Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Bondtorget’

Godtemplargården på Västgötegatan fortsätter att väcka minnen i kommentarerna. Och i mejl. Terje Granberg berättar hur han gick förbi huset när det revs 1967. Diverse grejer av intet värde hade staplats på trottoaren. Terje öppnade en låda och hittade travar med små lappar med svart text på rödgul botten:

Uppmaning från IOGT.

 

Terje Granberg tog med några lappar till den märkliga föreningen Trojanska hästen, som några glada Aseaingenjörer drev på sextiotalet. Det var en parodi på ordensväsendet och ingenjörerna samlades, med respektive, i Skerikes hembygdsgård för sina fester. Männen var iklädda färgglada fotsida mantlar. För att kompensera bristen på utskänkningstillstånd sattes lapparna med OSUPET ÄR BÄST upp i baren. ”Således kom kampanjmaterialet från nykterhetsrörelsen till avsedd användning”, skriver Terje.

Margareta Glamberg har skickat en ny bild på sin pappa Allan som sålde grönsaker från Aggarön på Bondtorget på trettiotalet. Alltid roligt med bilder från vardagslivet i flydda tider.

Grönsaksförsäljning på Bondtorget. Foto: Margareta Glamborgs samling.

 

Nu har Aroseken fått klar den hemsida som visar bygget av den nya filmstaden 1956 i kvarteret, där gamla Folkets hus ligger. Om ni går in på hemsidan så hittar ni bland annat en historik med bilder om kvarterat som jag har skrivit. Där finns bland annat den här bilden, som visar hur hörnet Smedjegatan och Kopparbergsvägen såg ut innan Folkets hus började byggas 1956.

Pippingska gården, längst ner på Smedjegatan.

 

Pippingska gården var länge en fattigstuga. Namnet kom ifrån den inspektor Joseph Pipping, som ägde gården några år på 1810-talet. Folkets hus tog tre år att bygga och blev dåtidens ståtligaste hus i Västerås.

Folkets hus, tidigt 1960-tal. Foto: Stadsarkivet.

De första åren fanns det en servering högst uppe i tornet, med en terrass där man kunde titta ut över staden.

Utsikt från Folkets hus. Foto: Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Jag skrev om köerna till föreläsningarna i Godtemplargården i Frågor om förr i VLT. Flera läsare minns föreläsningarna. Sylvia Dahlberg på Skälby minns något annat också; hon minns köerna av barn till utdelningar av kläder i Godtemplargården under de senaste krigsåren. ”Det var i början av fyrtiotalet. Fattiga barn fick köa där för att hämta kläder.” Kön var lång på Västgötegatan. Föräldrarna hade fått skriva på en ansökan, som beviljades av staden. Sylvia Dahlbergs minne av klädkön sitter djupt: ”Jag fick en blå kappa, en rödrutig klänning, ett par skor, livstycke, benkläder, långstrumpor, raggsockor och pjäxor.” Så bra kläder hade hon aldrig haft i sitt tioåriga liv. Intrycket av de köande barnen var så starkt att Syliva målade en tavla i olja 1984 till minne av händelsen. Så här ser den ut:

Sylvia med brodern Bertil med köerna in och ut ur Godtemplargården i bakgrunden. Oljemålning av Syliva Dahlberg.

 

Sylvia Dahlberg.

 Sylvia bodde med sin familj i Elektrolyten, de arbetarbaracker som Asea byggde för sin misslyckade koppartillverkning under första världskriget. Barackerna låg vid slakteriet och användes under trettiotalet som bostäder åt behövande familjer. Två träbaracker, sex enrummare i varje, kallt och dragigt, råttorna sprang ut och in. ”Men vi lekte och hade roligt vid Kapellbäcken och Sankta Gertruds ruin.” Nånstans har jag en bild på de där barackerna, men jag är tyvärr ingen arkivarie.

Bengt Bergquist skriver om sina minnen av IOGT:s nykterhetstempel. Men han minns entrén som pampigare än vad den var på bilden i inlägget häromdan. Det stämmer. Entrépartiet byggdes om och såg ut så här när huset rivdes (bilden är från måndagens artikel i VLT):

Kioskrörelsen fortsätter. Jag har fått frågor som jag inte kan besvara. En gäller en önskan om en bild på kiosken i hörnet Nansengatan och Tunbyvägen. Jag minns den väl, jag brukade stanna till där på väg från Skallberget till Rocklunda. Men nån bild har jag inte… än.

Någon skrev lyriskt, jag tror det var herr författaren Aron, om glassgubbben på Bondtorget. Jag har fått en bild på honom. Kolla in:

Glassgubben på Stora torget/Bondtorget. Foto: Stadsarkivet, Åke V Larssons samling.

Läs hela inlägget »

Har varit barnvakter. Alex rymde på Djäkneberget och Elliott glänste med tappad framtand. I går kväll pratade dom via Skype på datorn med kusinen Erik i Dar es Salaam. Elliott sjöng Imse vimse spindel.

Hallå Afrika!

 

Saras blogg finns fina bilder från en safari, och en bild på Erik efter en lunch på en lodge. Hur ska han acceptera svensk sommartemperatur?

Kusinen Erik.

 

Tog en promenad i dimman längs Mälarstranden. En ö skymtade därute, som ett spökskepp ovan den smältande isen. Västra holmen?

En ö i Västeråsfjärden.

Bron vid Lögarängen den 3 april 2011.

 

Så var det det där med kiosker. Bilden i senaste inlägget visade Hellmans kiosk, som låg i hörnet av Kopparbergsvägen och Utanbygatan, mitt emot Zimmermanska skolan (Växhuset). Kiosken försvann omkring 1955. Nu är det hotell och kontor där.

Egon Sidelöv letar bilder på en annan kiosk, som låg på Skiljebo. Egon skriver: ”Sommaren 1945 sjasade jag på Folkbladet och cyklade bland annat varje dag med en packe tidningar till den kiosken. På vägen hann jag också lämna en packe på lasarettet och en på Sanatoriet.” Förmodligen är det Holmstedts kiosk, som Egon minns. Den här bilden fick jag en gång från Badelunda hembygdsförening. Den finns också  i den fina boken De byggde i Skiljebo.

Holmstedts kiosk fanns från början av 1930-talet till 1965. Foto: Badelunda hembygdsförenings arkiv.

Margareta Glamborg är västeråsare i exil. Hon följer bloggen och har skickat en bild på sin pappa, när han säljer grönsaker som han odlade på Aggarön. Bilden är från mitten av 1930-talet och Margareta undrar var den är tagen. Jag är säker på att bilden togs på Bondtorget, där godtemplarna drev mjölkserveringen Vita Bandet i Casinohuset från 1916 och ett halvt sekel framåt.

Allan Glamborg säljer grönsaker från Aggarön på Bondtorget.

Läs hela inlägget »

Sara ringde från Dar es Salaam. Klockan var tio. De hade promenerat till bagaren, badat i poolen och nu skulle de dra sig tillbaka. Mitt på dan är det alltid över 30 grader och stekande sol, då är man helst inomhus. ”Vi har 2 grader”, sa jag. ”Och i går var det den där dagen som alltid återkommer, med samma uppståndelse: snödroppsdagen!”

Titta, där är dom, snödropparna!

 

Sara ringde inte bara för att säga hur varmt det var. I poolen hade hon träffat på en kvinna från Uppsala som var i Tanzania på besök. Hon var släkt med Carl Henning, som fick en gata uppkallad efter sig i Västerås. ”Vem var det”, frågade Sara. Carl Henning var järnvägare, men han var mest känd som mångårig ordförande i Tekniska verken. Jag ska snart skriva något om honom, med anledning av att Mälarenergi fyller 150 år. Och Lars Henning, sonsonen, är en av de flitigaste kommentatorerna här på bloggen. ”Världen är liten”, sa jag.

Apropå kommentarer, för en tid sedan påstod en läsare att det fanns två Elbafärjor en tid, Elba 1 och Elba 2. Nä, sa jag, det har jag aldrig hört talas om. Så i går, när jag skannade in några bilder jag fått låna av Christer Arthursson dök Elbatvåan upp. Titta bara. Kille heter Sune och bilden är från juni 1951. Någon som kan berätta mer för mig?

Elba 2, år 1951. Foto: Christer Arthurssons samling.

 

Christer Arthursson har bilder på Grytabanan och motocrossen på Garp Råby, som jag hoppas återkomma till. Han har också fina bilder på gamla taxibilar. Det låg i släkten. Titta bara på den här magnifika bilden på hans farfar, den stolta droskägaren Arthur Andersson vid taxistationen på Bondtorget 1926. Skylten ”LEDIG” är framlyft, bilen är putsad och blank. Ja, så var det det där med bilar. Jag glömde fråga vad det för bil, men det vet ni förstås.

Droskägare Andersson med sin stolthet på Bondtorget 1926. Foto: Christer Arthurssons samling.

 

Aron Olnafors är en av dem som efterlyser mer skriverier om stans gamla kiosker. Jag hittade en kiosk i Arthurssons samling: kiosken på Gryta, åt Liljanstorp till, där man kunde köpa pilsner. Bilden ser ut att vara från femtiotalet.

Kiosken på Gryta. Foto: Christer Arthurssons samling.

Läs hela inlägget »

Vi har haft snö i tre månader nu. Tröttsamt. Men helgens sol förlät en del. Vi var inte ensamma om att promenera, åka skidor eller skridskor längs de stråk som någon vänlig själ plogat på isen utanför Öster Mälarstrand. Vi var många, och vi trivdes.

Mälaren, februari. Midvinter.

 

VSK förlorade stort i streckmatchen mot Sirius i Uppsala. Jag vet inte vad dom tänkte på. Första halvlekens speedlösa försiktighet var dömd att misslyckas på förhand. OK, det gick ju inte mycket bättre när dom ökade trycket i andra. VSK blev helt enkelt utspelat av ett snabbt och smart spelande Sirius. Klasskillnad, sa Hans Elis i teve. Håller med.

Sven Olby, som skickade bilden på prästtåget på torget häromdan, har mejlat några bilder från läroverket (Rudbeckianska) på 1920-talet. Första bilden är på en klass pojkar i realskolan. Kartan i bakgrunden visar Grekland. De sitter där med sina skolböcker, ovetande om en framtid med datorer och bloggar. Jag har letat efter någon av mina morbröder på bilden, men de måste ha gått i en annan klass.

Västerås högre allmänna läroverk 1929. Eleverna är födda omkring 1914.

 

Läroverkets kollegium 1928. Nån som känner igen rektorn?

 

När vi är inne på temat litet mer personliga bilder från gamla Västerås, så kan jag inte låta bli att visa en bild jag fick från Tony Evringer. Bilden visar hans far Sten Eriksson, som var taxichaufför, på Bondtorget 1955. Bilen är en Chevrolet 1953.  Husen bakom honom är rivna i dag. Kringlan hängde utanför en av Jansson och Sjögrens bageri- och karamellbutiker.

Sten Eriksson på Bondtorget med sin Chevrolet. Foto: Sten Evringers samling.

 

Jag har fått en kompletterande bild till artikel om motorbanan på Gryta förra veckan.  Det är signaturen Ramon som hittat en program från den 15 maj, ett av åren kring 1950, från Gryta. Killen som mekar med motorcykeln heter Gustaf Persson och tävlade för Solna MS.

Bild ur programblad för SMK:s motorbana på Gryta.

 

Jag tror aldrig jag visade hela den fina bilden på den märkliga bil som passerade genom entréportalen på Gryta. Lars Henning visste ju vad det var för bil. Han skrev:  ”Det är en Peugeot 202 som producerades 1938 – 1948 med uppehåll under kriget mellan 1942 och 1945. Den hade 30 hästkrafter och var 411 cm lång. Drygt 100.000 tillverkades.”

Entrén till Gryta motorbana omkring 1950. Foto: Sture Anderssons samling.

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers