Flöden:
Inlägg
Kommentarer

En helg med promenader

Vi har haft snö i tre månader nu. Tröttsamt. Men helgens sol förlät en del. Vi var inte ensamma om att promenera, åka skidor eller skridskor längs de stråk som någon vänlig själ plogat på isen utanför Öster Mälarstrand. Vi var många, och vi trivdes.

Mälaren, februari. Midvinter.

 

VSK förlorade stort i streckmatchen mot Sirius i Uppsala. Jag vet inte vad dom tänkte på. Första halvlekens speedlösa försiktighet var dömd att misslyckas på förhand. OK, det gick ju inte mycket bättre när dom ökade trycket i andra. VSK blev helt enkelt utspelat av ett snabbt och smart spelande Sirius. Klasskillnad, sa Hans Elis i teve. Håller med.

Sven Olby, som skickade bilden på prästtåget på torget häromdan, har mejlat några bilder från läroverket (Rudbeckianska) på 1920-talet. Första bilden är på en klass pojkar i realskolan. Kartan i bakgrunden visar Grekland. De sitter där med sina skolböcker, ovetande om en framtid med datorer och bloggar. Jag har letat efter någon av mina morbröder på bilden, men de måste ha gått i en annan klass.

Västerås högre allmänna läroverk 1929. Eleverna är födda omkring 1914.

 

Läroverkets kollegium 1928. Nån som känner igen rektorn?

 

När vi är inne på temat litet mer personliga bilder från gamla Västerås, så kan jag inte låta bli att visa en bild jag fick från Tony Evringer. Bilden visar hans far Sten Eriksson, som var taxichaufför, på Bondtorget 1955. Bilen är en Chevrolet 1953.  Husen bakom honom är rivna i dag. Kringlan hängde utanför en av Jansson och Sjögrens bageri- och karamellbutiker.

Sten Eriksson på Bondtorget med sin Chevrolet. Foto: Sten Evringers samling.

 

Jag har fått en kompletterande bild till artikel om motorbanan på Gryta förra veckan.  Det är signaturen Ramon som hittat en program från den 15 maj, ett av åren kring 1950, från Gryta. Killen som mekar med motorcykeln heter Gustaf Persson och tävlade för Solna MS.

Bild ur programblad för SMK:s motorbana på Gryta.

 

Jag tror aldrig jag visade hela den fina bilden på den märkliga bil som passerade genom entréportalen på Gryta. Lars Henning visste ju vad det var för bil. Han skrev:  ”Det är en Peugeot 202 som producerades 1938 – 1948 med uppehåll under kriget mellan 1942 och 1945. Den hade 30 hästkrafter och var 411 cm lång. Drygt 100.000 tillverkades.”

Entrén till Gryta motorbana omkring 1950. Foto: Sture Anderssons samling.

Vällovligt, men …

Var på Västerås teater igår. Pinsamt litet folk, vi som var där var samlade på några rader långt fram. Varför inte lägga ner och låta skådespelarna göra något annat? Västeråsarna vill ju uppenbarligen inte se Mitt hjärta stannar här. Jag ska kanske inte säga nåt, eftersom jag ska prata om Minnen av en stad på teatern under spelperioden, den 21 mars. OK, då säger jag så här: musiken var överraskande bra, ensemblen bjöd till trots den fåtaliga publiken. Och det ger närvarokänsla när nån säger ”Svartån” eller ”Rocklundaskogen”…

Teaterns foajé några minuter innan pjäsen ska börja.

 

Minnen av en succé, scenkläder som användes av Åsa och pappa Leif i Mig äger ingen.

 

Har fått mejl med en bild från Stora torget.  Sven Olby skriver: ”Jag såg din bild på Västra kyrkogatan på din blogg. Kin pappa hade en bild som togs av Ernst Blom från nästan samma ställe i början av 1900-talet. Är det ett begravningståg?”

Präster tågar från Domkyrkan, före 1905. Foto: Ernst Blom.

 

Jag tror inte att det är en begravning, snarare ett prästmöte av något slag. Stiftsmöte? Kanske är de på väg ner mot festsalen i Rådhuset för att smörja kråset. Husen till höger står kvar vid torget, det innebär att Stadshotellet ännu inte är byggt. Hotellet byggdes 1905-1907.

Det är nog nu

Klockan är nio på kvällen. Mubarak ska tydligen avgå. Det har snöat i stort sett hela dan nu. Helt otroligt, det var ju nästan vår för nån dag sen, med snöfria västsluttningar och hysteriska talgoxar. Nu sveper snön in oss igen. Jag öppnar dörren och skriker ut i natten: Det är nog nu! Jag vill inte se mer snö, jag vill inte höra mer nyheter om Mubarak, jag vill att det ska vara vår och att Egypten får en ny demokratisk regering så att egyptierna kan övergå till att rösta om småviltsjakt och andra väsentligheter som vi gör här uppe i snön.

Dags för nyval.

 

Jobbig dag. Tre föredrag med bilder, först ett på Rotary sen två på VLT. Nog för att jag var trött, men litet bättre hållning kunde man begära när vännen Per G Norén tog en bild på mig i Åsikten på 180-årsjubilerande VLT.

En minut kvar till start.

Långt ner i Stadsarkivet finns lådor med osorterade fotografier. Det är en av de guldgruvor som öppnats det senaste året för oss som älskar att gräva i lokalhistorien. Här är ett knäpp från Västra kyrkogatan i början av förra seklet. Stadshotellet är inte byggt, så bilden är tagen före 1905 när arbetena började.

Västra kyrkogatan. Okänd fotograf, Stadsarkivet.

Femtio år senare togs den här bilden, några kvarter västerut.

Sturegatan mot Domkyrkoesplanaden. Låg det inte ett fik med jukebox till vänster? Foto: SBK, Stadsarkivet.

Pratade om gamla Västerås för de boende på Flodinsgården på Blåsbo. En timme gick fort. Många ville prata efteråt. Jag fick veta nya saker.  ”Jag kände din mormor, visste du att hon lärde sig en dikt varje dag?”.

Flodinsgården.

 

Jag lade till några bilder och berättade om grosshandlaren Per-Olof Flodin som ägde marken på Blåsbo och som lät bygga sin en sommarpaviljong där Flodinsgården ligger i dag. Så här var utsikten in mot stan från Flodins sommarställe 1870.

Utsikt från Blåsbo 1870. Foto: Flodins samling, Stadsarkivet.

 

S:ta Ursulas väg går väl längs stengärdsgården i dag. Jag försökte ställa mig på ungefär samma plats, i den nedgående eftermiddagssolen. Då såg det ut så här.

Från Blåsbo mot stan. Fågelvägen, utanför Flodinsgården.

 

Den riktiga Flodinsgården låg förstås nere i stan på 1800-talet. Flodins hus låg på Smedjegatan, intill Stora torget. Det stod nog kvar långt in på 1950-talet. I nedervången låg Edlings specerier.

Flodins gård på Smedjegatan, intill Stora torget. Foto: Flodins samling, Stadsarkivet.

 

Sedan var det förstås bandy. Fjärde machten från slutet av elitserien. VSK ”måste” vinna mot Broberg, och gjorde det också, efter en riktigt bra match. Bra offensiv i början, ihåligt i vänsterförsvaret, 3-0 blev 3-2 före paus. Tätare bakåt i andra, två förlösande mål framåt, 5-2. Jonas Nilsson tremålsskytt. Ny ”måstematch” på söndag, mot Sirius i Uppsala. Det drar ihop sig.

Jonas Nilsson gjorde tre mål.

Språktidningen är en av mina favoriter. Där finns bubbelpooler fyllda av intressant och annorlunda läsning. I en intervju med Björn Ranelid får vi veta att de åtta första meningarna i hans senaste roman Kniven i hjärtat innehåller nio metaforer och en liknelse. Överbelastat, säger somliga. Fantastiskt, menar andra. Vad som än händer kan Ranelid för alltid ta åt sig äran av denna bild: ”Bär ditt barn som den sista droppen vatten.” Björn Ranelid tycker inte att han har många att vara avundsjuk på, med ett undantag: ”Tomas Tranströmer är metaforernas världsmästare. Om jag skriver i 25 år till, kommer jag knappt att nå honom till anklarna.”

Bara en skugga av Tranströmer.

 

Jag håller förstås med. När jag kännner skrivkrampen flämta bakom mig tar jag fram en Tranströmer och läser om näckrosen som paddlar med sin dolda simfot i tjärnens mörka famn och om flyttblock  som rullar bort i rymdens hallar. Då vet jag att språket aldrig kan ta slut.

En silo som förord till den stora tystnaden. Östra hamnen, februari.

 

Försöker sätta samman ett föredrag om VLT och Västerås, i samband med tidningens 180-årsfest på torsdag. Men redan i morgon ska jag prata på Flodinsgården om Minnen av en stad. Här är en bild som jag vill göra mera av, när jag får tid nån gång. Känner ni igen platsen.

Här är det. Foto: Roger Bergkvists samling.

Bilden är från femtiotalet, inne på en bakgård i den södra vinkeln mellan Vasgatan och Munkgatan, där Stadshuset ligger i dag. Där fanns Gustafson & Bergkvist motorverkstad med adress Vasagatan 4.  På gaveln stod en hästkastanj och Roger Bergkvist minns hur hans farfar, Henning Bergkvist, stod där ibland i sin arbetsrock och luftade sig. Han var en bastant och talför karl med stort midjemått. 

Roger  jobbade på verkstan som springpojke några somrar på femtiotalet och minns att ett modernt Västerås började krypa närmare. På gården fanns dasset. På dörren stod det HÄR. ”Där höll man andan i en halv minut och tömde blåsan med högtryck – om man var tillräckligt ung – varpå man åter höll sig i det längsta. Stackars gubbar, tänker jag nu, som var i min ålder redan då.”

  

Henning Bergkvist, till höger, med reparatören "Krånken" som kan ha hetat Håkansson. Foto: Roger Bergkvists samling.

 

Verkstaden låg ungefär i linje med nuvarande trappgaveln vid Stadshusets östra entré.

Glömde berätta att vi såg en riktigt bra film i lördags. The King’s Speech med Colin Firth och Geoffrey Rush. Vilket spel, vilken brittisk orgie i underspel och nyanser. Njutbar från första till sista sekund. För min egen del var det extra intressant, jag stammade kraftigt när jag var yngre och jag vet hur det kunde kännas. Fast det var väl skillnad om man var kung förstås.

Given för ett par Oscar.

 

Tog en promenadssväng runt kvarteren med ångkraftverket igen. Nånstans måste man ju gå. Häpnade över vattnet längst inne i kanalen mellan kraftverket och Skitviken. Trodde de hade sanerat, men oljan, eller vad det nu var, glänste i ett försök att verka förförisk.

Kanal vid ångkraftverket.

 

Skrev om motorbanan på Gryta i Frågor om förr i dag. Jan-Åke Alkeblad hade skickat mig en fin bild på en motorcykel med sidvagn från entrén till anläggningen 1948. Jag skrev att banan låg i närheten av Gryta gård, där Önsta kyrka ligger i dag. Åke Enström ringde. Han minns exakt var banan låg. ”Ser du aspdungen i bakgrunden, till vänster om nummerskylten på motorcykeln? Där ligger Ormkärrsskolan. Motorcykeln är på väg söderöver på den grusväg som gick upp från Gryta, förbi Önsta och Gryta gårdar.”

Ormkärrsskolan ligger i skogskanten i dag, Gryta Hospice ännu längre bakom. Foto: Jan-Åke Alkeblad.

 

För alla älskare av bilmodeller kör vi nu en bild på en parkering vid Hamngatan, bakom Rådhuset. Vi ser Slottet på andra sidan ån. Nånstans innanför här låg Rådhusbuffén en gång i tiden.

Gård innanför Hamngatan. Foto: SBK-rivningsbilder, Stadsarkivet.

Nummer 600

Först gick vi en lång, lång promenad över Björnöbron och runt i det sandade spåret och tillbaka. Med god gulasch på Björnögården som replipunkt. Sedan tittade vi på livet på isen, i en tid när ljuset sakta återvänder.

Vinter på isen.

 

Klockan fem var jag i ABB Arena. Övervägde att strunta i matchen, VSK har inte övertygat i år och jag är en medgångssupporter. Första halvlek mot Hammarby var trist, med hemmaögon sett. Hammarby dominerade och ledde med 2-0. VSK kom ingen vart, även om Micke Carlsson hade ett gyllene tillfälle att göra sitt 600:e mål. Men missade. Tänkte gå hem, men stannade. Såg ett nytänt VSK efter paus, ett VSK som ville nåt, ett VSK med energi. Reducering till 2-1. Så 3-1 till Hammarby på hörna och jag tänkte gå igen, men stannade. VSK gav inte upp, 3-1 blev 3-2 och 3-3 alldeles i slutet av matchen. Och vem ordnade kvitteringen om inte Micke Carlsson! Nybliven pappa och nu 600-målsskytt. Grattis!

Micke har kvitterat och finns nånstans i högen.

 

Fyra minuters tilläggstid återstod. Efter tre av dem gjorde Hammarby 4-3… på ett långskott. Nu fick jag nog och gick verkligen hem, besviken. När jag kom ut på parkeringen hörde jag jubel inifrån arenan. Med en sekund kvar hade Ted Andersson kvitterat till 4-4 på ett frislag frampetat av, the one and only, Micke Carlsson. Ledsen att jag svek er, det skulle jag inte gjort. Jag lovar att komma tillbaka på onsdag mot Broberg. Då ska det bli åka av från början, eller hur?

Dagens man, Micke Carlsson, vid en annan höjdpunkt i karriären: med VM-bucklan i Archangelsk 2003.

 

Nog med bandy. Nu dags för gamla bilder. Jag får aldrig nog. Har botaniserat mer bland stadsbyggnadskontorets rivningsbilder från femtio- och sextiotalen. Där finns godbitar, bland alla pliktskyldiga knäpp för minnet. Här kommer några bilder från Föreningsgatan.

Bakgård Föreningsgatan. Bildkälla: Stadsarkivet.

 

En annan bakgård, Föreningsgatan. Bildkälla: Stadsarkivet.

 

Föreningsgatan... jag har kanske visat den förut...? Bildkälla: Stadsarkivet.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers