Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Ett litet hotell

8 maj, 2012 av anderslif

Letar uppgifter om klapphuset vid Lillån. Och bilder. Klapphuset fanns ju kvar efter det att Lillån lagts igen och blivit Munkgatan. Åns vatten leddes in från kulverten i gatan till Klapphuset, där man kunde klappa tvätt och tvätta mattor. Jag har aldrig sett någon bild inifrån denna märkliga kommunala tvättstuga som stod där Aros Congress Center finns i dag. Men någonstans, i någons byrålåda…?

När jag letade på Länsmuseet i dag hittade jag några andra bilder i stället. Bilder som jag aldrig sett. Titta på den här. En gata, några bilar och ett hotell som hette Sture. Undrar hur det var att bo där. Ser ni var det låg? Tiden är slutet av trettiotalet.

Hotell Sture, ett etablissemang i Västerås som någon borde ha med i en deckare. Foto: Länsmuseet.

 

Har skrivit om brandstationen ett par dar. Kommer ni ihåg brandlarmen som satt runt om i stan. Röda knappar bakom glasrutor på väggar och stolpar. Larmen var kopplade till en förhistorisk hålkortsapparat nere på Östra Kyrkogatan som läste fram var knappen var intryckt. Här är en bild.

Brandlarm i sitt glasskåp. Foto: Räddningstjänstens arkiv.

 

Hellmans kiosk, som var lösningen på kioskgåtan, fortsätter att engagera. Kerstin Lundin jobbade i kiosken två år vid mitten av 1940-talet. Hon kände igen den direkt. ”Jag bodde då hos familjen Lundewall, vars vuxne son var blind. Därför fick de driva kioskrörelse, det var så på den tiden.” Kiosken hade öppet till klockan 22 alla kvällar. Men namnet Hellmans kiosk måste ha kommit senare. För Kerstin var det ”Lundewalls kiosk”. Kjell Johansson minns också kiosken som vore det igår. Han körde ut varor från Saluhallen till familjen Lundewalls bostad på Domkyrkoesplanaden undefär vid samma tid. ”Jag fick alltid en krona i dricks, och en bulle”, minns han. Men för honom var namnet ”Tekniska kiosken”, eftersom den låg mitt emot Tekniska skolan, dagens Växhuset. Nu blir det inga fler bilder på denna kiosk med många namn. Vi kör en bild på Hållgatan norrut i stället, med den där affären på hörnet vid Stora gatan som uppenbarligen har en så omväxlande historia. Jag tror till och med att det en gång var en av de allra första affärerna som hörde till Hakonbolagets sfär, det som sen skulle bli Ica.

Hållgatan. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Om man svängde runt hörnet och blickade neråt Stora gatan såg det ut så här, men den bilden har ni förstås sett förut, eller…?

Stora gatan österut, mellan Hållgatan och Källgatan. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Publicerat i Uncategorized | Taggad , , , , | 16 Kommentarer »

Måndag morgon

7 maj, 2012 av anderslif

Stefan Löfven klarade sig bra med sin lugna återhållsamhet i gårdagens partiledardebatt. Det var en bra debatt, högt tempo och skickligt modererat. Men visst blir jag irriterad på en del försök att knipa billiga poäng. Alla vet att Löfven som fackordförande var för kärnkraft. Alla vet att han som partiordförande måste följa ett kongressbeslut. Han är inte den förste som måste göra avkall på sina personliga åsikter. Han borde ha deklarerat det, så hade han sluppit frågor av typen ”Vad tycker du själv?”. Larvigt. Självklart är det ett bra förslag att försöka få en blocköverskridande uppgörelse om kärnkraften. Förstår inte varför inte alla ropar ja och hurra. Sverige ska inte behöva byta energipolitik varje mandatperiod.

Frankrike fick en ny president i går. Dottersonen Erik hjälpte pappa att rösta nere på franska ambassaden i Dar es Salaam. A voté!

Erik hjälper pappa Adrien att rösta. Utgår från att det är mamma Sara som håller i kameran.

 

Promenad och picknick på Ängsö i går. Tänkte gå in i slottet, men backade när det skulle kosta 270 kronor för fyra vuxna och två barn. Snålt? Ja, kanske. Det är mycket dyrare att gå på hockey i Globen. Vi får väl komma tillbaka, stadda vid kassa. Nu tittade vi på en gräsand i branddammen i stället. Man glömmer lätt att gräsandsdraken kanske är den vackraste av fåglar.

Gräsandsdrake, Ängsö.

 

Ingvar Selin, en av de trogna bloggläsarna, är konfunderad över bilden med gasmaskövningen på gamla brandstationens innergård. Han får det inte att gå ihop. Här är en bild till, från samma innergård, fast på den norra sidan. Bakom brandbilen ser man öppningen mot Vasagatan, mellan Konsum och Missionskyrkan. På bilden efter, med de stolt poserande brandmännen, ser man baksidan av fasaden och porten mot Östra Kyrkogatan.

Bild ur räddningstjänstens arkiv. Foto: troligen Ernst Blom.

 

Bild ur räddningstjänstens arkiv. Foto: troligen Ernst Blom.

 

Hans Wennerström meddelar att årtalet på mahognybåten troligen var fel. Han skrev 1930, men det kan vara så att båten byggdes av hans morfar Erik Lindh redan 1919. Det blir det inte mindre vacker för. Här är ännu en bild på båten, från sjösättningen nere i hamnen.

 

Sjösättning vid Elbakajen, lokstallarna i bakgrunden. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Så var då mysteriet med kiosken löst. Jag har hållit inne med lösningen ett tag för att vänta ut dagens artikel i serien Frågor om förr i VLT. Där finns hela storyn, och en förteckning över de kiosker som läsarna gissat på. Här kommer den mystiska kiosken på bild för tredje gången, följd av den bild som visar kiosken i sin miljö. Båda bilderna är från fyrtiotalet. Allt stämmer. Fotpall, staket, fönster, tavlor, lampa.

Kiosken. Foto: Arvid Ridner.

 

Kiosken i hörnet Utanbygatan och Kopparbergsvägen. Foto: Inger Liebls samling.

 

Visste ni förresten att ordet kiosk finns i persiskan, grekiskan och turkiskan för att beskriva ett mindre lusthus. Om inte, så vet ni det nu.

Publicerat i Uncategorized | Taggad , , , | 7 Kommentarer »

En övning i kvarteret Igor

5 maj, 2012 av anderslif

Var i Konserthuset i går kväll för att hylla Tomas Tranströmer och för att lyssna till årets Tranströmerpristagare Durs Grünbein. Och för att lyssna till Sinfoniettan och den briljante klarinettisten Emil Jonason som fick Mozarts klarinettkonsert att dansa. Lyrikern Grünbein vet jag inget om, och om sanningen ska fram blev jag inte klokare efter Per Wästbergs välformulerade men ack så låååååånga introduktion av pristagarens diktning. Grünbein växte upp i DDR och presenterade sig själv med orden: ”Jag beträdde den moderna peosins väg i utkanten, där den övergick i osmyckade, dystra förorter, vid spårvägarnas ändhållplatser, motorvägarnas påfarter.”

Durs Grünbein tackar för priset på 200 000 kronor.

 

Jag ska försöka läsa Grünbein. Poesi är en märklig företeelse. Eller som Jean Cocteau en gång sa, i går citerad av Grünbein: ”Poesin är absolut nödvändig, men jag vet inte riktigt för vad.” Kanske passar det med en bild från Sarek, augusti 1973. För mig är det också poesi.

Nånstans i Sarek, augusti 1973. Fjällen lockar.

 

Häromveckan hade Claes Björkstedt och Aron Olnafors en konversation här på bloggen om en magnikfik träbåt, som skulle ha ägts av den man som drev en butik i hörnet Hållgatan och Stora gatan. Det var en ”unik långsmal mahognybåt med ett oändligt antal runda fönster”, skrev Claes och Aron beskrev den som en ”fantastisk skapelse” och undrade om jag hade en bild på den. Det har jag inte, men Hans Wennerström nere på Västkusten har letat i sina lådor och hittat en bild på en fin lång mahognybåt som hans morfar Erik Lindh byggde i Västerås 1930. Båten var 16,5 meter lång och byggdes på beställning i en verkstad på Hammarbygatan.

Båten som Erik Lindh byggde 1930, vid kaj i gamla hamnen. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Vem vet, det finns säkert fler långa vackra mahognybåtar på bild. Och finns det verkligen ingen som har en bild på den där teaterbåten i Svartån, nedanför Klippans parkering, som Anders Berggren talar om. Jag har inget som helst minne av den. Och så var det frågan om radiobilarna, de där bilarna som körde runt med högtalare på taket och spred den information som Radio Västmanland fixar i dag. Bild? Minnen?

I väntan på det måste jag bara få visa en märklig bild som jag hittade när jag tittade i brandkårens bildsamling i går. Man säger väl inte brandkåren i dag utan Mälardalens räddningstjänst eller nåt sånt. Men för mig är brandkåren brandkåren. Titta på den härliga bilden. Den är från krigsåren. Tagen på gården bakom gamla polis- och brandstationen vid Stora torget. Husen vid Vasagatan syns i bakgrunden. Vilka är det som övar med gasmask? Och varför knäböjer dom? I dag ligger varuhuset Igor här, med sina rulltrappor och gallerior.

Gasmaskövning i kvarteret Igor. Foto: Mälardalens räddningstjänsts arkiv.

 

Så ännu en bild från Stora gatan och de kvarter där så många av bloggens läsare har minnen begravda mellan husväggarna och portarna in på de mystiska bakgårdarna.

Stora gatan. Vykort.

Publicerat i Uncategorized | Taggad , , , , | 10 Kommentarer »

Både rock och nostalgi

3 maj, 2012 av anderslif

I går sommar, i dag mer normal vårvärme. Vitsippsbackarna är magiska, grönskan så där skir som den bara är ett par veckor på hela året. Försöker njuta, men allergitårarna rinner. Cyklade ner i ljuset till stan för ännu ett möte om septembers tänkta nostalgibåt. Det är inte min idé, som någon trodde. Men jag är ombedd att vara med och visa bilder och prata om det Västerås som en gång var. Sen ska det förstås vara en massa annat. Intressanta personer, spännande musik, utställningar. Bara för västeråsare. Jag lär återkomma när och om planerna klarnar. Tills dess får ni titta på ett par bilder jag tog på en musikfest på Djäkneberget 1973. Ungdomarna, som såg den ljusnande framtiden, är i dag plus 55 eller plus 60. Tiden springer fortare än en dopad hundrameterslöpare. Nostalgibåten väntar.

Blivande pensionärer på Djäkneberget.

Lyssnar på Pugh 1973.

Såg en häger på Björnön häromdan. Den satt på en brygga och väntade på någon. Hovmästaren kanske?

Brygghäger.

När jag pratar och visar bilder brukar jag berätta om Barbro Stenberg, 92 år, som ringde mig efter en artikel om Hakonshus och berättade att hon var född bakom ett draperi på ett kafé på nedre botten i huset intill. Barbro hade aldrig sett kaféet på bild förut. Berättelsen rymmer mycket mer, som jag inte får rum med här. Jag talade bara med Barbro på telefon. I dag fick jag en bild på henne, från Hammarby mötesplats. Anette Wennerström hade hört mig berätta och träffade Barbro, som förlöstes av Pila-Britta på Café Dalom på Hamngatan 1920.

Barbro Stenberg från Café Dalom. Foto: Annette Wennerström.

Vi kör väl bilden på Hamngatan i repris, med de två hästekipagen som väntar på kuskarna som tagit en paus på Café Dalom. Kaféet ägdes av Barbros mormor, hennes mamma serverade där. En av dem hon serverade var hamnsjåaren Frans som blev Barbros pappa.

Hakonshus och Café Dalom. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Här är en annan bild på Hamngatan, tagen mot norr från hamnen. Hakonshus till vänster, SWB-huset vid bommarna. Två av husen till höger, hitom bommarna, finns kvar än i dag. Ångbåten heter Helgarö.  Huset med två torn uppe i stan, om ni kan se dem på era skärmar, är Missionskyrkan vid Engelbrektsplan.

Hamngatan mot norr. Foto: Ernst Blom (delförstoring), Länsmuseet.

Gårdagens bildgåta var förstås hämtad från Kungsgatan, där VLT i dag vänder sin norra glasfasad mot Klipper hotel och Blue Moon bar. Här kommer en annan bild på Kungsgatan, tagen från torget mot väster. Tjusig reklam för fiskaffären där Circus ligger i dag.

Kungsgatan. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

Så här såg Kungsgatan ut litet längre upp, jämfört med bildgåtan. De två äldre husen på gårdagens bild syns längre ner.

När Blue Moon Bar fortfarande hette Klippan. Foto: SBK, Stadsarkivet.

För övrigt tycker jag det är bra att VLT äntligen publicerar namn när tidningen berättar om grov ekonomisk brottslighet där våra skattepengar hanteras omdömeslöst. Mer sådant. Namnpubliceringar ställer högre krav på exakthet i artiklarna. Men de måste förstås vara motiverade utifrån ett allmänintresse och undantagen är legio.

Som avslutning en klassisk bild på ett av Svartåns hängande dass, lika klassiska som Babylons hängande trädgårdar. Kräftorna frodades i vattnet under dassen.

Hängande dass. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Publicerat i Uncategorized | Taggad , , , , , , , , , | 4 Kommentarer »

Bland gäss och helgon

2 maj, 2012 av anderslif

Tog en sväng till Asköviken och Rudöklippan i går. Vitskummande slån, blygt blåa violer, färggranna påfågelsfjärilar, vinkelflygande kärrhökar och paraderande grågäss. Misslyckades med fotograferingen. Bilderna blev platta och trista. Tvingades ta till Photoshop för att få en bild på två grågäss litet mer intressant med hjälp av akvarelltricket. Fusk? Javisst. Men ganska kul.

Grågäss i Asköviken.

 

På väg hem såg vi att skylten vid Sankta Gertruds kyrkoruin fått tillbaka sin text. Jag skrev om den tomma skylten för ett par år sedan, jag tjatade om den. Till slut satte en bloggläsare upp en egen inplastad text på skylten. Nu har kommunen försett skylten med ny text. Snyggt, det ska erskännas. Där finns till och med en teckning av hur vägkapellet vid Saltängsvägen kan ha sett ut på 1400-talet, när de resande fick del av helgonets välsignelse. Gertrud sägs ha varit bra både för resenärer och mot råttor.

 

Skylten är tillbaka!

Sankta Gertruds kapell byggdes på 1400-talet och förföll efter reformationen. Teckning på den nya informationsskylten.

 

Färre än 500 gick i socialdemokraternas tåg i Västerås i går. Ledande socialdemokraten Anders Teljebäck intervjuades i lokalradion och fick frågan varför tågen blivit allt kortare. Han undvek att svara på frågan och intervjuaren hängde inte på. Men frågan är givetvis intressant. Så sent som på 1980-talet tågade ju flera tusen ända upp till Folkets park, där det till slut kunde vara tiotusen på plats. Även när det var socialdemokratiska regeringar som styrde landet. Tiderna förändras, om man säger. Här några bilder ur arkivet.

Samling på Stora torget på trettiotalet. Foto: Rolf Widells samling.

Mot Folkets park! 1 majtåg på Pilgatan, troligen fyrtiotal. Fotografen står på övre våningen i KF:s lagerbyggnad.

Så en liten, förmodligen lätt bildgåta. Var är denna bild tagen? Tiden är femtiotal eller sextiotal.

Ser helt annorlunda ut i dag. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

Publicerat i Uncategorized | Taggad , , , , | 5 Kommentarer »

Valborg i sol

30 april, 2012 av anderslif

Datorn har fått stå orörd ett par dar. Annat har pockat på uppmärksamheten. I går var det till exempel fest i Bombardier Arena när Västerås Irsta tog det sensationella steget upp i elitserien. Martin Boquist har gjort underverk med laget. Hans spel är stort. Så snart han steg in på planen från bänken växte VI en dimension. När han satte upp farten visste man att något skulle hända. Antingen skott eller en genial passning. En stor spelare och uppenbarligen också en stor tränare. Handbollen är att gratulera. Vi gamla bandystötar har en del annat att fundera över. Stämningen i handbollshallen var magisk. Två tusen personer. Fullsatt. Handklappningar. Musik. Och, framför allt, en ung publik. Här fanns framtiden, här fanns inga surgubbar som tyckte det var bättre förr.

Handbollspublik. Något för bandyn att lära sig av.

 

I går såg vi märkliga vadarfåglar med långa näbbar och svarta bröst i Asköviken medan tofsviporna jagade bort höken och solen stod högt. Stenarna borta i Rytternes lilla kyrkoruin passade bra för en picknick. Undrar vad de två bröderna filosoferade om, däruppe på stenmuren från 1200-talet?

Två bröder fikar i kyrkoruin.

 

I dag handlade Frågor om förr i VLT om fiskhandlare Erikssons imperium, som var som störst på femtiotalet när han styrde över fem butiker med rinnande vatten i fönstren. Här är en bild som inte fick plats i artikeln. Fiskhandlaren himself, Carl Johan Eriksson, står till höger i bild inne på bakgården till Fiskhallen på Smedjegatan, nån gång på trettiotalet. Springsjasens cykel till vänster och porten ut till Smedjegatan (dagens gågata mellan Vasagatan och Sturegatan). Fiskhandeln låg på den norra sidan. Tror att det ligger en grekisk krog där i dag. När huset revs flyttade Fiskhallen om hörnet ner på Sturegatan.

Fiskhallens gård på Smedjegatan. Foto: Inger Liebls samling.

 

Vi har fått njuta av Arvid Ridners fyrtiotalsbilder både här på bloggen och i VLT. Arvids dotter Kerstin Hult har hört av sig och tackat för den uppmärksamhet hennes pappa fått. Kerstin bor i Söderbärke och hon har skickat mig ett album med flera av pappa Arvids bilder från den stad han fotograferade så kärleksfullt. Titta på den här, en stämningsfull motljusbild från Domkyrkan och Biskopsgården.

Västra Kyrkogatan, tidigt fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner.

 

Eller den här. Folkliv på Smedjegatan under krigsåren. Ridner står väl i höjd med Folkets hus, ungefär och fotograferar mot väster.

Smedjegatan, fyrtiotal. Foto: Arvid Ridner.

 

Det kommer mer, gott folk. Men nu måste jag ut i solen. Förresten, är det nån som minns radiobilarna? Dom som körde runt i stan på femtiotalet med högtalare på taket och ropade ut att dagens bandymatch på Arosvallen var inställd. Göran Johansson bodde på Karlsgatan som liten och han minns bilarna med högtalarna, men hans barn vägrar tro honom. Tänk om man kunde hitta en bild…

 

Publicerat i Uncategorized | Taggad , , , , , , , | 5 Kommentarer »

Gud och charkfabrik

27 april, 2012 av anderslif

Pratade om gamla Västerås för två kyrkliga syföreningar i går. Det har jag aldrig gjort förut. Bengt Linvall hade samlat både ”sin” förening från Lundby och Domkyrkoförsamlingens till ett gemensamt möte på Skälby gård, som numera ägs av kyrkan. Det där sista hade jag ingen aning om. Skälby gårds marker såldes till kommunen för sjuttio år sen, men mangårdsbyggnaden med flyglar har varit kvar i privat ägo. Gården köptes av familjen Hesse 1972. Då var utsikten vid över fälten och åkrarna bortom kastanjerna och askarna. I dag bor Kerstin Hesse kvar i huvudbyggnaden. Kyrkan får tills vidare husera i flyglarna. Utsikten över fälten har förbytts mot vyer över hus och villor, mot alla håll. Ändå är det något av en idyll. Kerstin bor alltså kvar, men gården är skänkt till kyrkan i en ovanlig gest av generositet. Det finns inga arvingar och makarna Hesse tyckte det var den bästa lösningen.

Skälby gård.

Utsikten mot det som en gång var åkrar och fält.

En av två vackra kakelugnar från Uppsala-Ekeby.

Bengt Linvall leder en andakt och till och med föredragshållaren får en del av välsignelsen.

Finns mer att berätta om Skälby, men jag måste iväg ner på stan för ett möte om en eventuell nostalgibåt i höst. Kan bli något stort om det blir av. Innan jag drar måste jag ännu en gång berömma alla som kommenterar de gamla bilderna. Ni bidrar till lokalhistorien. Nu senast har det varit mycket prat om en biljardsalong som låg bakom Bånkgården, mot Skomakargatan och det kvarter där VLT håller till i dag. Salongen ska ha drivits av legendariske Madda Bergström som en gång till och med hade en kiosk på Gamla plan vid Herrgärdsskolan. Jag har hittat en bild som jag tror är på salongen. Jag har också hittat en bild på den numera mångomskrivna charkfabriken och charkaffären på Stora gatan, nära Hållgatan. D.L. Gustafssons Chark, där sonen kallades för Korven och spelade i likaledes legendariska dansbandet No Brothers. Den som söker han finner.

Biljardsalongen, eller i alla fall reklam för den. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Gustafssons Chark på Stora gatan hade filialer i Saluhallen, på Föreningsgatan och Linnégatan. Foto: SBK. Stadsarkivet.

Publicerat i Uncategorized | Taggad , , , | 4 Kommentarer »

«Nya inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers