Mikael Örtevall ringde häromdan. Han hade läst om Röda Kvarn och om hans farfar Gösta Johansson som arbetade 45 år som vaktmästare och maskinist på den kultförklarade biografen i hörnet Stora gatan och Sturegatan. ”Jag har dom två biografstolar som farfar tog hem när Röda Kvarn revs 1966″, sa Mikael. ”Va? Är det sant?”. ”Ja, jag brukar sitta i dom när jag filosoferar”.
Vi stämde träff i dag. Jag måste bara få sitta i en av stolarna från Röda Kvarn en gång till. Mikael har dem i ett förråd på Tunbytorp. Där stod de två fällstolarna, med skruvhålen och med det slitna röda tyget. Nummer 18 och 19. De stod på läktaren en gång. Gösta valde de två eftersom de var minst slitna. Röda Kvarn fick fällstolar 1939, innan dess hade biografen vanliga pinnstolar.
Jag vet att Sten Berglind pratade om att det fanns stolar bevarade sen Röda Kvarns tid. Jag trodde inte på honom. Nu vet jag. Det står en nostalgisk doft av John Wayne och Eddie Constantine kring de två fällstolarna. Nånstans i underredet sitter det säkert ett tuggummi fastkletat.
På väg hem från Österunda i går kväll måste jag bara stanna för att titta på några hästar. Tog fram kameran. Litet pekoral blev det kanske. Och en del motljusreflexer. Men Uppland kan vara fint det med.
När jag letade bilder i Länsmuseet i dag hittade jag ett foto av Ernst Blom jag inte sett tidigare. Det får bli dagens gåta. Var låg Nya svagdricksbryggeriet, månntro?