Träffade en högt uppsatt politiker här i Västerås i går. Han sa att jag hade ”rätt om Kokpunkten, det gick för fort, förändringen av det gamla avtalet borde ha tagits upp i fullmäktige…”. Politikern hade fått insikten bekräftad nu när Lögarängsbadet måste rustas upp. ”Vi kan inte bara rusta upp Lögarängen, vi måste förmodligen riva och bygga nytt”.
Ett förslag om detta är på väg till demokratisk behandling. En politisk nyhet av bästa kaliber. Staden måste riva och bygga nya bassänger på Lögarängen. Det hade förstås varit ett utmärkt tillfälle att kombinera ett nybygge med ett äventyrsbad och med den sandstrand som planeras. Varken Lögarängen eller Kristiansborg kan ju ersättas av den nya Kokpunkten, även om det var meningen från början.
”Arbetarbadet” vid Lögarängen 1897. Foto: Anshelm Svartz, Länsmuseet.
När det första avtalet med Peab skrevs om Kokpunkten 2006 var politikerna noga med att foga in i texten att badet i det gamla ångkraftverket även skulle innehålla en motionsdel. Två 25 metersbassängerför simträning och motion skulle till exempel anläggas vid sidan av äventyrsbadet.
”De där bassängerna är ju borta ur den nya versionen”, suckade politikern och såg ut som om han undrade vad som egentligen hände när kommunalrådet Ulla Persson och dåvarande stadsdirektören Monica Ericsson på egen hand skrev ett ”tilläggsavtal” med Peab 2011. Utan att informera allmänheten och utan att fråga fullmäktige ströks motionsdelen helt sonika ur paketet. I det ursprungliga avtalet fanns en spa-avdelning på 2 200 kvadrat med bland annat två 25-metersbassänger UTÖVER äventyrsbadet. I tilläggsavtalet finns bara et spa/relaxavdelning på 300 kvadrat INKLUDERAD i äventyrsbadet.
För detta har stadsledningen lovat minst 12,5 miljoner om året i 25 år till Peab, eller till det bolag som Peab säljer Kokpunkten till. Minst en halv miljard. Oavsett vad som händer med den kommunala ekonomin. Två sådana bidragsår motsvarar hela driften av Västmanlands Teater.
Jag ska inte tjata om allt annat som försvann med det nya avtalet, påskrivet i hemlighet. Vill bara stillsamt påpeka att poängen med det första avtalet 2006 var att ett äventyrsbad skulle bidra till ett bevarande av de museala delarna av ångkraftverket och till utvecklande av ett vetenskapligt Energy Science Center. Inget äventyrsbad utan den vetenskapliga delen, och vice versa. Den kopplingen togs bort i den hemliga processen med ”tilläggsavtalet”. I praktiken kan den gamla tegelhögen stå där och förfalla medan bidragen tickar in till äventyrsbadet i en utriven del. ”Vi har styckat elefanten”, som en nöjd Peabchef sa på en kulturarvsdag på museet i höstas. På min fråga vad som ska göras med de två stora pannorna i det höga pannhuset närmast vattnet, om det i en obestämd tid ska byggas ett hotell där, svarade han att det inte fanns några pannor kvar där.
Det gör det. Två stycken. Dessutom byggnadsminnesförklarade.
