Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Öde i city

21 oktober, 2012 av anderslif

Var på Erikslund i lördags. På eftermiddagen, dessutom. Fattar inte vad jag hade där att göra, just då. Bilköerna är enorma. Varje rondell, varje korsning är proppad. Hela trafiklösningen är feltänkt från början. Samtidigt visar det var handeln är som livligast. Jag var nere i city också, ett par timmar tidigare. Varuhusen och galleriorna är lugna och tysta, nästan sorgliga att se med sina tomma butikslokaler och ödsliga korridorer, som den här gången i Gallerian, från Stora gatan och in mot Systrarna Ericsson. Ingen enda butik på vänstersidan, en restaurang till höger.

Gallerian, långt från Erisklund.

 

Inne på museet på Karlsgatan 2 var det ganska bra med folk i lördags. Många lockades dit av en loppis i hörsalen. Jag köpte ett par vykort av konstnären Marcus Ivarsson. Bästerås, kallar han kortet. Ett suveränt svep över hemstaden. Undrar bara över en sak: storsjöodjuret?

 

Vykort av Marcus Ivarsson.

 

Inne i konstmuseet var det samma lugn och ro som i varuhusen. Bror Hjorths mahognyskulptur från 1950 stod ensam och undrade över var de konstintresserade var. Jag har ett speciellt förhållande till den där skulpturen, Två spelmän och en flicka. Den tillhör Västerås konstmuseum och stod i Stadshuset, i trappan upp till fullmäktigesalen, under alla år jag var kommunalreporter. De grovt tillyxade figurerna hälsade mig välkommen varje gång jag skulle in i salen för att referera vad herrar Hillman och Luttropp höll på med. Jag stannade aldrig till i stum beundran, Bror Hjorth har nog aldrig varit en av mina favoriter.

 

Bror Hjorth i Konstmuseet.

 

I morgon skriver jag om tullhusen som bevakade infarterna till staden. En tullstuga finns fortfarande kvar, på Gåsmyregatan. Text och bild finns i serien Frågor om förr i VLT. Jag skriver nya avsnitt för att ha på lager framöver. Nu stundar nämligen en ny tid för mig. I morgon blir det röntgen och samtal med en ortopedläkare, i övermorgon mera förberedelser. På tisdag i nästa vecka ska jag äntligen få en ny höftled. Jag är rädd. Operationer är aldrig roliga. Men det är så många som säger att det blivit så mycket bättre efteråt. Så det är bara att hoppas.

Än en gång kommer jag att dra ner på bloggandet. Synd på de gamla bilderna. Men de finns ju kvar. Här är en fin Blom-bild från tiotalet. Det är faktiskt Köpmangatan von oben, med telegrafhusets tak och torn i foden. Kolla in alla telefontrådarna på det hus som en gång var telegraf- och telefonstation till vänster i Köpmangatans mynning mot Stora torget. Det huset står kvar.

 

Köpmangatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Helt utan anledning tar vi sedan ett skutt femtio, kanske sextio år i tiden till Gulfmacken som en gång låg vid Röda torget. Kommer ni ihåg den?

 

Bensinmack vid Röda torget. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Och, till sist, ännu en av dessa bakgårdar som sakta försvann under sextiotalet. Jag har en intuitiv känsla av att den här gården låg bortåt Köpingsvägen nånstans, men jag kan ha fel.

 

Bakgård. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Taggad , , , , , | 5 Kommentarer »

Bro över bruna vatten

18 oktober, 2012 av anderslif

Lång dag på stan. Träffade många intressanta människor. Åt på Nya Hattfabriken. Var på Karlsgatan och på Ottar. Vet inte var jag ska börja. Jo, jag vet. Jag träffade Anders Lerner sent på eftermiddagen. Ni minns vä Anders? Killen från Södertälje som var teaterchef här i stan fem-sex år under slutet av nittiotalet och något år in på detta sekel. Efter sex år som teaterchef i Malmö är han tillbaka i Södertälje, som chef för det kommunala kulturhuset Luna. Men han säger att han känner sig hemma här i stan, ja han påstår till och med att Västerås har en atmosfär som få andra städer. Det kunde man inte tro.

 

Anders Lerner tillfälligt tillbaka i stan.

 

Vi pratade om allt mellan våra himlar och jordar. Han fick en reservskidspets av mig, bara en sån sak. Och nödraketer. Fyrtio år gamla, men de kanske fungerar. Anders Lerner funderar nämligen på att åka skidor i Sarek i april. Kanske ensam. Då behöver han all hjälp. Om han inte lockar med sig sin svåger Hans Elis Johansson, en gång bandyspelare, nu medfinansiär till Mikael Genbergs undervattenshotell på Pemba i Indiska Oceanen. Visste ni att Anders Lerner har bestigit Kebnekaise på vintern, ensam, via Durlings led? Det är inte alla som gjort det.

På väg till Hattfabriken gick jag över den bruna Svartån. Någon har börjat virka på staketet på bron vid Klippans parkering. Har jag missat något? Vad är detta?

Virkad bro.

 

Blev så insipirerad av denna brokonst att jag tog en bild av ån och gjorde om den till en stil som Arthur Enok Andersson nog skulle ha gillat.

Svartån i Arthur Enok-tappning.

 

Efterlyste en bild igår av macken i Irsta på femtiotalet, på uppdrag av Kjell Björk i Irsta hembygdsförening. Fick en bild på mejl i dag från Brigitta Johansson som fotograferade macken i februari 1961 tillsammans med kompisen Gunilla. Här Kjell, den är väl inte så dum:

 

Macken i Irsta. Foto från Birgitta Johansson.

 

Avrundar med en bild på en klassisk entré. Första och andra klass. Ni vet var.

Klassisk entré på Trädgårdsgatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

 

Jo, en sak till. Vet ni att det ska öppna ett kulturkafé på Badhusgatan med namnet Nietzsche? Jag måste alltid kolla att jag stavar hans efternamn rätt, annars kan ju folk tro att jag är dum. Hans filosofi har jag aldrig förstått, men ju fler kulturkaféer, desto bättre.

 

Kommande intellektuellt fika på Badhusgatan.

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Taggad , , , | 2 Kommentarer »

Två segrar

17 oktober, 2012 av anderslif

Jag skäms för gårdagen. När tyskarna gjorde 4-0 i VM-kvalet fick jag nog. Var förkyld och trött och less på det usla svenska spelet under första halvleken. Jag gick och la mig… och missade den största svenska upphämtningen någonsin i fotboll. Jag fattade att något var på gång när jag såg alla utropen på Facebook. Hann lagom slå på teven till Elms kvittering. Backade hårddisken och såg hela bragden. Nästan lika spännande som om jag hade sett den live, men ändå inte. Kommer att gräma mig så länge jag lever. Vilken andra halvlek! Kim Källström!

Bild lånad från Football News.

I dag vann aktivisterna i Ojnareskogen på norra Gotland ännu en delseger. Högsta domstolen förbjöd Nordkalk att fortsätta förbereda för det stora kalkbrottet i Ojnareskogen i avvaktan på att domstolen ska pröva delar av de tidigare tillstånden. Jag utgår från att HD tittar särskilt noga på hur vattenflödena påverkar Gotlands största insjö, den kristallklara Bästeträsk i utkanten av Ojnareskogen. Inte bara för att vi har ett hus där i närheten…

Bästeträsk måste skyddas!

I morgon ska jag först till ABB:s Ottarkontor på ett uppdrag som jag kanske kan skriva om nån dag. Sen ska jag äta lunch med en nybliven pensionär. Efter det väntar museichefen Gagge på mig för ett samtal om vad som ska hända på kulturarvsdagen på fredag nästa vecka. Jag ska moderera, som det så vackert heter. Hoppas hinna med att träffa Anders Lerner också, han som var teaterchef här i stan en gång, om ni minns. Han vill ha en del gamla skidgrejer som jag inte längre kan använda. Gagge ska jag förresten träffa på hans kontor i den byggnad som ännu flaggar med stans märkligaste förkortning. Jag kanske vänjer mig en dag. Alla är ju inte lika insnöade som jag.

Museum med förkortning.

Häromdagen besökte jag för första gången Djuphamnens matservering. Ett ställe dit många som går som jobbar i hamnen. Jag brukar gilla rejäl husmanskost. Men nu blev det väl mycket. Jag beställde en ”havande lunchkorv” och fick en tjock lunchkorv uppskuren på längden och förstärkt med två ditpressade prinskorvar. Sås dolde dock det mesta av havandeskapet.

Matserveringen i djuphamnen.

Kjell Björk i Irsta hembygdsförening ringde. Han letar bilder på den första macken i Irsta 1955, som läg där dagens mack ligger. Hembygdsföreningen håller på med en jubileumskrift och saknar en bild på det som blev en institution i Irsta. Jag har ingen bild på macken, men det kanske någon av bloggens läsare har? Jag vet att det döljer sig en oanad lokalhistorisk kunskap därute. Kjell Björk skickade med en bild på handelsboden i Irsta från 1904 för att ni ska få upp den nostalgiska stämningen.

Handelsboden i Irsta 1904. Foto: Irsta hembygdsförenings arkiv.

Så ännu en bild från Sigurdkvarteret. Tror jag har visat den förut, men den är värd att ses igen. Västerås mekaniska verkstad till vänster var stadens industriella vagga, Oscar Fredrik Wijkmans fabrik som köptes in av Asea. På den här bilden från 1916 eller 1917 syns fabriken omgiven av diverse tillbyggnader. Fabrikslängan närmast kameran till vänster finns kvar än i dag, om jag inte tar fel. Kolla byggnaden i mitten, en ovanlig kombination av kontor med vidhängande verkstad. I bakgrunden skymtar man Västerås gamla centralstation och det pågående bygget av Aseas Ottarkontor.

Västerås mekaniska verkstad kring 1917. Foto: ABB-arkivet i Länsmuseet.

Publicerat i Uncategorized | Taggad , , , , , , | 7 Kommentarer »

Nisse Sally rättvänd

16 oktober, 2012 av anderslif

Bilden med den unge dragspelaren Nisse Sally i går har vållat kommentarer. Det är tjugotal, han sitter på trappan utanför vaktmästarbostaden vid Djäknebergsskolan. Man ser Himmelriket i bakgrunden, trodde jag. Bilden var felvänd, konstaterade flera som kommenterade. Nej, sa jag. Jo, sa dom. Nu ger jag mig. Jan-Åke Alkeblad skaffade fram det obeskurna originalet till bilden och där ser man hela sidan av Himmelriket i bakgrunden – nej, förresten, det är Helvetet! Först nu inser jag att det vi ser är den del av kvarteret med Himmelriket och Helvetet som ligger längs Lidmansvägen! Helvetet låg närmast Västermalmsgatan. Då faller alla bitar på plats. Vaktmästarbostaden vänder gaveln mot Kristinagatan och Nisse Sally tittar rakt in mot skolgården och Djäknebergsskolan.

Nisse Sally rättvänd. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Tack, Jan-Åke. Nisse Sally, som hette Sahlkvist, blev alltså skolvaktmästare på samma sätt som sin pappa. Nisse dog på 1950-talet efter en framgångsrik sidokarriär som dansmusiker. Nisse Sallys var en etablerad och populär orkester. Dotter Gunilla Sällström återvände häromsistens till vaktmästarbostaden där hon föddes för 70 år sen. Den används inte längre som vaktmästarbostad. Gunilla tog också en sväng i Djäknebergsskolan, som kan tyckas sig lik men där så mycket förändrats. Vem minns i dag att det fanns sittbadkar och en liten bassäng i källaren för de skolbarn i området som inte hade badkar hemma. Jag bodde pån Repslagargatan, vi hade badkar i vår tvårummare, det ansågs som lyx. Men jag badade ändå i Djäknebergsskolan ett par gånger. Här är en fin bild som Sven-Olof Strömberg tog i femtiotalets gryning. Jag tror till och med han minns namnen på alla pojkarna.

Sittbadkaren i Djäknebergsskolan. Foto: Sven-Olof Strömberg.

Publicerat i Uncategorized | Taggad , , | 3 Kommentarer »

Au revoir, vi ses snart igen

15 oktober, 2012 av anderslif

Svärsonen Adrien måste flyga tillbaka till Afrika i dag för att fullgöra det projekt han leder i Tanzania. Det blev ett litet sorgligt farväl, inte minst för honom eftersom han lämnar sin hustru med Erik, 3, och nyfödda Emma här i stan. Men det är snart jul, då tindrar alla barnaögon igen och då kommer tomten som vanligt stultande i trädgårdens snö, om hans höft hunnit återhämta sig…

 

Adrien och Emma.

 

Jag skrev om dansbanan i Panko i Frågor om förr i dag. Dansbanan som inte hade det bästa rykte och som stängdes efter en tragisk olycka i början av 1940-talet. När jag letade uppgifter om dansbanan (ingenting finns i arkiven) hamnade jag hemma hos Gunilla Holmberg, som drev Panko bilskrot tillsammans med sin man Stig i många år. Det var hennes morfar Algot Danielsson som såg till att dansbanan byggdes på 1920-talet. Algot var fjärdingsman och tyckte att ungdomen i Irsta behövde en dansbana. Jag fick låna en bild på Algot men den fick inte plats i artikeln. Men så här såg han ut, mannen som byggde dansbanan i Panko.

 

Algot Danielsson. Del av oljemålning hos Gunilla Holmberg.

 

Gunilla Holmberg bor kvar i skogsbrynet bakom det som en gång var bilskrot. Jag visste inte att det fanns ett så fint hus där. Makarna Holmberg ritade det mer eller mindre på egen hand när de byggde huset på sextiotalet. Jag häpnade när jag kom in i vardagsrummet. Bakom en öppning i väggen fanns ännu ett rum, och vilket rum sen!

 

Gunilla Holmbergs inomhuspool i Panko.

 

I artikeln nämndes att Nisse Sallys var ett populärt dansband som lockade busslaster från både Västerås och Enköping. Gunilla Sällström ringde och berättade hon var dotter till Nisse Sally, som egentligen hette Sahlkvist och som var son till skolvaktmästaren Sahlkvist på Djäknebergsskolan, han som hade en järnkrok i stället för ena handen. Nisse växte upp i den vita vaktmästarbostaden som ännu står kvar vid infarten till skolans gård. Nisse tog över faderns jobb som skolvaktmästare. Gunilla föddes i det vita huset för 70 år sedan. Nu har hon börjat samla tidningsklipp och minnen av den dragspelande fadern som var så populär. Det finns anledning att återkomma till honom. Tills dess måste jag bara visa ett kort som Ernst Blom tog av en pojke på vaktmästarbostadens trappa på tjugotalet… och när jag läser i registret så står det att pojken heter Nils och var son till skolvaktmästaren. Se där, världen är liten.

 

Nisse Sally utanför vaktmästarbostaden vid Djäknebergsskolan på 1920-talet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Efter det en liten bildgåta. En pappa med pojke på styret. Några samtalande män. Byggjobbare. En fasad. Var och när?

 

Ett storbygge på gång. Del av en Ernst Blom-bild, Länsmuseet.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Taggad , , , , | 12 Kommentarer »

Förkylda funderingar

13 oktober, 2012 av anderslif

Länge sen sist, men nu har förkylningen slagit till. Orkar bara ta det lugnt. Kanske nyttigt. Ser löven falla. Läser Lars Gustafssons Mannen på den blå cykeln. Har hunnit halvvägs, men är redan klar med omdömet: ännu en läsupplevelse från denne flitige författare som borde finnas med, åtminstone i utkanten, när man pratar om kommande litteraturpristagare. Inledningskapitlet är magnifikt, med minnen från gamla hamnen i Västerås i början av femtiotalet.

Herr Gustafssons senaste. Oemotståndlig.

”… den stillsamma Gamla hamnen, med en och annan sillskuta från den avlägsna västkusten, mest populär den där från Klädesholmarna. Till den brukade det bli långa köer av sillköpare under det som kallades kristidsåren. Var och en med sin egen kanna av emaljerad plåt eller sin mjölkhämtare att ta hem de feta sillarna i. Den hamn där de vita gamla mälarbåtarna går till Mariefred och det avlägsna Stockholm och där alla småbåtarna vilar, kyska som konfirmander under sina vita och grå kapell av gammaldags smärtingväv över spännbågar som skulle hålla regnet ute.”

 

Sillbåten i gamla hamnen under kriget. Tullhuset med dagens Kajplats 9 i bakgrunden. Foto: David Eriksson.

Småbåtsuppläggning i gamla hamnen, fyrtiotalet. Foto: Arvid Ridner.

Vandrade runt i stan i går, mellan olika arkiv. Verkar ha blivit min rutt. Stannade till på den smala trottoaren på baksidan av Punkt. Insåg att detta måste vara den fulaste och mest avskräckande gatudelen av Västerås innerstad. Mörkt, dystert, livsfarliga in- och utfarter till p-huset, låsta bakdörrar in till det varuhus som numera ägs av ett riskkapitalbolag i Washington. Ja, det är det inte deras fel, förstås. Men upplyftande är det inte.

On the sunny side of the street.

VSK har överraskat i World Cup. Trots skador vann laget först över Kungälv i kvartsfinalen i dag på morgonen. Återstår att se hur många som kan stå på skridskorna i kväll mot Jenisej, som mot alla tips vann över ”världens bästa bandylag” Dynamo Moskva. Straffläggning även där. Hade gärna åkt till Sandviken för semin. Jenisej från sibiriska Krasnojarsk är ett av mina favoritlag. Jag har varit därborta två gånger. Först besökte jag Hans ELis Johansson 1997, sen hängde jag på VSK som spelade Europacupslutspel där 2001. Jenisej vann finalen med 3-2 efter ett omdiskuterad frislagsmål, som fick västeråsarna att rasa mot de norska domarna. Det var då jag tog den här bilden. Ted Andersson försöker skydda domarna mot anloppet av grönvita. Kolla in hur målvakten Andreas Bergwall sprutar sportdryck över domarna.

Ilska i Sibirien 2001.

Jag tänker ofta på den goda stämningen på de ryska bandyläktarna. Nästan bara gubbar i pälsmössor. Gubbar med gott humör och med väskor fyllda med mat och dryck. Vodka, fläsksvål och solrosfrön var standardmenyn.

Bandyläktare i Krasnojarsk.

Jenisejs bandyarena i Krasnojarsk.

Har fått en fråga om Hammarby gård, som låg i närheten av det som sen blev Hammarbyrampen. Jag har förgäves letat efter bilder. Hittar bara en gulnat tidningsklipp med en rastrerad bild. Är det någon som har en bild på Hammarby gård?

Hammarby gård.

Avrundar med ett par bilder som blivit liggande på skrivborde ett tag. Först en bild till alla bilentusisaster. Kyrkbacken före renoveringen, femtiotal eller tidigt sextiotal. Och en riktig bil. Till och med jag ser att det är en Mercedes. Eller har jag fel?

Kyrkbacken. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Varför inte ännu en Ridnerbild från gamla hamnen, fyrtiotal. Blir litet undrande över kajen i bakgrunden. Gick det ett järnvägsspår ut på kajen på den tiden?

Gamla hamnen med ångkraftverket i bakgrunden. Foto: Arvid Ridner, Stadsarkivet.

Publicerat i Uncategorized | Taggad , , , , , | 10 Kommentarer »

Långt från Ljusdal

10 oktober, 2012 av anderslif

World Cup i bandy spelades länge uppe i Ljusdal. Matcher dygnet runt. Blåbär blandades med elit. Fest. Exotiskt värre. Nu spelas turneringen inomhus, i Sandviken, med vissa matcher utlokaliserade. VSK fick spela hemma i kväll, mot ryska Neftyanik från Chabarovsk med de två västeråsarna Tobias Holmberg och Stefan Edberg. Det var för deras skull som VSK fick premiären flytttad till ABB Arena.

VSK gjorde en riktigt bra match. Vann med 3-0 efter 2×30 minuter. Två mål av Anders Bruun, på straff och hörna, och ett elegant mål av Patrik Sjöström efter en uppåkning efter hela planen, nästan i klass med Anders Östlings klassiska solomål mot Hammarby i en final i början av seklet. Det var alltså backlinjens kväll i grönvitt. Alla tre målen framåt och tätt, tätt bakåt. Så ska det se ut. När anfallaren börjar producera blir det ännu bättre. Holmberg och Edberg hade det svårt, Holmberg spelade nästan hela matchen men kom ingen vart mot sina gamla klubbkompisar. Kanske skämdes han litet för att han bytt färg, om än tillfälligt.

Tobias Holmberg i rysk dräkt, bra mycket påminnande om VIK:s hockeyfärger.

 

Patrik Sjöström klappas om efter sitt solonummer.

 

Skrev om en bild på Västerås Mekaniska verkstad i förra inlägget. Verkstaden som startades av Gud Fader, Oscar Fredrik Wijkman, på 1880-talet och som sedan köptes av Asea, blev början till Sigurdområdet. Här låg alltså stadens industriella vagga. Jag undrade om något av husen på bilden fanns kvar, förutom den ruinliknande tegelvägg som bevarats öster om Skatteskrapan. Lars-Åke Berglund har skickat den här bilden från trettiotalet. Den byggnad med takfönster som vänder gaveln mot järnvägen, mitt i bild, finns kvar i dag. Plus ett par mindre verkstadshallar från 1880-talet som ligger mellan Skatteskrapan och gamla tullhuset.

 

Sigurdområdet på 1930-talet. Huset mitt i bild, med gaveln mot järnvägen, står ännu kvar. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

 

Jag visade en bild från Smedjegatan häromsistens också, med en bil i förgrunden, vars märke ännu inte är definitivt klarlagt. Mercedes är senaste budet. Jag nämnde att huset med det lustiga tornet och takaltanen har en historia. Här är en bild till, så att ni vet vad jag talar om. Här ser ni ett annat hus med ett lustigt torn i förgrunden, det är föregångaren till Metrohuset. Bakom det ser vi det hus jag pratade om senast.

 

Smedjegatan österut, från Vasagatan. Sundströms järnhandel till höger, de två tornhusen till vänster. Vykort från tjugotalet, möjligen tiotalet.

 

Huset mitt i bild, där Smedjegatan smalnar av, var alltså en kopia av Sundinska huset, fast byggt i trä och med ett enklare utförande. Det var kammakare Spångberg som lät uppföra det på 1850-talet. Kammakare fanns fortfarande på den tiden och de tjänade tydligen bra med pengar. Huset stod kvar till 1936 när det revs och Smedjegatan breddades.

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Taggad , , , , | 1 Kommentar »

«Nya inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers