Var på Återbruket. Samma härliga känsla som alltid när jag slänger grejer. Det känns som om jag fattat livsavgörande beslut. Men himlen grät i diset. Trots fukten parkerade jag bakom gamla Radio Västmanland på Malmabergsgatan för att gå en promenad. Det första jag fick se bakom knuten var resterna av ett månhus!
Bränt hus skyr månen.
Ett av Micke Genbergs två nedbrända hus från månhuskullarna hade parkerats bakom det tomma kontoret. Det var länge sen jag hörde något om månplanerna. Tro mig, de dyker upp igen vad det lider.
Jag fortsatte upp på Runebergsgatan och blev stående i förundran inför en lyktstolpe draperad till en giraff, eller möjligen till en tiger med lååång hals. Märkligt.
Stolpgiraff på Runebergsgatan.
Inne i det som en gång var Folkets park stod Per-Albin och Branting stumma mitt emot varandra. De såg övergivna ut bland bostadsrätterna och Rotundaskolans lokaler. Ingen hade skottat på platsen framför bysterna och grönmöglet biter sig allt mer in i graniten i de två bysterna som Emil Näsvall högg 1950. Någon hade roat sig med att klottra på arbetarkämparna. Är det nån som bryr sig?
Per Albin Hansson med mascara och Hitlermustasch.
Hjalmar Branting med ögonringar.
Jag minns när parken var full av folk på första maj. Tiotusentals. Här är en bild som jag hade med i min bok om socialdemokraternas 100 år i Västmanland: Frihet, jämlikhet och en kopp kaffe i Folkets hus. Bilden är från 1950. I mitten på första bänk sitter Tage Erlander tillsammans med Västerås dåvarande starke man Gustaf Olsson.
Första maj i Folkets park 1950. Dansbanan i bakgrunden. Bilden är från VLT och användes i boken Kaffe i Folkets hus.
Och här är en bild ur Håkan Bergmans samling av fotografier från Folkets park.
Statyn av Per Albin 1958 med frilufsteatern bakom. Okänd fotograf.
