Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Trafiken flyter ganska bra här i Peking, trots att det finns nästan 5 miljoner bilar i stan. Kanske beror det på att alla utsocknes fordon portförbjudits under folkkongressen, som pågår i det stalinistmastodontiska politrukpalatset vid Himmelska fridens torg. Vi tar oss fram enligt tidsplanen och vi kom till och med för tidigt till en akrobatshow som avslutades med ett obeskrivligt nummer med motorcyklister inne i en glob.

Andra Ringen i Peking.

 

I går var vi på muren, med hög himmel och klar sol. Mer behöver inte sägas.

Muren vid Badaling.

 I Lamatemplet pågick nån slags fest för att driva bort onda andar. Symbolik, ingen politik. Munkarna i Peking gör inte uppror, de vet sin plats i samhället.

Mot Nirvana med trumdunk.

Medan folkkongressen diskuterar framtidens webbstrategi kastar jag ut en bild i rymden från hotellet i Peking. Den föreställer ett gathörn på femtiotalet i gamla kära Aros. Men jag är inte hundra på var. Som vanligt.

Före Hylands Hörna. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Månen stiger sakta över Peking. Äntligen funkar uppkopplingen, men jag måste snart sova. I morgon väntar resa till muren, där snön ännu ligger i de taggiga bergen. Här i Peking värmer solen på dan, men nätterna fryser. Hörde just att Kalla och Ingmarsdotter vunnit sprintguld i lag. Grattis, även om ingen kines bryr sig.

Han vet inte vem Charlotte Kalla är.

 

Inte de här heller.

 

Jag visade några vinterbilder från den Sjöbergska samlingen i min 200:e Frågor om förr i VLT i måndags. Alla bilder fick inte rum. Här är en till, slädekipage på väg österut på Södra Esplanaden på tjugotalet, men stationen till vänster och Vasaparken till höger. Men vad hette huset i bakgrunden?

Södra Esplanaden. Foto: Sjöbergs bokhandels arkiv, Stadsarkivet.

 

Trist att jag inte kan kolla skidstafetterna, det får bli en tur till Sommarpalatset efter muren i stället.

Dagen före avresan

Först uppvaktade vi Alex som fyllde tre. Han brydde sig varken om att VSK slutat sin bandysäsong eller att Hellner hade dåliga klassiska skidor i dubbeljakten (men oj, vilken upphämtning han gjorde), nej Alex var fokuserad på sina figurer och den värld de lever i.

Alex på väg att bli stor.

 

Klev ur bilen på hemvägen och promenerade från hamnen. I det öppna vattnet vid vattenutsläppet från reningsverket simmade hundratals gräsänder och en ensam salskrakehona, enligt en vänlig man med kikare. Borta vid gamla ångkraftverket gapar det fortfarande tomt. Ni vet vad jag tycker att kommunen ska göra, nu när mångmiljonkontraktet kan brytas.

Byggstart i vår, i höst, till jul, i vår, i höst, till påsk, till jul, snart, snart, till jul, till midsommar...

I måndags berättade jag om Maj Fröjd om om hennes barndomskvarter på Ängsgärdet. Jag har fått ett mejl från Gun Melin Pettersson som skriver att hon kände igen bilden på barnen på gården till Malmabergsgatan 8. ”Min mor har den i sin fotosamling och det är min morfar Arvid Gustafsson som har tagit den.” Jag skrev att bilden togs vid mitten av 1920-talet, men Gun daterar den till 1930, eftersom hennes mor Marianne Melin, född Gustafsson 1924, är med på bilden. Gun bidrar också med alla namnen på barnen!

Nedre raden fr v: Sven Gudmar Olsson, Olle Bursell, Marianne Melin (Gustafsson), Bertil Jansson, Karin Wijgård (Olsson), Birgit Strömberg (Bursell), Mary Olsson. Övre raden fr v: Björn Snygg, Åke Jansson, Inga Öhrn, Maj Fröjd (Asplund), Erik Jansson.

Gun Melin Pettersson bekräftar också att den bild från ett kvarter på Ängsgärdet 1954 som vi publicerade inte visar gården på Malmabergsgatan 8. Den gården låg till höger, utanför bild, i vinkeln Malmabergsgatan och Torsgatan.

Kvarter på Ängsgärdet mot väster 1954, Ängsgatan till vänster. Majs kvarter låg utanför bild till höger. Foto: Frågor om förr, VLT.

Jag har haft en del funderingar kring Kafé Kringlan på Smedjegatan, som hade en uteservering mot Domkyrkoesplanaden. Kringlan låg i ett pampigt trähus som en gång ägts av en kammakare som hette Spångberg. Huset sägs ha byggts som en träkopia av Sundinska gården. Titta på den här fina bilden från trettiotalet (troligen). Trähuset med Kringlan till höger, Sturegatan passerar Smedjegatan vid varuautomaten. Konsums nya varuhus är byggt, i bakgrunden, så bilden är tagen efter 1936. Frågan är: när revs huset med Kringlan? Fortsatte serveringen någon annanstans? Finns det bilder från uteserveringen?

Smedjegatan med Kringlan, Sturegatan passerar litet längre västerut. Okänd fotograf.

Kafé Kringlan på Smedjegatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

I morgon reser jag till Kina. Säger som jag brukar: Hoppas jag kan koppla upp mig i Peking, men säkert är det inte. I annat fall ses vi om vecka.

Med Palme i Folkets hus

Det har gått 25 år sen Olof Palme mördades. Många vill minnas honom. Jag gjorde en personlig intervju med honom, i oktober 1984. Palme var i stan för att tala på Västerås arbetarekommuns 90-årsjubileum. Jag lurpassade i Folkets hus A-sal med papper och penna. A-salen finns inte längre, i gropen byggs den nya Filmstaden. När Palme slutat sitt tal omsvärmades han av människor som ville skaka hand. Själv ville Palme hälsa på gamle riksdagsmannen Erik R Carlsson, som med sitt vita skägg framstod som arbetarrörelsens nestor i salen. Säkerhetsvakterna iakttog mig diskret när jag banade mig fram genom mängden. Efter en stund lotsades Palme ut bakvägen av stabile partiombudsmannen Börje Berglund. Jag hängde på, liksom säkerhetsvakterna.

Plötsligt stod jag i samma hiss som landets statsminister, på väg upp till partiexpeditionen i Folkets hus. Jovisst, jag skulle få några minuter. Men först skulle Olof Palme ta emot en uppvaktning av två chilenare som vill ha stöd i sin kamp för att rädda två avrättningshotade landsmän. Sedan stängde han in sig för att ringa till Birgitta Dahl. Det var före mobiltelefonernas tid. Jag tror de pratade om oljeimporten från Iran. Säkerhetsvakterna vankade av och an, en av dem frågade efter vägen till Björnöns motionsspår. Så öppnades dörren, statsministern hade ringt färdigt. Jag gick in, vakterna stannade utanför. Olof Palme nickade välkomnande, lossade översta skjortknappen, lade benen på skrivbordet och sa: ”Vad var det du ville fråga om?”

Det har jag inget som helst minne av i dag. Nånstans i något tidningslägg finns intervjum jag gjorde med Olof Palme. En dag ska lag leta fram den. Tror jag.

Olof Palme tittar på ett jubileumsspel i A-salen 1984.

 

Jag tog bilderna på Palme med en gammal Pentax. Bland negativen hittade jag också den här bilden från 90-årsspelet. Titta på tjejen i mitten, hon var ung och lovande politiker. I dag är hon kommunaltråd. Ni känner väl igen Ulla Persson? Där finns andra lokala socialdemokrater också, men dom får ni leta upp själva.

Ulla Persson i centrum redan 1984.

 

Apropå Folkets hus och park. När jag nyligen skrev en historia för Aroseken (som bygger filmstaden ”1956″) om Folkets hus fick jag tillstånd att gräva litet i arbetarekommunens bildarkiv i Arkiv Västmanland. Där fanns mycket av intresse, bland annat ett bildreportage från parkdagarna 1939. Synd att de inte visas för en bredare allmänhet. Här kommer två exempel.

Folkets park 1939. Foto: Arkiv Västmanland.

 

Bilnyhet. Foto: Arkiv Västmanland.

En fantastisk bildsamling

En sån här dag pratar vi inte bandy. Slutet närmar sig. Låt oss prata om ABB och Länsmuseet i stället. Det var en historisk dag på museet på Karlsgatan i dag, när ABB formellt överlämnade hela sitt gigantiska fotoarkiv till Länsmuseet. Minst 200 000 bilder, från Aseas första år fram till den tiden med det fusionerade ABB.

Jag vet vilken enorm bildskatt det är, eftersom jag fått tillstånd att botanisera bland bilderna i sambnad med mina skriverier om Asea i olika sammanhang. Vet inte hur många dagar jag letat bland de 150 000 svartvita kopior som hittills arkiverats i Mimerkvarteret. Nu har allt flyttats till Länsmuseets arkiv, märkligt nog i samma Mimerkvarter där allting började en gång för Asea. Alla negativen och de 70 000 glasplåtarna, som väger flera ton, ska köras till museets klimatarkiv i Hallstahammar och successivt skannas in.

Historisk dag. Suzanne Lagerholm, informationsdirektör ABB, Ivan Klaesson, arkivarie på Länsmuseet, och länsmuseichefen Carl-Magnus gagge med ett fotoalbum från Aseatiden.

Både ABB:s informationsdirektör Suzanne Lagerholm och länsmuseichefen Carl-Magnus Gagge hoppas att bilderna ska göras tillgängliga för en bredare allmänhet, och inte bara samla damm. Hoppas att de klarar det målet. Arkiven ska berätta och leva, inte finnas för sin egen skull. Här är ett par exempel på vad man kan hitta bland glasplåtarna.

Mimerverkstaden byggs 1912. Karlsgatan går rakt fram. Människorna till vänster står utanför Officershuset. Affischerna gör reklam för fotboll och Kamratsimningar i kallbadhuset. Foto: ABB-samlingen, Länsmuseets arkiv.

 

Sigurdområdet omkring 1918 (Ottarkontoret byggs i bakgrunden), med Västerås mekaniska verkstad till vänster, som övertogs av Asea, och Centralstationen. Foto: ABB-samling, Länsmuseet.

Till sist, jag är imponerad av Marcus Hellner och Emil Jönsson, vilka skidåkare, särskilt Hellner som flög uppför stora backen. Tjejen som intervjuar nere i mixade zonen är däremot pinsamt renons på vettiga frågor. Inte en fråga till Hellner om taktiken eller om backen och rädslan för att bli stängd på samma sätt som i semin, bara fåniga frågor om hur känslan och dagen varit…

Jo, en sak till. Är det någon som råkar ha en bild på Blommé & Co:s vinhandel på Smedjegatan? I så fall vet jag en som blir glad. Återkommer i frågan. Tills vidare kan jag bara konstatera, som jag nog gjort en gång tidigare, att vinhandeln låg på södra gaveln av det här huset vid Stora torget fram till 1918.

Bankhus, kondis och vinhandel. Huset revs 1935 för Konsum vid Stora torget. Foto: Claes Björkstedts samling.

Förflutenhetens gåtor

Promenerade på Björnön i går, såg höjder som jag inte sett innan avverkningen för ett par år sedan. Borde det inte ha legat en fornborg på åsen söder om Björnöhalsen? Perfekt läge för att försvara inloppet, både till Aros och Anundshög. Försöker njuta av vintern, trots att jag längtar efter något annat. Stannar och kisar mot solen och undrar varför den inte värmer.

Mot solen.

Michael Elinder skickade ett vykort på korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen från 1940-talet, som en jämförelse med den bild av samma korsning på 1930-talet som jag lade ut häromdan. Huset med Sagabiografen är nytt sedan förra bilden. Det huset är kvar i dag. Kafé City ligger på andra sidan Stora gatan.

Stora gatan 1945. Foto: David Eriksson.

Och så var det bilden i går på Aseatransporten. Jag tror jag vet var den är tagen. Vällingklockan och skorstenen gav tillräckliga ledtrådar. Mitt svar är Skultunavägen vid Karlslund. Titta på bilden här nedan. Huset med vällingklockan syns längst bort. Klockan var ett minne från tiden när Karlsund var en stor gård med arbetare. Skorstenen hör till den kolpanna som gav värme åt ålderdomshemmet.

Skultunavägen mot norr, förbi Karlslund, okänt årtal.

På ett tidigare negativ har David Eriksson fångat transporten av statorn från Asea nere i stan, på väg från Emausverkstan. Men varför kör dom där? Var det smartaste vägen till Skultunavägen? Förresten, varför bry sig om detta. Jag borde läsa på om Mingkejsarna och Mao i stället, inför resan till Peking på måndag. Eller skriva en vettig artikel om någonting som jag inte kommit på än.

Den långa transporten.

För övrigt är det bara att gratulera Sirius.

Är det över nu?

Vi satt där på bortre långsidan, där man en gång stod med Rocklundaskogen bakom sig, vi satt där och kunde inte se månen utanför, vi satt där och tittade på en is med tjugotvå spelare och en röd boll, vi satt där och insåg att det här kunde vara sista matchen för säsongen för VSK i ABB Arena, och kanske sista hemmamatchen för Micke Carlsson. Legendaren. Vi satt där och njöt av en andra halvlek där VSK gjorde det mesta rätt och borde ha avgjort efter att ha hämtat upp ett tvåmålsunderläge, vi satt där och förbannade målmissarna i första och Barklunds klockrena träträff när det stod 3-3, vi satt där och sa till varandra att varför kan inte VSK spela lika bra i två halvlekar, vi satt där och hoppades på ett fjärde mål och på ett välförtjänt avgörande.

I stället vann Saik på ett snöpligt vinkelskott tre minuter in i sudden. Då satt vi inte där längre. Då gick vi hem. För mig var det nog sista hemmamatchen under alla förhållanden. Om VSK vinner en av de två matcherna i Sandviken blir det en fjärde match hemma här på måndag. Men då är jag på väg till Kina och där spelar dom inte bandy.

Vi satt där och hoppades. Undrar när vi sitter där igen.

 

Kan inte låta bli att skicka med en gammal bandybild av David Eriksson som jag hittade häromdan. Arosvallen. En lirare är fri med målvakten, måldomaren bevakar händelsen koncentrerat. Borta på träläktarens västra kortsida luktar det kaffe från serveringen. Det är fullt med folk. Säkert dubbelt upp jämfört med dagens publik i ABB Arena. Men jag har ingen aning om vilka som spelar. Det är inte VSK i alla fall. Kanske är det en landskamp?

Måldomaren avvaktar. Foto: David Eriksson.

 

Bland Davids negativ hittade jag den här bilden också. En transport från Asea på väg ut ur Västerås, ser det ut som. Eller på väg in? Kan det vara Köpingsvägen? Undrar vad som döljer sig under skynket. Förflutenhetens gåtor.

Asea mot okända mål. Foto: David Eriksson.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers