Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Badresa till Östra

Egon Sidelöv blev glad när han såg en bild från Elba häromveckan. Han började minnas sin barndoms badresor med Elbafärjan ut till Östra holmen. Jag minns dem också, de fanns ända in i början på femtiotalet. Sommarlediga barn fick åka färjan ut, togs om hand, badade, fick mellanmål, badade och reste hem igen. En höjdare. Så här skiver Egon:

”Jag kom jag att tänka på hur sommarbarn togs om hand för så där 60 år sedan. Då färjades vi med Elbafärjan till Östra holmen där vi sedan marscherade till den långgrunda badplatsen vid öns östra strand. Vi delades in till lagom stora grupper som var och en togs om hand av en ‘fröken’. Efter att vi badat ett par timmar fick vi mjölk och smörgås varefter vi måste vila en stund innan vi fick bada igen. Att bada genast efter maten ansågs ju farligt eftersom man kunde få kramp och drunkna. Jag bifogar några bilder som är tagna efter landstigningen på Östra och troligen är från 1939 eller 1940.”

Här är de fins bilderna från en sommar för sjuttio år sedan.

Landstigning på Östra.

Marsch till badplatsen.

 

Bad på Östra.

 

Mellanmålet kommer.

 

Ett öde museum

 

Gick till museet i dag, det kombinerade läns- och konstmuseet i Mimerverkstan. Jag vägrar lära mig den hopplösa konsonantförkortningen, KRLSGTnånting, helt outtalbar. Får bli ”Museet”. Där var det tomt och öde, som de flesta gånger jag varit där. Inga gäster i kafét, konstdelen ekade med kala väggar. Jo, jag vet att man ska sätta upp en ny utställning, men ändå. Två kvinnor hade faktiskt letat sig in till mellanrummet, med samma utställning av kvinnobilder som jag sett förut. Längst in, där det tidigare var Västeråskonstnärer, var det nu seriestrippar runt väggarna. Inget ont om Marcus Ivarsson, inget ont alls. Han är skicklig och han är lika mycket Västeråskonstnär som någon annan, men rummet känns ändå kalt och alltför sparsamt utnyttjat.  Rymden var kvävande stor.

Västerås konstmuseum, februari 2011.

 

Inne på Länsmuseet var det också omhängning på gång. Inne i rummet med Aseaprylar vankade gamle länsantikvarien Henry Simonsson omkring och såg vilsen ut. ”Dom har fått in litet mer föremål därborta”, sa han och nickade mot den bortre avdelningen med basutställningen, Avtryck. Ja, den är riktigt bra. Bilder, texter, föremål, ljud, film, litet hoptryckt på alltför trång yta, men intressant.

Avtryck av vår tid.

Där finns också en sidouställning, Samma lika, med andra avtryck av vår tid. Småtrevlig. Många bilder. Som den här.

Köer till Folkets park. Affischerna gör reklam för Elon Dahl. Foto: Länsmuseet.

Här är en bild jag hittade i Tekniska verkens gömmor i Stadsarkivet, när jag letade grejer för en artikelserie om Mälarenergis 150 år. Känner ni igen miljön? Mycket finns kvar i dag.

Kungsängen, troligen 1960-tal. Foto: Tekniska verkens samlingar i Stadsarkivet.

Musik, parken och 1966

Västerås kommuns hemsida var tung och orörlig i kväll, knappade över till Stadsbibliotekets egen. Där går allt blixtsnabbt, där är det mesta enkelt och aktuellt. Tror inte att den kostade lika många miljoner som ”den stora sidan” heller. Vet ni att det går att lyssna på all världens klassiska musik, streaming, från bibliotekets hemsida?

http://vasteras.naxosmusiclibrary.com/page.library_cardno.asp

Såg nya hus under promenaden i går. De byggs mellan Folkets park och Korsängsskolan (som inte längre är skola). Miljöerna förändras hela tiden.

Vi funderar på att flytta. Men är det här det rätta? Korsängsskolan syns till höger.

 

Skrev i går om de misskötta statyerna inne i det som en gång var Folkets park. Det enda som är kvar av parken annars verkar vara den gamla skylten, en vid infarten och en i backen under Rotundan. Nästan patetiskt.

Det var då det.

 

Sture Andersson har skickat några bilder från slutet av 1960-talet, tagna strax innan kvarteret mellan Stora gatan och Munkgatan skulle rivas för Punkt. Här är två av dem.

Kopparbergsvägen mellan Munkgatan och Stora gatan 1966. Foto: Sture Andersson.

Röda Kvarn har tagit ner skylten, 1966. Foto: Sture Andersson.

 

Tidigare i är fick jag en annan bild av Sture, som visar hur Vallbyleden såg ut innan den fanns, om ni förstår vad jag menar.

Infarten från Skerike. Foto: Sture Anderssons samling.

Det som var Folkets park

Var på Återbruket. Samma härliga känsla som alltid när jag slänger grejer. Det känns som om jag fattat livsavgörande beslut. Men himlen grät i diset. Trots fukten parkerade jag bakom gamla Radio Västmanland på Malmabergsgatan för att gå en promenad. Det första jag fick se bakom knuten var resterna av ett månhus!

Bränt hus skyr månen.

 

Ett av Micke Genbergs två nedbrända hus från månhuskullarna hade parkerats bakom det tomma kontoret. Det var länge sen jag hörde något om månplanerna. Tro mig, de dyker upp igen vad det lider.

Jag fortsatte upp på Runebergsgatan och blev stående i förundran inför en lyktstolpe draperad till en giraff, eller möjligen till en tiger med lååång hals. Märkligt.

Stolpgiraff på Runebergsgatan.

 

Inne i det som en gång var Folkets park stod Per-Albin och Branting stumma mitt emot varandra. De såg övergivna ut bland bostadsrätterna och Rotundaskolans lokaler. Ingen hade skottat på platsen framför bysterna och grönmöglet biter sig allt mer in i graniten i de två bysterna som Emil Näsvall högg 1950. Någon hade roat sig med att klottra på arbetarkämparna. Är det nån som bryr sig?

Per Albin Hansson med mascara och Hitlermustasch.

 

Hjalmar Branting med ögonringar.

 

Jag minns när parken var full av folk på första maj. Tiotusentals. Här är en bild som jag hade med i min bok om socialdemokraternas 100 år i Västmanland: Frihet, jämlikhet och en kopp kaffe i Folkets hus. Bilden är från 1950. I mitten på första bänk sitter Tage Erlander tillsammans med Västerås dåvarande starke man Gustaf Olsson.

Första maj i Folkets park 1950. Dansbanan i bakgrunden. Bilden är från VLT och användes i boken Kaffe i Folkets hus.

 

Och här är en bild ur Håkan Bergmans samling av fotografier från Folkets park.

Statyn av Per Albin 1958 med frilufsteatern bakom. Okänd fotograf.

Asea behövde Ernst

Skrev om Ernst Danielson i Frågor om förr i dag. Ingenjören som var ett tekniskt snille. Utan honom hade Asea kanske inte kunnat tjäna pengar på Jonas Wenströms trefasuppfinning. Det var Ernst Danielson som förbättrade den och gjorde den kommersiellt gångbar i mitten av 1890-talet. Ernst Danielson var bara 41 år när han dog i lungsjuka. Här är en familjebild som inte fick plats i reportaget.

Ernst Danielson med familj, kanske utanför Villa Bellevue på Stallhagen där Sigfrid Edström fick bo när han kom till Västerås 1903. Foto: ABB-arkivet.

Ernst Danielson efterlämnade makan Marie-Louise och en son, som dock avled vid tio års ålder i samma sjukdom som fadern. Men Ernst hade en bror som hette Frits, och hans barnbarnsbarn Harriet Sandvall mejlade mig. Hon bor i norra London, dit ryktet om artikeln nådde fram med blixtens hastighet.  Harriet vill skicka mig ett specialarbete om sin farfarsfar som hon gjorde på gymnasiet. Förmodligen får jag veta mer om mannen, vars verk var epokgörande. Harriet tror inte att bilden ovan togs i Västerås utan på Stöpsjö herrgård i Värmland, där det Danielsonska familjearkivet finns.

Efter detta visar jag, som vanligt helt utan anledning, en bild från en av mina senaste promenader i omgivningen.

Spikat fönster mitt emot avloppsverket.

 

Fick ett vykort från Tony Evringer, som bodde i Lekandria mitt emot Mimerporten som liten på fyrtiotalet. Vykortet visade Mimerporten ännu några år tidigare. Jag gjorde en delförstoring och fick fram den här fascinerande bilden.

Väntande arbetare utanför Mimerporten.

 

Vad väntar de på? Fick man inte återvända till jobbet efter lunchen förrän vid ett visst klockslag? Arbetarna står i klungor och ser ut att vänta på klartecken. En man i keps sitter utanför frisören i Lekandria.

Jag skriver om motorbanan på Gryta. Kanske dyker den här bilen upp på en bild. Än en gång behöver jag er hjälp, kära läsare. Jag vet att många av er kan mycket om bilar. Vad är det här för konstigt märke?

Märklig bil, slutet av 1940-talet. Foto: Sture Anderssons samling.

Dagen efter

I går var det Carlsbrödrafest på Stadshotellet. Den årliga sammankomsten. Vi var 80 äldre och yngre gubbar i frack, som åt och drack och lyssnade till körsång och tal i olika former. Alltid lika roligt. Tre nya bröder, alla med anknytning till Västerås, valdes in i år: Anders Wejryd, Roger Haddad och Thomas Wistrand.

Carlsbröderna har träffats sedan 1858.

Ola Wässman från Badelunda ledde årets festligheter. Förra årets ordförande, Claes-Bertil Ytterberg, avtackades genom att kören gav honom tillåtelse att Sofva i ro. Detta tillfälle gav mig chansen att föreviga en biskop emeritus i nattmössa, med en ärkebiskop och uppenbarligen njutande riksdagsman i bakgrunden.

Exbisp Ytterberg i nattmössa, Haddad och Wejryd bakom.

Promenerade genom hamnområdet häromdan, i de luggslitna kvarteren norr om ångkraftverket. Förundrades över att även klotter kan klottras. Eller kanske man ska kalla den underliggande konsten för graffiti, med klotter utanpå. Målningarna finns att beskåda på en oljecistern.

Klotter på graffiti. Eller dubbelgraffiti?

 

Det har gått några dar sen jag visade gamla bilder från Västerås. Här en fin bild från Köpmangatan, som jag fick mig tillsänd. Ser ut som femtiotal. Sigma ligger till höger i dag.

Köpmangatan. Fotograf okänd.

Rubriken är en fransk språkövning. ”Ett helt liv i sex resväskor”, skrev Adrien på Facebook i dag. Han lade ut en bild på Sara och Adrien när de började resan från Paris till Dar es Salaam. Jag tittar länge på dem. Litet spända ser de nog ut i alla fall. Två år är lång tid.

Foto: Adrien Gaynard.

 

Läste i VLT häromdan om killen som vill bygga en linbana mellan Skrapan och VLT-huset. Alla i Stadshuset ropar hurra. Här behövs inga bygglov! Kul! Bra för stan! Nu undrar jag stillsamt: Nåt jäkla tillstånd måste väl nån myndighet utfärda? Det kan väl inte vara fritt fram att dra vad som helst kors och tvärs i luftrummet? Vem tar ansvar för säkerheten? Är det OK att hänga upp en lina med reklam för Sverigedemokraterna mellan Aseatornet och Folkets hus? Bara för att det inte finns nån paragraf i bygglovstiftningen som passar in?

Tog en promenad för att svalka känslorna och blev som vanligt stående i stilla förundran inför den nedgående solen. Har vi tur dyker den upp i morgon igen.

En tårpil på hamnpiren.

 

Tog en bild på hörnet Slottsgatan och Kungsgatan och jämförde med hur det såg ut för sextio, sjuttio år sedan.

I dag...

... och i går.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers