Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för februari, 2011

Pratade om gamla Västerås på Frälsningsarmén i dag. Först framträdde sångkören med förtröstansfulla sånger, sen hälsades jag välkommen med en önskan om Guds välsignelse och sen, ja sen pratade jag och visade bilder och alla verkade glada. Efteråt fick jag en välsignelse av pastorn på vägen och allt kändes på något sätt äkta, fast jag inte alls tror. Men Frälsis gillar jag.

Sången i våra hjärtan.

 

I söndags visade jag en bild på läroverkets kollegium 1928 och undrade försynt vem rektorn var. Anders Berggren svarade snabbt, och verkade nästan förskräckt över att jag inte direkt kunde säga att Samuel Landtmanson var rektor från 1925 till 1941. Han var Carlsbroder, förstås, kallades Torparn och var en förgrundsfigur i stan.

Samuel Landtmanson, porträtterad av Ivar Fredholm 1946, Carlsbrödraförbundets samling.

 

Jag har fått låna några fotografier av Marianne Landin. De flesta är från VLT på 1910-talet, men där finns också ett par stadsbilder. Jag börjar med dem. Den första känner jag  igen, det är hörnet Lantvärnsgatan – Repslagargatan. Jag vet, för jag bodde många år på Repslagaragatan och vet att huset i hörnet fortfarande står kvar. När bilden togs låg Emil Johanssons speceributik nere på hörnet.

Lantvärnsgatan, Repslagargatan går in till vänster.

 

Nästa bild behöver jag hjälp med. Längts ner står det Mälareborg. På skylten på husgaveln kan man läsa: A. Lundewall diversehandel. Var låg detta hus?

A. Lundewalls diversehandel. Var?

Läs hela inlägget »

Hittade S:ta Ursulas kapellruin när jag promenerade på Blåsbo förra veckan. Tror aldrig jag varit där förut. Ruinen ligger vacker på åsen, och vore det inte för senare tiders hus skulle man se bort mot kyrkan och staden. Det var ju hit som Gustav Vasa drog sig tillbaka med sina livvakter våren 1521 när hans bondehär stormade in i Västerås för att slåss mot danskarna och de legosoldater som var i dansk sold. Gustav deltog inte i striderna, han höll sig undan här på åsen, där ett träkors är rest, mer till minne över kapellet än över den blivande kungen.

S:ta Ursulas kapell på Blåsbo. Här väntade Gustav Vasa ut striderna i Västerås 1521.

 

Jag gick runt på skaren och försökte tänka mig in i vad som hände den där aprildagen. Gustavs soldater hade tvingat de danska styrkorna till reträtt och firade segern bland vintunnorna i Rådhuskällaren, sägs det. Det var då Gustav Vasa lämnade Blåsbos höjder för att tala sina mannar tillrätta och slå sönder ett antal vintunnor.

Gustav Vasa i Mora 1521, innan hären drog söderut mot Västerås. Fresk i Uppsala domkyrka.

 

Fick ett spännande mejl med ett par bilder häromdan. Lennart Arvedson berättade om sin farfar Arved Arvedson, som var chef för Gud Faders (Oscar Fredrik Wijkmans)  drittelfabrik i Västerås runt förra sekelskiftet. Fabriken låg på dagens Aseatorg, delvis där Melkerkontoret står. Jag har aldrig förr sett en bild på fabriken när den användes för tillverkning av drittlar. Bilderna av huset är ofta av senare datum, när Asea tagit över och använde fabriken för diverse annat.

Drittelfabriken 1897 eller 1898. Banden användes till att binda drittlar, smörtunnor. Aseas första verkstad längs Karlsgatan syns till höger.

Läs hela inlägget »

Vi har haft snö i tre månader nu. Tröttsamt. Men helgens sol förlät en del. Vi var inte ensamma om att promenera, åka skidor eller skridskor längs de stråk som någon vänlig själ plogat på isen utanför Öster Mälarstrand. Vi var många, och vi trivdes.

Mälaren, februari. Midvinter.

 

VSK förlorade stort i streckmatchen mot Sirius i Uppsala. Jag vet inte vad dom tänkte på. Första halvlekens speedlösa försiktighet var dömd att misslyckas på förhand. OK, det gick ju inte mycket bättre när dom ökade trycket i andra. VSK blev helt enkelt utspelat av ett snabbt och smart spelande Sirius. Klasskillnad, sa Hans Elis i teve. Håller med.

Sven Olby, som skickade bilden på prästtåget på torget häromdan, har mejlat några bilder från läroverket (Rudbeckianska) på 1920-talet. Första bilden är på en klass pojkar i realskolan. Kartan i bakgrunden visar Grekland. De sitter där med sina skolböcker, ovetande om en framtid med datorer och bloggar. Jag har letat efter någon av mina morbröder på bilden, men de måste ha gått i en annan klass.

Västerås högre allmänna läroverk 1929. Eleverna är födda omkring 1914.

 

Läroverkets kollegium 1928. Nån som känner igen rektorn?

 

När vi är inne på temat litet mer personliga bilder från gamla Västerås, så kan jag inte låta bli att visa en bild jag fick från Tony Evringer. Bilden visar hans far Sten Eriksson, som var taxichaufför, på Bondtorget 1955. Bilen är en Chevrolet 1953.  Husen bakom honom är rivna i dag. Kringlan hängde utanför en av Jansson och Sjögrens bageri- och karamellbutiker.

Sten Eriksson på Bondtorget med sin Chevrolet. Foto: Sten Evringers samling.

 

Jag har fått en kompletterande bild till artikel om motorbanan på Gryta förra veckan.  Det är signaturen Ramon som hittat en program från den 15 maj, ett av åren kring 1950, från Gryta. Killen som mekar med motorcykeln heter Gustaf Persson och tävlade för Solna MS.

Bild ur programblad för SMK:s motorbana på Gryta.

 

Jag tror aldrig jag visade hela den fina bilden på den märkliga bil som passerade genom entréportalen på Gryta. Lars Henning visste ju vad det var för bil. Han skrev:  ”Det är en Peugeot 202 som producerades 1938 – 1948 med uppehåll under kriget mellan 1942 och 1945. Den hade 30 hästkrafter och var 411 cm lång. Drygt 100.000 tillverkades.”

Entrén till Gryta motorbana omkring 1950. Foto: Sture Anderssons samling.

Läs hela inlägget »

Var på Västerås teater igår. Pinsamt litet folk, vi som var där var samlade på några rader långt fram. Varför inte lägga ner och låta skådespelarna göra något annat? Västeråsarna vill ju uppenbarligen inte se Mitt hjärta stannar här. Jag ska kanske inte säga nåt, eftersom jag ska prata om Minnen av en stad på teatern under spelperioden, den 21 mars. OK, då säger jag så här: musiken var överraskande bra, ensemblen bjöd till trots den fåtaliga publiken. Och det ger närvarokänsla när nån säger ”Svartån” eller ”Rocklundaskogen”…

Teaterns foajé några minuter innan pjäsen ska börja.

 

Minnen av en succé, scenkläder som användes av Åsa och pappa Leif i Mig äger ingen.

 

Har fått mejl med en bild från Stora torget.  Sven Olby skriver: ”Jag såg din bild på Västra kyrkogatan på din blogg. Kin pappa hade en bild som togs av Ernst Blom från nästan samma ställe i början av 1900-talet. Är det ett begravningståg?”

Präster tågar från Domkyrkan, före 1905. Foto: Ernst Blom.

 

Jag tror inte att det är en begravning, snarare ett prästmöte av något slag. Stiftsmöte? Kanske är de på väg ner mot festsalen i Rådhuset för att smörja kråset. Husen till höger står kvar vid torget, det innebär att Stadshotellet ännu inte är byggt. Hotellet byggdes 1905-1907.

Läs hela inlägget »

Klockan är nio på kvällen. Mubarak ska tydligen avgå. Det har snöat i stort sett hela dan nu. Helt otroligt, det var ju nästan vår för nån dag sen, med snöfria västsluttningar och hysteriska talgoxar. Nu sveper snön in oss igen. Jag öppnar dörren och skriker ut i natten: Det är nog nu! Jag vill inte se mer snö, jag vill inte höra mer nyheter om Mubarak, jag vill att det ska vara vår och att Egypten får en ny demokratisk regering så att egyptierna kan övergå till att rösta om småviltsjakt och andra väsentligheter som vi gör här uppe i snön.

Dags för nyval.

 

Jobbig dag. Tre föredrag med bilder, först ett på Rotary sen två på VLT. Nog för att jag var trött, men litet bättre hållning kunde man begära när vännen Per G Norén tog en bild på mig i Åsikten på 180-årsjubilerande VLT.

En minut kvar till start.

Långt ner i Stadsarkivet finns lådor med osorterade fotografier. Det är en av de guldgruvor som öppnats det senaste året för oss som älskar att gräva i lokalhistorien. Här är ett knäpp från Västra kyrkogatan i början av förra seklet. Stadshotellet är inte byggt, så bilden är tagen före 1905 när arbetena började.

Västra kyrkogatan. Okänd fotograf, Stadsarkivet.

Femtio år senare togs den här bilden, några kvarter västerut.

Sturegatan mot Domkyrkoesplanaden. Låg det inte ett fik med jukebox till vänster? Foto: SBK, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Pratade om gamla Västerås för de boende på Flodinsgården på Blåsbo. En timme gick fort. Många ville prata efteråt. Jag fick veta nya saker.  ”Jag kände din mormor, visste du att hon lärde sig en dikt varje dag?”.

Flodinsgården.

 

Jag lade till några bilder och berättade om grosshandlaren Per-Olof Flodin som ägde marken på Blåsbo och som lät bygga sin en sommarpaviljong där Flodinsgården ligger i dag. Så här var utsikten in mot stan från Flodins sommarställe 1870.

Utsikt från Blåsbo 1870. Foto: Flodins samling, Stadsarkivet.

 

S:ta Ursulas väg går väl längs stengärdsgården i dag. Jag försökte ställa mig på ungefär samma plats, i den nedgående eftermiddagssolen. Då såg det ut så här.

Från Blåsbo mot stan. Fågelvägen, utanför Flodinsgården.

 

Den riktiga Flodinsgården låg förstås nere i stan på 1800-talet. Flodins hus låg på Smedjegatan, intill Stora torget. Det stod nog kvar långt in på 1950-talet. I nedervången låg Edlings specerier.

Flodins gård på Smedjegatan, intill Stora torget. Foto: Flodins samling, Stadsarkivet.

 

Sedan var det förstås bandy. Fjärde machten från slutet av elitserien. VSK ”måste” vinna mot Broberg, och gjorde det också, efter en riktigt bra match. Bra offensiv i början, ihåligt i vänsterförsvaret, 3-0 blev 3-2 före paus. Tätare bakåt i andra, två förlösande mål framåt, 5-2. Jonas Nilsson tremålsskytt. Ny ”måstematch” på söndag, mot Sirius i Uppsala. Det drar ihop sig.

Jonas Nilsson gjorde tre mål.

Läs hela inlägget »

Språktidningen är en av mina favoriter. Där finns bubbelpooler fyllda av intressant och annorlunda läsning. I en intervju med Björn Ranelid får vi veta att de åtta första meningarna i hans senaste roman Kniven i hjärtat innehåller nio metaforer och en liknelse. Överbelastat, säger somliga. Fantastiskt, menar andra. Vad som än händer kan Ranelid för alltid ta åt sig äran av denna bild: ”Bär ditt barn som den sista droppen vatten.” Björn Ranelid tycker inte att han har många att vara avundsjuk på, med ett undantag: ”Tomas Tranströmer är metaforernas världsmästare. Om jag skriver i 25 år till, kommer jag knappt att nå honom till anklarna.”

Bara en skugga av Tranströmer.

 

Jag håller förstås med. När jag kännner skrivkrampen flämta bakom mig tar jag fram en Tranströmer och läser om näckrosen som paddlar med sin dolda simfot i tjärnens mörka famn och om flyttblock  som rullar bort i rymdens hallar. Då vet jag att språket aldrig kan ta slut.

En silo som förord till den stora tystnaden. Östra hamnen, februari.

 

Försöker sätta samman ett föredrag om VLT och Västerås, i samband med tidningens 180-årsfest på torsdag. Men redan i morgon ska jag prata på Flodinsgården om Minnen av en stad. Här är en bild som jag vill göra mera av, när jag får tid nån gång. Känner ni igen platsen.

Här är det. Foto: Roger Bergkvists samling.

Bilden är från femtiotalet, inne på en bakgård i den södra vinkeln mellan Vasgatan och Munkgatan, där Stadshuset ligger i dag. Där fanns Gustafson & Bergkvist motorverkstad med adress Vasagatan 4.  På gaveln stod en hästkastanj och Roger Bergkvist minns hur hans farfar, Henning Bergkvist, stod där ibland i sin arbetsrock och luftade sig. Han var en bastant och talför karl med stort midjemått. 

Roger  jobbade på verkstan som springpojke några somrar på femtiotalet och minns att ett modernt Västerås började krypa närmare. På gården fanns dasset. På dörren stod det HÄR. ”Där höll man andan i en halv minut och tömde blåsan med högtryck – om man var tillräckligt ung – varpå man åter höll sig i det längsta. Stackars gubbar, tänker jag nu, som var i min ålder redan då.”

  

Henning Bergkvist, till höger, med reparatören "Krånken" som kan ha hetat Håkansson. Foto: Roger Bergkvists samling.

 

Verkstaden låg ungefär i linje med nuvarande trappgaveln vid Stadshusets östra entré.

Läs hela inlägget »

Glömde berätta att vi såg en riktigt bra film i lördags. The King’s Speech med Colin Firth och Geoffrey Rush. Vilket spel, vilken brittisk orgie i underspel och nyanser. Njutbar från första till sista sekund. För min egen del var det extra intressant, jag stammade kraftigt när jag var yngre och jag vet hur det kunde kännas. Fast det var väl skillnad om man var kung förstås.

Given för ett par Oscar.

 

Tog en promenadssväng runt kvarteren med ångkraftverket igen. Nånstans måste man ju gå. Häpnade över vattnet längst inne i kanalen mellan kraftverket och Skitviken. Trodde de hade sanerat, men oljan, eller vad det nu var, glänste i ett försök att verka förförisk.

Kanal vid ångkraftverket.

 

Skrev om motorbanan på Gryta i Frågor om förr i dag. Jan-Åke Alkeblad hade skickat mig en fin bild på en motorcykel med sidvagn från entrén till anläggningen 1948. Jag skrev att banan låg i närheten av Gryta gård, där Önsta kyrka ligger i dag. Åke Enström ringde. Han minns exakt var banan låg. ”Ser du aspdungen i bakgrunden, till vänster om nummerskylten på motorcykeln? Där ligger Ormkärrsskolan. Motorcykeln är på väg söderöver på den grusväg som gick upp från Gryta, förbi Önsta och Gryta gårdar.”

Ormkärrsskolan ligger i skogskanten i dag, Gryta Hospice ännu längre bakom. Foto: Jan-Åke Alkeblad.

 

För alla älskare av bilmodeller kör vi nu en bild på en parkering vid Hamngatan, bakom Rådhuset. Vi ser Slottet på andra sidan ån. Nånstans innanför här låg Rådhusbuffén en gång i tiden.

Gård innanför Hamngatan. Foto: SBK-rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Nummer 600

Först gick vi en lång, lång promenad över Björnöbron och runt i det sandade spåret och tillbaka. Med god gulasch på Björnögården som replipunkt. Sedan tittade vi på livet på isen, i en tid när ljuset sakta återvänder.

Vinter på isen.

 

Klockan fem var jag i ABB Arena. Övervägde att strunta i matchen, VSK har inte övertygat i år och jag är en medgångssupporter. Första halvlek mot Hammarby var trist, med hemmaögon sett. Hammarby dominerade och ledde med 2-0. VSK kom ingen vart, även om Micke Carlsson hade ett gyllene tillfälle att göra sitt 600:e mål. Men missade. Tänkte gå hem, men stannade. Såg ett nytänt VSK efter paus, ett VSK som ville nåt, ett VSK med energi. Reducering till 2-1. Så 3-1 till Hammarby på hörna och jag tänkte gå igen, men stannade. VSK gav inte upp, 3-1 blev 3-2 och 3-3 alldeles i slutet av matchen. Och vem ordnade kvitteringen om inte Micke Carlsson! Nybliven pappa och nu 600-målsskytt. Grattis!

Micke har kvitterat och finns nånstans i högen.

 

Fyra minuters tilläggstid återstod. Efter tre av dem gjorde Hammarby 4-3… på ett långskott. Nu fick jag nog och gick verkligen hem, besviken. När jag kom ut på parkeringen hörde jag jubel inifrån arenan. Med en sekund kvar hade Ted Andersson kvitterat till 4-4 på ett frislag frampetat av, the one and only, Micke Carlsson. Ledsen att jag svek er, det skulle jag inte gjort. Jag lovar att komma tillbaka på onsdag mot Broberg. Då ska det bli åka av från början, eller hur?

Dagens man, Micke Carlsson, vid en annan höjdpunkt i karriären: med VM-bucklan i Archangelsk 2003.

 

Nog med bandy. Nu dags för gamla bilder. Jag får aldrig nog. Har botaniserat mer bland stadsbyggnadskontorets rivningsbilder från femtio- och sextiotalen. Där finns godbitar, bland alla pliktskyldiga knäpp för minnet. Här kommer några bilder från Föreningsgatan.

Bakgård Föreningsgatan. Bildkälla: Stadsarkivet.

 

En annan bakgård, Föreningsgatan. Bildkälla: Stadsarkivet.

 

Föreningsgatan... jag har kanske visat den förut...? Bildkälla: Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Badresa till Östra

Egon Sidelöv blev glad när han såg en bild från Elba häromveckan. Han började minnas sin barndoms badresor med Elbafärjan ut till Östra holmen. Jag minns dem också, de fanns ända in i början på femtiotalet. Sommarlediga barn fick åka färjan ut, togs om hand, badade, fick mellanmål, badade och reste hem igen. En höjdare. Så här skiver Egon:

”Jag kom jag att tänka på hur sommarbarn togs om hand för så där 60 år sedan. Då färjades vi med Elbafärjan till Östra holmen där vi sedan marscherade till den långgrunda badplatsen vid öns östra strand. Vi delades in till lagom stora grupper som var och en togs om hand av en ‘fröken’. Efter att vi badat ett par timmar fick vi mjölk och smörgås varefter vi måste vila en stund innan vi fick bada igen. Att bada genast efter maten ansågs ju farligt eftersom man kunde få kramp och drunkna. Jag bifogar några bilder som är tagna efter landstigningen på Östra och troligen är från 1939 eller 1940.”

Här är de fins bilderna från en sommar för sjuttio år sedan.

Landstigning på Östra.

Marsch till badplatsen.

 

Bad på Östra.

 

Mellanmålet kommer.

 

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers