av spännande bilder. Ibland tummar man på upphovsrätten, men det mesta sker förstås i god tro. Och debatten och minnena trängs i kommentarfälten. Kul att det blivit ett sådant uppsving för bilder från gamla Västerås, då behöver jag inte uppdatera min blogg  lika ofta som tidigare. I dag avslutar jag med en ännu en fin färgbild från fyrtiotalet, signerad Carl Henning. Det är en bild från gamla hamnen. En ångbåt i passagerartrafik på Stockholm. Rök. Bleka färger. Underbart vackert. Jag publicerar Hennings bilder med tillstånd av sonsonen Lars Henning. Tack!

 

Ångbåt i gamla hamnen på fyrtiotalet. Foto: Carl Henning.

Ångbåt i gamla hamnen på fyrtiotalet. Foto: Carl Henning.

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Äran räddad

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , , , den 10 februari, 2013 | 12 Kommentarer »

VSK tog sig samman och vann över Vetlanda med 7-2. Slutspelsplatsen säkrades. Laget slapp spela en oviss sista match mot Kungälv borta. Jag var beredd på det värsta. Fem raka förluster och ett oräkneligt antal baklängesmål. Svackan var djupare än kanske någonsin i den grönvita bandyhistorien. ”Jag har aldrig upplevt att VSK förlorat fem matcher i rad”, sa Karl-Erik Eckemark. Och han har ju sett en del. Per Tedbrant, som är grundvakt på elitläktaren, var lika bekymrad. ”Jag har aldrig varit med om nåt liknande”, sa han. Per har sett varenda match sedan Rocklunda imvigdes 1956, med ett par enstaka undantag när han helt enkelt inte kunnat. ”Jag räknade ut att jag stått på Rocklunda 1700 timmar, det är ett helt arbetsår”, sa Per.

 

Per Tedbrant har levt med VSK:s bandy.

Per Tedbrant har levt med VSK:s bandy.

 

Både han och Eckemark kunde andas ut efteråt. Äran är räddad. VSK går till kvartsfinal igen, och det blir det man minns efter den säsong som troligen snart är slut. Seriesegrarna Hammarby kommer säkert att välja VSK som motståndare och då spelas första matchen på Rocklunda, förlåt ABB Arena, på söndag. Vinner Hammarby då kan det vara slutspelat i Västerås eftersom nästa två matcher spelas på Zinkensdamm. Om nu inte Bajen väljer någon annan motståndare.

 

Tack till fansen.

Tack till fansen.

 

Ett par bilder från lördagens familjelunch nere på stan. Först stolt farmor med ett av nytillskotten i barnbarnaskaran: Vera. Sedan Elliott och Alex i full färd med att drapera pojkskulpturen på Smedjegatan i vinterkläder.

Vera och farmor.

Vera och farmor.

 

Vinterskulptur.

Vinterskulptur.

 

Apropå Smedjegatan: är det ingen som kan hjälpa Claes Björkstedt att tidsbestämma bilden, i föregående inlägg, på huset i hörnet av Smedjegatan och Stora torget? Här är en annan bild från Smedjegatan, vid korsningen med Vasagatan, från tjugotalet. Jag har nog visat den förut, men vad gör det. Jag börjar få svårt att hålla koll på vad jag visat och inte visat.

 

Smedjegatan mot väster. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Smedjegatan mot väster. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Nu ett par stillsamt vackra färgbilder från fyrtiotalet, fotograferade av Carl Henning. Det var en tid sedan jag visade Hennings tidiga färgbilder. Nu är det dags igen. Först en stämningsbild från Fiskartorget, tagen från Stadsparken. Så en gatubild som ni får gissa på var den är tagen.

 

Fiskartorget, fyrtiotal. Foto: Carl Henning, Stadsarkivet.

Fiskartorget, fyrtiotal. Foto: Carl Henning, Stadsarkivet.

 

Var? Foto: Carl Henning.

Var? Foto: Carl Henning.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Snön i Barkarö

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , den 7 februari, 2013 | 6 Kommentarer »

Plogade mig ut till bygdegården i Barkarö i går för att prata och visa bilder på Sockengillets årliga fest. Så här står det i dag på gillets hemsida: ”Trots konkurrensen från TV, där Zlatan och Messi spelade fotbollslandskamp på Friends Arena, var det fullsatt med över 80 personer runt borden i Bygdegården. Huvudpunkten i kvällens program var  journalisten och författaren Anders Lif , som visade bilder och berättade om det gamla Västerås. Det väckte många minnen hos åhörarna. Av applåderna att döma var programpunkten mycket uppskattad. Föredraget inramades på ett trevligt sätt av ‘sockentrubaduren’ Lars Kjellström.”

 

Bygdegården i Barkarö i går.

Bygdegården i Barkarö i går.

 

Lars Kjellström.

Lars Kjellström.

 

Jag hade plockat ihop ett program med minnen från de tio år jag skrivit lokalhistoria i VLT. Började med några bilder från artikelserien om 1917, som sedan blev en bok. Det var under det arbetet jag uppräckte vilka bildkällor som fanns dolda i staden, till exempel i ABB:s historiska arkiv. Där hittade jag den här ovanliga bilden på en matkö i Västerås en morgon under orosåret. Det är kvinnor i Aseafamiljer som väntar på att Aseas egen butik ska öppna. Där sålde bolaget mjölk, kött och specerier till sina anställda. Det var under en tid när det mesta var ransonerat och svåråtkomligt.

Kö utanför Aseas livsmedelsbutik på Kopparbergsvägen 1917. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

Kö utanför Aseas livsmedelsbutik på Kopparbergsvägen 1917. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

 

Det är fullmäktige i kväll. Har slutat längta dit. Kommunalreportaget känns avlägset. Men jag gick ändå in på nätet och kollade vad som hände på kommunstyrelsen i går. Och hittade en nyhet! Kommunledningen säger ja till ett nytt elitstöd i Västerås. Det har funnits tidigare men varit borta många år. Nu har ledningen i Stadshuset böjt sig för de argument som förts fram i en gemensam skrivelse från Karl-Erik Eckemark, Curt Lundmark och andra ledare. Ett riktat stöd till elitidrotten stärker idrotten i stort och ger dessutom staden reklam. En grupp, med nye stadsdirektören Bo Dahllöf och s-kommunalrådet Ulla Persson ska ta fram delatljerna tillsammans med de stora klubbarna. Stödet ska börja betalas ut nästa år. Det är bara att applådera och säga ”Äntligen!”.

 

Bandy på Rocklunda på sextiotalet. Jag gillade att stå bakom målet.

Bandy på Rocklunda på sextiotalet. Jag gillade att stå bakom målet. Foto: Stadsarkivet.

 

Claes Björkstedt har länge efterlyst en bild från hörnet Stora torget och Smedjegatan. Han vill se entrén till den butik som låg på gaveln i det hus som revs för Konsum vid mitten av trettiotalet. Det var Claes farfarsfar som ägde huset och drev en vinhandel, John Blommé och Co. Titta på den här bilden! Den dök upp när jag gick igenom en av de många lådorna i Lennart Mårtenssons bildsamling. Bilden verkar vara tagen på tiotalet. På gaveln syns två lampor över entrén och två ovala skyltar på var sin sida om dörren. Tyvärr kan jag inte se vad som står på skyltarna. Men ett litet steg på vägen kanske det är.

 

Hörnhuset vid torget med gavlen mot Smedjegatan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

Hörnhuset vid torget med gavlen mot Smedjegatan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

 

Vi kör en bild till från torget, fast av betydligt senare datum. Från sextiotalet. Husraden längs torgets sydsida väntar på att rivas för att ge plats åt Sigma.

 

Stora torget mot söder, sextiotal. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

Stora torget mot söder, sextiotal. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

En farfar, Milles och litet annat

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , den 3 februari, 2013 | 8 Kommentarer »

Jag tror butiken låg på Tegnérgatan, vi stannade till på en promenad i Stockholm i går. En antikvitetsaffär som höll på att slå igen. Vi gick in för att titta. Jag stannade till framför en stor oljemålning med ett fint ljus. Eftermiddagsstämning i Åre vid förra sekelskiftet. Konstnären hette Anton Genberg, farfar till Micke som bygger så röda stugor med vita knutar på de mest osannolika platser. Det var utförsäljning. Jag tittade nyfiket på priser: 120 000 kronor. Hundratjugotusen. Ok, den fick vara, vi har ju ändå så många tavlor.

 

Mikael Genbergs farfar Anton Genberg, motiv från Åre.

Mikael Genbergs farfar Anton Genberg, motiv från Åre.

 

Jag var på landskapshumör under helgen. Millesgården har en utställning av franska impressionister som målade i Normandie. Där hittade jag den här. Jag gillar sånt, erkänner. Inget symbolik, ingen expressionism, bara stillsamma stämningar.

Karl Daubigny, På strandkanten vid Yport, 1873.

Karl Daubigny, På strandkanten vid Yport, 1873.

 

Millesgården är speciell, förresten. Vackert belägen på Lidingö med utsikt mot Värtahamnen och Siljas färjor. Carl Milles är värd en egen berättelse. Inte bara för att han var mannen bakom Rudbeckiusstatyn i Västerås, utan för hans märkliga karriär och understundom märkliga åsikter, med vurm för Tyskland på trettiotalet, till exempel. Något som han inte var ensam om. I den stora ateljen finns flera gipsförebilder till skulpturer. Här finns Hylas, pojken som hamnade på Stadshotellet i Västerås.

 

Guds hand ger värme. Milles med modern bakgrund.

Guds hand ger värme. Milles med modern bakgrund.

 

Hylas i gips. Marmorvarianten från 1899 finns i Västerås stadshotell.

Hylas i gips. Marmorvarianten från 1899 finns på Stadshotellet i Västerås.

 

Vi hann med Dramaten också, näst sista föreställningen av Stefan Larssons uppsättning av Fanny och Alexander. Klart sevärd. Fina skådespelare. Överraskande scenografi. Länge sen jag var på Dramaten. Borde gå hit oftare.

Näst sista föreställningen. Nu väntar spel i USA.

Näst sista föreställningen. Nu väntar spel i USA.

 

VM-finalen i bandy gick som jag befarade. Ryssarna hade lärt sig svenskarnas spel och inte visat allt de kunde under gruppspelet. De spelade precis så som experterna förutskickade att svenskarna skulle spela. Tätt bakåt, hålla i bollen, varierat kort och långt, runt på kanterna, många hörnor. Svenskarna kom ingen vart. Rättvis rysk seger.

Ett par bilder ur Lennart Mårtenssons samling, till slut. Från Stora torget. Den äldsta har han hämtat ur någon av de äldre samlíngarna här i stan. Nästa bild har han förmodligen tagit själv, kanske på sextiotalet. På skylten står det att Köpmangatan stängts av för trafik mellan torget och Stora gatan. Den tredje bilden visar några hästekipage på väg upp från Svartåns dalgång. Jag blir inte klok på om de rider öster eller väster om ån.

 

Stora torget, tidigt 1900-tal.

Stora torget, tidigt 1900-tal.

 

Stora torget. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

Stora torget. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

 

Ryttarkaravan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

Ryttarkaravan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

 

I morgon, måndag, reser jag till Karlskoga. Där finns Aseas (ABB:s) historiska arkiv nuförtiden. Det var enklare när det låg i Mimerkvarteret. Men jag kanske hittar på nåt efter vägen.

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Efter regn kommer sol

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , , den 30 januari, 2013 | 3 Kommentarer »

Regnet smattrar mot fönsterblecket utanför. Märklig känsla så här i slutet av januari. Snön försvinner lika fort som minnena. Men jag tar inte ut något i förskott. Jag är beredd på bakslag. Vi ger oss inte, snart har vi besegrat mörkret.

Har haft mycket att göra de sista dagarna. I måndags lyssnade jag på hustrun på Pensionärsuniversitetet när hon berättade om sina fyrtio år med journalistik och pressetik. Hon har varit reporter och chef i olika positioner och sitter nu än en gång i Pressens opinionsnämnd. Hon passade på att visa några bilder, och som den egocentriker jag är gladdes jag åt den här bilden från slutet av sjuttiotalet där en ung och framåt journalist greppar telefonluren.

Lena Hörngren minns sitt sjuttiotal.

Lena Hörngren minns sitt sjuttiotal.

 

Välfyllt i Kyrkbacksgården.

Välfyllt i Kyrkbacksgården.

 

Lördagen var lång, men trevlig. Carlsbrödernas årshögtid höll som vanligt på i nio timmar med långa sittningar för mat, tal och sång. Pauserna var behövliga. Så här ser det ut när pingvinerna reser sig från stolarna, skakar ut frackskörtarna och pratar loss i väntan på nästa order om sittning.

Carlsbrödrapaus på Stadshotellet.

Carlsbrödrapaus på Stadshotellet.

 

Roland Fahlin, tidigare chef för Ica, var mannen som höll i klubban och ledde årets högtid och förhandlingar. I de här sammanhangen kallas han då för Praeses. Fint värre. Varje Praeses porträtteras för de arkiv som nu har 156 årshögtider på lager. Årets porträtt signerades, liksom många av de senaste åren, av Anders Berggren.

Roland Fahlin, porträtterad av Anders Berggren för Carlsbrödraförbundet.

Roland Fahlin, porträtterad av Anders Berggren för Carlsbrödraförbundet.

 

Bildgåtan i föregående inlägg visade Smedjegatan österut. Fotografen stod mellan Stora torget och Vasagatan.

Jag visade ett par bilder ur den digra samling som Lennart Mårtensson lämnat efter sig, en samling som troligen tas omhand av Stadsarkivet. Här är ett par bilder till, från Vasagatan. Någon får hjälpa mig med tidsbestämningen. Om jag får gissa så handlar det som sent femtiotal, tidigt sextiotal.

Poliser i hörnet Vasagatan och Stora gatan. Foto: Lennart Mårtensson.

Poliser i hörnet Vasagatan och Stora gatan. Foto: Lennart Mårtensson.

 

Vasagatan mot söder, vid korsningen Stora gatan. Järn-Olles till vänster. Foto: Lennart Mårtensson.

Vasagatan mot söder, vid korsningen Stora gatan. Järn-Olles till vänster. Foto: Lennart Mårtensson.

 

Vasagatan mot söder, ovanför korsningen med Hantverkargatan. Foto: Lennart Mårtensson.

Vasagatan mot söder, ovanför korsningen med Hantverkargatan. Foto: Lennart Mårtensson.

 

För övrigt blir jag beklämd av att se en ”VM-match” i bandy som slutar med svensk seger 28-1. Jag förstår inte dom som försvarar turneringens upplägg med ”att det är bra för bandyn att de sämre för lära sig av de bättre”. Så har det varit under alla år. Skärpning. Gör ett slutspel med fyra lag. Låt de två sämsta kvalspela mot de två bästa i B-gruppen före turneringen.

En artikel i VLT i veckan borde ha fått mer uppmärksamhet. Den handlade om hur landstinget för några år sen gav sig in på ett skatteflyktsäventyr med skenaffärer (sic) för att få billigare tåg till länstrafiken. Lagligt när det gjordes, men icke förty i högsta grad omoraliskt. Punkt.

 

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

A room with a view

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , den 25 januari, 2013 | 9 Kommentarer »

Stor dag i dag. Vi fick komma på stomvisning hos NCC. Utrustade med gula västar och blå hjälmar fick vi ta hissen upp i det hus vi ska flytta till i september. Första intrycker när vi klev in i vår lägenhet var: Vad liten! Ändå är den ganska stor. Känslan beror väl på att det saknas väggar och sånt. Plus att huset vi bor i sedan snart 35 år är större. Men utsikten över Mälaren var fin.

 

Här ska vi bo.

Här ska vi bo.

 

Mot Mälaren. Undrar om tågen kommer att höras?

Mot Mälaren. Undrar om tågen kommer att höras?

 

Var i Stockholm i går. Hälsade på Birgitta Hambraeus, som var riksdagsman för centerpartiet åren 1971-1998. Hon var och är en av de mest energiska motståndarna mot kärnkraft. Men det var inte därför jag träffade henne. Birgitta föddes i Villa Asea 1930. Modern hette Janesie och var dotter till Sigfrid och Ruth Edström. Birgitta var deras första barnbarn. Vi pratade länge om hennes morfar. Något av det kommer säkert med i biografin. Från 1939 till sin död 1964 bodde Sigfrid Edström på Strandvägen i Stockholm. ”Han satt alltid i den där stolen”, sa Birgitta och pekade på en bastant karmstol hon fått ärva. Sigfrid fick den en gång av Einar Flygt, som var direktör inom trämassebranschen.

 

Sigfrids karmstol.

Sigfrids karmstol.

 

Edström levde ensam efter det att hustrun Ruth dog 1944. Hans husa hette Syster Holmberg och tjänade familjen Edström en stor del av sitt liv. Hon följde med från Västerås till Stockholm och fanns vid Sigfrids sida när han dog 1964. Är det någon som vet något mer om Syster Holmberg? Hon hette Syster, det var ingen sjukskötersketitel.

I morgon är det frack och lackskor som gäller igen. En gång om året samlas Carlsbröderna på Stadshotellet för att äta, prata, hålla tal och sjunga (det är mest kören som sjunger) i många, många timmar. Sigfrid Edström var en av de trognaste Carlsbröderna. Han var valdes in orosåret 1917 och var Praeses (ordförande) under årshögtiden 1935. I förbundets samling av brödraporträtt finns en blyersteckning som O. Wahlström gjorde 1920. Idrottsledaren Edström med medaljer och med Asea i bakgrunden. Svastikan, hakkorset, försvann som logotyp för Asea 1933, när Hitler kommit till makten i Tyskland.

Sigfrid Edström 1920. Teckning: O. Wahlström, Carlsbrödraförbundet.

Sigfrid Edström 1920. Teckning: O. Wahlström, Carlsbrödraförbundet.

 

Lennart Mårtensson, som dog förra året, grundade Jazzens vänner och lämnade efter sig en fantastisk skivsamling. Inte bara det. Hans fotosamling omfattar runt 6 000 bilder, de flesta från Västerås. Den ska nu tas omhand av Västerås stadsarkiv, om inget oförutsett inträffar, och kan bli en guldgruva för kommande lokalhistoriker. Här är ett utsökt smakprov från isen utanför Hyttan (Lögarängen) där hyttpojkar och andra spelade bandy. Kolla liraren i hatt. Titta också på arbetarbostäderna i bakgrunden.

 

Bandy utanför Hyttan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

Bandy utanför Hyttan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

 

Till sist en liten bildgåta. Var kan den här bilden vara tagen?

 

Västerås på tjugotalet: Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Västerås på tjugotalet: Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

 

Läs hela inlägget »

Äta, sova, dö

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , den 21 januari, 2013 | 4 Kommentarer »

Tror jag berättade att vi var volontärer på Bergmanveckan på Fårö i somras. En ljus kväll med månskära blev vi inbjudna att se en ännu inte helt färdigklippt svensk film i Bergmans lilla biograf i Dämba, där ingen får sitta i hans stol med fotpall längst fram. Vi hade ingen aning om vad vi skulle få se, och vi blev helt tagna av berättelsen om en ung arbetslös invandrartjej i Skåne. Namnet på filmen var inte heller klart, men det skulle bli Äta sova dö. I kväll tog filmen storslam på Guldbaggegalan. Oerhört roligt. Bästa film, bästa manus, bästa regi och bästa kvinnliga huvudroll till debutanten Nermina Lukac, som fortfarande jobbar kvar på sin förskola.

;

Biografen i Dämba.

Biografen i Dämba.

;

Jag hade protesterat om Call Girl fått priset för bästa film. Den sumpade sin chans med det oerhört klantiga utpekandet av Olof Palme som sexköpare av minderåriga. Osmakligt. Kom inte och prata om konstnärlig frihet… För övrigt var Babben bra som programledare. Det är inte alltid man kan säga det om de stackare som får krysta fram taffliga manus på alla dessa galor.

Tanken på Dämba och den ljusa sommarnatten gjorde att jag fick en våldsam längtan efter sommaren och efter Gotland. Tänk att stå vid Kappelshamnsviken och titta över mot Halls huk. Om ni ser bilden kanske ni förstår mig.

Dimman lättar.

Dimman lättar.

;

Jag hade, som jag sa tidigare, tänkt avsluta med några gamla fina bilder när jag skrev min sista Frågor om förr i går. De fick inte plats. Här är en av dem jag tänkte publicera. Ni har säkert sett den förut, men bilden symboliserar den innerstad som försvann. Korsningen Vasagatan och Hantverkargatan på tjugotalet, eller kanske rentav sent tiotal. Hästekipage, handdragna kärror, Missionskyrkan längst bort.

;

Vasagatan mot norr. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Vasagatan mot norr. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

;

;

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers