World Cup i bandy spelades länge uppe i Ljusdal. Matcher dygnet runt. Blåbär blandades med elit. Fest. Exotiskt värre. Nu spelas turneringen inomhus, i Sandviken, med vissa matcher utlokaliserade. VSK fick spela hemma i kväll, mot ryska Neftyanik från Chabarovsk med de två västeråsarna Tobias Holmberg och Stefan Edberg. Det var för deras skull som VSK fick premiären flytttad till ABB Arena.
VSK gjorde en riktigt bra match. Vann med 3-0 efter 2×30 minuter. Två mål av Anders Bruun, på straff och hörna, och ett elegant mål av Patrik Sjöström efter en uppåkning efter hela planen, nästan i klass med Anders Östlings klassiska solomål mot Hammarby i en final i början av seklet. Det var alltså backlinjens kväll i grönvitt. Alla tre målen framåt och tätt, tätt bakåt. Så ska det se ut. När anfallaren börjar producera blir det ännu bättre. Holmberg och Edberg hade det svårt, Holmberg spelade nästan hela matchen men kom ingen vart mot sina gamla klubbkompisar. Kanske skämdes han litet för att han bytt färg, om än tillfälligt.
Tobias Holmberg i rysk dräkt, bra mycket påminnande om VIK:s hockeyfärger.
Patrik Sjöström klappas om efter sitt solonummer.
Skrev om en bild på Västerås Mekaniska verkstad i förra inlägget. Verkstaden som startades av Gud Fader, Oscar Fredrik Wijkman, på 1880-talet och som sedan köptes av Asea, blev början till Sigurdområdet. Här låg alltså stadens industriella vagga. Jag undrade om något av husen på bilden fanns kvar, förutom den ruinliknande tegelvägg som bevarats öster om Skatteskrapan. Lars-Åke Berglund har skickat den här bilden från trettiotalet. Den byggnad med takfönster som vänder gaveln mot järnvägen, mitt i bild, finns kvar i dag. Plus ett par mindre verkstadshallar från 1880-talet som ligger mellan Skatteskrapan och gamla tullhuset.
Sigurdområdet på 1930-talet. Huset mitt i bild, med gaveln mot järnvägen, står ännu kvar. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.
Jag visade en bild från Smedjegatan häromsistens också, med en bil i förgrunden, vars märke ännu inte är definitivt klarlagt. Mercedes är senaste budet. Jag nämnde att huset med det lustiga tornet och takaltanen har en historia. Här är en bild till, så att ni vet vad jag talar om. Här ser ni ett annat hus med ett lustigt torn i förgrunden, det är föregångaren till Metrohuset. Bakom det ser vi det hus jag pratade om senast.
Smedjegatan österut, från Vasagatan. Sundströms järnhandel till höger, de två tornhusen till vänster. Vykort från tjugotalet, möjligen tiotalet.
Huset mitt i bild, där Smedjegatan smalnar av, var alltså en kopia av Sundinska huset, fast byggt i trä och med ett enklare utförande. Det var kammakare Spångberg som lät uppföra det på 1850-talet. Kammakare fanns fortfarande på den tiden och de tjänade tydligen bra med pengar. Huset stod kvar till 1936 när det revs och Smedjegatan breddades.
