Jag har skrivit om den tomma informationstavlan vid Sta Gertruds kapellruin ett par gånger, med ett par års mellanrum. Jag har gnölat på kommunen, eller vem det nu är som är ansvarig, för att man inte fyllt på tavlan med information igen. Stadens minnesmärken är inte så många. I dag såg jag att något hänt! Tavlan har fått liv. En inplastad text berättar om kapellet vid gamla infarten från Köping. Men det är inte någon myndighet som gripit in, utan Michael Elinder, trogen bloggläsare, som liksom jag tröttnat på tomheten. Han behövde skylten för ett familjerally, där han ledde folk runt till sevärdheter. Tack, Michael. Någon ansvarig på någon förvaltning någonstans borde skämmas en liten smula.
När medborgarna griper in.
Cyklade förbi den här märkliga kuren på Östra Ringvägen, som jag fått en fråga om till min serie i VLT. Vad var det en gång i tiden? Jag utgår från att portvakten satt där och bevakade ingången till Aseas Arvidverkstad (dagens Bombardier), kanske också för Emaus. Är det någon som har några äldre bilder från portvakten? Och vad är det därinne i dag? Det blinkar och blippar från något som ser ut som en telefonväxel.
Minnet av en portvakt.
Sune på Figaro får bidra med en bild till. Kvaliteten är kanske inte den bästa, men hörnan Stora gatan och Sturegatan är och förblir en klassiker som tål hur många upprepningar som helst.
Red mill crossing.
Sune Andersson samlar på allt möjligt, det vet ni som sett frisersalongens skyltfönster på Källgatan. Hustru och medklippare Alice hjälper till. Bland annat med att samla burkar. Här är en raritet från Sundins cigarr- och tobaksfabrik på Slottsgatan. En burk cigarrer som döpts till Portorico Knaster. På märket hittar man Strumpebandsordens valspråk, omgivet av två svenska lejon. Undrar hur rökverken smakade?
Honi soit qui mal y pense (Skam den som tänker illa därom)
