Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Uncategorized’

Minnet av en ryggsäck

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , den 8 december, 2011 | 12 Kommentarer »

Trampade runt i bassängen på Apalby i dag. Rehabilitering av höft och rygg. Sprang i vattnet, låtsades att jag kutade i spåret ute på Björnön. Vi är flera som jobbar med trilskande leder i den där bassängen, alla gör så gott dom kan. Och hoppas bli litet bättre så småningom. Jag hoppas också, vi får väl se. Blev litet lätt nostalgisk i dag när jag hittade en 35-40 år gammal bild på en ung man i anorak, stickad tröja och hatt. Han bolmar på en pipa och ser mycket nöjd ut. Pipan minns jag inte, men känslan finns kvar. Den där känslan av att ha klarat av åtta dar, eller var det fler, i Sarek. Stoltheten över att ha klarat svåra vad, burit runt med 20 kilo på ryggen och bestigit nån topp däruppe i Rapadalen eller kring Mikka. Utan att några leder trilskades och utan att ryggen bråkade. På bilden är vi på väg tillbaka över sjön Laidaure, vi har lämnat hemmanet Aktse under Skierfes topp och Ville Länta skjutsar oss till sjöns ände, där en milslång stig väntade till bilen.

Med Ville Länta och med Skierfe i bakgrunden, början 1970-talet.

 

Var och hälsade på Jouni Tervalampi häromdan. Fotografen och bildbearbetaren. Han har ständigt projekt på gång. Nu jobbar han med att dokumentera Västerås äldsta fotografer, från 1860 och framåt. Samtidigt skannar han in Stadsarkivets samling av vykort och förser bilderna med noteringar. Ett viktigt lokalhistoriskt arbete.

Jouni Tervalampi.

 

I samlingen av vykort hittade Jouni den här bilden, som alltså sägs vara från Västerås. Men var? Det kan knappast vara en föregångare till Falkenbergska kvarnen. Några andra förslag har inte jag. Kanske har den helt enkelt sorterats fel. Vad säger ni?

Motiv bland vykort från Västerås. Men kan det stämma?

 

Jouni går igenom Metallverkens bildsamling också. Där finns sällan sedda godbitar, som han fräschar upp och efterbelyser. Det var ju Jouni som hade behandlat bilden från Lillån häromveckan i VLT, och förvandlat den från en flammig och åldrad bild till ett snyggt foto. Och titta på den här fina vyn mot Västerås omkring 1898. Metallverken har nyss börjat sin verksamhet och de första arbetarbostäderna byggs på det som i dag kallas Kopparlunden.

Metallverkens arbetarbostäder byggs. Foto: Stadsarkivet.

 

Så kan jag inte undanhålla er ännu en bild ur Björn Åblads samling från åren runt 1920. Signe Sigroth går på Stora gatan. Dottern Harriet ligger i vagnen. Året är 1917.

Stora gatan 1917. Foto: Björn Åblads samling.

Läs hela inlägget »

Hela dagen känns som kväll

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , , , , den 6 december, 2011 | 3 Kommentarer »

December är en märklig månad. Mörkret sänker sig innan vi hunnit fatta att det är dag. Solen står sällan högre än ett snäpp ovan skogen på andra sidan Mälaren, framåt tre har den sjunkit till ro bakom Kraftvärmeverket. Vi åkte till Erikslund i går kväll för att titta på ett kök på Ikea. Det var tomt och stilla i stadens nya kommersiella palats, som om det där med jul inte fanns.

Mörker över Erikslund.

 

Hustrun bakade lussekatter i dag. Hon fick hjälp av Alex som mest liknade Groucho Marx. Eller Håkan Juholt. Trevligt. Ingen brydde sig om att det var kolsvart utanför.

Lussekattbak.

 

Jag cyklade ner på stan för att skriva protkoll när den illustra församlingen Carlsbrödraförbundet hade ett möte för att välja in fyra nya bröder. Det blev ett litet decembertumult när ordföranden ville sätta streck efter sex förslag till fyra valbara platser. Det slutade med att vi röstade på nio kandidater, medan pytten fick vänta i köket. Kanske var det ett demokratiskt genombrott i det mer än 150-åriga förbundet.

Ulf Sjölander, Magnus Schartau och Jan-Erik Westlund roar sig åt röstningen med balloteringsmaskinen.

 

Häromdagen frågade jag om en av Björn Åblads bilder. Jag gissade att den var tagen på Stallhagen. Visst var det så. Flera har hört av sig. Michael Elinder har skickat ett vykort från samma plats, från Floragatan. Vykortet är skrivet 1921. Eftersom träden ser större ut tror Michael att Björn Åblads bild är från 1910-talet.

Vykort från Floragatan 1921.

 

Gröna kiosken ovanför Oxbacken fortsätter att intressera. Lars Larsson har skickat två bilder som hans kompis Torbjörn Alm tog i början av 1960-talet. På den ena poserar Per Hult (soom jag var klasskamrat med) framför den korvkiosk som fanns bredvid Gröna kiosken. Många minns korvgubben. På den andra ser man båda kioskerna i bakgrunden från en bild i hörnet vid Floragatan. ”Tjejen till vänster kallades Sissi men den andra har jag glömt namnet på”, skriver Lars Larsson.

Per Hult framför korvkiosken vid Flickskolan. Foto: Torbjörn Alm.

 

Gröna kiosken, korvkiosken och en telefonkiosk. Men vad heter tjejerna?

Läs hela inlägget »

En söndag med eftertanke

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , den 4 december, 2011 | 1 Kommentar »

Blå decemberhimmel, fortfarande gröna gräsmattor. Plusgrader. Tittar ut mot den kala eken, som samlar kraft för våren, och funderar över decembertumultet. Hur onödigt allt var. Samtidigt inser jag hur svårt det är med tre Sverigedemokrater som kan byta sida hur som helst. Blocköverskridande är nödvändigt. Så här kan det inte fortsätta.

Funderar också hur två barnbarn kan busa, om än godmodigt, så att farmor och farfar, särskilt farfar, har svårt att behålla lugnet. Men det går väl över…

Funderar också på hur VSK kunde förlora med 0-9 i Edsbyn förra veckan, när samma lag i går vann med 11-3 mot Kalix hemma i ABB Arena. Kalix hängde med en bit in i andra halvlek, sen orkade dom inte längre när VSK öste på med fart och delaktighet. Jag har en känsla av det blir en ny urladdning i Söderhamn på onsdag. Dags för bortaspöket att vika hädan.

Funderar också på hur vackert det är kring Fiskartorget och Stadsparken i Västerås. Ljusen i trädet framför teatern är magnifika. Jag har fotograferat motivet förut, men har ännu inte lärt mig vad det är för träd som man satt ljuspapiljotter i. Cypress? Idegran?

Stadsparken i december. Vad är det för träd?

 

En annan fråga: I samlingen bilder, som Björn Åblad skickat från USA, finns den här kvartersbilden från åren runt 1920. Jag är osäker, men nog är det väl Stallhagen, eller?

Foto: Björn Åblads samling.

 

Här är en annan bild, som Björn undrar var den är tagen. Där har jag svaret: På Mälaren utanför lokstallarna nedanför fängelset. Är det ett mudderverk som ligger vid stallkajen?

Båttur på Mälaren för 90 år sen. Foto: Björn Åblads samling.

Läs hela inlägget »

Det stora decembertumultet

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , den 2 december, 2011 | 7 Kommentarer »

Såg webbteve i går. Fullmäktige. Kom in just när kaoset brutit ut. Det som hände i Västerås högsta demokratiska församling i går kväll var egentligen osannolikt. Borde inte få förekomma. Å andra sidan hade det varit roligt att få skriva om det i går kväll, jag fick nöja mig med Facebook. Kommentarerna flödade, och kommer fortfarande. Lokaltidningen fick med händelsen, men nedtonad och utan ledarkommentar. Ja, jag vet, ont om resurser, tidknapphet – men här missade man lokalhistoria. Det som hände i går har, såvitt jag vet, aldrig hänt förut.

Hela oppositionen lämnade salen i protest under pågående fullmäktigemöte. Faktiskt var det en majoritet, eftersom Sverigedemokraterna slöt upp bakom den borgerliga alliansen. Fullmäktigeordföranden Britt Sandström (s) upplevde sitt livs svåraste sammanträde.

Vad hände? I korthet: Förra hösten beslutade fullmäktige (de rödgröna + sd) att låta kommunstyrelsen ”förbereda en avveckling” av den kommunala vårdnadsbidraget. Det var här oklarheten började. Var det ett beslut om avveckling eller skulle frågan återkomma till fullmäktige när kommunstyrelsen förberett saken? Oppositionen tyckte förstås att frågan skulle tillbaka, de rödgröna menade att saken var avgjord.

Hursomhelst. Barn- och ungdomsnämnden utredde och lämnade förslag till kommunstyrelsen hur en avveckling skulle gå till. Kommunstyrelsen tyckte det lät bra och bestämde sig i början på hösten för att avsluta processen med att föreslå att fullmäktige skulle ”lägga återraporteringen till handlingarna”. Ett förslag till beslut, alltså.

Det blev återremiss i fullmäktige. Oppositionen, nu förstärkt med sd, ville ha mer detaljer och menade också att fullmäktige formellt skulle fatta det slutliga beslutet om avvecklingen. Fjolårsbeslutet handlade bara om att förbereda en avveckling.

Hårklyverier kan man tycka, men fullt gångbara invändningar i en demokratisk process, särskilt som de nu framfördes av en majoritet, som i princip kan fatta vilka beslut man vill, lagliga eller olagliga. Fullmäktiges ord gäller tills de överprövats.

När återremissen igår återvände, utan ändring, till fullmäktige begärde majoriteten ny återremiss, mer på formella grunder än av sakskäl. Att detta skulle hända hade framgått redan i kommunstyrelsen. Men ordföranden Britt Sandström hade bestämt sig för att köra över oppositionen, stödd av uppenbarligen illa pålästa jurister. Här skulle minsann ingen ny återremiss tillåtas. Ärendet var avgjort. Punkt. Ville man ta upp frågan på nytt fick det ske på annat sätt. Detta ärende var avgjort.

Oppositionen rasade. Reste sig för att gå. Ajournering, partiledaröverläggning. Sandström klubbade igång igen och sa att hon stod fast. Nu utbröt det STORA tumultet. Moderatledaren Elisabeth Unell tog chansen och yrkade på avslag av det framlagda förslaget till beslut. Det var ju faktiskt ett förslag till beslut (om att lägga ärendet till handlingarna). En majoritet av fullmäktige ville alltså inte godkänna förslaget till beslut.

I det läget borde det ha varit självklart att ordföranden skulle ha ajournerat sig på nytt. En demokratiskt vald församling måste tillåtas fatta de beslut majoriteten vill, dumma eller kloka. Men Sandström tillät inte Unell att ställa avslagsyrkandet!

Nu var kaoset ett slutligt faktum. Alla talade i mun på varandra. Lars Kallsäby (c) sa att han övervägde att sluta med politiken helt och hållet. Ordföranden hade tappat kontrollen. Chefsjuristen vid hennes sidan såg ut som om ville vara någon annanstans och de rödgröna satt knäpp tysta och lät sin ordförande leda den demokratiska skutan mot haveri.

Oppositionen lämnade salen, några skrek okvädingsord i mikrofonerna utan att ha fått ordet. Britt Sandström klubbade igenom beslutet att lägga ärendet till handlingarna och bordlade resten av föredragningslistan till ett ”senare sammanträde”.

Godnatt.

Man kan förstås hävda att sd:s roll skapade kaoset. Men det är ingen ursäkt. Sånt här ska ett presidium kunna klara ut innan stormen bryter ut.

Jag får trösta mig en bild på fullmäktiges sammanträde i Rådhuset 1917 när församlingen enades om extra tilldelning av matkuponger för att förhindra en revolution.

Stadsfullmäktige under det dramatiska sammanträdet 1917.

 

Jag hinner inte mer nu. Återkommer. Kan bara berätta att vi lyckades få bord på Frank i går för första gången. Lät krogen bestämma menyn. Frank rules, som det heter. Utsökt gott.

Om jag tänkt mig för hade jag inte kopplat på webbteven när jag kom hem.

Frank rules.

 

Jo, förresten, en bild till hinner jag med. Ur Björn Åblands samling. Ångloket pustar fram på järnvägen från Tillberga genom Ängsgärdet mot centralstationen. Är det Max Anderssons kanotbyggeri till höger?

Banvallen på Ängsgärdet. Foto: Björn Åblads samling.

 

Läs hela inlägget »

Oväntade bilder

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , den 30 november, 2011 | 5 Kommentarer »

Björn Åblad är den bäste basketspelare Västerås har haft. Han ledde KFUM till oanade framgångar för fyrtio år sen. Björn flyttade till USA och startade företag i Salt Lake City. Tror till och med han blivit svensk honorärkonsul. Våra föräldrar umgicks, vi bodde grannar ett tag. I går kom ett oväntat mejl från Björn. ”Jag har gått igenom gamla foton, här är några som du kanske vill ha till ditt arkiv”, skrev han. Björn vet vad jag vill ha. Gamla bilder från Västerås! Här är ett smakprov. Två bilder från Hjalmar Brantings besök i stan 1918. Han talade i Folkets park på 1 maj.

Hjalmar Branting talar i Folkets park 1918. Foto: Erik Sigroth, Björn Åblads samling.

Mot Folkets park, Pilgatan. Foto: Björn Åblads samling.

Jag har ingen bild på Björn Åblad när han spelar basket. I VLT:s gömmor finns det förstås buntar av dom. Men jag har en bild som inte många sett. Den är från 1948, på en altan på Repslagargatan 5. Björn är tre år och står till höger på bordet med sin mamma bredvid. Jag är ett år yngre, mamma bredvid och pappa bakom.

Eivor, Anders, Erik, Björn och Ingalill, 1948.

Bilden på Gröna kiosken fortsätter att väcka minnen. I bakgrunden syntes ju den där rymdraketen på Mariaberget, som vad jag förstår innehöll ett hisschakt, eller/och en ventilationsanordning. Raketen står fortfarande kvar, men radiomasten bakom är borta. Leif S efterlyste en bild på hissen i sin ”glans dagar”. Hans Wennerström har gjort vad han kunnat och skickat mig en bild från Mariaberget 1958. Hans är med på bilden som hans farfar tog.

Rymdhissen på Mariaberget 1958. Foto: Hans Wennerströms samling.

Läs hela inlägget »

Stilla flöt Lillån

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , den 28 november, 2011 | 1 Kommentar »

Parkerade uppe på Igors tak häromdan. Ville få en känsla av Västerås från ovan. Såg isbanan nere på torget och Stadshotellet vissnande fasad men blev mest fascinerad av pilarna som så bestämt avrådde mig från att köra rakt fram och därmed hamna i knät på min tandläkare på andra sidan Smedjegatan.

Vadan och varthän?

 

I dag publicerades en Frågor om förr om Lillån i VLT. Lillån har figurerat i flera texter tidigare. Den här gången fick jag tillfälle att visa en bild på ån nedanför Stora Westmannias sydfasad. Jag hade aldrig sett bilden innan vännen Jan-Åke Alkeblad grävde fram den i Länsmuseets arkiv. Bilden, som togs runt förra sekelskiftet, var så bra att redaktören Lars Höglund på tidningen valde att dra upp den över hela spaltutrymmet. De andra bilderna fick stå åt sidan. Ett bra val, som också ger mig tillfälle att visa dom här. Först ”dragarbilden”, som vi säger på tidningsspråk, en gång till. Lillån med ett embryo till Munkgatan på sidorna. Den prydliga åmuren måste ha byggts upp när det gamla hospitalet revs för Stora Westmannia 1888.

Lillån från Fiskartorget. Foto: Länsmuseet.

 

Sen två bilder som inte fick plats. Först en bild som visar hur Lillån lagts igen med schaktmassor från bygget av Stadshotellet runt 1905-1907. Munkgatan växer fram. Fotografen står på Kopparbergsvägen. Längre bort syns Karlsgatan. Huset längst till höger är Aseas Folkets hus inne på Mimerområdet. Stora Mimerverkstaden längs Karlsgatan är ännu inte byggd.

Munkgatan. Här ligger Aseatorget i dag, med vattenspeglar och skejtare. Foto: Länsmuseet.

 

Lillån i Mimerkvarteret. Aseas Folkets hus i bakgrunden. Till vänster och höger om ån gick Södra Ågatan och Norra Ågatan. Foto: Länsmuseet.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Mälardalens bästa konstmuseum

Publicerat i Uncategorized, taggad , , den 27 november, 2011 | 3 Kommentarer »

Åk till Eskilstuna och gå på konstmuseet i Bolinder & Munktells gamla fabrik. Så ska nedlagda fabrikslokaler behandlas. Känslan är intimare, men ändå tycks museet vara större och mer innehållsrikt än kollegan på Karlsgatan i Västerås. Skönt trägolv också, ingen betonh här inte. Nu kör Eskilstuna en av de bästa utställningar jag sett på år och dag – Lars Lerin!

Jag trodde jag hade sett mig mätt på hans expressiva och stämningsfulla akvareller efter utställningen på Waldemarsudde häromåret. Icke så. Hänförda vandrade vi runt och tittade på bild efter bild, den ena mer utrycksfull än den andra. Vad sägs om den här björken:

Björk. Lars Lerin, 2009,

 

Eller den här bokhyllan som täcker en vägg och där man kan läsa namnen på en del av bokryggarna.

Bokylla av Lars Lerin.

 

Det är förstås inte bara Lars Lerin i Eskilstuna. Där finns mycket, mycket annat innanför den trevliga restaurangen. Vi hälsades välkomna av en känguru med unge.

Kängu. Irène Nordli.

 

Kul att bilden på Gröna kiosken väcke nostalgiska känslor. Vi tar väl ett par gatubilder till, så här på söndan, när vinden tjuter utanför och skakar ekarna på ett sätt som kan få trädkramare att hämta termosarna.

Sturegatan. Okänd fotograf. Femtiotal?

 

Eller varför inte det här fina utsnittet ur ett vykort från den klassiska korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen.

Stora gatan - Kopparbergsvägen. Vykort (del av).

 

 

Läs hela inlägget »

På mammas gata igen

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , , , , den 25 november, 2011 | 9 Kommentarer »

Tog mig ner på stan för att se att allt var sig likt. Kom på mig själv att tänka på Peking fast jag haltade fram på Stora gatan. Minns första kvällen i Peking för drygt en vecka sen. Jetlaggad tog jag en promenad i gränderna bakom hotellet. Det var som om jag hade kommit hem. Ljuden, dofterna, människorna.

Nästan som hemma på Stora gatan.

 

När jag summerar en veckas mat i Peking, luncher och middagar på en massa olika ställen, brukar jag alltid dra samma slutsats. Bästa maten serveras hemma hos de familjer vi besöker i de gamla hutongerna. Vi får dumplings och annan husmanskost direkt från köksspisen. Utomordentligt gott. Dessutom är det spännande att se hur en kinesisk familj bor och vad de har på väggarna.

Lunch i hutongerna.

 

Var på bandy i onsdags. VSK hade stora besvär att vinna över nykomlingen Gais, som tränat i hockeylador på västkusten. Men man kan inte begära allt av ett grönvitt lag som börjat den här serien med fyra hemmasegrar men bara en pinne på bortais. Roligast var att hälsa på nummer 19, Micke Carlsson, med sonen 19B, Edvard.

Nummer 19 med arvtagaren.

 

Läser i tidningarna om nya huvudskador i hockey, sporten för riktiga män. Om inte spelare, tränare och domare kan komma tillrätta med det livsfarliga spelet händer snart någonting riktigt allvarligt. Jag förstår inte, jag har aldrig förstått sportjournalister som kan hylla våldet på en idrottsarena. Det sker numera dagligen när slagsmål i hockeyrinken skildras som ”rena” och ”ärliga”. Det ses som något gentlemannamässigt, rentav hedersamt, att kasta hanskarna och börja slåss, i akt och mening att slå motståndaren sönder och samman. ”Det är farligare att tacklas ojyst än att slåss”, heter det i naiva uttalanden. Det är samma sak som att försvara en misshandel med att det inte handlar om överlagt mord. Publiken gillar det, heter det. Ett slagsmål i rätt tid kan tända ett lag. Ett ärligt slagsmål behöver inte leda till avstängning. Så idiotiskt! Sätt stopp för eländet. Vad ska barn tro när slagsmål och regelbrott hyllas på det sättet?

Från det ena till det andra. På Slottsgatan såg jag något nytt: en märkligt blå kub modell större, uppställd som en slags futuristisk motvikt till det stilrena Sundinska huset i bakgrunden. Nja, ingen har väl tänkt i arkitektoniska banor. Här handlar det om en pissoar. Undrar hur många dar det tar innan den är nerklottrad?

Modernism och klassicism.

 

Nu ska den griniga gamla gubben övergå till det han kan: visa gamla bilder från Västerås. Här är en bild på Gröna kiosken ovanför Oxbacken som den oförtröttlige Jan-Åke Alkeblad grävt fram i Länsmuseets innersta gömslen. Jag skrev en artikel om Gröna kiosken för ett par år sedan, på begäran. Då hade jag ingen bra bild på den, utan fick nöja mig med en målning. Här kommer nu äntligen den efterlängtade bilden på Gröna kiosken.

Gröna kiosken. Foto: Länsmuseet.

 

Ett annat fynd i Länsmuseet är den här bilden på Elbafärjan innan den kapades mitt itu och förlängdes 1926. Här har Elba lagt till vid Elba, stilenligt. Bilden är alltså tagen mellan 1917, när färjan kom hit, och 1926.

Elbafärjan lägger till vid Elba. Foto: Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Beijing revisited

Publicerat i Uncategorized, taggad , , , , den 23 november, 2011 | 6 Kommentarer »

Hemma igen. Novembergrått. Men gröna gräsmattor och milt i luften. Jag lyckades aldrig koppla upp mig på bloggen från Peking. Den kinesiska huvudstaden var sig dock lik, kan jag berätta. Eller rättare sagt: den är sig aldrig lik, det händer saker hela tiden. 17 miljoner människor och fem miljoner bilar i en av världens mest expansiva städer.

Innan jag återgår till det normala bloggandet, med gamla Västeråsbilder och annat kul, måste jag visa några knäpp från Peking. Först en bild från Himmelska fridens torg, en regnig morgon. Vi hade regn en förmiddag, sedan var det sol och klart hela veckan.

Himmelska fridens torg med Nationalmuseum i bakgrunden.

 

Ett besök i Peking innebär alltid ett besök i den Förbjudna staden där kejsarna i de två sista dynastierna styrde Mittens rike från 1400-talet fram till kejsardömets fall 1911. Här håller Pekings bästa svensktalande lokalguide låda inför gruppen.

När Leo talar tystnar kejsarnas andar.

 

Gruppens yngste, elvaårige Jonathan, poserar medan mamma fotograferar.

 

Kinesiska murens drakrygg ringlade som vanligt norr om Peking, lika fascinerande som alltid. Världens största byggnadsverk, en gång 600 mil långt, nu ”bara” 300 mil.

The Great Wall.

 

Muren i Badaling.

 

Och i de gamla hutongerna, som snart inte finns kvar längre, levde livet som det brukade.

Hutong i närheten av Trumtornet.

 

Nu ska jag ta mer ner på stan och se vad som hänt här. Har hålet på Kungsängsgatan äntligen lagats? Har dom börjat bygga Kokpunkten? Och i kväll hoppas jag orka med bandyn mellan VSK och Gais. Undrar om de grönvita bryr sig om att punkta Murren?

Läs hela inlägget »

Teatern och framtiden

Publicerat i Uncategorized, taggad , den 13 november, 2011 | 3 Kommentarer »

Vi var på teater i lördags. Mycket folk, fullt nere i salongen, roligt, vi hamnade på balkongen – eller heter det ”raden” på teaterspråk? Föreställningen är sista uppsättningen för den ensemble som snart ska splittras och spridas ut över den svenska teatervärlden. Politikerna tror ju att en nystart mår bra av inhyrda skådespelare för varje uppsättning. Jag tror det inte. I och för sig kanske publiken mår bra av rotation, nya ansikten som talangen Jens Lindvall skulle inte dyka upp annars. Men jag är övertygad om att en stomme behövs. Fasta anställningar, men med fria möjligheter att spela på andra scener. Det som saknas är pengar, pengar och åter pengar. Liksom en stabil ledning. Och pengar finns, titta bara på den framtida mångmiljonrullningen till Kokpunkten (förlåt kopplingen).

I väntan på att pjäsen skulle börja beundrade jag än en gång Filip Månssons dekorationer i taket, som Helmer Barklund målade efter mästarens anvisningar 1915.

Om man siktar mot stjärnorna träffar man taket på teatern.

 

Nå, Föreställningen då? Metateater i dubbla lager. Publiken är medagerande, vi får uppleva prat och arbete på scenen, följt av en generalrepetition. Kulturens villkor, teaterns vara eller inte vara diskuteras med inte alltför subtila grepp, det är roligt, intelligent, ironiskt (till och med självironiskt) till en början, men när pjäsen går över till pjäsen i pjäsen blir det svårare att hänga med i Molière-turerna, där olika pjäser bakats samman av Tomas Tjerneld och där referenser finns till Alice i Underlandet, Strindberg (tror jag) och Brecht (tror jag också). Blinkningar är många åt de teaterkunniga. Men jag undrar hur många sådana som fanns i den publik som anses så viktig. Jag fattade långt ifrån allt. Nu finns det förstås dom som replikerar att skulle jag fatta allt så vore det en tämligen platt pjäs. Må så vara, men jag blir ändå småsur när jag inte begriper vitsen och när jag till exempel inte skrattar åt den våldsamt uppskruvade läkarbuskisen. Är det mig det är fel på? På slutet tar bitterheten över, när slemma politiker och byråkrater stänger teatern och låter ridån gå ner. Bitterhet är aldrig en bra krydda i en anrättning, även om jag kan förstå hur de tänker, medlemmarna i detta teatersällskap som snart är historia.

Jag kan också förstå hur Tjernelds metaregissör känner sig när han får en uppmuntrande klapp på axeln av Secretaire Sanitaire, det skulle inte förvåna mig om han fått en liknande klapp av en ansvarig politiker ute i det så kallade verkliga livet.

Trist att man överhuvud ska behöva göra en sån här pjäs. Teatern vore värd ett bättre öde, vi i publiken likaså.

Det var en gång ett teatersällskap. Föreställningen slutar.

Så är det dags att säga hej.

På tisdag åker jag till Peking och jag tror inte jag hinner blogga innan dess. Kanske hittar jag något nätverk därborta, men det vet man aldrig. Jag har krattat inför avresan, trots ryggens protester, ätit farsdagsmiddag med två underhållande barnbarn som snart är så stora att dom fattar hur jag gör när jag ”trollar”.

Låt mig avsluta som jag brukar, med några gamla bilder och ett par frågor. Först en bild på en kaffeburk från Sunes samling på frisersalongen Figaro. Är det nån som vet nåt om Kaffeimporten Kronan i Västerås?

 

Var, när, hur?

 

Så en annan bildfråga. Den här bilden finns i den Sjöbergska bokhandelns samling. En gata i Västerås på trettiotalet. Jag tror mig veta vilken, men är inte säker. Är det nån som tror samma sak?

Två filosoferande västeråsare, en anslagstavla, en väg med allé. Foto: Den Sjöbergska samlingen, stadsarkivet.

 

Jag nämnde Sune på Figaro. Här är ett vykort som jag fick låna av honom en gång. Ni känner igen det som i dag är moské, på Köpingsvägen ovan Oxbacken. När bilden togs var det Elimkapellet som höll till där, pingströrelsen alltså. Jag gick förbi där var och varannan dag på femtiotalet eftersom jag bodde på Repslagargatan.

Elimkapellet, Köpingsvägen. Vykort.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers