Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Stora gatan’

Över havet igen

Solen sjunker bakom Landsort. Gotlandsfärjans nya uppkoppling för 70 kr fungerar, men batteriet i min dator tar snabbt slut. Vad ska jag berätta? Om känslan av att komma hem och vända. Västerås var en storstad. Jag längtade tillbaka direkt. Till stillheten. Men jag hann besöka frisören Sune på Figaro för en snabbklippning. Har du sett den här, frågade han och tog fram ett vykort. Nej, det hade jag inte sett. Västerås Pant AB och Emmys konditori. Var låg det? Stora gatan?

Gatubild från Västerås. Foto: Sune Anderssons samling.

 

Kommer fram till Gotland i natt. I morgon väntar promenader, kanske en cykeltur. Litet jobb också, på en artikel som måste skrivas om Gustaf Olsson och John Sintorn. Här är några bilder från ön förra veckan.

Blåeldens väg mellan Bläse och Ahr.

 

Stora lugnet. Hommage à Eva.

 

Junikväll vid Blå Lagunen innan turisterna kommit.

 

Femåringen återbördad till föräldrarna. Litet tomt blir det i huset.

 

Det var ingen nattviol jag visade för ett par dar sen. Snarare en vit skogslilja. Flera har påpekat det, bland andra Bengt Lövén och Margareta Scherlund. Tack för det. Jag ska försöka lära mig mer om orkidéer.

Till slut en gammal Västeråsbild till.

En försvunnen fasad. Foto: SBKs bilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Ellen i hatten

Janne Hallgren ringde i morse: ”Hej, det är min mamma som är modellen med florhatten i måndagens tidning”. Jag hade efterlyst namnet på den unga kvinna som poserade med hattar från Västerås hattfabrik någon gång på femtiotalet i serien Frågor om förr i VLT. Jannes mamma heter Ellen Hallgren och bor i Tillberga, utom på sommaren då hon håller till i Ugglarp mellan Halmstad och Falkenberg. Jag ringde Ellen. ”Jag har hört att jag varit med i tidningen”, sa hon. ”Men det där var en engångsgrej, jag var egentligen växeltelefonist på Hattfabriken på Slottsgatan. Bilderna togs för en branschtidning något år mellan 1950 och 1954.” Ellen hette Herbe på den tiden och var några och tjugo år. ”Jag var i några hattparader också”, berättar hon. Hattparaderna var populära återkommande evenemang på femtiotalet. Så här såg bilden ut som vi publicerade i måndags.

Ellen Herbe var växeltelefonist på Hattfabriken. Foto: Länsmuseet.

 

När jag letade bilder från Hattfabriken hittade jag den här. ”Nya hattfabriken”. Var låg den? För inte var det väl Västerås hatt- och mössfabrik som hade det namnet vid något tillfälle. Det tror jag inte.

Var? Foto: Länsmuseet.

 

En gammal bild till, som avrundning. Korvkiosen i närheten av Mimerporten syns till vänster.

Femtiotal, eller möjligen sextiotal. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Ingemar Stenmark är bäst. Hans insats i Mästarnas mästare var magnifik. Jag har gillat det här programmet ända sedan starten med Fosshaug för ett par år sen. I år var det extra sevärt tack vare 54-åringen från Tärnaby. Hur bra som helst.

Promenerade på Ängsö i kylig försommargrönska. Blå violer, kattfot, mandelblom, näktergal, gök och allt det andra. Plus den allt vackrare gröna gången vid Slottet. Allt värt en omväg, som det heter i resehandböckerna.

Violer på mors dag.

 

Gröna gången på Ängsö.

 

Jan-Åke Alkeblads bildgåta i fredags var svår. Han ger själv svaret: hörnet Stora gatan och Karlsgatan, där Asea skulle bygga Mimerverkstan, mitt emot Officershuset. Jan-Åke har haft en annan bildgåta, som han jobbat med på egen hand. Han har förälskat sig i den här bakgårdsmiljön på en tjugotalsbild från den Sjöbergska samlingen i Stadsarkivet. Och han har gett sig den på att lista ut var bakgården låg.

Den mystiska bakgården. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Nu tror sig Jan-Åke ha hittat svaret. Tillsammans med vännen Curt i Hökåsen har han letat bland gamla bilder och jämfört med kartor. Han tror sig veta att bakgården låg på Kopparbergsvägen 12, där biografen Grand låg en gång och där Skrapan ligger i dag. Jag kan inte säga emot, eftersom jag inte har den blekaste aning. Men visst är sånt där detektivarbete roligt!

Framsidan. Kopparbergsvägen 12 (där kvinnan går). Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Jag har skrivit om den tomma informationstavlan vid Sta Gertruds kapellruin ett par gånger, med ett par års mellanrum. Jag har gnölat på kommunen, eller vem det nu är som är ansvarig, för att man inte fyllt på tavlan med information igen. Stadens minnesmärken är inte så många. I dag såg jag att något hänt! Tavlan har fått liv. En inplastad text berättar om kapellet vid gamla infarten från Köping. Men det är inte någon myndighet som gripit in, utan Michael Elinder, trogen bloggläsare, som liksom jag tröttnat på tomheten. Han behövde skylten för ett familjerally, där han ledde folk runt till sevärdheter. Tack, Michael. Någon ansvarig på någon förvaltning någonstans borde skämmas en liten smula.

När medborgarna griper in.

 

Cyklade förbi den här märkliga kuren på Östra Ringvägen, som jag fått en fråga om till min serie i VLT. Vad var det en gång i tiden? Jag utgår från att portvakten satt där och bevakade ingången till Aseas Arvidverkstad (dagens Bombardier),  kanske också för Emaus. Är det någon som har några äldre bilder från portvakten? Och vad är det därinne i dag? Det blinkar och blippar från något som ser ut som en telefonväxel.

Minnet av en portvakt.

 

Sune på Figaro får bidra med en bild till. Kvaliteten är kanske inte den bästa, men hörnan Stora gatan och Sturegatan är och förblir en klassiker som tål hur många upprepningar som helst.

Red mill crossing.

 

Sune Andersson samlar på allt möjligt, det vet ni som sett frisersalongens skyltfönster på Källgatan. Hustru och medklippare Alice hjälper till. Bland annat med att samla burkar. Här är en raritet från Sundins cigarr- och tobaksfabrik på Slottsgatan. En burk cigarrer som döpts till Portorico Knaster. På märket hittar man Strumpebandsordens valspråk, omgivet av två svenska lejon. Undrar hur rökverken smakade?

Honi soit qui mal y pense (Skam den som tänker illa därom)

Läs hela inlägget »

Först måste jag berätta att jag åt något jag aldrig tidigare ätit till lunch: en falukorvstournedos, en stor bit falukorv nedstoppad i potatismos och garnerad med diverse grönt och konstfärdigt sprayad brunsås. Gott. Plats: Bryggan på Öster Mälarstrand, ett ställe som bara blir bättre och bättre. Rekommenderas.

Tournedos på falukorv.

 

Dagens Frågor om förr innehöll tre sällan sedda bilder från Västerås 1939, som Nordiska museets fotograf Brynolf Hellner tog på uppdrag av staden. Hellner dokumenterade den småstad som var dömd att försvinna. Jag har fått tillstånd av museet att visa bilderna här på bloggen också, eftersom jag fått kommentarer till dem. Vi börjar med den fina bilden på farbrorn som sitter på den upphöjda trottoaren i Oxbacken och beundrar den stillsamma livet på gatan.

Oxbacken 1939. Foto: Brynolf Hellner, Nordiska museet.

 

Bengt Frend ringde när han sett bilden på farbrorn. Han vet vem det var. ”Det är min mormorsfar som sitter där. Han hette Leonard Eriksson och skulle snart flytta till Stora gatan 90, eftersom huset i Oxbacken skulle rivas.” Leonard Eriksson var diversearbetare och gift med Karolina. De hade två döttrar, Hulda och Fina. Bengt Frend undrar också om det är någon som vet varför det vita huset längst uppe i backen kallades ”Ärtskuttan”…

Nästa bild visar hur Stora gatans södra sida såg ut mellan Slottsgatan och Källgatan 1939. Här ligger Länsförsäkringars hus i dag, med bland annat Musikbörsen och Kinakrogen Hongkong. Fyra kvinnor promenerar framför Elsa Lundgrens Konfekt & Choklad på Stora gatan 37. När Yvonne Härvsgård fick se bilden blev hon glad och mejlade mig: ”Elsa Lundgren var min farmor. Hon gick bort på fyrtiotalet och jag träffade henne aldrig. Min farfar Hilmer Lundgren var kakelugnsfabrikör.”

Elsa Lundgrens Konfekt & Choklad på Stora gatan 37 år 1939. Foto: Brynolf Hellman, Nordiska museet.

 

Hilmer Lundgren tillverkade kakelugnar i Sala. När den fabriken brann flyttade han till Västerås och öppnade an kakelaffär. Var kan den ha legat, undrar Yvonne Härvsgård. Jag har inget bra svar. Men håll med om att bilderna här ovan är fina!

Läs hela inlägget »

Länsmuseets, hembygdsförbundets och fornminnesföreningens årsbok för 2010 har kommit. Den heter Black Book Västmanland och skulle egentligen ha getts ut för ett par år sedan. Jag har bara bläddrat i den. Var nyfiken på de många bilderna, men tröttnade snart. Sida upp och sida ner med graffiti från murar och tunnlar och tåg är inte upplyftande i längden, om man inte är afficianado. Men jag utgår från att det sociala perspektivet är genomarbetat.

Råkade på en ovanlig graffitiplats häromdan. En bunkerliknande byggnad, inhägnad av taggtråd och dold av björksly, mellan järnvägen och Malmabergsgatan. Taggtråden var nedriven på ett ställe och dörrarna in till bunkern var uppbrutna. Överallt graffiti. Och mystiska trappor ner i underjorden. Med ännu mer graffiti. Jag backade tillbaka, tog några bilder och suckade över förfallet och de stora riskerna som fanns med de djupa trapporna.

Trappan till underjorden.

 

Mystiska pannor.

 

Väggen kanske finns med i Black Book?

Em snabb efterforskning visade att bunkern var någon slags mellanstation för den industrigas som en gång pumpades från gasverket på Kungsängen till Metallverken. Gasverket stängdes i början av sextiotalet, men gasen fortsatte att produceras i ett mindre verk tio år till.

De stora utrymmena under jord sägs vara skyddsrum (en kommentar påpekar att inte är skyddsrum utan underjordiska cisterner), och borde inte vara öppna för nyfikna barn. Fastighetskontoret lär vara på gång att svetsa ihop dörrarna och laga stängslet. Hoppas det går fort.

Som avslutning en bild från Stora gatan vid Karlsgatan och Mimerkvarteret. Vänstertrafik, troligen femtiotal. Titta på den lilla kiosken. Sålde man måhända tidningar där, till arbetarna och tjänstemännen i Aseaströmmen?

Mimerkvarteret. Foto: Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Ljuset, det ljuset

Varje år i maj gör det ont. Jag vill stanna tiden. Ljuset måste få vara kvar länge, länge. Det är alltid lika svårt att fånga dagen. Nu är det mörkt utanför, jag hör inte fåglarna. Men de finns där, och i morgon är det ännu ljusare. Och ännu varmare.

Alex begrundar kastet. Utanför är det ljust, ljust.

 

Jag skrev om de vita ångbåtarna häromveckan. De där båtarna som tuffade mellan Stockholm och Västerås fram till mitten av 1900-talet. Här är en bild som inte rymdes i artikeln i VLT. Ångbåten Aros stävar in mot hamnen, troligen på trettiotalet.

Aros närmar sig Aros.

 

Kvällen är sen, men jag hinner köra en fin bild på Stora gatan från Stadsarkivet. Jag har inte riktig kläm när bilden är tagen, men det finns det säkert någon som vet. Jag skulle gissa på runt 1960.

Stora gatan innan Punkt byggdes. Foto: Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Promenader i april

Grusvägen längs sundet ut mot Hässlö gård är ett av mina nya favoritstråk. Ganska folktomt. Rördrommen tutar, småfåglar rasslar i vassen, höga granar, pestskråp – och så den vackra skogen av slanka björkar, som man bara vill låta sig omfamnas av. De ruvar inte på tunga hemligheter som barrträden, de sjunger mot himlen om våren och försommaren.
 

Björkar.

 Michael Elinder träffade som vanligt rätt på gårdagens bildfråga. Bilden med kiosken var från Stora gatan och en av Aseas verkstäder öster om Mimerporten. Läs den utförliga kommentaren till gårdarens blogginlägg. Jan-Åke Alkeblad kom på lösningen han också och skickade mig en annan bild, förmodligen från samma fototillfälle på tjugotalet, fast nu är kameran riktad mot Mimerporten. Kiosken med storken skymtar till vänster. Huset mitt i bild var Aseas skrivbyrå, där dåtidens marknadsföringskampanjer drogs upp.

Mimerporten på 1920-talet, kiosken med storken skymtar till vänstr. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 
Bilden nedan visar verkstaden några år senare, på 1930-talet, när Stora gatan breddats och träden tagits bort. Men Aseaporten finns kvar. 

 

Mimerverkstaden, Stora gatan mot väster.

 
Jaha, och här ännu ett gathörn. Min enkla fråga är: vad ligger där i dag?
 
Ännu en korsning. Foto: Stadsarkivet.
 

Läs hela inlägget »

Först en bild från påskdagens morgon på Ar. Solen stiger upp över ängen, frosten håller på att släppa men havet kyler och det känns som om det är en hel årstid mellan Gotland och Västerås.
 

Påskdagen gryr, Ar, norra Gotland.

Nästa bild tog jag i dag, annandag påsk, nere på Öster Mälarstrand, där folk hade samlats i den sena eftermiddagsvärmen. Det var som i ett annat land, i en annan tid. Tjugo grader sen eftermiddag. I april! Det uppvägde den trista fotbollsmatchen, där VSK visade sig vara sämre än jag trodde var möjligt. Ängelholm vann hur rättvist som helst. Konstiga byten i VSK också. Nja, det här ser inte bra ut.
 
Östra hamnen, annandag påsk.

 Här kommer en bild från en annan folkfest, Barnens dag på Fiskartorget, troligen 1920-talet. Det är ännu en bild från den fantastiska samlingen från Sjöbergs bokhandel som jag träffade på i Stadsarkivet i höstas. Och efter den kommer en bild som minner om vintern. På Stora gatan. Från samma bildkälla.

Barnens dag på Fiskartorget. Sjöbergs samling, Stadsarkivet.

 

Stora gatan, slutet av 1920-talet. Sjöbergs samling, Stadsarkivet.
 
 

Läs hela inlägget »

I september promenerade jag till Gäddeholm på den nya gång- och cykelvägen. Strax före Hässlö gård såg det ut så här. Vägen kantades av stora gröna växter med rabarberliknande blad.

Vägen till Gäddeholm i september.

 När vi gick där i dag såg det ut så här.

Vägen till Gäddeholm i april.

De växter som i sommar ska digna med stora gröna blad var nu små rödvioletta orkidéliknande stjälkar med vita blommor. Jag har snart levt ett helt liv utan att se hur vackra de är. Men vad i all sin dar heter växten?

Först liten, sedan jättestor.

 

Den 21 mars lade jag ut en bild med gatuliv på Smedjegatan. Jag trodde bilden var från tjugotalet. Men Claes Björkstedt blev så intresserad av bilen att han började forska. Han skriver: ”Bilen på bilden är en Nash av 1930 års modell. Alltså är inte fotografiet från 20-talet. Mellan 1930 och 1934 tillhörde bilen greve Knut Lewenhaupt, Gäddeholm. Sannolikt är det alltså fru grevinnan som sitter i bilen och väntar längs Smedjegatan. Bilen såldes sedan till trafikbilägare Bror Sahlin i Sala för att 1939 rekryteras till försvaret. Skrotas 1948. ” Detta fogas härmed, med tacksamhet, till den lokalhistoriska forskningen.

Grevinnan väntar på att återvända till Gäddeholm. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 Claes Björkstedt vet också att berätta att bilen från bakgården i går var en Chevrolet årsmodell 1930. Den tillhörde Carl Axel Ericsson, Staf, Munktorp. Bilen överfördes till beredskapsregistret 1940 för att skrotas 1947. Flickorna på bilden är kanske herr Carl döttrar på besök någonstans i Västerås!

Efter detta måste vi givetvis kittla det lokalhistoriskt vinklade bilintresset med en vinterbild från Stora gatan, troligen från ungefär samma tid.

U40 parkerad på Stora gatan, övervakad av farbror polisen. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Och eftersom det snart är helg så hinner jag med en fin bild till. Några cyklister på väg mot bommarna på Pilgatan, där vägen i dag är nedgrävd i en gigantisk grop under järnvägsspåren. Banvaktarstugan skymtar till höger, husen på Ängsgärdet till vänster. Trevlig helg!

Mot bommarna på Pilgatan, 1930-tal. Okänd fotograf.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers