Jag har skrivit om den tomma informationstavlan vid Sta Gertruds kapellruin ett par gånger, med ett par års mellanrum. Jag har gnölat på kommunen, eller vem det nu är som är ansvarig, för att man inte fyllt på tavlan med information igen. Stadens minnesmärken är inte så många. I dag såg jag att något hänt! Tavlan har fått liv. En inplastad text berättar om kapellet vid gamla infarten från Köping. Men det är inte någon myndighet som gripit in, utan Michael Elinder, trogen bloggläsare, som liksom jag tröttnat på tomheten. Han behövde skylten för ett familjerally, där han ledde folk runt till sevärdheter. Tack, Michael. Någon ansvarig på någon förvaltning någonstans borde skämmas en liten smula.
När medborgarna griper in.
Cyklade förbi den här märkliga kuren på Östra Ringvägen, som jag fått en fråga om till min serie i VLT. Vad var det en gång i tiden? Jag utgår från att portvakten satt där och bevakade ingången till Aseas Arvidverkstad (dagens Bombardier), kanske också för Emaus. Är det någon som har några äldre bilder från portvakten? Och vad är det därinne i dag? Det blinkar och blippar från något som ser ut som en telefonväxel.
Minnet av en portvakt.
Sune på Figaro får bidra med en bild till. Kvaliteten är kanske inte den bästa, men hörnan Stora gatan och Sturegatan är och förblir en klassiker som tål hur många upprepningar som helst.
Red mill crossing.
Sune Andersson samlar på allt möjligt, det vet ni som sett frisersalongens skyltfönster på Källgatan. Hustru och medklippare Alice hjälper till. Bland annat med att samla burkar. Här är en raritet från Sundins cigarr- och tobaksfabrik på Slottsgatan. En burk cigarrer som döpts till Portorico Knaster. På märket hittar man Strumpebandsordens valspråk, omgivet av två svenska lejon. Undrar hur rökverken smakade?
Honi soit qui mal y pense (Skam den som tänker illa därom)
Röda Kvarn. En underbar gammal ruffig biograf, där den första förbjudna filmen avnjöts innan man fyllt femton. Jag hade lånat farsans hatt och stod på tårna vid biljettluckan,
kom in, men hamnade vid en plats bredvid gången och hukade när den uniformerade biljettvaktmästaren passerade. Jag vill minnas att filmen hette ”Kalabalik i gangstervärlden”. Kanske 1956-57.
Nästa lagbrytare hette ”Okänd soldat”, ruggig krigsfilm efter
Linnas roman. Väckte mardrömmar vill jag minnas. Västerås hade ju ett antal fina biosalonger, Grands ljusspel på ridån innan den drogs ifrån, visst var det vackert!?
58 var min ”premiär” för barnförjudet…. Har inte så bra minne men tror att filmen hette Den gröna halsduken och handlade om en man som var döv,blind och stum och anklagad för mord!!!! Vi kallade RödaKvarn för patronhallen eftersom de mest visade vesternfilmer och man satt på modden och plockade patronhylsor. Undrar vad biljetten kostade???
Har också minnen från Röda Kvarn, men från 40-talet. Jag såg inga barnförbjudna filmer, men däremot de flesta filmer med bröderna Marx
Jag arbetade som supportsvarvare på läktaren Emausverkstaden i mitten av 60-talet och gick i samma port som de som arbetade på Arvidverkstaden.
Röda Kvarn kallades på revolverhallen för att dom körde många Westernfilmer där. Någon skojade till det och sa att när dom rev biografen hittade dom tomhylsor bakom filmduken.
Jag tror att det gula huset har härbärgerat en operatör för trafiksignalerna i korsningen Östra Ringvägen – Pilgatan. När jag cyklade förbi engång i början av 90-talet såg jag en panel med röda, gula och gröna lysdioder som omväxlande tändes och släcktes. Efter att ha betraktat dem och korsningen en stund förstod jag att de motsvarade trafikljus i korsningen. Anläggningen var förstås automatiserad, men kan den ha varit manuell eller i alla fall ha innehållit en gubbe som övervakade funktionen för länge sedan?