Flöden:
Inlägg
Kommentarer

I dag publicerades en artikel om klapphuset vid Munkgatan – Lillån i VLT-serien Frågor om förr. Jag har längte varit fascinerad av berättelserna om hur kvinnorna (det var nästan alltid kvinnor) tvättade mattor och klappade tvätt i den kommunala tvättstugan med rinnande vatten från Lillån. Klapphuset låg där entrén till ACC är i dag.

Klapphuset vid Lillån till vänster där gubbarna går, mellan broarna för Kopparbergsvägen och Sturegatan. Foto: Länsmuseet.

Där, på andra sidan Munkgatan, låg klapphuset. Bild från utfarten från Punkts p-hus.

 

Har semester sedan några dar. Solen lyfter Gotland över havet. Syrenerna väntar på att förlösas. De första orkidérna blickar troskyldiga mot oss. En havsörn kontrollerar tillgången på kaniner vid gamla kalkbrottet. Men vad är det för blomma, som möter oss i tallskogen bakom huset?

Oansenlig men vacker.

Adam och Eva på Närsholmen. Namnet kommer från de två rotknölarna som kärleksfullt omslingrar varandra.

 

Havsörnen vakar över kalkbrottet.

 

Avrundar med en bild från Arvid Ridners kamera. Fyrtiotal. Servering. Utgår från att det är i Vasaparken, men helt säker är jag inte.

Parkservering. Foto: Arvid Ridner.

OS i Stockholm 1912. Hundra år sen. Självklart skrivs det böcker. Jag läser just nu Christer Isakssons Stockholm 1912. Extra intressant för mig eftersom jag är citerad på ett par ställen, där Isaksson berättar om Sigfrid Edström. Jag har ju skrivit en del om denne industriman som inte bara lyfte Asea och Västerås till oanade höjder, utan också styrde både den nationella och internationella idrotten. I min bok 1917 skriver jag att Sigfrid Edström var en av männen bakom den svenska folkhemsmodellen. Han såg vikten av att staten och kapitalet samarbetade. Jag har också gjort poänger av att Edström satte affärerna framför politiken, vare sig det gällde tyskar eller ryssar. Han samarbetade både med Stalin och med Hitler för att sälja svenska produkter. När Christer Isaksson porträtterar Edström i boken tar han upp de goda kontakter som Aseadirektören hade med ledande tyska idrottsledare, även under nazitiden.  Jag har svårt att döma personer i efterhand och vill gärna tro att Edström var mer aningslös än politiskt medveten. Isaksson frågar om det egentligen är någon skillnad. Har det någon betydelse om man var aningslös om samtidigt gynnade nazismen? Frågan får vara obesvarad tills någon skriver den stora biografin om Sigfrid Edström som styrde från Villa Asea i Stallhagen.

 

En av flera böcker om OS 1912. I den här diskuteras min bok om 1917 och Sigfrid Edström.

 

J Sigfrid Edström på Gamla plan 1916.

 

Inför min bok 1917, en berättelse om Sigfrid Edström, Asea, Västerås och revolutionen fick jag besöka Villa Asea och titta i de lådor som Edström lämnat kvar på vinden. Där hittade jag en del idrottsminnen som både omnämns i min och i Christer Isakssons bok. Jag hittade också en fin bild från OS i Stockholm, där Edström förstås var en av de ledande organisatörerna.

 

Invigningen av de olympiska spelen på Stockholms stadion för hundra år sedan.

 

Tror jag fick med Edström på ett hörn när jag pratade om Minnen av en stad i Pingskyrkan i går, i mina barndomskvarter kring Repslagargatan. Mötet var öppet för alla men arrangerades av kyrkans pensionärsråd. Här är några ur publiken.

 

Publik i Pingstkyrkan.

 

Jag började med att visa några bilder av hur kvarteren såg ut innan Oxbackens centrum och Pingstkyrkan byggdes. Här är en bild på Repslagargatan mot väster, tagen från nedre delen av Jakobsbergsgatan (där Råbyleden börjar). I huset närmast till höger bodde den trogne bloggkommentatorn Bengt Bergquist på trettiotalet. Där bodde min morfar och mormor också. Huset ägdes då av boxaren och företagaren Axel Svensson som varit med Asea i Sovjet och lagt undan pengar under tiden i Jaroslavl.

 

Repslagargatan mot väster, troligen sextiotal. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

I senaste bloggen frågar Barbro Berggren om jag kan skaka fram en bild på Helge Thiléns livsmedelsbutik litet längre bort på Köpingsvägen. Det är samme handlare som Aron Olnafors kallar för Helge Bråttom. Jag har inga bilder på Helge eller på interiören (det kanske någon annan har?), men jag har ett par bilder på affären. Här är en.

 

Helge Thiléns butik. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Innan jag tar helgpaus måste jag får visa en bild jag hittade på Länsmuseet häromveckan. Så här såg det ut innan Cityringen drogs fram på Skarpskyttebron på sextiotalet. Norra Ringvägen slutade abrupt vid Skultunavägen. På bilden rivs den gamla träbron för gående och cyklister. Den nya tiden ska storma fram över den gamla ån.

 

Skarpskyttebron. Foto: Länsmuseet.

 

Nu måste jag klippa gräs och städa i trädgården. Sen ska bilen packas. I kväll mot ön! Förmodligen tar jag semester från bloggen en vecka eller så. Men man ska förstås aldrig säga aldrig.

Trevlig helg!

Snart dags igen

Återkommer med en längre blogg litet senare. Tänkte bara berätta att jag just laddat ner ett bildföredrag, baserat på Minnen av en stad, som jag ska hålla i Pingstkyrkan klockan 14. Det är mina barndomskvarter, däruppe ovan Oxbacken och runt Repslagargatan. Så här såg det ut när man kom upp på Oxbackens krön och blickade västerut en gång för länge sen. Floragatan närmast, med Ahlgrens specerier till vänster, en fiskaffär med rinnande vatten litet längre bort, gamla Pingstkyrkan, numera moské, skymtar en bit bort till höger. Rakt fram delar sig Stora gatan i Köpingsvägen till vänster och Repslagargatan till höger, eller snarare rakt fram. Där ligger Oxbackens centrum numera.

 

Ovan Oxbacken. Vykort.

Bra med konsulter

Har vilat framför tangentbordet i dag. Avstått från grävande. Mår bättre. Fick till och med lust att fördjupa mig i kommunala handlingar. Tekniska nämnden har till exempel hyrt in en konsult för att utreda tillståndet för stans cykelparkeringar. Konsulten konstaterar att mycket är bra men att allt kan bli bättre. Lysande. Det hade nog inte tjänstemännen kunnat lista ut själva. Konsulten föreslår också att ”utförande av reparationer av de cykelställ som är i behov av det bör vara en högt prioriterad åtgärd.” God slutats. Reparera bara det som behöver repareras. Tur att det finns konsulter. Nästan i klass med Annie Lööf som nyligen slog fast att centerpartiet tycker det är viktigt att prioritera det som är viktigt.

Cyklar på Stora gatan. Vykort från förra århundradet.

 

Det märkliga huset längst ner i Bondebacken, vid Hållgatan, har rönt intresse. Aron Olnafors minns att det var som att komma ut på landet när man var där. I början av sextiotalet huserade två busgrabbar där, tydligen döpta till Svenne och Stenne. Det idoga letandet efter bilder på detta lantliga hus mitt i stan har nu lett oss till fyrtiotalet och samlingen med Carl Hennings unika färgbilder. Här är alltså huset i ny tappning, från fyrtiotalet, när Svenne och Stenne möjligen var påtänkta men knappast mer.

Hus längst ner i Bondebacken. Foto: Carl Henning.

 

Bilden i går på cykelbudet som tar en rökpaus var förstås tagen på Stora gatan, framför dåvarande VLT-huset. Byggnaden i bildens vänsterkant var Arbetareföreningens hus, där det var både teater och bio förutom politiska möten. Huset användes som möbelaffär innan det revs på fyrtiotalet för att ge plats åt huset med Torstenssons, som står där än i dag, fast utan Torstenssons. Här ett annat vykort från Stora gatan, samma parti fast mot väster. Kolla in Epa till vänster.

Stora gatan mot väster. Vykort ur Rolf Södermans samling.

 

 

Har grävt bort vildvin framför husets sydgavel. Varje år har det växt och slingrat sig uppför träfasaden. Vackert. Men spåren förskräcker. Vildvinet biter sig fast i färgen och tränger in i varje spricka. Nu ska det bort. Min rygg klarar förstås inte jobbet, så jag måste vila. Utmattad. Inte blir det bättre av att avloppet har tjorvat igen i köket. Jag spräckte förstås vattenlåset när jag skulle skruva bort det. Nu måste vi vänta på rörmokare. Enda trösten är att vi inte kan diska. Tänker tillbaka på lördagen. Det hände mycket. Först Konstmuseet, fullt med folk, god stämning. Musik. Vernissage på Power, en utställning om bilar. Träffade vännen Kjell-Åke Jansson, som alla kallar Tjåken. Han hade ställt ut några av sina osminkade bilder från Power Meet.

 

Tjåken, alias Kjell-Åke Jansson med bilder från Power Meet.

 

Fordy Abrahamsson hade lånat ut sin gamla Renault till en installation av Victoria Brännström, kallad Åskbilen. Besökarna fick kliva in i bilen och lyssna på en berättelse. Fordy hade något annat berätta för mig också. Först bilden på den gamla bilen.

 

Fordy Abrahamsson med sin Renault 1962 som blivit konstverk.

 

”Jo”, sa Fordy. ”Kommer du ihåg en bild du publicerade en gång med Cloettaflickorna på Västeråsutställningen 1929?” Visst minns jag den. En fin bild av David Eriksson, som dokumenterade utställningen på det nedlagda regementet på Viksäng. ”Längst till vänster står min mamma Helena”, sa Fordy. ”Hon hette Lövstrand då”. Så nu vet vi det. Här är bilden.

 

Cloettaflickorna på Viksäng 1929 med Fordys mamma längst till vänster. Foto: Davdi Eriksson.

 

På lördagkvällen gick vi på Kåren. Jag vet inte när jag var på Kåren senast. Måste ha varit i Uppsala för hundrafemtio år sen. Vi var ett stort gäng i övre medelåldern som drack öl och vin till studentpriser och lyssnade till ett band från Västerås som är värt större uppmärksamhet: Semi Basement. Ett källarband med grånade gentlemän med minnen av sextiotal och sjuttiotal. Gubbprogg. Men inte vilket coverband som helst. Nej, nej, all musik, alla texter är bandets egna. Intelligent och kul.

 

Tre av de sex i Semi Basement, från vänster Malte Lind, Mårten Hallberg och Tore Bremer.

 

Aron Olnafors tackar för bilderna från Hållgatan, mellan Bondebacken och Kristinabacken. Men han saknar en bild på det lilla hus som låg närmast Bondebacken. Jag har grävt och grävt, vänd på negativen, hållit dem mot solen, blivit utmattad, tvingats ligga på soffan och hämta andan med två glas överbliven Påskmust. Så fick jag hjälp av Ivar Nyström som också grävt och letat och sökt, dragit ut byrålådor, stängt byrålådor. Undrar om han inte rentav framkallat ännu oframkallade filmer i gamla kameror som ingen rört på de senaste femtio åren. Han hittade två bilder! Som han skickade till mig och som jag nu tar åt mig hela äran av när de publiceras. Hoppas herr deckarförfattaren blir nöjd. Vi ser alla fram mot nästa intrig. Mysteriet i Bondebacken.

 

Hållgatan före Cityringen. Det lilla huset skymtar till vänster. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

Det mystiska huset längst ner i Bondebacken. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

I kommentarerna till bilden från Folktandvården häromdan finns funderingar om att folktandvården inte låg på Munkgatan utan i Sundinska huset på fyrtiotalet. Att den låg där på trettiotalet kan jag gå med på. Men jag står fast vid att folktandvården flyttade in i Nämndhuset på Munkgatan 7 efter det att det byggts 1940. Väggmålningen i väntrummet är tidstypisk fyrtiotal. Troligen Birgit Hygrell som gjorde något liknande i Jakobsbergsskolans trapphall vid ungefär samma tid.

 

Nämndhuset på Munkgatan till höger revs när Aros Congress Center skulle byggas till stadens 1000-årsjubileum 1990. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Så en liten avslutande bildgåta. En man med ont i vänster höft promenerar med sin käpp på den soliga sidan av gatan. Ett cykelbud tar en rökpaus och pratar med en kompis. En man står och tittar i ett fönster. En motorcykel med sidvagn kör gatan fram. På gatstenen finns rester av hästskit. Tiden är trettio- eller fyrtiotal. Ni ser säkert var bilden är tagen, eller hur?

 

Var i Västerås? Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

I väntrummet

Gårdagens utvikning om besöket hos tandläkaren fick flera intressanta kommentarer. Jag fick lära mig nya ord. Hur var det nu? Profylaxvinkel…haken… eller var det stycket? Jag har andra bilder som jag inte visar med tanke på er nattsömn. Doktor Skomba dyker upp i handlingen igen, liksom folktandvården. Jag antar att det var på den tiden folktandvården låg på Munkgatan 7, där Aros Congress Center ligger i dag, och där klapphuset låg ännu tidigare i vår lokala historia. Jag hittade faktiskt en bild på folktandvårdens väntrum på fyrtiotalet. Här sitter dom på rad, väntande på inrop till de remdrivna borrarna. Kommer ni ihåg målningen på väggen. Kan det vara Birgit Hygrell?

 

Folktandvården på Munkgatan, med dricksvattenfontän och folkhemsstärkande väggmålning. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Kiosken längst nere i Oxbacken har också kommit tillbaka i kommentarerna. Den låg där Mormors krog låg för mer än hundra år sedan. Kiosken hade förmodligen olika utseenden. Här kommer en bild från mitten av trettiotalet när husen och trottoaren på Oxbackens södra sida rivs bort. Där står kiosken. Efter det följer ännu en bild på Oxbacken och kiosken. Den är från tjugotalet och tillhör mina favoriter. Det lugna folklivet, polisen som står med armarna på ryggen. Nånstans i folkvimlet är säkert mormor och morfar på väg uppför backen till den lilla lägenheten på Stora gatan 73.

 

Oxbacken breddas. Okänd fotograf.

 

Stora gatan och Oxbacken på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Så ännu ett försök att uppfylla herr deckarförfattare Olnafors begäran på bilder på husen mellan Bondebacken och Kristinabacken. Här en bild från cityringen på sextiotalet, möjligen sjuttiotalet. Där har vi väl prickat in ännu ett av de efterfrågade husen. Dags för en mordscen i nästa deckare, måhända?

Cityringen. Okänd fotograf.

 

Trevlig helg. Fler bilder kommer. Nu är det snart dags för ishockey. Trodde inte jag skulle bry mig om VM nu i sköna maj, men det svenska lagets offensiva spel har överraskat mig. Ser fram mot matchen mellan Malkin och de unga svenska backarna. Kan bli kul.

 

Hamnade i den där läskigt gröna stolen hos tandläkaren. Tittade upp i den där hemska lampan. Försökte undvika raden med bitska borrar och mystiska apparater. Hälsade tillkämpat glatt och förkunnade att jag var redo för att dra ut en kvaddad tand i överkäken. Nu har det gått ett par timmar. Jag har blodsmak i munnen och längtar efter kaffe, men törs inte dricka. Bedövningen släpper sakta. Tangenterna hoppar under mig. Kanske kan det bli en blogg ändå.

Storebror ser dig.

 

Bara att välja. Undrar vad det blåa bandet står för?

 

Tog en promenad i Stockholm i går. Höften följde med motvilligt. Kom till de gamla akademiska kvarteren vid Observatorielunden. Såg Erik Lallerstedts antikinspirerade hus från 1927, byggt för de juridiska och humanistiska fakulteterna vid universitet. Slogs av likheten med Erik Hahrs gymnastikbyggnad vid läroverket i Västerås. Samma kolonner, samma stilimitation. Det var förresten Lallerstedt som ritade post- och telegrafhuset på Västra Kyrkogatan här i stan.

Norrtullsgatan 2, huset används i dag av studentkåren.

 

Jag fick en fråga från deckarförfattaren Aron Olnafors häromdan. Han ville se bilder på de villor som låg på Hållgatans/Cityringens norra sida, mellan Bondebacken och Kristinabacken. Jag har bara hittat (än så länge) en bild på avstånd, från Stora gatan och bortåt, och så har Michael Elinder skickat ett vykort med en flygbild från andra halvan av fyrtiotalet där man ser husen längst upp till höger.

Hörnhuset med affären till höger är rivet, husen längs Cityringen i bakgrunden. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

Vykort, Oxbacken tidigast 1946. Ur Michael Elinders samling.

 

Orkar ni med en bild till? Stora torget, fyrtiotal. Det var grejer det.

Stora torget. Foto: Arvid Ridner.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers