Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Snart dags att cykla igen

På lördag kommer våren. Det har jag bestämt. Och snart är det dags att ta fram cykeln igen, jag lovar. Mer än fyra månaders vinter kan vi inte ha. Läser på stadens hemsida att gång- och cykelvägen från Björnöbron via Hässlö gård ska förlängas från Trådarön fram till Gäddeholm, med två nya fågeltorn efter vägen. Jättebra idé! Och det behövdes varken konsulter eller projektgrupper för att komma fram till det.

Cykelvägen fram till Trådarön.

Ingegerd och Kurt Burman har skickat en bild från Arjeplog, där de bor, för att visa att vintern inte är slut däruppe. ”Visst är det vackert i Arjeplog”, skriver dom. Ja, OK, vintern kan vara fantastisk, i lagom doser. Men håll med om bilden är magnifik.

Norrsken i Arjeplog. Foto: The Burman Family.

Jag har visat Sturegatan från lika olika håll. Här kommer en variant till. Sturegatan mot norr. Med Baptistkyrkan till höger och Axéns klassiska livsmedelsbutik till vänster, en butik som drevs av Håkan Wåhlstedts pappa under många år. Lastbilen längst bort kör på Domkyrkoesplanaden.

Sturegatan 1956 eller 1957. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Deckarförfattaren Aron Olnafors, som befinner sig i en regelbundet återkommande skrivkris, har städat skrivbordet och hittat några busspoletter som tillhörde Västerås Omnibus AB. Han har ett svagt minne av att poletterna även gick att använda på Elbafärjan. Gäller poletterna fortfarande, frågar Aron. Han skämtar förstås. Men när slutade de att användas? Jag vet inte, men jag kan visa en bild på en gammal buss från Omnibus AB i korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen. Tid oklar, troligen andra halvan av trettiotalet.

Buss och lastbil. Foto: David Eriksson.

Gick till Konstmuseet i går. Riktigt trevligt. Mycket folk. Gott fika. Inlånade verk från Malmö. En ramp med tretton vilt blåsande fläktar fick mig dock nästan att vända. Kallt. Förstod aldrig vad det symboliserade. Annars överlag fina bilder. En installation med en skogskoja var ljus, luftig och trevlig. Tur att inga barnbarn var med. Hur länge dröjer det innan något barn rumsterar om i konstverket? Och hur länge får myrorna vara kvar på golvet? Museet utmanar ödet.

Blåsut på Karlsgatan.

 

Skogskoja med fjäril.

 

Ser att byråkratin har skaffat sig försörjning ett par år framåt. En länsplan ska tas fram, i samarbete med länsstyrelse, landsting och kommuner. Västmanland ska förstås stå rustat inför den framtid som alltid är oviss. För säkerhets skull bullar man upp med en styrgrupp och en ledningsgrupp och en projektledning plus en projektkoordinator och ett projektsekretariat och givetvis arbetsgrupper för varje delobjekt. Jag glömde referensgruppen. Strålande tider för ämbetsmännen. Västerås stad ska förresten inrätta en tjänst som välfärdsdirektör. Hej o hå.

Walter Murray hade tjänstemän han också. Men betydligt färre. Murray var landshövding i Västmanland 1916-1937. Jag hittade en bild på honom när jag fortsatte att gå igenom David Erikssons negativ. Han kommer vandrande i den fuktiga sensommaren på trettiotalet. Sällskapet passerar Länsträdgården. Den låg tidigare mellan Slottet och Källgatan, men här undrar jag om den inte har flyttats till Stensborg nere vid Mälarens strand. Tycker mig ana en skorsten i bakgrunden. Lokstallarna eller masugnen?

Landshövding Murray på promenad.

 

Alla ska förstås gå på bandy på tisdag. Första kvartsfinalen mellan VSK och Saik. David Eriksson var duktig på att fotografera bandy. Jag har hittat en bild från Arosvallen, vet inte riktig när den är tagen. Det är inte VSK utan B-laget, Västerås Bandyklubb som spelar. Läktaren är bara halvfull. Men det är action i bilden. Och kolla målvaktens stiliga slips och variationen i utrustning. Anfallaren närmast kameran kör utan handskar. Hoppas han hade knäskydd.

Bandyjubel på Arosvallen. Foto: David Eriksson.

 

Bilden på gathörnet i går var tagen 1956-1957. Smedjegatan går rakt ner, Sturegatan korsar. Här är en annan bild, på Sturegatan, från ungefär samma tid. Fotografen stod nära Domkyrkoesplanaden och riktade kameran mot söder, bort mot Smedjegatan. Än en gång en bild för bilexperterna att sätta modelltänderna i.

Sturegatan mot söder, mellan Domkyrkoesplanaden och Smedjegatan. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Tecken i skyn

Promenerade i solnedgången längs Öster Mälarstrand. Himlen var hög, flygplan ristade sina runor högt där uppe. Säkert inte klimatsmart, men vackert. Solen gick ned söder om kraftvärmeverket. Jag skickade ut bilden på Facebook, jag blir allt mer upptagen av det som kallas sociala medier. När vi äter middag med goda vänner svarar jag på frågor genom att googla, jag skickar sms till hustrun på övervåningen och nu lägger jag ut Facebookbilden här på bloggen för att fler ska få ta del av tecknen i skyn.

Öster Mälarstrand, februari.

 

Rolf Carlson löste gåtan med färjan i torsdagsbloggen. Bussen mellan Västerås och Kärrbo färjades också över till Aggarön. Åkaren hette Törngren och bodde tydligen i Harkie. Men varifrån gick färjan över till Aggarön?

Har börjat botanisera bland några nya (nåja, sjuttiofem år gamla) negativrullar från David Eriksson. Dom har legat på en vind på Köpmangatan, nu har jag fått låna negativen av Davids son Roland Eriksson. Titta på den här bilden. Jag är ganska säker på att det är Salaligans ledare Sigvard Thurneman som ställts inför skranket i häradsrätten i Västerås 1937. Var låg häradsrätten? Eller kan det möjligen vara från häktesförhandlingarna i Sala?

Manhunter inför skranket. Foto: David Eriksson.

 

Mycket forskning återstår. Hur ska jag hinna med allt? Här är en bildgåta till. En gathörn i Västerås i skiftet mellan femtiotal och sextiotal. Jag tror jag vet var. Vet ni också?

Stad i förvandling. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Room with a view

Tog en paus i skrivandet och gick till Lillåudden för att lämna en bok. Sjätte våningen, högt i tak, vid utsikt. Jag stod där i stum beundran. Kan man bo så här i Västerås? I fönstret dinglade dessutom en liten figur som Micke Genberg gjort. Och nånstans därute låg Utter Inn fastfruset i isen.

Utsikt från Lillåudden.

 

Stapplade hem igen på den plogade vägen över isen. Iskall vind. Tänkte på Sara som fortfarande letar bostad i trettiogradig värme i Dar es Salam. Över tjugo dog när ammunitionsdepå exploderade där nere i går. Sara skriver om det på sin blogg.

Långt från Dar es Salam.

Här kommer nu ett par bilder från besöket hos Marianne Landin i går. Bilderna visar en buss som gick mellan Västerås och Kärrbo på tjugotalet. Marianne tror att det är hennes mormor som ska åka till Harkie. Nånstans på vägen måste bussen dras över vattnet på en färja. Var nånstans då?

Bussen mellan Västerås och Kärrbo. Tag plats!

Kärrbobussen måste färja. Var?

Vi hinner med en bild till från den Landinska samlingen. En fotbollsbild från Gamla plan söder om Herrgärdsskolan på tjugotalet. Husen i bakgrunden ligger längs Knutsgatan, husen längs Engelbrektsgatan är ännu inte byggda.

Utspark på Gamla plan.

Slutspel i ungdomen

VSK kom igen efter den mjäkiga insatsen i söndags och visade vilja och glöd mot Saik i ABB Arena. Det blev 4-4 mot ett tämligen lojt Saik, som redan vunnit serien. Nu räcker en poäng mot jumbon Boltic på fredag för att säkra en plats i kvartsfinalen. Grönvitt blir bara yngre och yngre, de gamla slås ut. I dag var Oskar Robertson skadad och veteranen Ted Andersson klev av efter en smäll före paus. Inhoppande junioren Jimmy Jansson fick mycket speltid och gjorde det bra. En annan ungdom, Victor Engström, gjorde matchens snyggaste mål när kvitterade till 4-4. Vi har återfått hoppet.

Victor Engström har hittat hem till högerhalven.

 

Jag frågade om Mälarborg i går, och fick svar direkt från Lars Larsson. Huset låg ovanför Oxbacken, i hörnet av Västermalmsgatan och Djäknebergsgatan. Lars skickar med en bild på huset från 1983, när det ännu stod kvar.

Mälarborg till höger. Foto: Lars Larsson.

 

Här är nästa gåta. Fick en bild i dag av Marianne Landin. Fotot är från något av 1900-talets första decennier. Mariannes morfar är med nånstans. Gruppbilden är tagen inne i något som ser ut som en kyrksal, men med en landskapsmålning i fonden. Till vänster syns Västerås stadsvape, till höger Västmanlands vapen. ”Kan det vara Missionskyrkan”, frågar Marianne. Nja, så såg det väl inte ut där. Eller? Jag överlämnar frågan till den som vet.

Sal med landskap i Västerås?

Rundar av med en annan fin bild ur Marianne Landins samling. Den enorma kastanjen framför VLT på Stora gatan, någon gång på 1910-talet, möjligen 1920-talet. Kastanjen, eller möjligen en arvtagare, står fortfarande kvar där i hörnet Stora gatan och Slottsgatan.

Tidningskastanj, Stora gatan.

Gick man in på VLT för att sätta in en annons 1923 så togs man emot av dessa damer i receptionen. Inte en dator så långt ögat når. Däremot en rejäl telefon och en bunt med dagsfärska tidningar.

VLT 1923. Foto: Ernst Blom, Marianne Landins samling.

Med Gud på vår sida

Pratade om gamla Västerås på Frälsningsarmén i dag. Först framträdde sångkören med förtröstansfulla sånger, sen hälsades jag välkommen med en önskan om Guds välsignelse och sen, ja sen pratade jag och visade bilder och alla verkade glada. Efteråt fick jag en välsignelse av pastorn på vägen och allt kändes på något sätt äkta, fast jag inte alls tror. Men Frälsis gillar jag.

Sången i våra hjärtan.

 

I söndags visade jag en bild på läroverkets kollegium 1928 och undrade försynt vem rektorn var. Anders Berggren svarade snabbt, och verkade nästan förskräckt över att jag inte direkt kunde säga att Samuel Landtmanson var rektor från 1925 till 1941. Han var Carlsbroder, förstås, kallades Torparn och var en förgrundsfigur i stan.

Samuel Landtmanson, porträtterad av Ivar Fredholm 1946, Carlsbrödraförbundets samling.

 

Jag har fått låna några fotografier av Marianne Landin. De flesta är från VLT på 1910-talet, men där finns också ett par stadsbilder. Jag börjar med dem. Den första känner jag  igen, det är hörnet Lantvärnsgatan – Repslagargatan. Jag vet, för jag bodde många år på Repslagaragatan och vet att huset i hörnet fortfarande står kvar. När bilden togs låg Emil Johanssons speceributik nere på hörnet.

Lantvärnsgatan, Repslagargatan går in till vänster.

 

Nästa bild behöver jag hjälp med. Längts ner står det Mälareborg. På skylten på husgaveln kan man läsa: A. Lundewall diversehandel. Var låg detta hus?

A. Lundewalls diversehandel. Var?

Utsikt med Vasa

Hittade S:ta Ursulas kapellruin när jag promenerade på Blåsbo förra veckan. Tror aldrig jag varit där förut. Ruinen ligger vacker på åsen, och vore det inte för senare tiders hus skulle man se bort mot kyrkan och staden. Det var ju hit som Gustav Vasa drog sig tillbaka med sina livvakter våren 1521 när hans bondehär stormade in i Västerås för att slåss mot danskarna och de legosoldater som var i dansk sold. Gustav deltog inte i striderna, han höll sig undan här på åsen, där ett träkors är rest, mer till minne över kapellet än över den blivande kungen.

S:ta Ursulas kapell på Blåsbo. Här väntade Gustav Vasa ut striderna i Västerås 1521.

 

Jag gick runt på skaren och försökte tänka mig in i vad som hände den där aprildagen. Gustavs soldater hade tvingat de danska styrkorna till reträtt och firade segern bland vintunnorna i Rådhuskällaren, sägs det. Det var då Gustav Vasa lämnade Blåsbos höjder för att tala sina mannar tillrätta och slå sönder ett antal vintunnor.

Gustav Vasa i Mora 1521, innan hären drog söderut mot Västerås. Fresk i Uppsala domkyrka.

 

Fick ett spännande mejl med ett par bilder häromdan. Lennart Arvedson berättade om sin farfar Arved Arvedson, som var chef för Gud Faders (Oscar Fredrik Wijkmans)  drittelfabrik i Västerås runt förra sekelskiftet. Fabriken låg på dagens Aseatorg, delvis där Melkerkontoret står. Jag har aldrig förr sett en bild på fabriken när den användes för tillverkning av drittlar. Bilderna av huset är ofta av senare datum, när Asea tagit över och använde fabriken för diverse annat.

Drittelfabriken 1897 eller 1898. Banden användes till att binda drittlar, smörtunnor. Aseas första verkstad längs Karlsgatan syns till höger.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers