Pratade om gamla Västerås för två kyrkliga syföreningar i går. Det har jag aldrig gjort förut. Bengt Linvall hade samlat både ”sin” förening från Lundby och Domkyrkoförsamlingens till ett gemensamt möte på Skälby gård, som numera ägs av kyrkan. Det där sista hade jag ingen aning om. Skälby gårds marker såldes till kommunen för sjuttio år sen, men mangårdsbyggnaden med flyglar har varit kvar i privat ägo. Gården köptes av familjen Hesse 1972. Då var utsikten vid över fälten och åkrarna bortom kastanjerna och askarna. I dag bor Kerstin Hesse kvar i huvudbyggnaden. Kyrkan får tills vidare husera i flyglarna. Utsikten över fälten har förbytts mot vyer över hus och villor, mot alla håll. Ändå är det något av en idyll. Kerstin bor alltså kvar, men gården är skänkt till kyrkan i en ovanlig gest av generositet. Det finns inga arvingar och makarna Hesse tyckte det var den bästa lösningen.
Finns mer att berätta om Skälby, men jag måste iväg ner på stan för ett möte om en eventuell nostalgibåt i höst. Kan bli något stort om det blir av. Innan jag drar måste jag ännu en gång berömma alla som kommenterar de gamla bilderna. Ni bidrar till lokalhistorien. Nu senast har det varit mycket prat om en biljardsalong som låg bakom Bånkgården, mot Skomakargatan och det kvarter där VLT håller till i dag. Salongen ska ha drivits av legendariske Madda Bergström som en gång till och med hade en kiosk på Gamla plan vid Herrgärdsskolan. Jag har hittat en bild som jag tror är på salongen. Jag har också hittat en bild på den numera mångomskrivna charkfabriken och charkaffären på Stora gatan, nära Hållgatan. D.L. Gustafssons Chark, där sonen kallades för Korven och spelade i likaledes legendariska dansbandet No Brothers. Den som söker han finner.