Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Uncategorized’

Cyklade stora rundan förbi Gäddeholm häromdan. Kallt. Grågäss i mängder på Trådarängarna. Har efter många år äntligen lärt mig ett knep för att se skillnad på grågäss och sädgäss. Tänk på en morot! Moroten är röd. Och har ett rrrrr i namnet. Grågåsen har röd näbb och har ett rrrrr i namnet. Borde minnas detta nu… eller var det tvärtom? Limstabäcken flöt brun och hemlighetsfull mot Hässlösundet. Tyckte mig se att par av de sällsynta Limstakrokodilerna inne bland pilträden. De bligade tyst mot mig.

Limstabäcken med krokodilerna.

 

Hemma på grannens tomt blommar den tidiga busken som vanligt med sina gula klockor. Varje år likadant. Tidig blomning. Slutet av mars, början av april, en månad innan den riktiga blomningen. Jag tror jag frågat det förut, men jag gör det igen. Mitt minne är som en tvål doppad i olivolja, allt rinner av. Vad är det för buske?

Tidig guling.

 

Håkan Gelin i Borlänge har skickat en bild från uppväxttiden i Västerås mot slutet av femtiotalet. Han skriver: ”Vi bildade ett eget fotbollslag när vi bodde på Gideonsbergsgatan. Laget hette SK Hammaren och spelade på olika planer i Västerås. Vi tränade i Gideonsberg på den lilla grusplanen. Är nu asfalterad. Jag tror vi hade sjumannalag. Jag minns han som dömde matcherna saknade armar men det gick lika bra ändå. Jag har inget namn men det vet säkert någon annan. För att få matchtröjor sålde vi lottringar och sedan köpte vi en uppsättning helgula tröjor och vita byxor på Idrottsmagasinet. Några som var med i laget var riktigt duktiga. Lite kuriosa var att Kjell Alinge som då bodde på Gideonsberg var med i B-laget och spelade back han var ingen tekniker direkt så han gick under namnet ”Lien” då, Han blev ju framgångsrik på radion så han hade andra talanger.”

SK Hammaren på Gideonsberg. Foto: Håkan Gehlins samling.

Håkan Gehlin kommer bara ihåg namnen på några på bilden. ”Kjell Eriksson var duktig, målvakten hetta Alf Villén och så hade vi en liten ytter som hette Sven Allan Aldemyr.” Bilden är tagen på den lilla planen i Gidensberg. Jag var också med i ett kvartersgäng ovanför Oxbacken. Vi kallade oss Örnens SK. Mycket möjligt att vi mötte SK Hammaren i VSK:s gängfotboll.
Fredrik Nordberg vill se gamla bilder på Erik Hahrs radhus vid ångkraftverket på Björnövägen. Här är en, från åren runt 1920. Kolla vägen som gick mycket närmare husen än i dag.

Radhusen vid gamla ångkraftverket, cirka 1920. Foto: Vattenfall.

 

Läs hela inlägget »

Tidig morgon. Kallt. Nordan fick brevlådan att huka i häcken. Men det var behagligt jämfört den där morgonen utanför den lilla renvaktarstugan på Pielasätten i Sarek för snart 30 år sen. Jag minns att allt var vitt och att jag gjorde vad jag kunde för att intala mig att ”det här var ju ett äventyr”. Jag var extra stolt över mina röda skopåsar.

Morgon på Pielaslätten, april 1973.

 

Kraftvärmeverket kör både biobränslen och kol för att hålla kylan stången. Röken stiger oskyldigt vit mot den blåmörka himlen. Om ett par år ska europeiska sopor värma Västerås. Kan nog bli en bra affär, till en början. Men rymmer inte projektet en märklig paradox? Om andra länder förbättrar sin återvinning minskar det avfall som kan eldas. Ska vi hoppas på att dom inte blir mer miljömedvetna?

Rök i nordanvind. Snart ska soporna ryka.

 

Första artikeln om Arvid Ridner publicerades i dag i VLT-serien Frågor om förr. Ridner var kamrer på Handelsbanken och skicklig amatörfotograf. Han kom till Västerås 1938 och gick sedan runt med sin kamera och dokumenterade staden. Bildsamlingen donerades till Västerås stad åtta år innan Ridner dog 1980. Jag har visat flera av hans bilder tidigare här på bloggen. Här kommer ett par till, som inte publicerades i VLT.

Husbygge på fyrtiotalet. Kan det vara Aseastaden? Foto: Arvid Ridner.

 

Några pojkar i Återvändsgränd bakom teatern. Foto: Arvid Ridner.

 

Det lär bli ett avsnitt till i VLT med Arvid Ridners fina bilder från fyrtiotalet. Jag är klar med texten och ska snart trycka på en knapp. Teknikens under.

Läs hela inlägget »

Gick förbi gamla ångkraftverket. Kokpunkten byggs. Men inget görs åt de omgivande pannhusen. Bad å ena sidan, teknik/museum/vetenskap å den andra. De är numera två skilda projekt. Ett år har snart gått sedan jag kritiserade det nya väsentligt förändrade avtal som ledningen i Stadshuset skrev med Peab utan offentlig debatt och utan nya politiska beslut. Innehåll förändrades, kopplingen mellan de två delarna försvann.  I juni förra året överklagade jag det kommunalrättsliga förfarandet till förvaltningsrätten in Uppsala. Jag väntar fortfarande på svar. ”Vi har flyttat och haft mycket att göra, men det kommer ett beslut”, fick jag som svar när jag kontaktade rätten för ett par veckor sedan. Jag tycker det är otillständigt. En medborgare som har synpunkter på ett kommunrättsligt agerande bör få svar omgåendet. Inte efter närmare ett år. Eller kanske längre än så. Det är inte bra för demokratin.

Förvaltningsrätten har inte tid. Vem bryr sig om demokratin?

Mälardalens högskola har problem. I tidskriften Fokus rankning av landets högskolor kommer Mälardalens högskola på 23:e plats. Trea från slutet. Trist läsning. Jag väntar på den lokala debatten om högskolans framtida roll.

Men nu ska vi vara snälla. Politikerna vill ju väl. De delar ut ljus på stan för att folk ska gå hem och släcka lamporna en timme. Sägs vara bra för miljön. Vi glömde bort det. Vi är usla människor. Vi satt och såg på S3E7 av West Wing, Vita huset, en av tidernas bästa teveserier. Säsong tre alltså, episod sju. Det var bara några veckor sedan jag lärde mig det där fikonspråket, ännu ett sätt att kommunicera snabbt på de sociala medierna.

Vita huset, värd en repris. NBC Series.

Har tänkt på den där bilden av Slottsträdgården som Hans Wennerström skickade häromdan. Ska försöka skriva en artikel om den debatt som trots allt var på sextiotalet när dåtidens styrpinnar i Stadshuset bestämde att Cityringen skulle dras rätt igenom Slottsträdgården söder om Slottet. Alla var inte med på tåget, om man säger. Återkommer till det. Jag plockade fram ännu en gammal bild av Slottet med trädgården och med det vatten som fanns i parkens södra del. Och som fortfarande finns där. Ruddammen kallas vattensamlingen, enligt Ingvar Selin. Här kommer två bilder som för tankarna tillbaka till den offentlig oas som knappt någon längre bryr sig om.

Slottstträdgården på trettiotalet. Foto: Ernst Blom.

Den avklippta Slottsträdgården i dag, mellan järnvägen och Cityringen.

Den här korsningen försvann också när Södra Ringvägen ersattes av Cityringen.

Södra Ringvägen från Hamngatan. Ett stycke Västerås som är borta. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

I går visade jag en bild från en auktion på 1940-talet. Jag visste inget om den, annat än att den var tagen av Arvid Ridner. Men läsarna av den här bloggen förnekar sig inte. Bengt Lövgren skrev: ”Trots att det gått nästan 70 år sedan auktionsbilden togs så tyckte jag att jag kände igen den. Det var pendylen på väggen som fick mig att tänka till.”

Bengt var på auktionen som fjortonåring. Det var i Tortuna sommaren 1947. Han minns det som i går, tack vare den ovanligt fina klockan som hängde på väggen. Bengt hade aldrig sett en så fin pendyl förut. Auktionen var efter folkskolläraren Agust Molander och hans hustru i Tortuna. Molander dog 1941 och hustrun 1947 i mars. Bengts pappa var från Tortuna och hade gått i skola för Molander. Här är en annan bild från samma tillfälle, den där sommaren 1947. Pendylen hänger där på väggen. Tack för ditt minne, Bengt!

Auktion i Tortuna 1947. Foto: Arvid Ridner.

 

Vi fortsätter med ännu en bild av Ridner från fyrtiotalet, jag är så förtjust i dem. Jag tänker på mamma och pappa som var unga då, det här var deras vardag. Den här bilden är från uppläggningsplatsen för småbåtar, ungefär på den plats som i dag kallas Lögarängen. Man skymtar lokstallarna till vänster. Det var gott om båtar på den tiden också.

Båtuppläggning mellan Hyttan och hamnen. Foto: Arvid Ridner.

 

Några år senare, sent femtiotal, togs den här bilden inne i stan. Ni känner förstås igen Hantverkargatan och Musikvaruhuset till höger. Så många småbutiker det fanns där då. Sigmas sydfasad finns till vänster i dag.

Hantverkargatan mot öster. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Läs hela inlägget »

Alla dessa dagar

Alla dessa dagar som kommer och går, medan vi gör något annat. Bloggar, till exempel. I går var dagen fulltecknad. På eftermiddagen pratade jag om gamla Västerås för en intresserad skara ABB-pensionärer i Hahrska Palazet.

Lyfte runt några dialådor i dag på förmiddagen. Hittade lådan med bilder från min första vandring i Sarek i augusti 1973. Här är en morgonbild, nånstans i den vilda nationalparken. Kamraten har varit och sköljt kastrullen till trangiaköket. Morgonsolen lyser över att massiv, vars namn jag glömt. Vi ska snart ge oss iväg, med kartan som enda vägvisare. Jag saknar det.

Sarek 1973.

 

Återkommer till Arvid Ridners fina bilder från fyrtiotalets Västerås. Bilderna saknar noteringar om personer och var de är tagna. Här kommer först en auktionsbild. Verkar vara ett dödsbo, knappast en auktionsfirma. Är det någon som känner igen auktionsutroparen? Efter det en bild från den där lilla takterrassen i det sydvästra hörnet av Stora Westmannia, med utsikt över Fiskartorget. En liten orkester konserterar, tonerna ljuder ut över Västerås. Någon som känner igen dirigenten eller någon av musikerna?

 

Auktion. Foto: Arvid Ridner.

 

Konsert ovanför Fiskartorget. Foto: Arvid Ridner.

 

Ni missar väl inte Lars-Olov Karlssons fantastiska hemsida Kvicksound med bilder och musik från flydda tiders popband, jazz- och dansorkestrar. Nu har han ställt samman en särskild avdelning med det klassiska Västeråsbandet Bates. Kolla in!

Bates spelar på Stadshusets innergård 1965. Fotot är från Lars-Olov Karlssons hemsida Kvicksound.

Läs hela inlägget »

Björkarna står som konsonanter. De väntar på vokalerna som ska bilda orden. Långt därinne finns en färgskiftning. Grönskan samlar kraft i nästan osynliga knoppar.

Björkstammar nära Hässlö gård.

 

Skrev om Skrapan-kvarteret i VLT i dag. Om hur det såg ut innan Skrapan började byggas för snart tjugofem år sedan. Visade bilder på Idrottshallen och de två biograferna Grand och Odeon. Här kommer två andra bilder, som inte fick plats.

Kopparbergsvägen mot söder, med Excelsior och Grand. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Timmermansgatan. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Hans Wennerström frågade om Slottet i går. Färgen, först. Det stämmer att stadsarkitekten Erik Hahr bestämde sig för att måla Slottet rött. Det var tidigare vitt eller vitgult. Hur det var på Gustav Vasas tid vet nog ingen.

Så det där mystiska vattnet söder om Slottet. Där låg Slottsträdgården, som genom århundradena haft olika utseenden. I början av 1900-talet hade parken blivit mer allmänt tillgänglig. Det fanns en ”vik” av Svartån som gick in som en stenskodd hamn mellan järnvägen och trädgården. Om man tittar på en karta från 1902 ser man att det även fanns en bäck, eller grävd kanal, som flöt runt den sydligaste delen. Rester av vattensamlingen finns ännu kvar i den del av Slottsträdgården som ligger mellan järnvägen och Cityringen. Av kartan att döma verkar det också som om det fanns nån slags bevattningskanal upp mot Länsträdgården som låg väster om Slottet. Det var en plantskola, som i alla fall till en början var statlig.

Del av 1902 års karta.

 

Vykort som visar Svartåns "vik" vid järnvägsbron. Slottsträdgården till höger, lokstallarna till vänster.

Läs hela inlägget »

I dag spelades den sista bandyfinalen på Studenternas, för den här gången. Nästa år ska bandyn flytta till den nya Peab-byggda nationalarenan i Solna. ”Hockeyn flyttar utomhus när det blir fest, bandyn flyttar inomhus”, sa Kenneth Holmstedt, Uppsalas stadsdirektör, litet besviken över att 22 års finalspelande i ”hans stad” är över. Men Kenneth bor i Västerås och nästa år hoppas vi att han får se grönvitt i finalen. Annars var det som det brukar vara. Bandyns kändisar var på plats, jag hejade på gamla bandyfreaks till höger och vänster. Det var varmt i solgasset men isen höll ganska bra. Saik skåpade ut nervösa Villa i första, men det tog sig i andra och blev riktigt spännande mot slutet. Jag hade gärna sett ett sjätte mål för  Villa, Daniel Andersson hade chansen. Men Saik vann rättvist med 6-5. Nu ser vi fram mot våren, sommaren och nästa säsong. Här kommer några bilder från dagens final.

Skuggspel. Linus Forslund.

 

Alla i Lidköping var där.

 

Idrottsministern delade ut medaljer och solade sig i bandyns glans.

 

När jag kom hem väntade två bilder på Slottet i Västerås från Hans Wennerström i mejlen. Så här skriver han:

”Jag tror att de är tagna från syd och från väst (daterad 1904) men osvuret är bäst. Fanns där det en vallgrav runt om tro? På det som är taget från väst kan man se vatten med en spång. Det verkar ha funnits en allmän park på södra sidan. Och den nuvarande tegelröda färgen är ju ett senare påfund. Experterna vet säkert. ”

Återkommer med kommentarer senare. Här är bilderna.

Slottet från söder. Slottsträdgården i förgrunden.

 

Slottet från väster. Länsträdgården.

 

En modernare bild hinner vi med också. Kolla in Norra Ringvägen nån gång före 1967. Volvon är parkerad på vänster sida. Inte känns det så länge sedan?

Norra Ringvägen. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Sommaren hälsade på vid sydväggen. Hett. Längst bort i trädgården hittade jag äntligen den första blåsippan. Jag vet att den har setts överallt, men för mig var det första gången och det är ju något speciellt som ni vet. Blåsippan lyser över det bruna, den låter en ana ett större sammanhang, en vår.

Inget är som första gången.

Däckfirman bytte hjul på bilen. Den en gång oljiga och skitiga verkstan, befolkad av tuffa grabbar med sotiga ansikten, är numera ett sofistikerat ställe med inbjudningar till hjulskifte på sms och med en verserad telefonist nånstans långtborta. Dyrare är det också, men min rygg gör mig hur okänslig för priser som helst. Efteråt körde jag kvistar och grenar till Återbruket och lyckades backa nästan åt rätt håll.  Hemma i kvarteret stod en hel hjord med hjortar och väntade på mig. En liten vit hund dök upp och hjortarna försvann med höga tysta språng. Bort mot busshållplatsen.

Berghamra djurpark.

I dag kom ännu en av mina böcker från tryckeriet. Den här gången är det en liten skrift, bara 32 sidor, men med ett spännande innehåll, om jag får säga det själv, och just nu är det ingen som hindrar mig. Skriften heter Omniaresor – om en västmanländsk resebyrå, och handlar förstås om Omniaresor i gamla VLT-huset på Stora gatan. Resebyrån fyller 90 år och vill fira med en minnesskrift. Det är en berättelse om hur torparsonen Herman Axelsson cyklade ut i världen 1922, för att söka lyckan med 800 kronor på fickan. Han kom till Surahammar, hyrde rum, satte in en annons, köpte en specialbyggd buss av Ford vid Oxbacken i Västerås och startade sin första busslinje. Surahammars Trafik växte sig allt större, barnen tog över, så småningom det blev turistresor, försäljning och återköp. I dag driver Hermans dotterson Michael Wild bolaget, som numera heter Omniaresor. Utan bussar men med båtkryssningar och flygresor i programmet.

Min tolfte bok är en liten skrift på 32 sidor.

Här är en av bilderna i boken, en fantastisk bild från något av åren efter kriget. Surahammars Trafik ordnar en av sina första bussresor utomlands. Turen går till Norge och resenärerna har med sig egna tält för övernattning.

Pionjärresa med egna tält. Foto: Omniaresor.

 

Har skrivit en artikel om Arvid Ridner. Återkommer till honom, nu hinner jag bara runda av med ett par vykort. Först ett gammalt kort från Karlsgatan. Det står så i alla fall, men jag kan inte känna igen mig. Vad är det för gata i förgrunden?

 

Vykort ur Rolf Södermans samling.

 

Så till slut, ett vykort från en klassisk plats. Jakobsbergsplatsen. Har inte varit där på år och dag, men jag inbillar mig att det ser likadant ut i dag. Med undantag av bilen förstås. Trevlig helg!

Vykort ur Rolf Södermans samling.

Läs hela inlägget »

Fram och bak

Jag blir allt mer imponerad av kommentarerna. Gårdagens analys av vykortet var mästerlig. Det roliga är att samtalet mellan kommentatorerna flyter på, utan att jag behöver moderera. Jag vet att Stadsarkivet gör sitt bästa för att spara alla spännande minnen och iakttagelser som dyker upp här på sidan. Någon borde skriva en bok…

Jag behöver mer hjälp. Nu gäller det Arvid Ridners fina bilder från fyrtiotalets Västerås, som jag hittade i Stadsarkivet förra veckan. Jag ska skriva om Ridner i VLT och har fotograferat av några negativ. Problemet är att jag har haft svårt att skilja på negativens sidor (blank eller emulsion). Ett exempel var bilden på gengasbussen förra veckan. Här kommer en annan bild. En cyklist trampar förbi en vattenpöl på Tegnérgatan, mot järnvägsviadukten. Här går E 18 i dag. Ni får två alternativ att välja på. Vem är rättvänd? Jag är osäker.

Tegnérgatan, 1940-tal. Foto: Arvid Ridner.

 

Tegnérgatan åt andra hållet, eller? Foto: Arvid Ridner.

 

 

 

Kiosk i Västerås på fyrtiotalet. Foto: Arvid Ridner.

 

Vi tar en till när vi ändå håller på. Cirkusen har kommit till stan.  Eller är det Pingstkyrkan? Tältet ska resas. De nyfikna samlas. Men var? Jag känner inte igen marknadsplatsen på Pilgatan? Ser inte ut som Blåsbo heller. Nån som vet?

Cirkus i stan. Foto: Arvid Ridner.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Morgonpromenad till brevlådan. Hög himmel, föraningar om värme, fåglar stämde sina instrument. Måste försöka ta mig ut i dag. Om det inte vore så långt skulle jag åka tillbaka till Bergslagens mystiska skogar, där industriminnena liknar fornnodiska offerplatser. De här stenfigurerna tycktes ruva över mångtusenåriga hemligheter i Ulfshyttan, när vi åkte där för halvannan vecka sen. Fast det var förstås bara lämningar efter en malmlada eller nåt sånt intill en förfallen masugn.

Landet som bär järn, Ulfshyttan.

 

Kommunstyrelsen sammanträder i dag, i det Stadshus vars torn håller på att falla isär. Fasaden av marmor har inte pallat för det femtioåriga trycket utan måste förstärkas. Plattor byts ut, och stora lyftkranar spanar nyfiket in i byråkratins allra heligaste. I dag ska kommunstyrelsen utse representanter till bolagsstämman i det egna bolaget Västerås Flygplats AB. Årsredovisningen är som vanligt dyster läsning. Om man räknar in det extra kommunala stödet under fjolåret blev underskottet omkring 23 miljoner kronor. Passagerarna blev färre. Bara 149 000 flög från Västerås förra året, det är den lägsta siffran sedan 2001. Det innebär att skattebetalarna i stan subventionerar varje passagerare med 154 kronor per resa. Subventionen går även till alla dom som kommer med buss från Stockholm för att resa billigt med det icke kollektivavtalsbundna Ryanair.

 

Hässlö flygplats en gång när flyget var ungt. Hässlö gårds ladugård syns i bakgrunden, intill start- och landningsbanan. Foto: David Eriksson.

 

Lillemor Pettersson skriver: ”Tack för allt Du skriver om Västerås det värmer mitt hjärta, som gammal västeråsare följer jag historiken intensivt.
Mina föräldrar kom till Västerås 1938 från Kopparberg, min mamma som nyutbildad barnsköterska och min pappa som nyutexaminerad urmakare från Iggesunds skola. Mamma fick jobb som expedit på parfymavdelningen på gamla Epa och min pappa som instrumentmakare på Asea. Min fars dröm var ju att öppna en egen urmakeriaffär (han var även utbildad optiker). På 1940-talet fick han överta Olle Danielssons uraffär på Hantverkargatan. Vi bodde då på Vasagatan 48 (där Högskolans bibliotek ligger nu). Har Du något fotografi av min fars affär på Hantverkargatan? Han hade tre skyltfönster, ett skyltur som var som ett fickur. Affären låg vägg i vägg med kaffestugans finbageri och den affär med de herrar som sydde om gamla kläder och sålde begagnat.”

Javisst, Lillemor. Det finns en bild på uraffären i Stadsarkivets samlingar. Affären på Hantverkargatan låg alltså där Sigma ligger i dag. En av grannarna var förresten Stadsbudskontoret. I huset längre upp gå gatan hade Fräslningsarmén sin lokal. Där låg en gång stans teater. Det var då gatan hette Teatergatan.

 

Hantverkargatan mot öster, femtiotal. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

Låt oss avsluta dagens skrivövning, innan våren får ta över, med ett fint gammalt vykort från 1929. Kortet är döpt till Loviseberg och Katrinelund. Jag är inte mannen att peka ut vad som finns där i dag. Men en fin bild är det.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers