Bo Dahllöf var chef för Proaros här i stan vid sekelskiftet. Han ville nog bli stadsdirektör efter Kenneth Holmstedt. Men det blev Monica Ericsson, så Dahllöf drog till Gotland där han blev regiondirektör, en slags kombination av kommunchef och landstingschef. Elva år satt han i Visby. Jag vet inte om han längtade hem till Västerås, men nu har han i alla fall utsetts till stadsdirektör efter Monica Ericsson. I Visby spekulerades det att han skulle gå till Region Skåne, men det blev alltså den gamla hemstaden. Här kan han dock inte utses till medeltida borgmästare, som han blev i Visby 2007.
Det är grönt i city just nu. Regntungt grönt. Nästan som en tropisk djungel. Det här är faktiskt Svartån, fotograferad i går från bron vid Klippans parkering och uppströms.
Klippans parkering, förresten. Borde den inte heta Blue Moon Bar Parking? Klippan finns inte längre. Jag gillar inte parkeringen. Känns som om rutorna är trängre där än på andra håll. Jag får alltid tränga mig in och ut ur bilen, pressa mig ut, hålla in magen och be någon skydda bilen intill från min dörr. Eller också är det bara jag som blivit tjock och stel. Och så rinner motoroljan i vackra färger över asfalten. Undrar vart den tar vägen?
Var på möte med VSK Bandy i dag. Hjälper till med nyhetsbrev och sånt där. Optimismen är stor inom föreningen. Ekonomin är under kontroll och budgeten för säsongens sponsorsintäkter är på väg att nås redan innan säsongen startat. Inte undra på att krisande VSK Fotboll tittar avundsjukt mot bandykansliet. Kan fotbollen få hjälp av bandyn? Ett möte är planerat, men bandyn nöjer sig nog med att visa hur man kan göra för att driva en förening. Innan jag gick hittade jag en gammal lagbild. Jag föll förstås i trance. Henry Engström…. Lasse Pettersson… Gucko Jansson… Henry Ohlsson … Pontus Widén… och alla dom andra. Bilden är tagen efter en SM-final på Stadion, spelarna ser glada ut, verkar som om dom vunnit. Kan ha varit efter segern mot Sandviken med 2-1 år 1950. Eller hur?