Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Äran räddad

VSK tog sig samman och vann över Vetlanda med 7-2. Slutspelsplatsen säkrades. Laget slapp spela en oviss sista match mot Kungälv borta. Jag var beredd på det värsta. Fem raka förluster och ett oräkneligt antal baklängesmål. Svackan var djupare än kanske någonsin i den grönvita bandyhistorien. ”Jag har aldrig upplevt att VSK förlorat fem matcher i rad”, sa Karl-Erik Eckemark. Och han har ju sett en del. Per Tedbrant, som är grundvakt på elitläktaren, var lika bekymrad. ”Jag har aldrig varit med om nåt liknande”, sa han. Per har sett varenda match sedan Rocklunda imvigdes 1956, med ett par enstaka undantag när han helt enkelt inte kunnat. ”Jag räknade ut att jag stått på Rocklunda 1700 timmar, det är ett helt arbetsår”, sa Per.

 

Per Tedbrant har levt med VSK:s bandy.

Per Tedbrant har levt med VSK:s bandy.

 

Både han och Eckemark kunde andas ut efteråt. Äran är räddad. VSK går till kvartsfinal igen, och det blir det man minns efter den säsong som troligen snart är slut. Seriesegrarna Hammarby kommer säkert att välja VSK som motståndare och då spelas första matchen på Rocklunda, förlåt ABB Arena, på söndag. Vinner Hammarby då kan det vara slutspelat i Västerås eftersom nästa två matcher spelas på Zinkensdamm. Om nu inte Bajen väljer någon annan motståndare.

 

Tack till fansen.

Tack till fansen.

 

Ett par bilder från lördagens familjelunch nere på stan. Först stolt farmor med ett av nytillskotten i barnbarnaskaran: Vera. Sedan Elliott och Alex i full färd med att drapera pojkskulpturen på Smedjegatan i vinterkläder.

Vera och farmor.

Vera och farmor.

 

Vinterskulptur.

Vinterskulptur.

 

Apropå Smedjegatan: är det ingen som kan hjälpa Claes Björkstedt att tidsbestämma bilden, i föregående inlägg, på huset i hörnet av Smedjegatan och Stora torget? Här är en annan bild från Smedjegatan, vid korsningen med Vasagatan, från tjugotalet. Jag har nog visat den förut, men vad gör det. Jag börjar få svårt att hålla koll på vad jag visat och inte visat.

 

Smedjegatan mot väster. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Smedjegatan mot väster. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Nu ett par stillsamt vackra färgbilder från fyrtiotalet, fotograferade av Carl Henning. Det var en tid sedan jag visade Hennings tidiga färgbilder. Nu är det dags igen. Först en stämningsbild från Fiskartorget, tagen från Stadsparken. Så en gatubild som ni får gissa på var den är tagen.

 

Fiskartorget, fyrtiotal. Foto: Carl Henning, Stadsarkivet.

Fiskartorget, fyrtiotal. Foto: Carl Henning, Stadsarkivet.

 

Var? Foto: Carl Henning.

Var? Foto: Carl Henning.

 

 

 

Snön i Barkarö

Plogade mig ut till bygdegården i Barkarö i går för att prata och visa bilder på Sockengillets årliga fest. Så här står det i dag på gillets hemsida: ”Trots konkurrensen från TV, där Zlatan och Messi spelade fotbollslandskamp på Friends Arena, var det fullsatt med över 80 personer runt borden i Bygdegården. Huvudpunkten i kvällens program var  journalisten och författaren Anders Lif , som visade bilder och berättade om det gamla Västerås. Det väckte många minnen hos åhörarna. Av applåderna att döma var programpunkten mycket uppskattad. Föredraget inramades på ett trevligt sätt av ‘sockentrubaduren’ Lars Kjellström.”

 

Bygdegården i Barkarö i går.

Bygdegården i Barkarö i går.

 

Lars Kjellström.

Lars Kjellström.

 

Jag hade plockat ihop ett program med minnen från de tio år jag skrivit lokalhistoria i VLT. Började med några bilder från artikelserien om 1917, som sedan blev en bok. Det var under det arbetet jag uppräckte vilka bildkällor som fanns dolda i staden, till exempel i ABB:s historiska arkiv. Där hittade jag den här ovanliga bilden på en matkö i Västerås en morgon under orosåret. Det är kvinnor i Aseafamiljer som väntar på att Aseas egen butik ska öppna. Där sålde bolaget mjölk, kött och specerier till sina anställda. Det var under en tid när det mesta var ransonerat och svåråtkomligt.

Kö utanför Aseas livsmedelsbutik på Kopparbergsvägen 1917. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

Kö utanför Aseas livsmedelsbutik på Kopparbergsvägen 1917. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

 

Det är fullmäktige i kväll. Har slutat längta dit. Kommunalreportaget känns avlägset. Men jag gick ändå in på nätet och kollade vad som hände på kommunstyrelsen i går. Och hittade en nyhet! Kommunledningen säger ja till ett nytt elitstöd i Västerås. Det har funnits tidigare men varit borta många år. Nu har ledningen i Stadshuset böjt sig för de argument som förts fram i en gemensam skrivelse från Karl-Erik Eckemark, Curt Lundmark och andra ledare. Ett riktat stöd till elitidrotten stärker idrotten i stort och ger dessutom staden reklam. En grupp, med nye stadsdirektören Bo Dahllöf och s-kommunalrådet Ulla Persson ska ta fram delatljerna tillsammans med de stora klubbarna. Stödet ska börja betalas ut nästa år. Det är bara att applådera och säga ”Äntligen!”.

 

Bandy på Rocklunda på sextiotalet. Jag gillade att stå bakom målet.

Bandy på Rocklunda på sextiotalet. Jag gillade att stå bakom målet. Foto: Stadsarkivet.

 

Claes Björkstedt har länge efterlyst en bild från hörnet Stora torget och Smedjegatan. Han vill se entrén till den butik som låg på gaveln i det hus som revs för Konsum vid mitten av trettiotalet. Det var Claes farfarsfar som ägde huset och drev en vinhandel, John Blommé och Co. Titta på den här bilden! Den dök upp när jag gick igenom en av de många lådorna i Lennart Mårtenssons bildsamling. Bilden verkar vara tagen på tiotalet. På gaveln syns två lampor över entrén och två ovala skyltar på var sin sida om dörren. Tyvärr kan jag inte se vad som står på skyltarna. Men ett litet steg på vägen kanske det är.

 

Hörnhuset vid torget med gavlen mot Smedjegatan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

Hörnhuset vid torget med gavlen mot Smedjegatan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

 

Vi kör en bild till från torget, fast av betydligt senare datum. Från sextiotalet. Husraden längs torgets sydsida väntar på att rivas för att ge plats åt Sigma.

 

Stora torget mot söder, sextiotal. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

Stora torget mot söder, sextiotal. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tror butiken låg på Tegnérgatan, vi stannade till på en promenad i Stockholm i går. En antikvitetsaffär som höll på att slå igen. Vi gick in för att titta. Jag stannade till framför en stor oljemålning med ett fint ljus. Eftermiddagsstämning i Åre vid förra sekelskiftet. Konstnären hette Anton Genberg, farfar till Micke som bygger så röda stugor med vita knutar på de mest osannolika platser. Det var utförsäljning. Jag tittade nyfiket på priser: 120 000 kronor. Hundratjugotusen. Ok, den fick vara, vi har ju ändå så många tavlor.

 

Mikael Genbergs farfar Anton Genberg, motiv från Åre.

Mikael Genbergs farfar Anton Genberg, motiv från Åre.

 

Jag var på landskapshumör under helgen. Millesgården har en utställning av franska impressionister som målade i Normandie. Där hittade jag den här. Jag gillar sånt, erkänner. Inget symbolik, ingen expressionism, bara stillsamma stämningar.

Karl Daubigny, På strandkanten vid Yport, 1873.

Karl Daubigny, På strandkanten vid Yport, 1873.

 

Millesgården är speciell, förresten. Vackert belägen på Lidingö med utsikt mot Värtahamnen och Siljas färjor. Carl Milles är värd en egen berättelse. Inte bara för att han var mannen bakom Rudbeckiusstatyn i Västerås, utan för hans märkliga karriär och understundom märkliga åsikter, med vurm för Tyskland på trettiotalet, till exempel. Något som han inte var ensam om. I den stora ateljen finns flera gipsförebilder till skulpturer. Här finns Hylas, pojken som hamnade på Stadshotellet i Västerås.

 

Guds hand ger värme. Milles med modern bakgrund.

Guds hand ger värme. Milles med modern bakgrund.

 

Hylas i gips. Marmorvarianten från 1899 finns i Västerås stadshotell.

Hylas i gips. Marmorvarianten från 1899 finns på Stadshotellet i Västerås.

 

Vi hann med Dramaten också, näst sista föreställningen av Stefan Larssons uppsättning av Fanny och Alexander. Klart sevärd. Fina skådespelare. Överraskande scenografi. Länge sen jag var på Dramaten. Borde gå hit oftare.

Näst sista föreställningen. Nu väntar spel i USA.

Näst sista föreställningen. Nu väntar spel i USA.

 

VM-finalen i bandy gick som jag befarade. Ryssarna hade lärt sig svenskarnas spel och inte visat allt de kunde under gruppspelet. De spelade precis så som experterna förutskickade att svenskarna skulle spela. Tätt bakåt, hålla i bollen, varierat kort och långt, runt på kanterna, många hörnor. Svenskarna kom ingen vart. Rättvis rysk seger.

Ett par bilder ur Lennart Mårtenssons samling, till slut. Från Stora torget. Den äldsta har han hämtat ur någon av de äldre samlíngarna här i stan. Nästa bild har han förmodligen tagit själv, kanske på sextiotalet. På skylten står det att Köpmangatan stängts av för trafik mellan torget och Stora gatan. Den tredje bilden visar några hästekipage på väg upp från Svartåns dalgång. Jag blir inte klok på om de rider öster eller väster om ån.

 

Stora torget, tidigt 1900-tal.

Stora torget, tidigt 1900-tal.

 

Stora torget. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

Stora torget. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

 

Ryttarkaravan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

Ryttarkaravan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

 

I morgon, måndag, reser jag till Karlskoga. Där finns Aseas (ABB:s) historiska arkiv nuförtiden. Det var enklare när det låg i Mimerkvarteret. Men jag kanske hittar på nåt efter vägen.

 

 

 

 

 

 

Efter regn kommer sol

Regnet smattrar mot fönsterblecket utanför. Märklig känsla så här i slutet av januari. Snön försvinner lika fort som minnena. Men jag tar inte ut något i förskott. Jag är beredd på bakslag. Vi ger oss inte, snart har vi besegrat mörkret.

Har haft mycket att göra de sista dagarna. I måndags lyssnade jag på hustrun på Pensionärsuniversitetet när hon berättade om sina fyrtio år med journalistik och pressetik. Hon har varit reporter och chef i olika positioner och sitter nu än en gång i Pressens opinionsnämnd. Hon passade på att visa några bilder, och som den egocentriker jag är gladdes jag åt den här bilden från slutet av sjuttiotalet där en ung och framåt journalist greppar telefonluren.

Lena Hörngren minns sitt sjuttiotal.

Lena Hörngren minns sitt sjuttiotal.

 

Välfyllt i Kyrkbacksgården.

Välfyllt i Kyrkbacksgården.

 

Lördagen var lång, men trevlig. Carlsbrödernas årshögtid höll som vanligt på i nio timmar med långa sittningar för mat, tal och sång. Pauserna var behövliga. Så här ser det ut när pingvinerna reser sig från stolarna, skakar ut frackskörtarna och pratar loss i väntan på nästa order om sittning.

Carlsbrödrapaus på Stadshotellet.

Carlsbrödrapaus på Stadshotellet.

 

Roland Fahlin, tidigare chef för Ica, var mannen som höll i klubban och ledde årets högtid och förhandlingar. I de här sammanhangen kallas han då för Praeses. Fint värre. Varje Praeses porträtteras för de arkiv som nu har 156 årshögtider på lager. Årets porträtt signerades, liksom många av de senaste åren, av Anders Berggren.

Roland Fahlin, porträtterad av Anders Berggren för Carlsbrödraförbundet.

Roland Fahlin, porträtterad av Anders Berggren för Carlsbrödraförbundet.

 

Bildgåtan i föregående inlägg visade Smedjegatan österut. Fotografen stod mellan Stora torget och Vasagatan.

Jag visade ett par bilder ur den digra samling som Lennart Mårtensson lämnat efter sig, en samling som troligen tas omhand av Stadsarkivet. Här är ett par bilder till, från Vasagatan. Någon får hjälpa mig med tidsbestämningen. Om jag får gissa så handlar det som sent femtiotal, tidigt sextiotal.

Poliser i hörnet Vasagatan och Stora gatan. Foto: Lennart Mårtensson.

Poliser i hörnet Vasagatan och Stora gatan. Foto: Lennart Mårtensson.

 

Vasagatan mot söder, vid korsningen Stora gatan. Järn-Olles till vänster. Foto: Lennart Mårtensson.

Vasagatan mot söder, vid korsningen Stora gatan. Järn-Olles till vänster. Foto: Lennart Mårtensson.

 

Vasagatan mot söder, ovanför korsningen med Hantverkargatan. Foto: Lennart Mårtensson.

Vasagatan mot söder, ovanför korsningen med Hantverkargatan. Foto: Lennart Mårtensson.

 

För övrigt blir jag beklämd av att se en ”VM-match” i bandy som slutar med svensk seger 28-1. Jag förstår inte dom som försvarar turneringens upplägg med ”att det är bra för bandyn att de sämre för lära sig av de bättre”. Så har det varit under alla år. Skärpning. Gör ett slutspel med fyra lag. Låt de två sämsta kvalspela mot de två bästa i B-gruppen före turneringen.

En artikel i VLT i veckan borde ha fått mer uppmärksamhet. Den handlade om hur landstinget för några år sen gav sig in på ett skatteflyktsäventyr med skenaffärer (sic) för att få billigare tåg till länstrafiken. Lagligt när det gjordes, men icke förty i högsta grad omoraliskt. Punkt.

 

 

 

 

 

 

 

A room with a view

Stor dag i dag. Vi fick komma på stomvisning hos NCC. Utrustade med gula västar och blå hjälmar fick vi ta hissen upp i det hus vi ska flytta till i september. Första intrycker när vi klev in i vår lägenhet var: Vad liten! Ändå är den ganska stor. Känslan beror väl på att det saknas väggar och sånt. Plus att huset vi bor i sedan snart 35 år är större. Men utsikten över Mälaren var fin.

 

Här ska vi bo.

Här ska vi bo.

 

Mot Mälaren. Undrar om tågen kommer att höras?

Mot Mälaren. Undrar om tågen kommer att höras?

 

Var i Stockholm i går. Hälsade på Birgitta Hambraeus, som var riksdagsman för centerpartiet åren 1971-1998. Hon var och är en av de mest energiska motståndarna mot kärnkraft. Men det var inte därför jag träffade henne. Birgitta föddes i Villa Asea 1930. Modern hette Janesie och var dotter till Sigfrid och Ruth Edström. Birgitta var deras första barnbarn. Vi pratade länge om hennes morfar. Något av det kommer säkert med i biografin. Från 1939 till sin död 1964 bodde Sigfrid Edström på Strandvägen i Stockholm. ”Han satt alltid i den där stolen”, sa Birgitta och pekade på en bastant karmstol hon fått ärva. Sigfrid fick den en gång av Einar Flygt, som var direktör inom trämassebranschen.

 

Sigfrids karmstol.

Sigfrids karmstol.

 

Edström levde ensam efter det att hustrun Ruth dog 1944. Hans husa hette Syster Holmberg och tjänade familjen Edström en stor del av sitt liv. Hon följde med från Västerås till Stockholm och fanns vid Sigfrids sida när han dog 1964. Är det någon som vet något mer om Syster Holmberg? Hon hette Syster, det var ingen sjukskötersketitel.

I morgon är det frack och lackskor som gäller igen. En gång om året samlas Carlsbröderna på Stadshotellet för att äta, prata, hålla tal och sjunga (det är mest kören som sjunger) i många, många timmar. Sigfrid Edström var en av de trognaste Carlsbröderna. Han var valdes in orosåret 1917 och var Praeses (ordförande) under årshögtiden 1935. I förbundets samling av brödraporträtt finns en blyersteckning som O. Wahlström gjorde 1920. Idrottsledaren Edström med medaljer och med Asea i bakgrunden. Svastikan, hakkorset, försvann som logotyp för Asea 1933, när Hitler kommit till makten i Tyskland.

Sigfrid Edström 1920. Teckning: O. Wahlström, Carlsbrödraförbundet.

Sigfrid Edström 1920. Teckning: O. Wahlström, Carlsbrödraförbundet.

 

Lennart Mårtensson, som dog förra året, grundade Jazzens vänner och lämnade efter sig en fantastisk skivsamling. Inte bara det. Hans fotosamling omfattar runt 6 000 bilder, de flesta från Västerås. Den ska nu tas omhand av Västerås stadsarkiv, om inget oförutsett inträffar, och kan bli en guldgruva för kommande lokalhistoriker. Här är ett utsökt smakprov från isen utanför Hyttan (Lögarängen) där hyttpojkar och andra spelade bandy. Kolla liraren i hatt. Titta också på arbetarbostäderna i bakgrunden.

 

Bandy utanför Hyttan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

Bandy utanför Hyttan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

 

Till sist en liten bildgåta. Var kan den här bilden vara tagen?

 

Västerås på tjugotalet: Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Västerås på tjugotalet: Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

 

Äta, sova, dö

Tror jag berättade att vi var volontärer på Bergmanveckan på Fårö i somras. En ljus kväll med månskära blev vi inbjudna att se en ännu inte helt färdigklippt svensk film i Bergmans lilla biograf i Dämba, där ingen får sitta i hans stol med fotpall längst fram. Vi hade ingen aning om vad vi skulle få se, och vi blev helt tagna av berättelsen om en ung arbetslös invandrartjej i Skåne. Namnet på filmen var inte heller klart, men det skulle bli Äta sova dö. I kväll tog filmen storslam på Guldbaggegalan. Oerhört roligt. Bästa film, bästa manus, bästa regi och bästa kvinnliga huvudroll till debutanten Nermina Lukac, som fortfarande jobbar kvar på sin förskola.

;

Biografen i Dämba.

Biografen i Dämba.

;

Jag hade protesterat om Call Girl fått priset för bästa film. Den sumpade sin chans med det oerhört klantiga utpekandet av Olof Palme som sexköpare av minderåriga. Osmakligt. Kom inte och prata om konstnärlig frihet… För övrigt var Babben bra som programledare. Det är inte alltid man kan säga det om de stackare som får krysta fram taffliga manus på alla dessa galor.

Tanken på Dämba och den ljusa sommarnatten gjorde att jag fick en våldsam längtan efter sommaren och efter Gotland. Tänk att stå vid Kappelshamnsviken och titta över mot Halls huk. Om ni ser bilden kanske ni förstår mig.

Dimman lättar.

Dimman lättar.

;

Jag hade, som jag sa tidigare, tänkt avsluta med några gamla fina bilder när jag skrev min sista Frågor om förr i går. De fick inte plats. Här är en av dem jag tänkte publicera. Ni har säkert sett den förut, men bilden symboliserar den innerstad som försvann. Korsningen Vasagatan och Hantverkargatan på tjugotalet, eller kanske rentav sent tiotal. Hästekipage, handdragna kärror, Missionskyrkan längst bort.

;

Vasagatan mot norr. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Vasagatan mot norr. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

;

;

Röjningen fortsätter

Strålande vinterväder. Nysnö. Blå himmel. Vindstilla. Bara ett par minusgrader. Folk myllrade på isen. Facebook dignade av alla som fotograferat snön och solen och röken från Kraftvärmeverket. Den här bilden tog jag i går, när det var 15 grader kallt. Alla pannor är igång i verket. Både kol och biobränsle. Snart eldar dom med sopor också.

Kraftvärmeverket går för fullt.

Kraftvärmeverket går för fullt.

 

I morgon, måndag, publiceras min sista Frågor om förr. Jag hade tänkt mig ett gäng bilder från åren som varit, men valde att skriva om Sigfrid Edström. Det var ju med honom det historiska skrivandet i VLT började för tio år sedan, med artikelserien om 1917, det som sedan blev en bok med undertiteln – en berättelse om Sigfrid Edström, Asea, Västerås och revolutionen. Här är en av bilderna från boken, en av de bästa. Den visar husmödrar som väntar på att Aseas egen livsmedelsbutik ska öppna och sälja varor till Aseaanställda under detta hungerns och orons år 1917. Butiken låg på Kopparbergsvägen i det Kaedingska huset, där Aseatorget ligger i dag. Boken 1917 har varit slutsåld i flera år, men nu har jag kommit över några tiotal böcker, om någon är intresserad.

Kö utanför Aseas livsmedelsbutik på Kopparbergsvägen 1917. Foto: ABB-arkivet i Länsmuseet.

Kö utanför Aseas livsmedelsbutik på Kopparbergsvägen 1917. Foto: ABB-arkivet i Länsmuseet.

 

Röjningen fortsätter inför den dag i skiftet april och maj när vi obönhörligen ska lämna det hus där vi bott i snart 35 år. Varje dag åker några sopsäckar till Återbruket, ibland törs jag inte tänka på vad vi slänger. I dag hittade jag en ljusgrön gymnastikpåse med korsstygn som jag använde i lågstadiet i Jakobsbergsskolan. Där låg de blå gymnastiksbyxorna med de brunvita revärerna som var Jakobsbergsskolans signum. Mamma sydde dit dem. Några kanske kommer ihåg att varje skola hade sin egen färg!

 

Jakobsbergsskolans revärer. Byxan är märkt "klass 2".

Jakobsbergsskolans revärer. Byxan är märkt ”klass 2″.

 

Jag hittade också en bild på ett gäng bowlare i stan på trettiotalet. Tredje man från vänster i främre raden, i vit skjorta och prydlig bena, är min morbror Lennart Theen. Han spelade helst fotboll och bandy. Att han bowlade hade jag ingen aning om. Undrar var bilden är tagen? Idrottshallen vid Timmermansgatan fanns ju inte på trettiotalet. Att ett av lagen kommer från Asea går ju inte att miste på. Men vad betyder VKK som morbror har på tröjan. ”Västerås Kägeklubb”?

 

Bowlare på trettiotalet.

Bowlare på trettiotalet.

 

Och vad gör man med gamla tidningar med förstasidor från månlandningen 1969 och från mordet på Palme 1986? Och skivorna? Alla dessa LP med klassisk musik som vi ärvde för några år sedan och som vi aldrig kommer att lyssna på? Eller jazzskivorna? Omslagen är så vackra. Men jag lyssnar ju nästan bara på Spotify.

 

Historisk förstasida.

Historisk förstasida.

 

En vinterbild, som avrundning. Från den Sjöbergska samlingen. Tror att det är tjugotal. Men var? Är det järnvägen till höger? Är det nånstans nedanför Slottet? Väster om Hamngatan? Eller?

 

Vinter på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Vinter på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

 

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers