Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Uncategorized’

Hörsalen, Kulturnatten. Klockan 20 skulle jag prata och visa ”nya, gamla” bilder från Västerås. Fullsatt. Alla extrastolar imburna. Ändå stod folk längs väggarna. Närmare 200 personer, långt över var brandmyndigheterna godkänner. Är det Kulturnatt så är det. Vaktmästarna fick sätta upp en lapp med Fullsatt på dörren. Kul. Jag pratade i 45 minuter, kunde ha fortsatt lika länge. Gamla bilder upphör aldrig att fascinera. Inpass från publiken förhöjde stämningen. Tyvärr hann jag inte med att ta en bild på dom som lyssnade och tittade. Men jag tog en bild ute på stan innan. Kulturnatten är speciell.

Innan Kulturnattens mörker föll.

 

Tog en cykeltur i dag. Hamnade på Hälla, där jag blev vittne till hur två polisbilar körde upp bredvid en röd bil, som visade sig vara stulen. Två personer greps. En man visiterades mot motorhuven på polisbilen, precis som i amerikanska filmer.

Gripande på Hälla.

VLT kunde senare berätta att polisen hade fått tips om att paret betedde sig underligt. De tömde bland annat en väska i baksätet innan de gick in på fackhandeln. Polisen koll visade att bilen var stulen. Paret misstänks också för inbrott i en villa där bilnycklarna stals.

Jag fortsätter att prata och visa gamla bilder i morgon, måndag, klockan 14 för Bäckby PRO i Bäckby kulturhus. Här är två bilder som inte var med i går. Den första visar gatan som inte längre finns, Trädgårdsgatan, som gick längs norra kanten av Vasaparken. Jag letar just nu bilder från innergården bakom huset närmast, i hörnet mot Sturegatan.

Trädgårdsgatan, Sturegatan till vänster, Vasaparken till höger. Foto: SBK:s rivningsbilder, Stadsarkivet.

 

På den andra bilden står en brevbärare mitt på Sturegatan. Jag fick bilden häromdan. Fotografen är okänd, men det verkar som om bilden togs i början av 1900-talet. Sturegatan slutar vid Smedjegatan längst bort i bild.

Sturegatan med Smedjegatan längst bort. Fotograf: okänd.

 

Läs hela inlägget »

Läser att det blir allt svårare för kommunen att få ihop budgeten för nästa år. Vinden har vänt, skatteunderlaget minskar, en ny kris väntar. Nu måste det sparas. En sak kan man inte spara på framöver: de årliga 12-15 miljonerna till det privatägda äventyrsbadet, i 25 år. Miljonerna måste betalas, vare sig kommunen har råd eller inte. Avtal är avtal. Är det bra? Ni vet vad jag tycker.

 

Men Alex gillar säkert vattenrutsch.

 

Fullt hus hos SPF Rudbeckius i Ansgarskyrkan i går. Säsongens föreläsningar om Minnen av en stad har börjat.

160 pensionärer på plats i källaren under Ansgarskyrkan.

 

Det finns en bild som alltid väcker samma sus av vemod och minnen. Det är en bild som doftar av rökt skinka, ost och fisk. Den här:

Saluhallen för sextio år sedan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Bilden från Saluhallen dyker nog upp bland bilderna i Stadsbibliotekets hörsal i morgon, lördag, kl 20, när jag ska prata om ”Västerås i mitt hjärta” och visa ”nya gamla bilder”. Man kommer inte ifrån den bilden, hur många gånger den än visas. Annars är det ett till stora delar specialsammansatt program till Kulturnatten. Jag ska berätta om var man kan hitta bilder här i stan. Som den här, hämtad ur den Sjöbergska samlingen i Stadsarkivet.

Studenter på Stora gatan framför Hygrells järnhandel, 1930-tal. Foto: Sjöbergska samlingen i Stadsarkivet.

 

 

Läs hela inlägget »

Förbereder torsdagens föredrag med bilder för SPF Rudbeckius i Ansgarskyrkan klockan 14. Minnen av en stad. Det var ett tag sen nu. Gick igenom bilderna i dag. Vad kul det ska bli att prata om dom igen!

Pratade med Micke Campese, klubbchef för VSK Bandy, i dag. Jag ska försöka hjälpa till under säsongen på nåt sätt. Har ju hunnit skaffa mig litet erfarenhet av bandy genom åren. Fyra böcker, till exempel. Vet inte om jag ska var stolt eller generad.

Måste passa på att gratulera min gamle kollega Pasi Hiirikoski till nya jobbet på VLT. Han tar över som sportchef. Det är han värd efter alla år. Nu blir det mindre hockey för Pasi, och mer av sammanträden och ledningsgrupper och sånt. Förhoppningsvis får han tid över för litet bandy också…

Pasi Hiirikoskis bildbyline i VLT.

Har svårt att komma över besöket i Hagaparken i söndags. Mycket nytt. Jag visste inte att Gustav III hade börjat bygga ett stort palats på en höjd där. Ett magnifikt palats, som finns i en modell. Men i parken finns bara murar och källare kvar. Bygget avbröts när kungen mördades. I stället byggde Gustav IV Adolf det mindre Haga slott nedanför, det slott där kronprinsessan bor i dag med den där killen från Ockelbo som blev prins.

Teaterkungens påbörjade palats.

 

Sören Elfdahl ringde. Han vill ha hjälp med en bild, där hans farmors pappa och mamma, August och Charlotta, sitter med sina två barn framför ett hus i Västerås. Bakpå kortet står det ”Sommarro”. Familjen hette Boström och August var trädgårdsmästare. ”Det fanns en trädgård i Sommarro”, säger Sören Elfdahl. Han minns de krokiga gatorna i kvarteren nedanför Folkets park, mitt emot Myggbo såg, som kallades Sommarro och där det i dag bara är av- och påfarter till E 18 och en Maxi-restaurang. ”Är det nån som vet något mer om just det här huset”, frågar han.

Familjen Boström med huset på Sommarro.

 

Som avslutning en bild från Engelbrektsplan, långt innan Stadsbiblioteket byggdes. En flicka med fläta är på väg över Domkyrkoesplanaden. Två hästar står litet längre bort, en släpkärra är på väg. Inga bilar i sikte. Troligen tjugotal.

Engelbrektsplan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

 

Läs hela inlägget »

Fipplade med nya kameran på Fiskartorget häromdan. Skulle slå av den, råkade skjuta av en bild. Blev förvånad efteråt. P-skylten utanför gamla Rådhuset blev nästan symbolisk. För vad, vet jag inte. Men i alla fall.

Slumpskott på Fiskartorget.

 

Skrev om två gamla biografer i serien Frågor om förr i VLT i dag. Västeråsbio och Teaterbio. Bilden på Västeråsbio var från Stora gatan 44. Men biografen höll faktiskt till längre österut på Stora gatan, nummer 36, redan från 1906 och några år framåt. Det var i samma hus som Sigfrid Holm skulle starta sin speceriaffär många år senare. En bild därifrån fick inte plats i tidningen. Men här är den:

Västeråsbio på Stora gatan 36, där apoteket ligger i dag, ungefär.

 

 

Jag kunde ha skrivit om Odeon också. Den fina biografen ännu längre ner på Stora gatan, där Skrapan ligger. Invigd i november 1917. Här är två fina tidiga bilder från Odeons salong. Jag tillåter mig att citera min egen text ur boken 1917:

”Västerås hade fått en ny biograf, mitt emot Aseas potatisutdelning på Stora gatan. Biografen Odeon blev störst i stan med sina sjuhundra platser. Salongen hade byggts med pengar från åkeriägaren Holmberg och hyrts av Biografaktiebolaget Eldorado i Stockholm. Väggarna var rödlila, stolarna luktade nyhyvlad björk och föreståndaren Jean Hansson kunde skryta med en egen stråkorkester på sex man.”

Odeon invigdes 1917. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

 

 

Odeon blev störst i stan med sina 700 platser. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

 

Läs hela inlägget »

Först var vi på 50-årskalas i Koppartältet i Hagaparken i går. Närmare 80 personer. God mat, fin stämning. Jag upptäckte till min förfäran att jag var äldst av alla, med undantag för födelsedagsbarnets föräldrar. Hur ska det här sluta?

I dag letade vi upp byggmästare Sven-Harry Karlssons kombinerade konsthall och bostadshus intill Vasaparken i Stockholm. Sven-Harry, som fyller 80 i december, har samlat konst i 35 år. Nu har han byggt ett konstens äreminne över sitt intresse. Stort, mycket glas och ljus. Spännande utställning av Karin Broos. Målningar av vardagen, nästan som fotografier, med en nostalgisk, rentav dyster underton. Där gick jag förresten in med pensionärsrabatt, utan att någon begärde legitimation. Suck.

En av Karin Broos målningar på Sven-Harrys Konstmuseum.

Lena Cronqvists badande flicka i Sven-Harrys foajé.

Vasaparken i Stockholm är en levande park. Barn, ungdomar, föräldrar, äldre. Konstgräs mitt på den öppna ytan. Små fotbollsmål med nät! Det drömde jag alltid om när jag var liten och kutade runt på grusplaner med fula plåtrörsmål utan nät. Varför inte göra Djäknebergets stora plan litet roligare? Kosta på med redskap. Och mål med nät! Det är ju hur kul som helst att dra in en boll i nätet… eller var, kanske jag ska säga.

Vasaparken i Stockholm. En förebild för Djäkneberget?

Så avdelningen gamla bilder. Jag och många med mig kan inte se oss mätta på det Västerås som flytt. Här är en bild från Aseas Mimerverkstäder på Karlsgatan. Titta på sandsäckarna som staplats längs fasaderna. Det måste innebära att bilden togs under det senaste kriget. Sandsäckarna antogs skydda mot bombskakningar och mot splitter.

Karlsgatan och Mimer, med Ottar i bakgrunden. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

Här är en spännande Asea-bild till. Känner ni igen platsen? Javisst, järnvägsövergången på Pilgatan (som är en viadukt i dag). Arvidverkstaden har börjat byggas (Bombardier). Året måste vara ungefär 1935 eller 1936. Mellankrigstid, alltså.

Arvid byggs vid Pilgatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

Läs hela inlägget »

Jag gillar offentlig konst. Det innebär inte att jag gillar all offentlig k0nst. En del är saker är hemska. Hästhuvudet inne på Stadshusets gård hör till den kategorin. Det förvridna hästhuvudet skapades av ryssen Ernst Neizvestny och stod en gång som en skräckinjagande välkomsthälsning till alla som kom från stationen och skulle gå genom Stadshusets gångpassage. Nu har verket förpassats till en mer undanskymd plats. Frågan är om det inte är stans fulaste konstverk? Någon som har något annat förslag?

Fragment av en kentaur, Ernst Neizvestny.

 

Gick på bandy mitt på blanka eftermiddagen. Ryska Jenisej avslutade sitt träningsläger med att tvåla till VSK med 8-1 innan återresan till sibiriska Krasnojarsk. VSK är förlåtet. Dels ingick inte matchen i planeringen, dels var fem ordinarie spelare borta av olika anledningar. Jag tror fortfarande på det grönvita laget. Någon kul bild från matchen har jag inte. Det är roligare att visa en bild på en bandymatch på Gamla plan vid Herrgärdsskolan, som jag fått av Hans Wennerström. Vilka som spelade vet vi inte, men jag gissar att fotot är från tjugotalet.

Bandy på Gamla plan. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Jag letade bilder från stans gamla biografer häromdan. Då hittade jag en bild från Godtemplargården på Västgötegatan, där det visades film emellannåt. Här är det dock Arbetaresångkören som sjunger vid en medlemsafton för Konsum ett par år in på trettiotalet. När jag ser sådana här bilder letar jag alltid efter mamma eller mormor och morfar.

Godtemplargården, början 1930-talet. Delförstoring. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Kvällarna blir allt mörkare, på Kulturnatten nästa lördag brukar det vara riktigt höstlikt svart. Jag ska prata och visa ”nya gamla bilder” från Västerås (som det står i programmet) i Stadsbibliotekets hörsal på kvällen. Många har hört mina tidigare föredrag om Minnen av en stad, så jag tänkte leta fram andra bilder. Vi får se hur det lyckas. I dag blev jag avbruten på eftermiddagen när två barnbarn stormade in och propsade på att få höra Barbie Girl av en dansk grupp som kallar sig Aqua. Denna märkliga låt, som musiktidskriften Rolling Stone’s läsare utsett till ”nittiotalets sämsta”, skulle prompt spelas på min dator… om och om igen.

Arbete med kärt förhinder.

 

När jag letar efter de där nya gamla bilderna hittar jag förstås många antikvariska pärlor. I den Sjöbergska bokhandelns samling i Stadsarkivet finns till exempel en bild av Arosvallen från söder som jag aldrig sett förr. Eftersom de Sjöbergska bilderna som regel är från slutet av av tjugotalet eller början av trettiotalet gissar jag att den här bilden är från Arosvallens invigning 1931. Kolla naturen till höger, mot öster och nordöst. Inte ett hus! Kan det vara ladugårdar som hörde till Kristiansborgs gård? Men vad är det för mystiska halmtak som syns på den andra bilden?

Arosvallen, kanske 1931. Foto: Den Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Delförstoring. Foto: Den Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

För övrigt kan jag berätta att Kokpunkten var en punkt på dagordningen på den socialdemokratiska arbetarekommunens representantskapsmöte i måndags. Gamla Gardet protesterade och lanserade sitt eget förslag om Nöjets gröna ängar, med ett kommunalt äventyrsbad nere på Lögarängen. Men de styrande i partiet lät sig inte bevekas. Kokpunkten ska ”sätta Västerås på kartan” och Peab hade bjudits in för att visa hur fint allt skulle bli. Stämningen rapporterades bitvis som hätsk. Om det nu råder sådan samstämmighet i partiledningen kan jag inte låta bli att undra varför man inte vågade lägga fram förslaget för ny politiskt prövning när Kokpunkten plockades fram igen i våras, i väsentligt ändrad form, efter fem års tystnad. Kan det vara av rädsla för att någon skulle pröva lagligheten av direktupphandlingen?

Förresten, vet ni att de 12 eller 15 miljoner som kommunen ska stötta det privata badet med varje år är betydligt mer än vad hela Konstmuseet kostar…

Läs hela inlägget »

Författaren Lars Gustafsson är en av mina vänner på Facebook. Häromdan ondgjorde sig Gustafsson över en skylt vid Västerås central. ”Intelligenta människor blir aldrig trafikingenjörer”, skrev han och bifogade ett foto.

Foto: Lars Gustafsson.

 

Jag dristade mig till att fråga hur en poet skulle ha uttryckt saken. Cyklar som blir stående måste ju bort. Lars Gustafsson funderade en stund, sen svarade han: ”Cyklar som av rost och vanvård tyngas ned, bör ej stå i detta led.” Snyggt formulerat, det medges.

I dag skrev jag om fotografen Axel Rydin i VLT, han som som tog några av de äldsta bilderna i Västerås på 1860-talet Här är en, utsikt från Domkyrkan bort mot hamnen, med skutor och hamnmagasin. Rådhuset är nybyggt.

Utsikt från Domkyrkan, troligen 1860-talets slut. Foto: Axel Rydin.

 

Jag berättade att det fanns två Axel Rydin, en ambulerande fotograf som blev känd i hela landet för sina porträtt, och en ”lokal” Axel Rydin som knäckte extra som fotograf i Västerås på 1860-talet och som sedan flyttade till Sala där han så småningom blev bankdirektör. De uppgifterna finns i dödsrunan i VLT 1921. Men dessa fakta ifrågasätts av vännen Curt J, som intresserat sig för landets äldre fotografer. Han tror att den som skrev dödsrunan kan ha missuppfattat saker och ting, och att det egentligen bara fanns en fotograferande Axel Rydin på 1860-talet: den ambulerande rikskände Rydin som enligt andra tillförlitliga uppgifter faktiskt verkade i Västerås på 1860-talet. Mystiskt är det under alla omständigheter. Men bilderna är fina.

Stora torget på 1860-talet, när torget ännu var smalt och kallades Gamla torget. Bondtorget i bakgrunden. Foto: Axel Rydin.

 

Vi hinner med en gammal bild till. Nu flyttar vi oss ungeför 70 år framåt i tiden, till Stadsparken några år in på 1930-talet Det är fest i Stadsparken och på Fiskartorget. Det kan vara en av av de på den tiden återkommande Barnens Dag-festligheterna.

Stadsparken mot Fiskartorget. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Jo, en sak till. Jag får många frågor som jag inte hinner besvara i tid, varken i tidningen eller här på bloggen. Ofta behöver jag er hjälp. Som nu till exempel. Jag fick ett mejl med en bild på ett hus från Marie Eriksson i Enköping. Hon skrev: ”Sitter med min morfars syster Inez Janssons (f.1899) fotoalbum och hittar några kort på huset de bodde i på 1910-talet i Västerås men ingen här känner igen vart huset låg. En del gissningar på Lustigkulla. De som bodde i huset var Elin Jansson (senare gift Forsberg) med sina tre barn Rut Jansson (senare gift med Sven Britton) , Inez
Jansson (senare gift med Elis Jansson) samt Dage Jansson (min morfar), även Elins mamma Lovisa Lind bodde med dem i huset.”

 

Var låg huset?

 

Läs hela inlägget »

Stans kombinerade konst- och länsmuseum på Karlsgatan firade ett år i dag. Nya utställningar, gratis tårta, musik och aktiviteter för barn. Riktigt kul. Fin konstutställning med höjdpunkter ur den egna samlingarna och med en hyllning till Erland Cullberg. Micke Genbergs stora duk med Harpsundsekan finns med också, den där med Tage Erlander och gamle kungen utklädda till Fantomen.

Ulla Persson invigningstalar på Konstmuseet med Charlotte Gyllenhammars sovande dagisbarn i förgrunden och Micke Genbergs Fantomer i Harpsundsekan i bakgrunden.

 

Jag träffade Vilhelm Alnefelt, nyss fyllda 90 år. Det var han som ritade Folkets hus på femtiotalet, tillsammans med Nils-Olof Tollbom. De var två unga arkitekter som startat firma. De hängde ihop i 30 år. Nils-Olof dog i somras, Vilhelm hänger med. Han minns arbetet med det som skulle bli arbetarrörelsens högborg på Smedjegatan. Han minns alla konstnärer som var iblandade, Torsten Renqvist, Stefan Thorén, Palle Pernevi, Sven Markelius och andra. Och han minns biografen Cinema, som nu på sätt och vis återuppstår med den nya SF-filmstaden i Kvarteret Kol. Den ska ju heta 1956, det år som Folkets hus började byggas.

Vilhelm Alnefelt ritade Folkets hus på Smedjegatan, det började byggas 1956 och som nu byggs om till en ny filmstad.

 

Folkets hus på Smedjegatan stod klart 1958.

Nya filmstadens hemsida finns en länk, Hur var det förr, där jag berättar om bygget av Folkets hus.

Längst inne i Konstmuseet, i rummet med Cullberg finns också en David Söderholm-tavla, en klassiker, som visar hur det såg ut på Fiskartorget, innan trähusen revs för Stadshuset på femtiotalet. Det är Staffan Cullberg som valt verk ur museets samlingar som passar till brodern Erlands verk.

Akvarell av David Söderholm (1883-1961), Fiskartorget, 1954.

 

Läs hela inlägget »

Mikael Örtevall ringde häromdan. Han hade läst om Röda Kvarn och om hans farfar Gösta Johansson som arbetade 45 år som vaktmästare och maskinist på den kultförklarade biografen i hörnet Stora gatan och Sturegatan. ”Jag har dom två biografstolar som farfar tog hem när Röda Kvarn revs 1966″, sa Mikael. ”Va? Är det sant?”. ”Ja, jag brukar sitta i dom när jag filosoferar”.

Vi stämde träff i dag. Jag måste bara få sitta i en av stolarna från Röda Kvarn en gång till. Mikael har dem i ett förråd på Tunbytorp. Där stod de två fällstolarna, med skruvhålen och med det slitna röda tyget. Nummer 18 och 19. De stod på läktaren en gång. Gösta valde de två eftersom de var minst slitna. Röda Kvarn fick fällstolar 1939, innan dess hade biografen vanliga pinnstolar.

Mikael Öretvall med stolarna från Röda Kvarn.

 

Jag vet att Sten Berglind pratade om att det fanns stolar bevarade sen Röda Kvarns tid. Jag trodde inte på honom. Nu vet jag. Det står en nostalgisk doft av John Wayne och Eddie Constantine kring de två fällstolarna. Nånstans i underredet sitter det säkert ett tuggummi fastkletat.

Nummer 18 och 19. Läktaren.

 

På väg hem från Österunda i går kväll måste jag bara stanna för att titta på några hästar. Tog fram kameran. Litet pekoral blev det kanske. Och en del motljusreflexer. Men Uppland kan vara fint det med.

Hästar i uppländsk solnedgång.

 

När jag letade bilder i Länsmuseet i dag hittade jag ett foto av Ernst Blom jag inte sett tidigare. Det får bli dagens gåta. Var låg Nya svagdricksbryggeriet, månntro?

Ett litet bryggeri Västerås. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers