I går hände något stort. Något som inte hänt på 34 år. Vi bestämde oss för att flytta. Det lilla hus vi bott i sedan 1978 har fyllt sin funktion väl. Våra barn har växt upp här, vi trivs här, vi bor i lugnt område. Men allt måste ta slut. Trädgården kräver sitt, det finns alltid något att renovera. Vi hinner inte med. Dessutom har vi ju huset på ön. Alltså. Efter år av funderingar, efter ångest, efter åter till ruta ett sjutton gånger, efter resonerande och diskuterande – så bestämde vi oss i går för att skriva kontrakt för en lägenhet i ett nybygge som är på gång borta i Slottstträdgården, mellan fängelset och Stallhagen. Men vårt farväl till huset blir långt, halvtannat år. Det behövs. Hur ska jag annars hinna gå igenom vilka böcker som inte ska få följa med?
Ska vi verkligen??
Träffade Anja W igår, dotterdotter till Sigfrid Edström. Jag skrev om hennes besök i Villa Asea nyligen. Nu pratade vi vidare om hennes morfar, mannen som styrde Asea och Västerås. Vi pratade om mormor också, Ruth Randall Edström, och hennes Browning-klubb, där hon samlade ett tiotal kvinnor från Västerås upper class för att prata om den engelske diktaren och hans verk. ”Jag har en låda med böcker från Browning-klubben”, sa Anja och undrade vad hon skulle göra av den. Där finns böcker med dikter och diktanalyser och därfinns lokalhistoriskt intressanta noteringar om möten och deltagande under åren från 1920-talet framåt. Onekligen en del av Västerås historia. Är stadsarkivet intresserat? Biblioteket? Länsmuseet? Vi hittade några bilder också. Här är ett gruppfoto som Ruth lät ta och delade ut till medlemmarna.
The Browning Club träffas i Villa Aseas trädgård. Ruth Randall Edström längst fram.
Jag fick också se en fin gouache som Anjas far målade utanför Villa Asea vid ett besök hos svärföräldrarna 1932.
Villa Asea 1932. Axel Hennix.
Jan-Åke Alkeblad har fortsatt sin envetna genomgång av stadens kvarter för sitt arbete med Erik Hahrs arkitektur. På vägen hittar han massor av intressant material. Titta på den här underbara bilden från första halvan av 1920-talet. Stora gatan nedanför Oxbacken. Hästskit på gatstenen, barn och mammor, Yngve Swensons Fordaffär och Västerås strå- och hattfabrik innan den flyttade ner till Slottsgatan. Gamla hattfabriken, alltså, apropå en populär ny krog i stan, Nya hattfabriken.
Gatuliv nedanför Oxbacken någon gång mellan 1921 och 1924. Foto: Länsmuseets arkiv.
Hans G Silfverberg har skickat en bild av litografi (efter ett koppartryck) från mitten av 1850-talet. Han frågar om någon vet något mer om trycket? Här är en del av bilden.
Svartån och Domkyrkan 1850-talet. Del av bild. Vem är konstnären?
Ett par vykort som avslutning, från Rolf Södermans stora samling. Bilderna får tala för sig själva.
Idrottshallen. Vykort.
Irsta kyrka. Vykort.
Angående Oxbackenbilden, borde man inte åtminstone kunna skymta Fryxellska skolan på den?
Jo, det kan man tycka. Flickskolan finns där, utan tvekan. Den del som borde synas på bilden kan mycket väl ha frätts bort av den överexponering som gör att överdelen på huset vid Stora gatan också mer eller mindre försvunnit.
Vykortsbilden på idrottshallens interiör är tagen 1940-1941.
Hallen är byggd 1940, och det finns ett sådant vykort som är frankerat 1941.
På tal om hall så har jag en bild med texten; ”Tennishallen efter branden 1943”. Var låg den? Någon som vet mer?
Hans,
jag tror att det rör sig om hallen som låg söder om Köpingsvägen mellan Valhallagatan och Övre Hyttvägen. Jag har också ett svagt minne av att branden krävde ett människoliv. Efter branden anlades utebanor, där jag spelade ofta i min ungdom, min far och mor var väldigt aktiva i Västerås Tennisklubb, fader Erik var t.o.m.ordförande en tid. Jag var lovande men fick andra intressen…
Anders du har helt rätt – säger jag efter det att jag av Anders L har fått tagit del av ”Frågor om förr 113, Förbannelsen över tennishallarna”. En ett och ett halvt år gammal flicka omkom tragiskt.