Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Har satt boxen på paus. Förlängningen i Champions League får vänta några minuter. Teknikens under. När jag bloggat slår jag på och Ronaldo och Robben börjar springa igen. Ibland blir jag litet sentimental när jag ser dom kuta runt där på gräset. Jag kommer inte att kunna springa mer, höft, knä och rygg tycker det räcker att jag lunkar sakteliga eller cyklar. Tittar både glatt och vemodigt på sexåringen Elliott när han balanserar på sin skateboard. Undrar hur det hade känts att skejta?

I början av karriären.

 

Fint cykelväder, även om den utlovade ryssvärmen stannade nånstans i höjd med Finska viken. Tog en sväng förbi hamnen på väg till tandläkaren. Såg att de infallsrika ägarna bakom krogen Frank startat nästa projekt, efter Circus och Nya Hattfabriken. Nu grävs grunden för Kajplats 9, den nya hamnkrogen vid gamla tullhuset. Blir säkert lika spännande som de andra matställena. Västerås behöver idérika krögare som kan kombinera kvalitet med hemtrevlighet.

Kajplats 9.

 

Gårdagens stadsbilder gav upphov till en rad av kommentarer. Visst var det Övre Kungsgatan som svar på bildfrågan. Så här såg gatan ut nerifrån Källgatan, innan rivningarna satte in. Hållgatan i bakgrunden.

Övre Kungsgatan mot väster. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

En kommentar handlade om Gustafssons charkfabrik som ska ha legat i kvarteret till vänster, mellan Övre Kungsgatan och Stora gatan. Jag har letat bilder utan att hitta några. Här är en bild från Stora gatan på andra sidan kvarteret, från femtio- eller sextiotalet. Nån charkfabrik ser jag inte på bilden. Kanske låg den närmare Hållgatan?

Stora gatan mellan Hållgatan och Källgatan. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Här är en annan bild att fundera över. Jag har inget svar. Tre barn passerar ett backkrön. En bil som jag känner igen men inte kan namnet på står parkerad där vägen lutar neråt igen. På något sätt är platsen bekant. Nånstans långt bak i minnet finns något, men jag kan inte plocka fram det.

Backkrön. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Promenad på Björnön i går. Värmen kom sakta smygande från söder, i släptåg efter Ryanairs plan som flög in från Sörmlandslandet och lågsniffade över den kalhuggna åsen på ön, där utsikterna numera är vida. Sedan barn är jag fascinerad av stora tunga flygplan som startar och landar. Jag fattar inte hur det går till. Så var det i går också. Jag tog en bild som borde kunna användas i flygbolagets reklam. Men dom vill säkert inte ha den eftersom jag hör till dom som är kritiska till de stora kommunala subventionerna till flygplatsen och indirekt till alla de stockholmare som flyger med Ryanair och inte bidrar med en krona till den kommunala ekonomin. Det är en demokratisk skandal att medborgarna inte får ta del av det avtal som Ryanair har med det kommunägda flygplatsbolaget. Någon folkvald styrelseledamot borde ha kurage nog att läcka avtalet.

Inflygning över kommunalt kalhygge.

 

Våren är alltid lika märklig. Är verkligen blåsipporna så blåa och vitsipporna så vita? Och vad är det för mystiska träd, vars knoppar ser ut som vore de hämtade från en botanisk trädgård i Kapstaden. Vad är det här till exempel? Varför lärde jag mig aldrig något i skolan?

Säkert en alldeles vanlig sort.

 

Nedanför Björnöbacken står ett vindskydd med eldplats, där brasan ibland sprakar på vintern när barnfamiljer värmer sig och sina pulkor. Nu har några engagerade människor brutit loss väggplankor för att få en riktig brasa. Kul idé. Det är säkert ett gäng nyblivna pensionärer som skakat loss med Jimi Hendrix eller The Who i hörlurarna.

Hydda med väggfast ved.

 

Skrev om Slottsträdgården i VLT:s Frågor om förr i går. Trädgården som klövs mitt itu av Cityringen på 1960-talet. Funderade på hur det såg ut när Källgatan inte slutade i en parkering utanför Polishuset. Saknar bilder på den delen. På den här bilden kan man ana att det finns en fortsättning bortom Västgötegatan.

Källgatan mot söder, strax före korsningen med Västgötegatan. Polishuset ligger till vänster i dag. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

På Källgatans norra sida låg åtminstone ett vackert äldre hus, som jag inte har något minne av, men som Karin Kjörning minns desto bättre. För ett par år sedan skickade hon mig en bild på det hus där hennes mormor och morfar bodde på Källgatan. I dag finns ingenting kvar av den borgerliga idyllen.

Hus på Källgatan, en svunnen idyll. Foto: Karin Kjörnings samling.

 

Förra veckan visade jag ett vykort från Köpmangatan. Hans Wennerström kommenterade och berättade om Levins pälsskrädderi som låg ovanpå Carolina Anderssons hattaffär. Hans mamma jobbade där. Hans har skickat ett kort och förmodar att det är Levin himself i vit rock. Visst är det härligt med bilder från arbetsplatser som var.

Levins pälsskrädderi på Köpmangatan. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Så är det dags för en liten bildgåta igen. Här är en bild på liten gata i stan, som fortfarande finns kvar men som förstås ser helt annorlunda ut. Den bastanta bilen, givetvis med märke som jag knappt hört talas om, kan möjligen finnas i någon veteranbilssamlares garage.

Femtiotalet. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

 

Blom och blommor

Var på stan i går. Åt Kinamat med barnbarn. Häpnade över Smedjegatans nya utseende. Det är ingen gata längre, utan ett mellanting mellan gågata och cykelbana som man tydligen får köra bil på, om jag förstår det rätt. Ovanligt. Och rentav snyggt,

Smedjegatan med nya Filmstaden till vänster.

 

Den här bilden har jag visat förut, men den är ändå intressant eftersom den visar samma perspektiv, Smedjegatan mot väster från Kopparbergsvägen. Gården till vänster stod kvar ända tills Folkets hus började byggas 1956. Det här var den gamla infarten till centrala stan från vägen till och från Kopparberget.

Smedjegatan före Folkets hus. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Folkets hus har alltså byggts om till en filmstad. Jag vet inte hur mycket av konsten som Aroseken och SF lyckats bevara, men det är roligt att se att den fina mosaiken på utsidan finns kvar. Som den här, av Torsten Renqvist, som sitter över gamla entrén till A-salen från Kopparbergsvägen.

"Glob i en värld" av Torsten Renqvist.

 

På Konstmuseet var det vernissage i lördags, med vindruvor, godis och cider. Museet har plockat fram verk med blommor ur samlingarna. Bra att samlingarna lyfts fram regelbundet, dessutom med intelligenta tematiseringar. Här finns både gamla ”blomkonstnärer”, som Elsa Celsing,  och nya, som Anders Hultman, representerade. Gå dit, i väntan på den riktiga blomningen. Kvällspressen hotar inte längre med ”snökaos” utan med ”ryssvärme” lagom till nästa helg. Det är dags nu.

Utställningen Flower på Konstmuseet invigdes av museichefen Karin Levander, till höger, och floristen Lucie Ukvitne.

 

Jag har roat mig med att gräva litet djupare i fotografen Ernst Bloms samlingar med äldre bilder från Västerås. Några har så bra kvalitet att det går att göra beskärningar som ger bilderna nästan ett nytt innehåll. Här kommer ett par smakprov.

Hamngatan från Fiskartorget, före 1920. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Hamngatan ledde ju ner till hamnen, Gamla hamnen eller Östra hamnen som vi säger numera. Här kommer en bild där Blom fångat några hamnarbetare som antingen är på väg att rulla på fat eller ta emot fat från en båt. Jag har som vanligt ingen aning om vad som pågår på bilderna jag visar. Vad är det för tunnor? Fisk? Eller vad? På huset vid kajen i bakgrunden står det BP på taket.

Hamnarbetare. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Vi avslutar med en detalj ur en större bild som visar några västeråsare i samspråk vid Storbron i det som senare kallades Wennbergs hörna, när bokhandeln låg i huset på andra sidan Stora gatan. I början av förra seklet kallades den här platsen för Politiska hörnet, eftersom man pratade så mycket strunt där.

Politiska hörnet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Vilse i huvudstaden

Hemma igen efter två dar i Stockholm. Körde bil. Jag var inte ensam. Tvingades parkera djupt ner i underjorden i p-hus som kostade mer per timme än ett helt dygn i Punkt i Västerås. Har backat, bytt filer, svängt fel och ibland rätt. I morse snurrade jag på innerstadens gator på jakt efter en bra rutt mellan Söder och Stockholm Waterfront, där Sveriges Kommuner och Landsting ordnade äldreriksdag i dagarna två. Jag var chaufför och dörröppnare åt nyligen höftledsopererad hustru, som var ansvarig för programmet. Jag hade egentligen ingenting på själva konferensen att göra, men minglade runt och låtsades vara en betydande person. Träffade flera politiker från Västerås. En och annan kände jag sedan den tid när jag vandrade runt i Stadshuset med anteckningsblocket i innerfickan.

Tre förtroendevalda från Aros, från vänster: Signild Mörlin, Tommy Levinsson och Carin Lidman.

 

Gång efter annan pep min mobil fram mejl om att någon gissat på ännu en plats för den där kiosken från fyrtiotalet. Senaste förslaget kommer från Karl-Erik Staaf som är säker på att kiosken låg på Skiljebo, längs Stockholmsvägen, inte långt från Nurmis bilverkstad. Det låter som om det är den här kiosken Karl-Erik syftar på: Holmstedts kiosk. Bilden ingår i Badelunda hembygdsförenings samling och finns med i den utmärkta boken De byggde i Skiljebo, där Bengt Wallén skriver ett kapitel om kiosken.

Holmstedts kiosk. Foto: Badelunda hembygdsförenings samling.

 

Apropå innerstadstrafik, titta på den här bilden från, tja, femtiotalet. Då var det trafik på Stora gatan. Cyklister med hattar och kepsar, motorcyklister med läderhuvor och glasögon, härliga bilar som jag minns från min barndom och en känsla av tidlöshet.

Trafikstockning på Stora gatan, där Punkt ligger i dag.

 

Läser om att Rådhuset ska bli ett Science Center. Ska inte säga något elakt om det. Blir säkert bra. I väntan på det Science Center som utlovades intill Kokpunkten. Läser också om att medicinkliniken tvingats lägga patienter i korridorer. Den rubriken har jag sett till och från i fyrtio år.

Nu snöar det. Ska inte säga något elakt om det heller. Visar ett par vykort i stället. Det är roligare. Korten ingår i Rolf Södermans omgångsrika samling.

Konsum.

 

Köpmangatan.

 

Jag kan inte heller undanhålla er en bild jag såg på väggen på Viksängs mötesplats när jag pratade där i onsdags. I trappan upp till övervåningen sitter bilder från regementets och flygkårens tid. Här är bild från hangaren och kajen med sjöflygplanen på CVV nere vid det som i dag är Öster Mälarstrand. Lukten av flygfotogen tränger fram genom decennierna.

CVV, Öster Mälarstrand.

Pratade på Viksängs mötesplats i dag. Ett fyrtioal lyssnade, de flesta pensionärer. Jag började med en ”Viksäng-special”, men några bilder från regementet och från sextiotalet när de första bostäderna kom. Viksäng är värt mer. Dom jobbar på det i historieprojektetet Viksängs historia, som drivs av Kulturföreningen Vi i Viksäng.

Viksängs mötesplats, onsdag eftermiddag.

 

Viksängs mötesplats ligger i det som en gång var regementets underofficersmäss, en av de få byggnader som är kvar sedan I 18:s tid. Jag hittade en bild från Västeråsutställningen 1929, som hölls på det utrymda regementsområdet. I det här huset fanns en skolutställning. Kan det vara samma hus som rymmer dagens mötesplats?

Från Västeråsutställningen 1929. Foto: David Eriksson.

 

Jakten på kiosken går vidare. Förslagen blir fler och fler.

Urban Alnebjer är ganska säker på att kiosken låg inne på villatomten vid Förstadsvägen 1 . Där kiosken stod går numera cykelvägen till Ica Sjöhagen.

Hans G Eriksson gissar på kiosken till höger efter bommarna på Hamngatan, intill bron över Svartån mot lokstallarna. ”Den kiosken var nog till viss del inhägnad av staket mot järnvägen och mot ån”, skriver han och får medhåll av Elsie Söderberg som är säker på att det är Hamngatskiosken.

Åke Norling tror på kiosken i hörnet av Tegnérgatan och Malmabergsgatan. Jag tror jag har en bild på den, om vi tänker på samma kiosk. Den här låg nedanför husen bakom muren på Sandgärdet.

 

Edvins kiosk på Sandgärdet. Foto: Åke Dahlberg.

 

Gunilla Pettersson och Leif Hedström tror på kiosken som mellan Karlsgatan och Allégatan, vid Kopparbergsvägen, där det är en parkering till Herrgärdets servicehus numera. Jag tror dom menar den här kiosken:

Kiosk, Kopparbergsvägen. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Deckarförföfattaren föreslår en kiosk på Köpingsvägen, men backar och vill helst av allt ha en total inventering av stans kiosken vid förra seklets mitt. Vem åtar sig det? Någon på högskolan kanske?

Efter det får någon ge sig på telefonkioskerna. Dom stod ju både här och där, mest där. Här är en. Men var?

I väntan på tjugofemöringar. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Den 15 april frågade jag om ett hus till vänster, i överkant på en bild från en gatukorsning. Rolf Carlson såg att det var korsningen Källgatan och Västgöregatan och Anders Berggren kunde berätta att huset jag syftade på var gamla Godtemplarlokalen, IOGT-palatset, som låg där Polishuset har sin parkering i dag. Hedersomnämnaden utlovades, vilket här med utdelas med pompa och ståt.

Godtemplarnas lokal på Västgötegatan.

 

Föredrag i dag

Ingen bild, ingen nostalgi – bara ett kort meddelande från min mobil om att jag ska prata och visa bilder från gamla Västerås på Viksängs mötesplats klockan 14 idag, onsdag. Välkomna dit. Jag har lovat några extra bilder från Vikäng.

Vad gör jag här?

Snöar ute. Måste ner på stan. Hade inte tänkt blogga, men gick in på sidan för skojs skull. Höll på att ramla av stolen. Tur att jag inte gjorde det, för då hade höften gjort ännu mer ont. Kurvan för besökare hade stigit brant. I går hade jag  1 443 besök på hemsidan / bloggen. Fjortonhundrafyrtiotre. Kul, men jobbigt. Nu måste jag ju fortsätta och leverera. Jag tror att det är de gamla bilderna som lockar. I går publicerade VLT del två av Arvid Ridners bilder i min serie Frågor om förr. Ni som följt bloggen har sett många av Ridners bilder den senaste månaden. Men bilden från Källgatan, som fanns i VLT i går, har jag inte visat tidigare. Här kommer den, en gång till. Jag tycker det är en av hans allra bästa. Morgon på Källgatan, en man på väg till arbetet med sin cykel. Det är fyrtiotal, och småstadslivet har sin trygga lunk. Skuggor och komposition gör bilden till ett mästerverk.

Morgon på Källgatan. Foto: Arvid Ridner.

En annan av gårdagens bilder visade en kiosk med två barn och en godistiggande hund. Även den bilden är från fyrtiotalet. Ni har sett den här på bloggen förut. Nu frågade jag tidningens läsare om de vet var kiosken låg. Innan jag berättar om svaren ska jag visa kiosken på nytt, men ur ett litet annat perspektiv.

Den mystiska kiosken. Foto: Arvid Ridner.

Gunilla Rognestedt är säker på att kiosken låg i hörnet Hemdalsvägen och Strängnäsgatan, utanför Folkets park. ”Jag köpte ettöreskarameller där.”

Rolf Gustafsson tror att det är ”Gustavssons kiosk” på Skultunavägen, vid Wallinska kyrkogården.

Britt-Lis Finström håller på kiosken på Stohagsvägen, när Nedre Hyttvägen. ”Dom hade stora röda krokodiler och Fantomen.”

Matti Koskinen har en annan kiosk på förslag: ”Jag tror det är kiosken som låg precis i början av Föreningsgatan. Jag bodde mitt emot den och köpte allt möjligt onyttigt där när jag var barn.”

Maria Eklund har diskuterat kiosken med sin pappa som säger att kiosken mycket väl kan ha legat i Dingtuna.

Ivar Nyström skickade en bild på ”Hellmans kiosk” på Kopparbergsvägen som en jämförelse. Kioskerna är lika, men Ivar är ändå tveksam till att det är samma kiosk. Kanske byggdes flera kiosker i samma stil på den här tiden. ”Du får säkert flera svar från västeråsare som känner igen kiosken från just sina kvarter”, skriver Ivar. Och det har han alldeles rätt i.

Hellmans kiosk. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Vi får återkomma i det viktiga kioskärendet. Vi avslutar med ännu en typisk Ridnerbild. Gatuarbeten på Köpingsvägen (tror jag) i stämningsfullt ljus, med hästar och gatsten. Titta och njut.

Arbete med trafikdelare. Foto: Arvid Ridner.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers