Först måste jag berätta att jag åt något jag aldrig tidigare ätit till lunch: en falukorvstournedos, en stor bit falukorv nedstoppad i potatismos och garnerad med diverse grönt och konstfärdigt sprayad brunsås. Gott. Plats: Bryggan på Öster Mälarstrand, ett ställe som bara blir bättre och bättre. Rekommenderas.
Dagens Frågor om förr innehöll tre sällan sedda bilder från Västerås 1939, som Nordiska museets fotograf Brynolf Hellner tog på uppdrag av staden. Hellner dokumenterade den småstad som var dömd att försvinna. Jag har fått tillstånd av museet att visa bilderna här på bloggen också, eftersom jag fått kommentarer till dem. Vi börjar med den fina bilden på farbrorn som sitter på den upphöjda trottoaren i Oxbacken och beundrar den stillsamma livet på gatan.
Bengt Frend ringde när han sett bilden på farbrorn. Han vet vem det var. ”Det är min mormorsfar som sitter där. Han hette Leonard Eriksson och skulle snart flytta till Stora gatan 90, eftersom huset i Oxbacken skulle rivas.” Leonard Eriksson var diversearbetare och gift med Karolina. De hade två döttrar, Hulda och Fina. Bengt Frend undrar också om det är någon som vet varför det vita huset längst uppe i backen kallades ”Ärtskuttan”…
Nästa bild visar hur Stora gatans södra sida såg ut mellan Slottsgatan och Källgatan 1939. Här ligger Länsförsäkringars hus i dag, med bland annat Musikbörsen och Kinakrogen Hongkong. Fyra kvinnor promenerar framför Elsa Lundgrens Konfekt & Choklad på Stora gatan 37. När Yvonne Härvsgård fick se bilden blev hon glad och mejlade mig: ”Elsa Lundgren var min farmor. Hon gick bort på fyrtiotalet och jag träffade henne aldrig. Min farfar Hilmer Lundgren var kakelugnsfabrikör.”
Hilmer Lundgren tillverkade kakelugnar i Sala. När den fabriken brann flyttade han till Västerås och öppnade an kakelaffär. Var kan den ha legat, undrar Yvonne Härvsgård. Jag har inget bra svar. Men håll med om att bilderna här ovan är fina!