Jag gillar offentlig konst. Det innebär inte att jag gillar all offentlig k0nst. En del är saker är hemska. Hästhuvudet inne på Stadshusets gård hör till den kategorin. Det förvridna hästhuvudet skapades av ryssen Ernst Neizvestny och stod en gång som en skräckinjagande välkomsthälsning till alla som kom från stationen och skulle gå genom Stadshusets gångpassage. Nu har verket förpassats till en mer undanskymd plats. Frågan är om det inte är stans fulaste konstverk? Någon som har något annat förslag?
Fragment av en kentaur, Ernst Neizvestny.
Gick på bandy mitt på blanka eftermiddagen. Ryska Jenisej avslutade sitt träningsläger med att tvåla till VSK med 8-1 innan återresan till sibiriska Krasnojarsk. VSK är förlåtet. Dels ingick inte matchen i planeringen, dels var fem ordinarie spelare borta av olika anledningar. Jag tror fortfarande på det grönvita laget. Någon kul bild från matchen har jag inte. Det är roligare att visa en bild på en bandymatch på Gamla plan vid Herrgärdsskolan, som jag fått av Hans Wennerström. Vilka som spelade vet vi inte, men jag gissar att fotot är från tjugotalet.
Bandy på Gamla plan. Foto: Hans Wennerströms samling.
Jag letade bilder från stans gamla biografer häromdan. Då hittade jag en bild från Godtemplargården på Västgötegatan, där det visades film emellannåt. Här är det dock Arbetaresångkören som sjunger vid en medlemsafton för Konsum ett par år in på trettiotalet. När jag ser sådana här bilder letar jag alltid efter mamma eller mormor och morfar.
Godtemplargården, början 1930-talet. Delförstoring. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.
