Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Uncategorized’

Vet inte var jag ska börja. Lämnade ön för att komma hem till en begravning i måndags. Min kusin Anne-Marie dog för ett par veckor sedan. Hon var ett år yngre än mig. Jag letade i ett gammalt album och hittade en bild från 1950. En sommardag i Grällsta. Vi står där och tittar mot kameran och framtiden, där valv efter valv skulle öppna sig, förhoppningsvis oändligt. Anne-Marie har en sommarklänning, hon är tre år. Jag är fyra och bär för säkerhets skull på ett cykelhjul. Jag tror mig se att jag har en av pappas höjdhopparmedaljer frampå hängselbyxorna. Jag kan nästa känna doften av smultron och nyslaget hö bortöver ängarna.

Anne-Marie och jag, en sommardag 1950.

Vi drack kaffe efteråt i Mikaelikyrkan. Alla försökte vara glada, trots sorgen. På väg ut såg jag två målningar i kyrkan. Lokalhistoria. Först en akvarell av David Söderholm från Kyrkbacken, sedvanligt statisk men ändå fascinerande. Sedan en Elsa Celsing, där hon fångat ljus och ansikte på ett typiskt sätt, men där hon också slarvat. Händerna är inte alls bra målade.

Kyrkbacken, David Söderholm.

Fiolspelare, Elsa Celsing.

Har med mig minnen från ön. Hoppas kunna återvända om ett par veckor. Dagen innan vi åkte hem fick vårt lilla konstverk i trädgården nyfiket besök. En grå flugsnappare (för det är det väl?) slog sig ned på strandskatan i rostig plåt, tillskuren av Stefan Possner i Fårösund.

Den grå flugsnapparen och strandskatan.

Kan inte heller undanhålla er min turistbild framför alla, den stora rauken Langhammars på Fårö, med den vida, ödsliga stranden. Här spelade Ingmar Bergman in slutscenerna i Skammen. Här kan man drömma sig bort, i ett landskap som inte är något annat likt.

Langhammars, Fårö.

Här hemma är det mesta sig likt. Växligheten är enorm, det verkar ha regnat… Kungsängsgatan har inga hål, inte ett grävjobb så långt ögat när. Stort. Fotbollen harvar på i en bortglömd division, hockeyspelarna får dagliga rubriker fast de inte spelar och bandyn hoppas på en mittfältare.

Jag har fått mejl från Marlene Zufic. Hon är ordförande i föreningen Johanneslundsgården, som omfattar husen på Lovisebergsvägen 2 a,b,c, i korsningen Östra Ringvägen och Cityringen, mitt emot gamla brandstationen. Hur såg det ut där innan huset byggdes 1993, frågar Marlene. Jag har en bild från femtiotalet, tror jag, där man ser hur det tidigare huset på tomten håller på att rivas. Efter rivningen var det väl bara parkering ett par årtionden, eller?

Huset i hörnet Kopparbergsvägen – Östra Ringvägen rivs. Foto: SBK, Stadsarkivet.

När jag letade efter den här bilden hittade jag flera bilder på bakgårdar i centrum, från femtio- eller sextiotalen. De upphör inte att fascinera. Utedass. Gamla bilar. Cyklar. En man i undertröja i ett fönster. Regnfukt.

Bakgård i Västerås. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Höft, knä och rygg krånglar. Jag ville jag vore fyrtio år yngre. Fast å andra sidan kanske det inte vore så kul. Då måste jag jobba, det slipper jag, nu när dagarna avlöser varandra som smultron på ett strå. Jag har tid att titta på naturen. Stort som smått. Först en bild på en hagtornsfjäril som mår gott på blåelden, trots att en fågel naggat ena vingen i kanten.

Naggad hagtornsfjäril på blåeld, Stenkusten, Gotland.

Så en bild som jag lade ut på Facebook häromdan. En mäktig havsörn bevakade Ojnareskogen mellan Bunge och Rute på Gotland. Under honom fanns tallskog, myrar och de två provbrott som Nordkalk tagit upp för den omdiskuterade kalkbrytning som nu slutligen godkänts av miljööverdomstolen.

Havsörn över Ojnareskogen.

Havsörnen är inte den enda som håller koll på Ojnareskogen. Ett tiotal miljöaktivister har slagit upp ett tältläger nere vid stora vägen mellan Visby och Fårösund. De säger att de ska göra vad de kan för att stoppa det nya kalkbrottet, om inte Högsta domstolen tar upp det sista halmstrået till överklagande. Det är inte bara den unika naturen som kan hotas, utan även grundvattnet och tillrinningen till den i dag så rena och obefläckade sjön Bästeträsk, öns största insjöm med vår hemliga badvik.

Fast beslutna att stoppa kalkbrottet i Bunge.

Hur ska detta sluta?

Bästeträsk.

Alla gillar inte miljöaktivisternas kamp. Det finns folk här som litar på myndigheternas kontroll och villkor och som gärna ser fortsatta jobb inom kalkindustrin. Häromnatten kastade några ägg och fisk på demonstranternas tält. Det kan bli en lång kamp. Snart kommer riksmedia farande.  Men inte än. De måste vila ett tag efter Almedalsveckan.

Vi förbereder hemfärd. Måste tillbaka till Västerås ett par veckor, av olika skäl. Vi väntar bland annat på hemvändare från Afrika. Och snart är det väl dags att fundera på nya avsnitt av Frågor om förr i den lokaltidning som kämpar i allt hårdare ekonomisk motvind. Återstår också att se om det fortfarande finns intresse för mina bloggbilder från gamla Västerås. I våras skrev jag en del om kiosker. Strax innan jag reste till ön visade jag ett par bilder från Monica Keenans farmors hus på Kopparbergsvägen, ungefär där Cykelringen ligger i dag. Hon frågade om någon minns den kiosk som farmorn hade nere vid vägen (Kopparbergsvägen hade en annan sträckning då, den gick närmare Krutkällarbacken). Monica har hittat en bild på kiosken.

Kiosken på Kopparbergsvägen. En av kvinnorna är Monica Keenans farmor Elin.

Louise-Marie Kjellin har skickat en bild från Folkets park 1956. Hon är sju år och står intill en stor grön pappersdrake.  Den stod där flera somrar. Varför då, undrar Louise-Marie. Någon som vet?

Den mystiska draken i Folkets park.

Läs hela inlägget »

Hallå därhemma! Har förstått att det regnat på er. Juni var ovanligt blöt här på ön också, men juli har varit i stort sett torr. Jag har försökt hålla mitt löfte att inte blogga. Gjorde ett avsteg när domen om Kokpunkten kom. Nu dags för nästa. Det beror på en bild i Gotlands Tidningar i dag, där Roland Salemark ståtar på förstasidan i full borgmästarmundering från 1300-talet. Roland sålde böcker på Wennbergs bokhandel i Sigma många år innan han flyttade till Visby och startade egen bokhandel för, ja vad är det nu, sju, åtta år sen. Minst. Nu har hans gotländska karriär krönts. Han har utsetts till årets borgmästare i den stundande Medeltidsveckan, en ära som såvitt jag vet bara tillfallit en västeråsare tidigare: förre Proaroschefen Bo Dahllöf, numera regionchef på Gotland.

Bokhandlare Salemark som tyske borgmästaren Hans Cosfelt. Foto: Gotland.net

 

Bergmanveckan var en av sommarens höjdpunkter. Jag jobbade som volontär några dagar. Rev biljetter, sålde kaffe och bullar, städade, ställde i ordning på scenen i Bygdegården efter seminarier, träffade en skrälldus trevliga människor. Pratade till exempel länge med Linus Tunström utan att fatta att det var Linus Tunström, han som är teaterchef i Uppsala och just nu sätter upp Fanny och Alexander. Som tack för våra insatser bjöds volontärerrna in till en filmvisning en sen kväll i Bergmans magiska biograf i ladan i Dämba. Stolen längst fram med fotpallen var förstås reserverad för den frånvarande mästaren, som brukade se film här varje dag klockan tre.

Bergmans biograf i Dämba på Fårö.

 

Många av våra cykelturer slutar vid Grostäde fiskeläge på Stenkusten mellan Ar och Bläse. Där är vi ensamma i världen. Jag har säkert fotograferat flera hundra bilder där. Här är en.

Grostäde fiskeläge, Stenkusten, norra Gotland.

 

Ibland nås jag av meddelanden hemifrån. Som när vännen Jan-Åke Alkeblad hittat en ny bild under sitt trägna arbete med en arosiensiska lokalhistorien. Titta på den här bilden. Ser ni vad det är?

Sandgärdet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Ja, just det. Metallverkens arbetarbostäder på Sandgärdet. Den lilla muren framför husen är det enda som finns kvar i dag. Den står som ett nerklottrat minne i slänten ner mot E18. Fotografen Blom stod på Malmabergsgatan.

Läs hela inlägget »

Kommledningen hanterade Kokpunkten fel.

 

I dag kom domen i förvaltningsrätten om Kokpunkten. Efter mer än ett års väntan. Rätten anser att kommunledningen gjorde fel. ”Tilläggsavtalet” med Peab förra året rymdes inte alls inom det avtal som fullmäktige beslutade om fem år tidigare.

Det var precis vad jag påpekade i mitt överklagande av det beslut som inte var ett beslut men som borde ha varit ett beslut, om ni förstår vad jag menar.

Ändå kommer rätten till slutsatsen att den måste avslå både mitt och Leif Karlssons överklagande. Varför då, undrar man.

Jo, eftersom det tilläggsavtal som kommunalrådet Ulla Persson och dåvarande stadsdirektören Monica Ericsson skrev på inte rymdes inom det gamla fullmäktigebeslutet, tvärs emot vad kommunens jurist hävdade, så finns det heller inget nytt avtal att pröva i strikt kommunrättslig mening.

Goddag yxskaft, kan man tycka. Kommunledningen gjorde fel, men beslutet kan inte prövas eftersom det inte var något beslut.

Tilläggsavtalet, som binder skattebetalarna i Västerås vid ett 25-årigt driftsstöd till i halvmiljardklassen till ett privat badhusbolag är att betrakta som ett civilrättsligt avtal som tecknats för kommunens del av Persson och Ericsson. Inte av någon demokratiskt vald församling, således.

Där är själva kärnan.

De folkvalda fick aldrig någon chans att pröva innehållet i tilläggsavtalet. Det borde de ha fått, det har hela tiden varit min poäng.

I tilläggsavtalet raderas det tidigare sambandet bort mellan badet och den museala/vetenskapliga delen. Tidigare förutsatte delarna varandra, nu kan de seriösa delarna få vänta hur länge som helst.

Ytorna minskades också, liksom tidigare löften om innehållet i badet.

Förvaltningsrätten håller med mig.

Sådana stora och avgörande tillägg till avtalet från 2006 ryms inte inom fullmäktiges ursprungliga beslut, skriver förvaltningsrätten på sin juridiska prosa:

”Förvaltningsrätten finner i motsats till kommunen att ingåendet av tilläggsavtalet innefattar så stora inslag av självständig prövning att det inte kan vara fråga om en ren verkställighetsåtgärd inom ramen för det tidigare samarbetsavtalet.”

Ulla Persson och Monica Ericsson hade inget uppdrag, ingen delegation, att skriva något nytt avtal. Rätten konstaterar också att tillägget inte heller anmäldes eller dokumenterades enligt bestämmelserna i kommunallagen.

Rätten konstaterar att det ”således finns klara brister i kommunens hantering och dokumentation av beslutsgången i ärendet”.

Jag kan alltid säga: Vad var det jag sa? Men vad hjälper det.

Nu sitter vi där med ett civilrättsligt avtal som inte prövats demokratiskt, och som binder skattebetalarna i 25 år.

Vare sig de politiska partierna vill det eller inte.

Men de kanske vill det, eftersom ingen tycks våga ha synpunkter vare sig på innehåller i tilläggsavtalet eller på hur stadshusledningen skött det.

Sedan tycker jag en sak till. Om det nu borde ha fattats ett nytt beslut, så borde förvaltningsreätten inte ha dröjt över ett år med att påpeka det.

Det är också en demokratisk brist.

Läs hela inlägget »

Jag har tagit semester från bloggen. Men gör ett undantag för att komplettera dagens Frågor om förr i VLT. Jag skrev om Flinkstugan som flyttades från Kyrkbacken till Vallby 1924. I artikeln passade jag på att visa en bild från kronprinsparets besök på Vallby uställningssommaren 1929. Utrymmet räckte bara till en blygsam bild. Här kommer en större variant, där vi ser hur museets intendent Bengt Enström visar Gustaf Adolf och Louise på märkvärdigheterna runt torget i stadskvarteret på Vallby. Del av Tenngjutargården i bakgrunden, med pumphuset som en gång stod på Hamngatan. Trumslagarbacken ännu längre bak. Gaggeska gården (med dagens kafé) hade ännu inte flyttats från Fiskartorget till Vallby. På den andra, inte publicerade bilden, står de kungliga framför det som i dag förvandlats till en gammaldags butik.

 

Kronprinsparet, Bengt Engström och landshövding Walter Murray med makan Emma. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

 

Kungligt framför blivande lanthandel. Foto. Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Gjorde en tur till Ängsö på nationaldagen. Junivackert. Naturen kan inte bli skönare. Tog en bild på den märkliga gravstenen utanför kyrkogårdsmuren vid slottet. Om jag hade haft ett barnbarn i närheten hade jag förstås berättat legenden om Karl XII:s häst Brandklipparen som fick vara på Ängsö efter kungens död. Hästen ska en gång ha blivit vettskrämd i stallet (av en osalig ande?), rusat ut när stalldörren öppnades och störtat mot muren och dött. Tja, varför inte. Legender är till för att vårdas.

Kalle Dussins häst sprang in i muren.

Har börjat fotografera huset i sommarskrud. Inte minst blommorna i rabatterna. Kan vara bra att ha bilder om huset ska säljas mitt i bleka vintern. Blev förvånad över vad hustrun lyckats få upp ur den jord jag borde ha skött mycket bättre. Blomman heter säkert något fint. Iris kanske.

Försäljningsargument.

Anders Berggren har skickat ett svar på Hans Silfverbergs fråga om litografin med Svartån och kyrkan. Han kan visa hela bilden och vet också att berätta att det är en litografi efter en originalteckning av A.T. Gellerstedt, publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1866. Om det är Falkenbergska kvarnen i bildens mitt så borde det vara en föregångare till Skerikesbron vid Karlslund i förgrunden.

Utsigt af Westerås, Ny Ill. Tidning 1866.

Nu, gott folk, väntar nya tider, nya seder. Jag lämnar mina sista texter inför sommaren till VLT i dag. Sen packar jag, reser till Stockholm för diverse äventyr i morgon och sedan vidare till huset på ön. Jag säger som jag brukar. Det kan bli en och annan sommarblogg, jag har med mig ett gäng gamla Västeråsbilder att blanda upp med bilder på fåglar och mystiska fjärilar. Men jag vet inte när jag förmår mig till att lägga ut dem. Om ni blir vän med mig på Facebook så ser ni när jag lagt ut nåt. Jag avslutar terminen med ett vykort på idrottshallen, en bild från Hamngatan som jag vet intresserar åtminstone en av bloggläsarna och avslutar med en riktigt klurig gåta. Sista bilden, gåtan alltså, är en ritning på en husfasad vid ett vattendrag som liknar ett av palatsen i Sankt Petersburg. Men det är en fasadritning på ett tänkt skolhus i Västerås! Med en avdelning för pojkar och en för flickor. Någon som sett ritningen förut? Kan ni gissa var skolan var tänkt att byggas?

Idrottshallen från Kopparbergsvägen (var?). Vykort.

Tobaksaffär på Hamngatan. Gaveln till vänster är Hakonshus. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Förslag till ny folkskolebyggnad i Västerås. Stadsarkivet.

En sak till innan jag stänger ner: Nostalgibåten i september, med Pugh och Minnen av en stad, har flyttat sin avgång till våren 2013. Håll koll på Omniaresors hemsida om ni är intresserade.

Trevlig sommar!

Läs hela inlägget »

Ett långt farväl

I går hände något stort. Något som inte hänt på 34 år. Vi bestämde oss för att flytta. Det lilla hus vi bott i sedan 1978 har fyllt sin funktion väl. Våra barn har växt upp här, vi trivs här, vi bor i lugnt område. Men allt måste ta slut. Trädgården kräver sitt, det finns alltid något att renovera. Vi hinner inte med. Dessutom har vi ju huset på ön. Alltså. Efter år av funderingar, efter ångest, efter åter till ruta ett sjutton gånger, efter resonerande och diskuterande – så bestämde vi oss i går för att skriva kontrakt för en lägenhet i ett nybygge som är på gång borta i Slottstträdgården, mellan fängelset och Stallhagen. Men vårt farväl till huset blir långt, halvtannat år. Det behövs. Hur ska jag annars hinna gå igenom vilka böcker som inte ska få följa med?

Ska vi verkligen??

 

Träffade Anja W igår, dotterdotter till Sigfrid Edström. Jag skrev om hennes besök i Villa Asea nyligen. Nu pratade vi vidare om hennes morfar, mannen som styrde Asea och Västerås. Vi pratade om mormor också, Ruth Randall Edström, och hennes Browning-klubb, där hon samlade ett tiotal kvinnor från Västerås upper class för att prata om den engelske diktaren och hans verk. ”Jag har en låda med böcker från Browning-klubben”, sa Anja och undrade vad hon skulle göra av den. Där finns böcker med dikter och diktanalyser och därfinns lokalhistoriskt intressanta noteringar om möten och deltagande under åren från 1920-talet framåt. Onekligen en del av Västerås historia. Är stadsarkivet intresserat? Biblioteket? Länsmuseet? Vi hittade några bilder också. Här är ett gruppfoto som Ruth lät ta och delade ut till medlemmarna.

The Browning Club träffas i Villa Aseas trädgård. Ruth Randall Edström längst fram.

 

Jag fick också se en fin gouache som Anjas far målade utanför Villa Asea vid ett besök hos svärföräldrarna 1932.

 

Villa Asea 1932. Axel Hennix.

 

Jan-Åke Alkeblad har fortsatt sin envetna genomgång av stadens kvarter för sitt arbete med Erik Hahrs arkitektur. På vägen hittar han massor av intressant material. Titta på den här underbara bilden från första halvan av 1920-talet. Stora gatan nedanför Oxbacken. Hästskit på gatstenen, barn och mammor, Yngve Swensons Fordaffär och Västerås strå- och hattfabrik innan den flyttade ner till Slottsgatan. Gamla hattfabriken, alltså, apropå en populär ny krog i stan, Nya hattfabriken.

 

Gatuliv nedanför Oxbacken någon gång mellan 1921 och 1924. Foto: Länsmuseets arkiv.

 

Hans G Silfverberg har skickat en bild av litografi (efter ett koppartryck) från mitten av 1850-talet. Han frågar om någon vet något mer om trycket? Här är en del av bilden.

Svartån och Domkyrkan 1850-talet. Del av bild. Vem är konstnären?

 

Ett par vykort som avslutning, från Rolf Södermans stora samling. Bilderna får tala för sig själva.

Idrottshallen. Vykort.

Irsta kyrka. Vykort.

 

 

Läs hela inlägget »

Jag tycker fortfarande Mästarnas mästare är ett av de bästa tv-programmen på år och dag. Jörgen Jönsson är en värdig vinnare, även om han gick in för det litet väl mycket. Han var så koncentrerad att han inte hann vara avslappat charmig. Pernilla Wiberg imponerade. Det var länge sedan jag var i Ungern, skulle vara roligt att återvända. Jag minns en smällkall vinter i Budapest, när folk badade i de varma källorna i Stadsparken. Badade, pratade och umgicks. Utomhus, mitt i stan i flera minusgrader. Häftigt. Synd att vi inte har en varm källa i Vasaparken.

Vinterdag i Budapest.

 

Tog en promenad på Vallby friluftsmuseum. Fotograferade ett hus som ska vara med i Frågor om förr i VLT om en vecka. Fastnade för litet annat därute också, inte minst den surrealistiska fågelskrämman som ställts upp i grönsakslandet bakom kolonistugan vid västra entrén.

Kulturhistorisk fågelskrämma.

 

Gick bort mot herrgården och tittade ner över slänten mot Svartån och bort mot Biskopsängens koloniområde. Det var här som Pugh Rogefeldt samlade flera tusen åskådare vid den musikfest 1974 som på flera sätt blev slutpunkten för proggen och arvet från 1968 i Västerås. Men det var inte därför jag gick dit. Jag ville jämföra med hur det ser ut i dag med en bild som Ernst Blom tog 1929. Då hade scouterna slagit läger i slänten ner mot ån och på Bloms bild ser man hur Biskopsängen håller på att växa fram därborta under Rocklundaåsen. De potatislotter som uppläts under matbristens år 1917 och 1918 gjordes på 1920-talet om till kolonilotter som kunde rymma en liten stuga.

Utsikten från herrgården på Vallby ner mot Biskopsängen i dag.

 

Utsikten 1929, med ett scoutläger i förgrunden och de första husen på Biskopsängen på andra sidan ån. Foto: Ernst Blom, länsmuseet.

 

Måndagens Frågor om förr i VLT handlar om Johan Mattson som var storbyggmästare i Västerås runt förra sekelskiftet. Han byggde turbinhuset, hyttan och Djäknebergsskolan, för att nämna något. Och han ledde den stora renoveringen av Domkyrkan några år vid mitten av 1890-talet. Det var då arkitektet Agi Lindgren lät måla tak och väggar i nån slags morisk stil som blev så kritiserad att den täcktes över vid nästa renovering, sjuttio år senare.

Dopkapellet i Domkyrkan med de numera övermålade väggdekorationerna. Vykort.

 

Skrev om Bergslagsvägen häromdan. Frågade om en fabrik vid Krutkällarbacken. Rolf Carlson tror att det låg en mekanisk fabrik där, och ett nederlag för läskedrycker. Kanske vi har kommit ett steg närmare lösningen. I en bok från 1939 talas om en firma som hette Elektro-Metall på Kopparbergsvägen 25. En bild i boken tyder på att det kan vara samma fabrik som syns i utkanten av flygbilden. På bilden ser man också hur Bergslagsvägen ringlar iväg upp mot det som i dag är Gideonsberg. Här kommer två vykort från Bergslagsvägen och Emausgatan.

Bergslagsvägen. Vykort ur Rolf Södermans samling.

 

Emausgatan. Vykort.

Läs hela inlägget »

Vi var barnvakter i går, till en pigg fyraåring och en minst lika pigg sexåring. Heldag. Tror dom fick valuta för släktskapet. Pannkakor, studsmatta, glass, jordgubbar, Busborgen, Prins Hatt under jorden, Kalle Anka, trolldeg och annat som hör till den värld vi tror är barnens. Jag tog ansvaret för besöket på Busborgen. Irriterades litet över den frikostiga exponeringen av godis och sötsaker direkt innanför dörren. Som om det inte räckte med 210 kronor i entré för två killar. Efteråt försökte jag mig på att berätta om de gamla byggnaderna i kvarteret. Om teglet, om Aseas stora maskiner, om Elektras projektor, om bilderna på den lilla industrihistoriska utställningen i Culturen och så vidare. Responsen var noll. ”Vi vill åka hem nu , farfar!” På väg till parkeringen stannade dom båda två. Djupt fascinerade. Inte av industrihistorien utan av tuggummi som trampats ner i asfalten och fått ett mönster på sig. De satt där på huk båda två, länge. Jag behövde inte berätta något, de såg livet med egna ögon.

Ett tuggummi i tiden.

Glömde berätta att jag träffade Mikael Genberg och Matthew Saus på Hotel Oops i onsdags. De satt där i en soffa på däcket och pratade om Manta Resort på ön Pemba i Indiska oceanen. De första resorna dit från Västerås är på gång. Mikael är idésprutan, Matthew är utföraren, vd i det bolag som driver både hotellanläggning och det kommande undervattenshotellet. Matthew åker ner till Tanzania om någon vecka. Regnperioden är över och Västeråsägda Manta Resort ska öppna igen.

Mikael Genberg och Matthew Saus.

Vårens berättelser om stadens olika kiosker lever fortfarande. Monica Keenan har mejlat en fråga om en kiosk som hon minns från sin barndom. Kiosken låg utanför farmors hus. Problemet är att hon inte minns riktigt var farmors hus låg. Farmor hette Elin Lindqvist och Monicas minnen är omkring sjuttio år gamla, från skiftet av trettioal och fyrtiotal. Huset låg nära Krutkällarbacken. Gatan verkar inte finnas kvar, skriver hon. Kan det ha varit gamla Bergslagsvägen? Villan kan ha legat där Cykelringen håller till i dag, eller nära dagens höghus. Ett trähus med en veranda med små olikfärgade fönster där man kunde kika ut i en värld av blått, grönt eller rött. En grusad stig mot grinden och kiosken. Monica har en bild på huset.

Farmors hus nära Krutkällarbacken.

 

Kiosken syns inte på bilden. Monica Keenan undrar om någon kan hjälpa henne att minnas. Jag undrar för min del vad det är för fabriksbyggnad man ser i bakgrunden. Nån som vet? Nånstans i bakhuvudet finns nåt som säger att det låg ett bryggeri i dom här krokarna en gång. Vesta bryggeri. Jag har gjort en delförstoring av en flygbild över Kopparlunden och Emausområdet. I kanten av bilden, upp mot Krutkällarbacken och vid Bergslagsvägen, ser man en fabriksbyggnad och framför den ett hus. Kan det vara samma fabrik som på Monicas bild? Om det är Vesta bryggeri så vill jag förstås gärna veta mer om det också.

Fabriksbyggnaden till vänster, Metallverkens krutförråd mitt i bilden, där E18 går i dag.

 

Hans Wennerström fortsätter att bistå med bilder från sin exil vid Västkusten. Här kommer en gammal bild på Villa Asea, apropå måndagens artikel i VLT. Han bifogar också ett vykort över Vega som ett komplement till de många översiktsbilderna av de norra stadsdelarna på sistone.

Villa Asea. Tidigt vykort.

 

Vega. Vykort.

Läs hela inlägget »

I dag firade Omniaresor 90 år på Mikael Genbergs till synes sjunkande Oops-hotell. Det var 1922 som Herman Axelsson cyklade från föräldratorpet i Sörmland för att söka lyckan i Västmanland. Han kom till Surahammar, startade Surahammars trafik och blev bussdirektör. I dag är det dottersonen Michael Wild som driver bolaget, under namnet Omniaresor. Nu är det flyg och båt som gäller. Bussresorna ut i Europa är ett minne blott. Höjdpunkten var under sjuttiotalet, när bussarna startade sina resor till kontinenten från Stora torget.

Födelsedagskalas på Oops Hotel.

 

Tolv bussar trängdes på torget den 4 juil 1976. Västeråsarna skulle åka ut i Europa. Foto: Omniaresors arkiv.

 

Efteråt cyklade jag upp genom Vasaparken och förundrades över de blivande studenterna som roade sig, utklädda och glada. Jag hade velat vara en av dem, men tvingas acceptera att jag numera är en klankande surgubbe. Jag behövde inte klaga på kastade ölburkar och slikt, det höll farbror polisen nogsamt koll på.

Den ljusnande framtid är vår.

 

Jan-Åke Alkeblad har noterat mitt sökande efter ursprungsbilden till beskärningen av husen på Iggeby gärde häromdan. Han hittade den naturligtvis, bland Ernst Bloms samlade bilder. Michael Elinder har analyserat beskärningen och kommit fram till att Blom måste ha tagit bilden 1914 eller 195. Säger Michael det, så är det så. Här är hela bilden. Kolla in husen på Kyrkbacken och Blåsbo, titta på Keijsers fabrik, beundra husen på Gåsmyrevreten, flyg i ett imaginärt nostalgiskt flygplan över stadens norra delar.

Utsikt mot norr från Domkyrkan 1914-1915. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Vännen Alkeblad har hittat en annan pärla på museet. Korsningen Vasagatan och Smedjegatan, innan Konsum byggdes i mitten av trettiotalet. Mitt i bilden tronar brandkårens slangtorn.

Vasagatan med Smedjegatan mot väster till vänster i bilden. Foto: Länsmuseets arkiv.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers