Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Godtemplargården’

Jag gillar offentlig konst. Det innebär inte att jag gillar all offentlig k0nst. En del är saker är hemska. Hästhuvudet inne på Stadshusets gård hör till den kategorin. Det förvridna hästhuvudet skapades av ryssen Ernst Neizvestny och stod en gång som en skräckinjagande välkomsthälsning till alla som kom från stationen och skulle gå genom Stadshusets gångpassage. Nu har verket förpassats till en mer undanskymd plats. Frågan är om det inte är stans fulaste konstverk? Någon som har något annat förslag?

Fragment av en kentaur, Ernst Neizvestny.

 

Gick på bandy mitt på blanka eftermiddagen. Ryska Jenisej avslutade sitt träningsläger med att tvåla till VSK med 8-1 innan återresan till sibiriska Krasnojarsk. VSK är förlåtet. Dels ingick inte matchen i planeringen, dels var fem ordinarie spelare borta av olika anledningar. Jag tror fortfarande på det grönvita laget. Någon kul bild från matchen har jag inte. Det är roligare att visa en bild på en bandymatch på Gamla plan vid Herrgärdsskolan, som jag fått av Hans Wennerström. Vilka som spelade vet vi inte, men jag gissar att fotot är från tjugotalet.

Bandy på Gamla plan. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Jag letade bilder från stans gamla biografer häromdan. Då hittade jag en bild från Godtemplargården på Västgötegatan, där det visades film emellannåt. Här är det dock Arbetaresångkören som sjunger vid en medlemsafton för Konsum ett par år in på trettiotalet. När jag ser sådana här bilder letar jag alltid efter mamma eller mormor och morfar.

Godtemplargården, början 1930-talet. Delförstoring. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Jag skrev om köerna till föreläsningarna i Godtemplargården i Frågor om förr i VLT. Flera läsare minns föreläsningarna. Sylvia Dahlberg på Skälby minns något annat också; hon minns köerna av barn till utdelningar av kläder i Godtemplargården under de senaste krigsåren. ”Det var i början av fyrtiotalet. Fattiga barn fick köa där för att hämta kläder.” Kön var lång på Västgötegatan. Föräldrarna hade fått skriva på en ansökan, som beviljades av staden. Sylvia Dahlbergs minne av klädkön sitter djupt: ”Jag fick en blå kappa, en rödrutig klänning, ett par skor, livstycke, benkläder, långstrumpor, raggsockor och pjäxor.” Så bra kläder hade hon aldrig haft i sitt tioåriga liv. Intrycket av de köande barnen var så starkt att Syliva målade en tavla i olja 1984 till minne av händelsen. Så här ser den ut:

Sylvia med brodern Bertil med köerna in och ut ur Godtemplargården i bakgrunden. Oljemålning av Syliva Dahlberg.

 

Sylvia Dahlberg.

 Sylvia bodde med sin familj i Elektrolyten, de arbetarbaracker som Asea byggde för sin misslyckade koppartillverkning under första världskriget. Barackerna låg vid slakteriet och användes under trettiotalet som bostäder åt behövande familjer. Två träbaracker, sex enrummare i varje, kallt och dragigt, råttorna sprang ut och in. ”Men vi lekte och hade roligt vid Kapellbäcken och Sankta Gertruds ruin.” Nånstans har jag en bild på de där barackerna, men jag är tyvärr ingen arkivarie.

Bengt Bergquist skriver om sina minnen av IOGT:s nykterhetstempel. Men han minns entrén som pampigare än vad den var på bilden i inlägget häromdan. Det stämmer. Entrépartiet byggdes om och såg ut så här när huset rivdes (bilden är från måndagens artikel i VLT):

Kioskrörelsen fortsätter. Jag har fått frågor som jag inte kan besvara. En gäller en önskan om en bild på kiosken i hörnet Nansengatan och Tunbyvägen. Jag minns den väl, jag brukade stanna till där på väg från Skallberget till Rocklunda. Men nån bild har jag inte… än.

Någon skrev lyriskt, jag tror det var herr författaren Aron, om glassgubbben på Bondtorget. Jag har fått en bild på honom. Kolla in:

Glassgubben på Stora torget/Bondtorget. Foto: Stadsarkivet, Åke V Larssons samling.

Läs hela inlägget »

Om man går upp på Vedbotippen får man ganska hyfsad utsikt över stan. Mälaren syns i söder, Svartådalen mot norr. Håkan Palm gick upp där för några dar sen och tog en bild. Söder om backen är det ogallrad skog, nästan som en urskog. Håkan kom att tänka på min artikel i VLT häromveckan om rivningarna i Västerås centrum. ”En bekant pekade på Vedbotippen en gång och sa: ‘Här ligger Västerås city!’ Kan det stämma?” Ja, varför inte? Nånstans kördes ju alla rivningsmassorna.

Vedbotippen. Foto: Håkan Palm.

I dag skrev jag om Godtemplargården på Västgötegatan, som revs när nya Polishuset byggdes. Här är en äldre bild på huset, dit folk köade för att få höra föreläsningar på tjugotalet och trettiotalet.

Godtemplarnas högkvarter på trettiotalet.

Rolf Söderman samlar cykelmärken och bryggerietiketter från Västerås. Han har en fascinerande samling, som det finns anledning att återkomma till. Här ett smakprov på en etikett till en flaska som accepterades även av godtemplarna, om den inte blandades ut med starkare varor.

Etikett från Gamla bryggeriet. Rolf Södermans samling.

Kioskletandet fortsätter. En klassisk kiosk låg bakom läroverket. Jag hörde till dom som köpte lösa cigaretter där på tidigt sextiotal, för att smyga upp i gränden på rasten.

Den klassiska kiosken på Skolgatan. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

 

Michael Elinder har skickat en fin bild på gamla Konsumhuset, apropå en tidigare bild mot söder, innan Sigmatorget byggdes. Många minns konditoriet i Konsum.

Konsum. Foto: Michael Elinders samling.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers