Mörk augustinatt. Månen bakom tallarna. Nattskärran har tystnat men sitter på vägen i natten och flyger upp spöklikt framför bilens lyktor. Har bänkat mig framför datorn. Väntar på hundrametersfinalen i OS. Vi är många som väntar på den. Jag hoppas att Justin Gatlin inte vinner. Han har varit avstängd för dopning och borde inte få ställa upp.
Kul med seglingsguldet i dag, även om tevekommentatorerna inte fattade vad som hände. Nu har vi medaljer i sporter jag bara bryr mig om vart fjärde år. Double trap. Triathlon. Fälttävlan. Segling.
Tio minuter kvar till hundrametersfinalen…
Hinner skriva litet om den årliga kammarmusiken i kalkladan i Bläse för några dar sedan. Som vanligt fanns ett par ex-västeråsare på scenen. Jag skrev om dem för några år sedan. Nu var de tillbaka i Bläse, med ännu mera rutin och kunskaper i bagaget: den unge Henrik Måwe, 31 i år, och den äldre Mikael Samuelson, 60. Henrik är frilansande konsertpianist efter sin utbildning i Helsingfors och Stockholm med Staffan Scheja som mentor. Mikael, som med åren blir allt mer lik sin far Bror Samuelson, har skaffat sig en unik position i det svenska musiklivet. I Bläse överraskade han med att sjunga egna tonsättningar av dikter skrivna av de walesiska poeterna Dylan Thomas och R.S. Thomas. Intresset för Wales grundlades under resor med pappa och Mariakören. Här kommer några bilder från kvällen i Bläse.
Det har varit varma och fina dagar här på ön. Gamla blommor ersätts av nya och fjärilarna upphör aldrig att fascinera. Fåglarna är tysta, men de finns där och i dag flög en örn över vårt middagsbord. Här kommer litet naturlyrik, kan inte avhålla mig.
… nu kommer hundrameterslöparna in. Jag tror på Bolt. Bara det inte blir Gatlin…
Jag har inte så många gamla Västeråsbilder med mig. Men här är ett par. Först en elegant studie av hamnkvarteret på femtio- eller sextiotalet. Sedan en klassik bild från lokstallarna nedanför fängelset och Stallhagen.
… nu är det dags i London… Bolt!!! Usain Bolt. 9,63. Magnifikt. Tack för det. Måtte du aldrig bli ertappad med dopningsfusk.
Bolt i all ära men jag minns när Lindy Remigino sprang på kolstybb och vann 100 meter på 10.4 vid OS i Helsingfors 1952. Minns och minns, jag minns att farfar berättade om det för han var där och såg det med egna ögon.
Lördagen den 19 juli 1952 startade tjugofemtalet aseater från Västerås C. Ångfartyget Heimdal avgick från Skeppsbrokajen kl. 14 och anlände Åbo nästa morgon. Förläggning skedde i Aseas lokaler vid Mosabacka utanför Helsingfors.
Farfar berättade om 5000-meters loppet som Zátopek vann. Men hade inte engelsmannen Chataway trampat på sargen och fallit på slutet så hade han vunnit. Om prästen Richards som vann och kom närmast himlen i stavhoppet. Och mycket annat.