Gick till museet i dag, det kombinerade läns- och konstmuseet i Mimerverkstan. Jag vägrar lära mig den hopplösa konsonantförkortningen, KRLSGTnånting, helt outtalbar. Får bli ”Museet”. Där var det tomt och öde, som de flesta gånger jag varit där. Inga gäster i kafét, konstdelen ekade med kala väggar. Jo, jag vet att man ska sätta upp en ny utställning, men ändå. Två kvinnor hade faktiskt letat sig in till mellanrummet, med samma utställning av kvinnobilder som jag sett förut. Längst in, där det tidigare var Västeråskonstnärer, var det nu seriestrippar runt väggarna. Inget ont om Marcus Ivarsson, inget ont alls. Han är skicklig och han är lika mycket Västeråskonstnär som någon annan, men rummet känns ändå kalt och alltför sparsamt utnyttjat. Rymden var kvävande stor.
Västerås konstmuseum, februari 2011.
Inne på Länsmuseet var det också omhängning på gång. Inne i rummet med Aseaprylar vankade gamle länsantikvarien Henry Simonsson omkring och såg vilsen ut. ”Dom har fått in litet mer föremål därborta”, sa han och nickade mot den bortre avdelningen med basutställningen, Avtryck. Ja, den är riktigt bra. Bilder, texter, föremål, ljud, film, litet hoptryckt på alltför trång yta, men intressant.
Avtryck av vår tid.
Där finns också en sidouställning, Samma lika, med andra avtryck av vår tid. Småtrevlig. Många bilder. Som den här.
Köer till Folkets park. Affischerna gör reklam för Elon Dahl. Foto: Länsmuseet.
Här är en bild jag hittade i Tekniska verkens gömmor i Stadsarkivet, när jag letade grejer för en artikelserie om Mälarenergis 150 år. Känner ni igen miljön? Mycket finns kvar i dag.
Kungsängen, troligen 1960-tal. Foto: Tekniska verkens samlingar i Stadsarkivet.
