Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Uncategorized’

Var på stan i går. Åt Kinamat med barnbarn. Häpnade över Smedjegatans nya utseende. Det är ingen gata längre, utan ett mellanting mellan gågata och cykelbana som man tydligen får köra bil på, om jag förstår det rätt. Ovanligt. Och rentav snyggt,

Smedjegatan med nya Filmstaden till vänster.

 

Den här bilden har jag visat förut, men den är ändå intressant eftersom den visar samma perspektiv, Smedjegatan mot väster från Kopparbergsvägen. Gården till vänster stod kvar ända tills Folkets hus började byggas 1956. Det här var den gamla infarten till centrala stan från vägen till och från Kopparberget.

Smedjegatan före Folkets hus. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Folkets hus har alltså byggts om till en filmstad. Jag vet inte hur mycket av konsten som Aroseken och SF lyckats bevara, men det är roligt att se att den fina mosaiken på utsidan finns kvar. Som den här, av Torsten Renqvist, som sitter över gamla entrén till A-salen från Kopparbergsvägen.

"Glob i en värld" av Torsten Renqvist.

 

På Konstmuseet var det vernissage i lördags, med vindruvor, godis och cider. Museet har plockat fram verk med blommor ur samlingarna. Bra att samlingarna lyfts fram regelbundet, dessutom med intelligenta tematiseringar. Här finns både gamla ”blomkonstnärer”, som Elsa Celsing,  och nya, som Anders Hultman, representerade. Gå dit, i väntan på den riktiga blomningen. Kvällspressen hotar inte längre med ”snökaos” utan med ”ryssvärme” lagom till nästa helg. Det är dags nu.

Utställningen Flower på Konstmuseet invigdes av museichefen Karin Levander, till höger, och floristen Lucie Ukvitne.

 

Jag har roat mig med att gräva litet djupare i fotografen Ernst Bloms samlingar med äldre bilder från Västerås. Några har så bra kvalitet att det går att göra beskärningar som ger bilderna nästan ett nytt innehåll. Här kommer ett par smakprov.

Hamngatan från Fiskartorget, före 1920. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Hamngatan ledde ju ner till hamnen, Gamla hamnen eller Östra hamnen som vi säger numera. Här kommer en bild där Blom fångat några hamnarbetare som antingen är på väg att rulla på fat eller ta emot fat från en båt. Jag har som vanligt ingen aning om vad som pågår på bilderna jag visar. Vad är det för tunnor? Fisk? Eller vad? På huset vid kajen i bakgrunden står det BP på taket.

Hamnarbetare. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Vi avslutar med en detalj ur en större bild som visar några västeråsare i samspråk vid Storbron i det som senare kallades Wennbergs hörna, när bokhandeln låg i huset på andra sidan Stora gatan. I början av förra seklet kallades den här platsen för Politiska hörnet, eftersom man pratade så mycket strunt där.

Politiska hörnet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Hemma igen efter två dar i Stockholm. Körde bil. Jag var inte ensam. Tvingades parkera djupt ner i underjorden i p-hus som kostade mer per timme än ett helt dygn i Punkt i Västerås. Har backat, bytt filer, svängt fel och ibland rätt. I morse snurrade jag på innerstadens gator på jakt efter en bra rutt mellan Söder och Stockholm Waterfront, där Sveriges Kommuner och Landsting ordnade äldreriksdag i dagarna två. Jag var chaufför och dörröppnare åt nyligen höftledsopererad hustru, som var ansvarig för programmet. Jag hade egentligen ingenting på själva konferensen att göra, men minglade runt och låtsades vara en betydande person. Träffade flera politiker från Västerås. En och annan kände jag sedan den tid när jag vandrade runt i Stadshuset med anteckningsblocket i innerfickan.

Tre förtroendevalda från Aros, från vänster: Signild Mörlin, Tommy Levinsson och Carin Lidman.

 

Gång efter annan pep min mobil fram mejl om att någon gissat på ännu en plats för den där kiosken från fyrtiotalet. Senaste förslaget kommer från Karl-Erik Staaf som är säker på att kiosken låg på Skiljebo, längs Stockholmsvägen, inte långt från Nurmis bilverkstad. Det låter som om det är den här kiosken Karl-Erik syftar på: Holmstedts kiosk. Bilden ingår i Badelunda hembygdsförenings samling och finns med i den utmärkta boken De byggde i Skiljebo, där Bengt Wallén skriver ett kapitel om kiosken.

Holmstedts kiosk. Foto: Badelunda hembygdsförenings samling.

 

Apropå innerstadstrafik, titta på den här bilden från, tja, femtiotalet. Då var det trafik på Stora gatan. Cyklister med hattar och kepsar, motorcyklister med läderhuvor och glasögon, härliga bilar som jag minns från min barndom och en känsla av tidlöshet.

Trafikstockning på Stora gatan, där Punkt ligger i dag.

 

Läser om att Rådhuset ska bli ett Science Center. Ska inte säga något elakt om det. Blir säkert bra. I väntan på det Science Center som utlovades intill Kokpunkten. Läser också om att medicinkliniken tvingats lägga patienter i korridorer. Den rubriken har jag sett till och från i fyrtio år.

Nu snöar det. Ska inte säga något elakt om det heller. Visar ett par vykort i stället. Det är roligare. Korten ingår i Rolf Södermans omgångsrika samling.

Konsum.

 

Köpmangatan.

 

Jag kan inte heller undanhålla er en bild jag såg på väggen på Viksängs mötesplats när jag pratade där i onsdags. I trappan upp till övervåningen sitter bilder från regementets och flygkårens tid. Här är bild från hangaren och kajen med sjöflygplanen på CVV nere vid det som i dag är Öster Mälarstrand. Lukten av flygfotogen tränger fram genom decennierna.

CVV, Öster Mälarstrand.

Läs hela inlägget »

Pratade på Viksängs mötesplats i dag. Ett fyrtioal lyssnade, de flesta pensionärer. Jag började med en ”Viksäng-special”, men några bilder från regementet och från sextiotalet när de första bostäderna kom. Viksäng är värt mer. Dom jobbar på det i historieprojektetet Viksängs historia, som drivs av Kulturföreningen Vi i Viksäng.

Viksängs mötesplats, onsdag eftermiddag.

 

Viksängs mötesplats ligger i det som en gång var regementets underofficersmäss, en av de få byggnader som är kvar sedan I 18:s tid. Jag hittade en bild från Västeråsutställningen 1929, som hölls på det utrymda regementsområdet. I det här huset fanns en skolutställning. Kan det vara samma hus som rymmer dagens mötesplats?

Från Västeråsutställningen 1929. Foto: David Eriksson.

 

Jakten på kiosken går vidare. Förslagen blir fler och fler.

Urban Alnebjer är ganska säker på att kiosken låg inne på villatomten vid Förstadsvägen 1 . Där kiosken stod går numera cykelvägen till Ica Sjöhagen.

Hans G Eriksson gissar på kiosken till höger efter bommarna på Hamngatan, intill bron över Svartån mot lokstallarna. ”Den kiosken var nog till viss del inhägnad av staket mot järnvägen och mot ån”, skriver han och får medhåll av Elsie Söderberg som är säker på att det är Hamngatskiosken.

Åke Norling tror på kiosken i hörnet av Tegnérgatan och Malmabergsgatan. Jag tror jag har en bild på den, om vi tänker på samma kiosk. Den här låg nedanför husen bakom muren på Sandgärdet.

 

Edvins kiosk på Sandgärdet. Foto: Åke Dahlberg.

 

Gunilla Pettersson och Leif Hedström tror på kiosken som mellan Karlsgatan och Allégatan, vid Kopparbergsvägen, där det är en parkering till Herrgärdets servicehus numera. Jag tror dom menar den här kiosken:

Kiosk, Kopparbergsvägen. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Deckarförföfattaren föreslår en kiosk på Köpingsvägen, men backar och vill helst av allt ha en total inventering av stans kiosken vid förra seklets mitt. Vem åtar sig det? Någon på högskolan kanske?

Efter det får någon ge sig på telefonkioskerna. Dom stod ju både här och där, mest där. Här är en. Men var?

I väntan på tjugofemöringar. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Den 15 april frågade jag om ett hus till vänster, i överkant på en bild från en gatukorsning. Rolf Carlson såg att det var korsningen Källgatan och Västgöregatan och Anders Berggren kunde berätta att huset jag syftade på var gamla Godtemplarlokalen, IOGT-palatset, som låg där Polishuset har sin parkering i dag. Hedersomnämnaden utlovades, vilket här med utdelas med pompa och ståt.

Godtemplarnas lokal på Västgötegatan.

 

Läs hela inlägget »

Föredrag i dag

Ingen bild, ingen nostalgi – bara ett kort meddelande från min mobil om att jag ska prata och visa bilder från gamla Västerås på Viksängs mötesplats klockan 14 idag, onsdag. Välkomna dit. Jag har lovat några extra bilder från Vikäng.

Läs hela inlägget »

Snöar ute. Måste ner på stan. Hade inte tänkt blogga, men gick in på sidan för skojs skull. Höll på att ramla av stolen. Tur att jag inte gjorde det, för då hade höften gjort ännu mer ont. Kurvan för besökare hade stigit brant. I går hade jag  1 443 besök på hemsidan / bloggen. Fjortonhundrafyrtiotre. Kul, men jobbigt. Nu måste jag ju fortsätta och leverera. Jag tror att det är de gamla bilderna som lockar. I går publicerade VLT del två av Arvid Ridners bilder i min serie Frågor om förr. Ni som följt bloggen har sett många av Ridners bilder den senaste månaden. Men bilden från Källgatan, som fanns i VLT i går, har jag inte visat tidigare. Här kommer den, en gång till. Jag tycker det är en av hans allra bästa. Morgon på Källgatan, en man på väg till arbetet med sin cykel. Det är fyrtiotal, och småstadslivet har sin trygga lunk. Skuggor och komposition gör bilden till ett mästerverk.

Morgon på Källgatan. Foto: Arvid Ridner.

En annan av gårdagens bilder visade en kiosk med två barn och en godistiggande hund. Även den bilden är från fyrtiotalet. Ni har sett den här på bloggen förut. Nu frågade jag tidningens läsare om de vet var kiosken låg. Innan jag berättar om svaren ska jag visa kiosken på nytt, men ur ett litet annat perspektiv.

Den mystiska kiosken. Foto: Arvid Ridner.

Gunilla Rognestedt är säker på att kiosken låg i hörnet Hemdalsvägen och Strängnäsgatan, utanför Folkets park. ”Jag köpte ettöreskarameller där.”

Rolf Gustafsson tror att det är ”Gustavssons kiosk” på Skultunavägen, vid Wallinska kyrkogården.

Britt-Lis Finström håller på kiosken på Stohagsvägen, när Nedre Hyttvägen. ”Dom hade stora röda krokodiler och Fantomen.”

Matti Koskinen har en annan kiosk på förslag: ”Jag tror det är kiosken som låg precis i början av Föreningsgatan. Jag bodde mitt emot den och köpte allt möjligt onyttigt där när jag var barn.”

Maria Eklund har diskuterat kiosken med sin pappa som säger att kiosken mycket väl kan ha legat i Dingtuna.

Ivar Nyström skickade en bild på ”Hellmans kiosk” på Kopparbergsvägen som en jämförelse. Kioskerna är lika, men Ivar är ändå tveksam till att det är samma kiosk. Kanske byggdes flera kiosker i samma stil på den här tiden. ”Du får säkert flera svar från västeråsare som känner igen kiosken från just sina kvarter”, skriver Ivar. Och det har han alldeles rätt i.

Hellmans kiosk. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Vi får återkomma i det viktiga kioskärendet. Vi avslutar med ännu en typisk Ridnerbild. Gatuarbeten på Köpingsvägen (tror jag) i stämningsfullt ljus, med hästar och gatsten. Titta och njut.

Arbete med trafikdelare. Foto: Arvid Ridner.

Läs hela inlägget »

Kom hem från ön i går kväll. Möttes av våren. Hängde ut nytvättade lakan i solen. Åt lunch med barnbarn. Demonstrerade min uppstoppade gräsand som heter Herbert och som jag en gång skrämde slag på min hustru med, när jag gömde honom bakom spisen. Läste Lars Gustafssons nya diktsamling Elden och döttrarna, inköpt i går i Roland Salemarks bokhandel i Visby. Roland lämnade Wennbergs i Västerås och är nu inne på sjunde året i Visby.

Lars Gustafsson är en av mina stora favoriter. Så här skriver han om glömda böcker som ”övervintrar i sommarstugornas gästrum / där ingen vädrat på länge / tillsammans med leksaker i lådan / som tillhör barn som firar / sin femtioårsdag.”

Herr Gustafsson blir 76 i år. Han har en osedvanligt rik produktion. Därför undrar jag över urvalet i denna bok. Den presenteras visserligen som ”valda och nya dikter”, men ingenstans står det att minst 40 av dikterna återfinns i diktsamlingen Om begagnandet av elden, som kom för två år sedan. Bokia tar 229 kronor för boken, dikterna är hur bra som helst, men någonstans borde det framgå att de flesta är återanvända, om än i ett något annorlunda sammanhang. Har skriftställaren glömt bort vad som tidigare lämnat hans computor? Eller är det Atlantis som anammat det här med återvinning? Jo, en sak till: omslaget är magnifikt, med Albrecht Dürers Hare från 1502. Min son påstår att man på originalakvarellen kan se konstnärens porträtt speglas i harens högra öga. Säger han så, är det väl så.

Omslaget till Lars Gustafssons senaste diktsamling med Albrecht Dürers hare.

Tog några naturbilder på Fårö innan vi lämnade Gotland. Först ett gäng med strandskator som bredde ut sina svartvita vingar och lät de röda näbbarna ploga mot den nordvästliga vinden över stranden vid Ekeviken, inte långt från ett av öns socialdemokratiska konglomerat av sommarstugor med bland andra Thomas Bodströms.

Strandskator, Ekeviken.

Och så dessa lamm. Gotlänningarna säger lamm, inte får. Lamm och lammungar. Fårö betyder inte fårens ö, utan ön dit man far eller de farandes ö. Vi mötte de här fåren vid Kyrkviken, inte långt från den vackra plats där Ingmar Bergman byggde ett stenhus för inspelningen av Sjunde inseglet. Jag inser att motivet är banalt, men de vandrande fåren var fina. Det var som om de försökte säga mig något.

Lamm med lammungar, Kyrkviken.

Instagram heter en app som finns till Iphone. Man tar bilder, behandlar dom i ett smart bildprogram och delar med sina vänner på Facebook eller i andra sammanhang. Appen har sålts till Facebook för den hisnande summan av 1 miljard dollar! Sju tusen miljoner kronor. De tjänar pengar, de grabbarna som en gång satt i garagen med bakochframvända kepsar och knappade på sina datorer. Jag prövade Instagram i dag, för första gången. Valde en bild på lammen på Fårö, knäppt med telefonens kamera. Körde bilden genom ett par enkla behandlingar och fick fram något som liknar ett konstverk. Vad ska de riktiga konstnärerna leva av framöver? Stipendier från Facebook, kanske.

Telefonlamm med Instagram.

I morgon kommer del två av Arvid Ridners fyrtiotalsbilder i serien Frågor om förr i VLT. Kolla in dem i tidningen. Här är en bild som inte finns med i morgon. Är det månne hemvärnet som kommer marscherande över bron borta vid Karlslund. Vad är det den heter nu igen? Skerikesbron?

Miliärmarsch på Skerikesbron. Foto: Arvid Ridner, 1940-talet.

Erik Walentin Krassing har förekommit i den här spalten många gånger. Han fotograferade åt VLT på lediga stunder, mest på trettiotalet. Jag fick se en samling av Krassings bilder för ett par år sedan, med hjälp av en släkting. Har inte hunnit gå igenom allt material. Behöver hjälp. Här har Krassing hängt med på kunglig älgjakt i Bergslagen. Troligen mitten av av trettiotalet. Här poserar kungen med dåtidens bruks- och herrgårdssocietet. Någon som känner igen sällskapet?

Gustav V i Västmanland. Foto: EW Krassing.

Hans Wennerström skickade mig en bild för en tid sedan. Tänkte att den passar som en liten bildgåta. Känner ni igen stadsbilden? Mest intressant är det att höra om ni vet vad det är för ett vackert hus i det övre vänstra hörnet? Rätt svar belönas med ett hedersomnämnande här på bloggen.

Gathörn i Västerås. Vad är det för hus överst till vänster? Foto: Hans Wennerströms samling.

Läs hela inlägget »

I närheten av Fleringe kyrka, där Alex Schulman gifte sig, ligger en av Gotlands största lammgårdar. Skymnings, heter den. Ett vackert namn. Varje år har vi cyklat förbi där, tittat på lammen och skinnprodukterna. Men nu är ingenting sig längre likt. Skymnings såldes för ett par år sen till en ung holländsk barnfamilj. De gamla ägarna orkade inte driva gården längre. Holländarna togs emot med viss skepsis, det ska inte förnekas. Skulle dom verkligen kunna sköta så många lamm? Det visade sig att de inte klarade av det, om man får tro tillsynsmyndigheten. Skymnings blev en gård i snabbt förfall. Rapporter talade om undernärda och döda lamm. Grannarna såg vad som hände och till slut även myndigheterna. Länsstyrelsen förbjöd de nya ägarna att fortsätta med fårskötseln och de kvarvarande djuren hämtades med hjälp av polis tidigare i år. Nu är Skymnings en gård utan lamm. Holländarnas framtid på norra Gotland är osäker. Tragiskt, trist och tråkigt.

Skymnings, en lammgård utan djur.

Visby har sina problem också. I februari rasade en del av ytskiktet på ringmuren vid Österport. Raset har väckt stor uppståndelse. Muren är ju från 1200-talet, och därmed samtida med stora delar av den Kinesiska muren. Det lär ta minst ett år att pussla tillbaka stenarna och det kommer att kosta uppåt 200 miljoner. Muren har reparerats förr, och antagligen var det en dåligt utförd sentida reparation som frostsprängdes.

Sprickorna i muren.

På lördag lämnar vi ön igen. Syrenen knoppar och bärbuskarna är redan blygt gröna. Och blåsipporna! Dessa blåsippor som så här års lyser upp de brunaste marker med sin otroliga färg. Blåare blått finns inte.

Sinnebilden för blått.

 

Så bilderna från Aros. Efter utflykten på Normalm, så elegant kommenterad av läsarna, förflyttar vi oss ner till gamla hamnen, numera kallad Östra hamnen. Jag tror jag frågade om bilder på hamnserveringen förut. Här är en bild jag hittade i Stadsarkivets gömmor. ”Servering” står det på huset. Var det så den såg ut? Det verkar som om serveringen låg i det hus som tidigare var Pyramidens kafferosteri. Pyramiden stängde under andra halvan av sextiotalet och då kanske serveringen flyttade dit. Låg den någon annanstans innan dess? Vore kul med med bilder inifrån.

Hamnserveringen. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Efter det tar vi en sväng uppåt stan, kanske mot Ängsgärdet, jag vet inte säkert. Här är ännu en bild på ett av dessa stora märkliga hyreshus som säkert rymmer så mycket historia som aldrig blir nedtecknad. Det står där och ruvar på sina minnen i väntan på grävskoporna.

Ännu ett hus med oskriven historia. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Nu törs jag inte skriva längre. Min gamla dator kraschar gång efter annan och varje uppdatering av bloggen blir en tidsödande orgie av svordomar. Tur att ni inte hör mig. Fin bil på bilden ovan, förresten. Min pappa hade en Volvo PV på femtiotalet.

Läs hela inlägget »

Nån har bestämt att det ska blåsa hård sydlig vind. Vi häckar mest inomhus, läser, jobbar litet, städar. När man öppnar ett söderfönster stör man de hundratals röda skinnbaggar som kallas körkmackar här på ön. De väntar på våren hopklämda mellan fönster och karmar. Jag borstar bort dom och vet att dom försvinner när det blir varmt ute. Men litet märkligt är det.

Körkmackar.

Talltita?

Förändringens vind sveper in över vår pastorala idyll på norra delen av ön. Vi har en cykelväg ner till en äng och en liten strand vid den vackra sjön Bästeträsk. Grusvägen ringlar genom närmast orörd natur. Ringlade, ska jag säga. Något har hänt. Först en bild från i somras.

Cykelvägen i somras.

När jag cyklade samma väg i går blev det stopp efter några hundra meter. Giriga maskiner hade grävt upp den.

Något har hänt.

Det är inte så dramatiskt som det låter. Region Gotland har fått länsstyrelsens tillstånd att gräva en vattenledning genom Bästeträsks naturreservat. Träskets kristallklara vatten ska pumpas till Fårösund, där brunnarna sinar. Vägen ska återställas, men ingenting blir riktigt sig likt igen. Men vattnet behövs, och ingen idyll kan vara för evigt. Och litet längre bort väntar Nordkalk på att få utvidga sitt kalkbrott…

Ett par Västeråsbilder som avslutning. Den första tror jag är tagen uppe på Keijsers backe när Cityringen dras fram i Norra Ringvägen. Husen till höger ligger vid Skultunavägen och Föreningsgatan. Tiden borde vara andra halvan av sextiotalet.

Keijsers backe. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

De andra två bilderna är förmodligen tagna från samma kvarter på Norrmalm, strax innan rivningen. Jag vet inte var, eftersom de här kvarteren aldrig var min mammas gata. Men husen var vackra och innehöll säkert mycket av spännande historia som förblir oskriven.

Någonstans på Norrmalm. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Hus med oskriven historia. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Blåsippor i snön

Körde från Visby till huset på norra ön i går. Full vinter, snödrev.  Sommardäck. En örn seglade i motvinden framför bilen vid Tingstäde. Kom fram till slut. Inspekterade köket, tände kanminen.

Blåsipporna hukade under snön vid vedboväggen.

I dag är himlen blå. Vinden har mojnat.Gav mig ut med kameran. Här är några knäpp. Först ett par från påskaftonen.

Mås och vredgat hav.

… och en annan mås vid ett lika vredgat hav.

Vågmås.

Plötsligt tittade en räv fram bakom en tall. Jag hann inte veva ner vindrutan utan fotograferade genom bilfönstret.

Strandräv.

En trana spatserade som en mätt byråchef i myren i Fleringe.

Fleringetranan.

Jag vet att det finns de som struntar i mina naturbilder och hellre vill se nåt gammalt från Västerås. Jag har påsklov, men OK då. Här kommer en gammal goding, ett fint vykort från fyrtiotalet. Tessingatan rakt fram, Vasagatan tillvänster och butikscentrumet borta vid Linnégatan. Cyklar, cyklar, fotgängare. Inga bilar. Och nu vet vi att de runda skyltarna var vanliga trafikdelare.

Vykort. Tessingatans mynning mot Vasagatan.

Läs hela inlägget »

Vi var på bio i går. Vi var med om att skriva filmhistoria. På onsdagskvällen visade Filmstaden sina sista filmer. I dag har salongerna stängt. I morgon öppnar Nya filmstaden i gamla Folkets hus på Smedjegatan. Vi var inte många i salongen när The best exotic Marigold Hotel drog igång. Några av oss kanske var med när de första filmerna visades 1986, där i källaren under Gallerian.

Filmstaden i går. I dag är det stängt för alltid.

Filmen, då? Marigold Hotel. Jo, riktigt sevärd med det förutsägbara och godmodiga slut som jag gillar. Jag erkänner: jag gillar enkla och småtrevliga filmer med goda skådespelare. Och i den här filmen dräller det av åldrande stjärnor, som spelar pensionärer som söker en annorlunda tillvaro på ett hotell i stökiga och färgrika Indien. Maggie Smith fick till och med sin höftled ersatt och blev som en ny kvinna efter det. Bäst av alla var, som så ofta: Tom Wilkinson.

Feel good för pensionärer.

Skärtorsdag. Gula blommor. Blå himmel. Ännu inga påskkäringar. Jag får önska en glad och trevlig påsk. Våren har hittills varit mycket innehållsrik här på bloggen, med spännande och lärorika kommentarer. Nu har till exempel Per K identifierat en kvinna i fönstret på en av Arvid Ridners auktionsbilder, som jag visade nyligen. Han skriver: ”Kvinnan i fönstret, vars huvud syns bakom han som håller upp tallriken, är min frus farmor Kerstin (född Molander och barnbarn till August). Kerstin är idag 89 år och boende i Roslagen. Kan intyga att denna bild, som ingen i släkten sett, väckte minnen till liv.”

Kvinnan i fönstret. Detalj av en bild av Arvid Ridner från 1947.

Jag får avsluta bloggandet inför påsken med att visa ännu ett par av de härliga fotografier från fyrtiotalet, signerade Arvid Ridner, som jag gick igenom på Stadsarkivet för ett par veckor sedan. Trevlig helg!

Ovan Oxbacken. Gröna kiosken skymtar till höger. Foto: Arvid Ridner.

 

Torghandel på fyrtiotalet. Foto: Arvid Ridner.

 

Musik i Folkets park, med teatern i bakgrunden. Foto: Arvid Ridner.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers