Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Gott slut

Drog till Gotland och hamnade på Internets bakgård. Ishalka. Mulet. Tid för att läsa och skriva. Downtown Abbey kändes som sista avsnittet. For ever.
Bildgåtan i senaste inlägget var svår. Rätt svar: innergården låg vid Trädgårdsgatan, mellan Gagges vinkelhus vid Fiskartorget och gamla varmbadhuset. Under marken låg det outgrävda klostret. Idag är det fullmäktigesal och gräsmatta här.

I brist på riktig datoruppkoppling får jag nöja mig med att lägga ut några delvis beskurna bilder, behandlade i mobilen. Det är bilder från det så kallade rivningsarkivet i Stadsarkivet. Ni känner säkert igen platserna. Gott slut!

20121230-082310.jpg

20121230-082341.jpg

20121230-082421.jpg

Plusgrader. Ljuset sägs återvända sakta. Snart kan vi inte gotta oss åt mörkret längre. Snart plockas ljusen i träden bort. Låt mörkret lägra sig över oss ett tag till. Jag har börjat vänja mig.

Svartån mot Fiskartorget och det som var både rådhus och konstmuseum.

Svartån mot Fiskartorget och det som var både rådhus och konstmuseum.

 

Jag glömde säga vem som hade skickat det gamla vykortet från Sigmatorget i går. Det var Kerstin Erdös som undrar när det kan ha sett ut så. Jag gissade på sjuttiotalet, men jag kan ha fel.

Promenerade i ett av de nya kvarteren i hamnen häromdan. Hittade en ny restaurang som jag tror heter Bistro du lac, bistron vid sjön. Den har inte börjat annonsera än. Men utsikten var fin. Och huset var inte likt något annat. Kolla fönstervariationerna.

 

Fönsterpalett, Lillåudden.

Fönsterpalett, Lillåudden.

 

Inne i en annan ny krog, Kajplats 9, hänger en stor svartvit bild på ett gäng hamnsjåare. Den store mannen kallades Östersjön. Han hette Harald Blomkvist och vägde som ett par av de andra tillsammans. Bilden togs 1937 av Arne Andersson. De andra på bilden är, från vänster, Ivar Hellström, H Ekenberg och Engström som var farbror till kapellmästaren Sune Waldimir. Ettans kran i Gamla hamnen syns i bakgrunden. Någon som vet mer om Östersjön?

 

Östersjön (Harald Blomkvist) med kamrater 1937. Foto: Länsmuseet.

Östersjön (Harald Blomkvist) med kamrater 1937. Foto: Länsmuseet.

 

En gåta, brukade jag köra när jag bloggade i förflutenheten. Här kommer en svår. En bild på en innergård i centrala Västerås. Sommar. Lugnt och stilla. Tiden är sent trettiotal. Vad heter gatan som går utanför denna idyll?

Innergård på trettiotalet. Foto: Länsmuseet.

Innergård på trettiotalet. Foto: Länsmuseet.

 

 

En sista jul

I går kom tomten till Rodergatan för sista gången. I alla fall i min märkliga skepnad. Han har stapplat genom trädgården med sin säck och sin lykta när barnen var små, och han har fortsatt stappla, om än med större möda, nu när barnbarnen är små. Men nästa jul bor vi inte här längre. Då får någon annan vackla fram där, några minuter efter det att Kalle Anka slutat, i klippt eller oklippt version. Alex, 4, avslöjade mig i år. Han sa till far efteråt: ”Det var ingen riktig tomte i år. Den riktiga tomten är tjock. Den här tomten var smal som farfar.” Så ska det låta. Sådana avslöjanden står jag ut med.

Jultomten i smal version.

Jultomten i smal version.

 

Pratade med Karl Gösta Wallin häromdan. Han hade läst artikeln om Siggesborgs gård i serien Frågor om förr och blivit glad. ”Jag föddes i det stora huset 1938″, sa han. Det stora huset i två våningar var förstås mangårdsbyggnaden. Det mindre huset till vänster på bilden nedan måste ha varit nån slags arbetarbostad, även om det var det huset som flyttades till Vallby på femtiotalet under namnet ”Siggesborgs gård”.

 

Siggesborgs gård, slutet av tjugotalet. Foto: Länsmuseet.

Siggesborgs gård, slutet av tjugotalet. Foto: Länsmuseet.

 

Familjen Wallin bodde i två rum och kök på övervåningen. Där bodde en familj till. På nedre botten bodde ett dövstumt par. Alla hyrde av staden. Karl Göstas pappa Gösta jobbade på Nordanby gård, som drevs av staden. Mormor och morfar bodde på övervåningen på Gideonsbergs gård och skötte de kommunala trädgårdarna runt Gideonsberg och Siggesborg. Båda gårdarnas historia är kopplade till majoren Sigge Öberg på 1800-talet. Jag vet fortfarande inte vem som ägde Siggesborg när staden tog över på 1910- eller 1920-talet. Och hur såg ”teatern” ut som låg i parken framför Siggesborgs gård, ungefär där Gideonsbergskyrkan är idag?

PG Leijdström har skickat en bild på en tavla med motiv från Stadsparken som hans far Mille hade på väggen. Mille sa alltid att tavlan var målad av Arthur Enok Andersson. Det finns ingen signatur men PG tror att det kan vara Arthur Enok. Vad tror ni? Jag tvivlar, kanske framför allt för att Arthur Enok nästan alltid signerade sina tavlor.

 

Arthur Enok eller inte?

Arthur Enok eller inte?

 

Till sist ett vykort jag fick tidigare i höstas. Sigmatorget i sin glans dagar. Vad har hänt med det stackars torget nu?

 

Sigmatorget som det såg ut en gång. 1970-tal?

Sigmatorget som det såg ut en gång. 1970-tal?

 

 

Sigmatorget december 2012.

Sigmatorget december 2012.

 

 

God Jul!

Hej på er därute i stugorna, radhusen och lägenheterna! Long time no see. Jag vill bara höra av mig och önska er alla en God Jul och så småningom ett Gott Nytt År.

Jag har, som ni sett, tagit en rejäl paus i bloggandet efter min höftledsoperation den 30 oktober. Nu går jag hyfsat bra igen och funderar på om jag ska fortsätta blogga eller inte. Det här med nostalgi och gamla Västerås har ju de senaste åren blivit allt mer populärt. Min sida/blogg börjar kännas överflödig i den delen. Nu finns ju nostalgisidor på vlt.se och bredvid min Frågor om förr i papperstidningen. Det finns också den fina och flitigt utnyttjade sajten på Facebook, Du vet att du är från Västerås…, med massor av bilder och kommentarer. Kul! Jag tror att mitt bloggande och skrivande kan ha bidragit. Så vi får se vad som händer.

I dag publicerade vi en serie vinterbilder i VLT från den Sjöbergska samlingen i stadsarkivet, fotograferade en snörik vinter som den här, fast på tjugotalet. Här kommer en till.

 

SJB00230 shell stora gatan

 

Tror inte att det är många som minns att Shell hade en bensinstation på Stora gatan, där Aseatorget ligger i dag. Mimerverkstaden längs Karlsgatan i bakgrunden. I södra delen av kvarteret, mot Munkgatan, hade Asea ett garage som en tid även användes av stadens bussar.

Får väl visa en nytagen vinterbild från denna stad där jag är född, uppväxt och som jag inte ser ut att kunna lämna. Från Storbron norrur. Svartån i vintermörker, ett motiv som jag aldrig tröttnar på.

 

Svartån, december.

Svartån, december.

 

 

Hej på ett tag

På tisdag morgon ska jag infinna mig på lasarettet för få en ny höftled. Tänker inte tjata om det mer nu, men jag har bestämt mig för att lägga den lokalhistoriska delen av bloggen i träda. Vet inte hur länge. Även om folk uppmuntrar mig och säger att ”du är snart igång igen”, ”jag känner så många som det gått bra för” och så vidare. Ni får gärna följa mina öden och äventyr på Facebook om ni vill.

I går ledde jag kulturavsdagen på Karlsgatan 2. Höften klarade påfrestningen, med möda. Men det var riktigt roligt. Det lokalhistoriska nätverket hade samlat ett gäng goda föreläsare och dessutom två politiker som samtalade. Det var i det samtalet som kristdemokraten Maria Lindelöf efterlyste en mer medveten satsning på att lyfta fram Västerås industrihistoriska arv. Varför inte en stor generator som konstverk på Aseatorget?

Ja, varför inte?

 

Över 50 kom till kulturarvsdagen.

 

Alf Westerdahl från Västerås & Co lyfte fram Power Meet som ett kulturarv som vi skapar för framtiden. Och Håkan Östh, vd i Kokpunkten Fastighet AB, försökte övertyga oss om att äventyrsbadet skulle lyfta kulturarvet i ångkraftverket. Han kommenterade för övrigt det nya avtalet där badet skiljdes från den museala och vetenskapliga delen med att ”elefanten styckades”. Några besked gavs inte om när de övriga delarna av den styckade elefanten kommer igång. Jag borde kanske ha varit tuffare som utfrågare, men jag var ju närmast jävig…

Andra nyheter: Arkiv Västmanland ska flytta från Stadshuset till fackbiblioteket, som därmed får en ny hyresgäst och indirekt bidrar till att fackbiblioteket får vara kvar. En kulturarvsportal ska äntligen startas, där information från olika arkiv kan samlas under en näthatt. Sist men inte minst: Länsmuseets utbyggnad fram till Stora gatan, i Mimerkvarteret, ska vara klar våren 2014.

Jan-Åke Alkeblad var sjuk, men hade skickat med en bildserie som visade det digra arbete som han utför med att samla all tillgänglig information om Erik Hahrs byggnader i Västerås. Foton, ritningar, faktauppgifter, kartbilder och ibland också nytagna flygbilder. Förhoppningsvis ska det bli en bok av det alltmer svällande materialet.

 

En av Erik Hahrs teckningar inför byggandet av Stadshotellet. Hahrs förstlingsverk på stadens offentliga scen, brand- och polistationen, syns till höger.

 

Jag var den ende som, halvt på skämt, halvt på allvar, förespråkade att bandy skulle ses som en del av kulturarvet (även om VSK råkade ut för en försmädlig smäll nere i Vetlanda i fredags). Passar på att visa en fin bandybild som Björn Gester lagt ut på Facebook. Han fångade en målvaktsräddning på hörna på Rocklunda nån gång… ja när? Björn har inte bifogat några fakta kring bilden, men det ser ut som sent femtiotal eller tidigt sextiotal. Reklamen för Cirkelkaffe och stjärnan på tröjorna tyder på att det är Sirius som möter VSK. Målvakten liknar Solle Jonsson. Tror han spelade i Sirius innan han kom till VSK. Om det stämmer så är bilden tagen före 1960, det år när Solle stod i VSK-målet i finalen mot just Sirius (grönvit vinst med 3-1). Men nu är jag nog ute och kulturarvscyklar.

 

Hörnräddning. Foto: Björn Gester.

 

Stänger butiken med en av mina favoriter. En bild från Stora gatan österut på trettiotalet. Killen med kepsen som kisar mot middagssolen står utanför det som är Centra i dag, ungefär där HM:s butikssaga skulle starta 1947. Nästa gata österut är alltså Sturegatan. Trädet står inne på den lilla gård mitt i kvarteret som jag alltid undrat över hur den såg ut, utan att få det klart för mig. Håll med om att bilden ger en säregen småstadsatmosfär. Jag tror att det är E.W Krassing som är fotograf. men jag är osäker.

 

Stora gatan. Okänd fotograf.

 

Trevlig helg.

 

 

 

Glöm inte

Bandy i kväll. Kultursport. På fredag ska jag leda en kulturarvsdag i museet på Karlsgatan 2. Bandy är en del av vårt kulturarv. Bandy och Anundshög.
Hur definierar man ”kulturarv”? Slottet, javisst. Sigma? Ett arv från sextiotalets varuhusbyggare? Välkomna på fredag.
Läs mer här

20121024-085006.jpg<!–

Bandy och en höft

Björn Larsson Ask var och är en av vårt lands bästa fotografer. Han började på VLT och var en av de första fotograferna som snörde på sig skridskorna när han skulle stå bakom bandymålen. Då kunde han både plåta målen från positionen bakom kortlinjen och sen glida in på isen och fota målkramarna med Rolleiflexen. Björn har lagt ut en av sina bandybilder från Rocklunda på Facebook och berättar om sina äventyr på Rocklunda. Jag tar mig friheten att låna bilden eftersom det en gång hörde till mina favoriter. Kolla först in den här sidan i ett av mina klippalbum från VSK:s bandysäsong 1958-59:

 

VLT sent på hösten 1958.

 

Överst ser ni Sven-Erik Broberg runda Katrineholms målvakt Christian Nilsson, försvararen Olle Tegerstrand hinner inte avvärja. Målet kom i den 13:e minuten av andra halvlek och innebar grönvit ledning till 4-2. Det var matchavgörande. VSK vann till slut med 4-3 inför över 6 000 åskådare. Det var förstås den 18-årige Björn Larsson som tog målbilden. Han tog även den undre bilden där han åkt ut på planen och fångat hur Broberg gratuleras av Gucko Jansson, Nisse Andersson och Nisse Wickman. Det kallar jag sportfotografi! Så här ser bilden ut i original på Facebook:

 

Målglädje på Rocklunda 1958. Foto: Björn Larsson Ask.

 

Sven-Erik Broberg var förresten en av de mest hårdskjutande anfallare VSK någonsin haft. Jag skulle gärna se en forward med hans avslutarinstinkt i morgon, när VSK premiärspelar mot Kungälv i ABB Arena. I dag får inga fotografer skrinna bakom kortlinjen. Dom får hålla sin i bakgrunden för att inte skymma reklamskyltarna. Men, gott folk, kom till Rocklunda, förlåt, ABB Arena i morgon. Det bjuds säkert stor underhållning, även utan Sven-Erik Broberg.

Jag var på lasarettet i dag. En narkosläkare pratade om hur bedövningen skulle sättas in på tisdag nästa vecka när jag ska byta höftled. Först nu inser jag vad som är på väg att hända. En arbetsterapeut sa att jag inte skulle kunna knyta skorna efteråt, aldrig någonsin. Men det finns elastiska skosnören och det finns grejer som man kan dra på strumporna med. Plötsligt kände jag att jag inte villa vara med längre. Jag ville bli ung på nytt. Till tröst fick jag se lasarettets nya inglasade innegård. Riktigt snyggt, med de dalande löven av Jan Stenberg.

 

”Lövverk” av Stockholmskonstnären Jan Stenberg.

 

Från början var det meningen att Micke Genberg skulle få utsmycka innergården. Men inköpet överklagades, eftersom det inte hade upphandlats. Genberg fick ägna sig åt sitt nya undervattenshotell i Indiska oceanen i stället. Här är ännu en bild lånad från Facebook, där Genberg berättar om hur han och gamle bandyspelaren Hans Elis Johansson lägger någon slags grund till hotellet på korallrevet utanför Västeråsägda Manta Resort på ön Pemba.

Mikael Genberg och Hans Elis Johansson bygger hus på korallrev.

 

Så ett par minnen av en stad, som vanligt. Först en bild på de några av de arbetarbostäder som Asea och Metallverken byggde på det som i dag är Kopparlunden och på det som då hette Wijkmansgatan norr om Emausmotet. De här husen stod kvar ända in på sextiotalet. Kulorna till vänster användes som skyddsrum under kriget.

 

Troligen Wijkmansgatan, sextiotal. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Så en föraning om vad som komma ska: en vinterbild från min barndoms kvarter på Repslagargatan. Bilden är tagen mot öster, Råbyleden/Jakobsbergsgatan går i bakgrunden i dag. Köpingsvägen rakt fram.

 

Repslagargatan mot öster. Foto: SBK. Stadsarkivet.

 

 

 

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers