Flöden:
Inlägg
Kommentarer

I augusti överklagade jag det i hemlighet förändrade avtalet för Kokpunkten till kammarrätten. Den lägre instansen, förvaltningsrätten, hade ju gett mig rätt när jag påstod att stadshusledningen borde ha frågat fullmäktige innan avtalet med Peab från 2006 skrevs om och ändrades bakom stängda dörrar. Men rätten kunde inte upphäva beslutet om ”tilläggsavtalet” eftersom det inte fanns något beslut att överklaga. Ändringarna gällde. Kopplingen mellan äventyrsbadet och det museala/vetenskapliga delarna skars bort och två 25-meters motionsbassänger bara förvsann, trots att skattebetalarna även i fortsättningen ska bidra med 12-15 miljoner om året i ett kvarts sekel.

Det kunde inte vara rimligt att ett sådant handlande varken debatterades offentligt eller gjordes möjligt att överklaga, menade jag och vände mig till kammarrätten. Som nu har svarat, efter ett halvt års betänketid, att den inte tänker ta upp frågan.

Kammarrätten beviljar inte prövningstillstånd, som det heter. Utan motivering. Jag antar att några i Stadshuset ser det som en seger.

Jag ser det som en förlust för demokratin. Något litet resonemang kunde kammarätten ha kostat på sig.

 

Från ångkraftverket mot söder, med upplag och kolhög. Öster Mälarstrand i bakgrunden. Omkring 1960. Foto: Vattenfall.

Från ångkraftverket mot söder, med upplag och kolhög. Öster Mälarstrand i bakgrunden. Omkring 1960. Foto: Vattenfall.

Kom hem från vistet på norra Gotland i kväll. Njutit tystnad, hav och vida vyer. Klart och högt i tak, men bitande kallt med nordostliga sibiriska vindar. Orkidéerna väntar i sina rotknölar långt nere i tjälen. Lyssnade på 81-årige Bengt Hallberg i Rute Folkets hus i fredags. En fantastisk upplevelse. Hallberg är en gammal man med käpp, han ser bräcklig ut – men han kan fortfarande spela som få. Vi var över femtio som trängde ihop oss i den lilla Folkets hus-lokalen, med minnen från den tid när det fanns en cementfarbrik i Valleviken. I pausen serverades kaffe och hembakt. Kultur kan upplevas på många olika sätt, det här var ett av de trevligaste. Extranummer? Star dust, förstås.

 

Bengt Hallberg i Rute.

Bengt Hallberg i Rute.

 

Vi promenerade och låtsades som om det alltid var medvind, och jag fotograferade förstås fåglar. Kan inte låta bli. Såg några små ljusa andfåglar tillsammans med större gäng viggar i Fårösund. Lade ut en bild på Facebook och fick bekräftat att de vitsvarta små luringarna var salskrakar. Det är inte ofta jag ser salskrake. Därför återvände jag ner till hamnen i Fårösund i dag och smög fram till lugnvattnet bakom en av kajerna och fick en bra närbild på en salskrake. Jag kan nästan spegla mig i hans öga.

 

Salskrake i Fårösund.

Salskrake i Fårösund.

 

På hemväg såg jag två örnar ovanför Hau gård. Inte en dag på norra Gotland utan en örn, eller två. Det här tror jag var en kungsörn. Rätta mig om jag har fel.

 

Kungsörn (?) vid Hau.

Kungsörn (?) vid Hau.

 

Lansa på Fårö, mars 2013.

Lansa på Fårö, mars 2013.

 

Måndag klockan 14 ska jag visa bilder om prata om gamla Västerås hos PRO på Ånghammargatan. Det blir väl ungefär samma upplägg som på Önsta och hos Frälsis förra veckan. Men Siv Nyvelius, som både är med i Frälsis och i PRO Bäckby, vill ha variation så jag ska se vad jag kan åstadkomma. Jag har ju bilder så det räcker och blir över, men jag måste ju ha något att säga också. Jag blundar och väljer i bildhögen. Det här kom upp:

 

Kaedingska huset, hörnet Kopparbergsvägen och Stora gatan. Okänd fotograf.

Kaedingska huset, hörnet Kopparbergsvägen och Stora gatan. Okänd fotograf.

 

Jag kommer säkert att prata litet om den livsmedelsbutik som Asea öppnade för sina anställa i det Kaedingska huset, snett bakom bussen, under orosåret 1917. Den här bilden är av senare datum, från tidigt sextiotal, det är fortfarande vänstertrafik.

Jag visade en av Carl Hennings färgbilder i ett tidigare inlägg, från Aseastaden på Gideonsberg på fyrtiotalet. Lekande barn. Nu har jag fått ett vykort från Michael Elinder. Det är samma plats, fast fotograferad från öster. Hennings bild var tagen från söder.

 

Aseastaden 1944. Vykort John H.

Aseastaden 1944. Vykort John H.

 

Bland bilderna i den Sjöbergska samlingen i Stadsarkivet finns ett flygfoto av en gård med ett vattendrag. Ser ut som en hergård. Jag har utgått från att den ligger i Västmanland, eftersom alla andra bilder i samlingen är härifrån. Men jag kan inte lista ut var bilden är tagen. Någon som kan hjälpa mig? Gården kanske inte ens ligger i vårt län.

 

Pampig gård. Men var? Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Pampig gård. Men var? Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Vi tar väl en bild till ur den fina gamla bokhandelssamlingen. En delförstoring. Tagen någon gång före 1927.

 

Barn lyssnart till regementets orkester utanför Stadshotellet, tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Barn lyssnart till regementets orkester utanför Stadshotellet, tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har alltid bott i Västerås, med undantag för några studieår i Uppsala. Jag har tyckt om Västerås, trots allt jag gnäller på. Kommunens hemsida, till exempel. Den byggdes om för några år sedan för en förskräcklig massa konsultmiljoner, eftersom staden inte ansåg sig ha kunskapen inom organisationen. Det blev inte bra. Hemsidan blev tung och konstig. Sökfunktionen var miserabel. Det var lättare att googla sig fram till olika kommunala funktioner än att söka på stadens hemsida. Nu har stadshusledningen insett att miljionerna var mer eller mindre bortkastade och gör ett nytt försök. En ny hemsida ska tas fram. Oklart för hur många miljoner.

 

Västeråsare på Stora torget i väntan på en parad, dock inte 1 maj. Långt före hemsidans tid, troligen tjugotal. Foto: Stadsarkivet.

Västeråsare på Stora torget i väntan på en parad, dock inte 1 maj. Långt före hemsidans tid, troligen tjugotal. Foto: Stadsarkivet.

 

Västerås är trots allt bra. På de flesta sätt. Men Uppsala är inte så dumt heller. Vi var där med två av barnbarnen i veckan. På Gustavianum finns inte bara Olof Rudbecks geniala anatomiska teater (med hemska foster, kranier och annat i ett av förrummen) utan också mumier från Nildalen och med en barnvänlig båtgrav från Valsgärde. Där kan barnen springa runt ovanpå glaset och se hur arkeologerna putsade fram fynd från en femtonhundra år gammal kultur. Gör något liknande i Västerås nu när Länsmuseet ska byggas ut. Barn måste kunna få röra sig i museer.

 

Att krypa på en tid före vikingarna.

Att krypa på en tid före vikingarna.

 

I Uppsala domkyrka står förresten en kvinna bakom altaret och tittar mot det höga fönstret inne i Gustav Vasas gravkammare. Jag trodde först att det var en riktig människa, innan jag så småningom insåg att det var en vaxdocka, eller ett konstverk om man vill. Maria, av Anders Widoff. Efter allt detta åt vi mat inne i den trevliga saluhallen, som inte heller har sin like här i Västerås. Än så länge.

 

Anders Widoffs Maria i Uppsala domkyrka.

Anders Widoffs Maria i Uppsala domkyrka.

 

I veckan pratade jag och visade bilder i Mikaelikyrkan på Hammarbacksvägen. Ett fyrtiotal lyssnade, de flesta pensionärer. Frågorna var många efteråt. Alla kunde jag inte svara på. Anita Pahlin hade med sig en bild på ett hus där hennes morfar och mormor bodde. Det är huset närmast kameran på bilden. Fastigheten hette Backa 1 och enligt en gammal karta låg den i den övre delen av Bondebacken. Är det Bondebacken man ser slutta ner mot stan? Borde vara det, men jag kan inte påstå att jag känner igen mig.

 

Anita Pahlins bild av mormor och morfars hus. Bondebacken?

Anita Pahlins bild av mormor och morfars hus. Bondebacken?

 

Eftermiddagskaffe med bilder i Mikaelikyrkan.

Eftermiddagskaffe med bilder i Mikaelikyrkan.

 

Jag skrev om ett hus på Köpmangatan i förra inlägget. Hittade en bild från Wennbergs hörna, längre ner på Köpmangatan. Fast bilden är tagen före 1927 när bokhandlaren Ivar Wennberg flyttade sin boklåda dit. Folklivet i den här hörnan är alltid lika intressant att titta på. Kolla hästskjutsen som svänger ut på Stora gatan.

 

Innan Wennbergs hörna blev Wennbergs hörna. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Innan Wennbergs hörna blev Wennbergs hörna. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det där med simbassänger

Jag skrev (som omväxling) om Kokpunkten och om Lögarängen för en kort tid sedan. Jag hade hört att Lögarängen förmodligen måste rivas och byggas upp igen och att en högt uppsatt politiker beklagade att det gått för fort när ledningen i Stadshuset skrev om avtalet för Kokpunkten med Peab utan att höra med fullmäktige. Nu säger Per Lithammer, ordförande i kultur- idrotts- och fritidsnämnden (hopplöst namn på en politisk nämnd) i VLT: ”Från början var där någon 25-metersbassäng i planeringen som inte finns kvar…”.

En politikers uttalande bör alltid kontrolleras. Det gjordes uppenbarligen inte här. Om man går till avtalet från 2006 (alltså inte ”planeringen” utan till det av fullmäktige beslutade avtalet) står det klart att Kokpunkten ska innehålla TVÅ 25-metersbassänger för motionssim bredvid äventyrsbadet. Två Kristiansborgsbassänger, alltså. Två bassänger som säkert kunde ha kommit till användning. Dessa bassänger raderades bort ur det nya ”tilläggsavtalet” utan offentlig debatt, utan politiska beslut och utan ekonomisk kompensation i avtalet. Skattebetalarna ska även i fortsättningen betala 12-15 miljoner om året i 25 år. Samtidigt som Lögarängen måste byggas om.

Här kommer en vision från 1 maj 1937 när Carl Henning presenterade ett förslag på en 100-metersbassäng vid Stensborg, dagens Lögarängen. Den framåtsyftande Henning, som var ordförande i byggnadsnämnden och Tekniska verken, ansåg att ett modernt bad där kunde kombineras med bad i Mälaren. Klippet har bevarats av sonsonen Lars Henning.

 

VLT maj 1937.

VLT maj 1937.

 

När vi ändå pratar om Carl Henning. Ni vet ju att han också var en framstående amatörfotograf som tog fina färgbilder redan på fyrtiotalet. Här kommer en bild från den nya Aseastaden på Gideonsberg, som växte upp några år in på fyrtiotalet. Någon kanske känner igen sig?

 

Gideonsberg på fyrtiotalet. Foto: Carl Henning.

Gideonsberg på fyrtiotalet. Foto: Carl Henning.

 

Och, ja, ni har förstås listat ut att bildgåtan i föregående inlägg visade Karlsgatan norrut på 1910-talet. Hästens nos pekar mot entrén till dagens museum, som Ingvarv Selin mycket riktigt påpekar. Här en annan trevlig bild ur den Sjöbergska samlingen. Bommarna vid Pilgatan på tjugotalet eller trettiotalet, Arvidverkstaden (Bombardier) har ännu inte byggts.

 

Pilgatan mot väster. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Pilgatan mot väster. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

En berättelse om ett hus

Pustar ut efter en lång debatt med förre landshövdingen Jan Rydh på Facebook om journalister och politik. Den kanske inte är slut än. Med Facebook vet man aldrig. Nu har en annan exhövding blandat sig i: Mats Svegfors. Jag ska inte referera debatten här, konstaterar bara att Facebook är en fantastisk uppfinning.

Vintern fortsätter. Den känns evig. Tror vi fick första snön i november. Sen har det bara fortsatt. Gjorde det bästa av saken i veckan. Promenerade på Björnön. Jag var inte ensam. Busslast efter busslast av skolelever lastades av för att åka pulka, skidor, skridskor eller för att bara vara i vintern. Västerås stad var förutseende som en gång köpte in större delen av denna vackra ö.

Skidbacken på Björnön.

Skidbacken på Björnön.

I går gick jag en kvällspromenad längs Öster Mälarstrand. Månen var nästan full, kvällsljuset gav en föraning om den tid som snart kommer. En molnbank drog fram över Mälaren där gösarna står tysta under den tjocka isen.

Mot Östra holmen, väntan på vår.

Mot Östra holmen, väntan på vår.

Jag har slutat skriva Frågor om förr, men jag inte slutat att ställa mina egna frågor om gamla Västerås. För en tid sedan läste jag att Konsum faktiskt hade ett mindre varuhus på Köpmangatan innan varuhuset på torget byggdes vid mitten av trettiotalet. Hur såg det varuhuset ut? Jag visste inte att adressen var 1B, förrän vännen Jan-Åke Alkeblad grävde fram en ritning från 1927 på Kooperativa föreningen Sveas ombyggda hus på Köpmangatan 1B. Här är ritningen, följd av en bild på huset i dag.

Konsums första varuhus på Köpmangatan.

Konsums första varuhus på Köpmangatan.

Huset på Köpmangatan i dag.

Huset på Köpmangatan i dag.

I dag håller Folkebrants till där med sin butik för herrkläder. Enligt en ritning gick det en trappa direkt upp till andra våningen innanför entrén i det gamla varuhuset. Vore kul med bilder därifrån. Konsum flyttade som sagt till torget efter några år. Då flyttade Jordbrukarbanken in där, senare Sveriges Kreditbank. Efter det har bland annat Ticket huserat på Köpmangatan 1B.

Nu kommer det intressanta. Jag har två bilder till med adress Köpmangatan 1B. Först en bild på Hanna Lindholms dockaffär från 1915. Och sedan en bild på ett bankpalats, Svenska Handelsbanken från 1918 med samma adress! Kunde det verkligen vara samma hus. Titta här.

Hanna Lindholms dockaffär 1915. Foto: Länsmuseet.

Hanna Lindholms dockaffär 1915. Foto: Länsmuseet.

Dockaffären på Köpmangatan 1B. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Dockaffären på Köpmangatan 1B. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Handelsbanken på Köpmangatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Handelsbanken på Köpmangatan 1B. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Jo, det är samma hus. Ritningar visar att Handelsbanken lät bygga om huset med dockaffären i slutet av tiotalet. Dockaffären flyttade över till Köpmangatan 12 där Sigma ligger numera, och blev föregångaren till Hobbylek, den leksaksbutik som vid mitten av 1900-talet drevs av farföräldrarna till dagens bandyspelare i Edsbyn, Daniel Liw och hans tränande bror Thomas.

När Handelsbanken efter några år flyttade ner till Mälarprovinsbankens hus vid Stora gatan byggdes Köpmangatan 1B om igen. Nu till Konsum. Inte för att jag vet om detta är viktigt, men kul att forska i är det.

Apropå bandy. Trist med VSK. Men väntat. Det är inte mycket som stämt. En seger på de senaste åtta matcherna, eller vad blev det? Och 24 baklängesmål på tre kvartsfinaler. Skämmigt. Jag vet att truppen var tunn, men nog hade jag hoppats på att flera spelare skulle utvecklas. Här är en bild från en av de senaste hemmamatcherna som får symbolisera säsongen. Hörnor är inte roliga för det försvarande laget, jag vet det. En bandyboll kan göra ont. Men hörnor är tillåtna och en del av spelet och då får man inte vända sig bort som de här spelarna gör. De har ingen aning om var skottet kommer eller om de blir lurade av en variant. Jag tänkte på Göran Boström som drömde om att då rusa på en hörna i en SM-final och täcka bollen med näsan…

Förskräckta grönvita.

Förskräckta grönvita.

Jag glömde berätta att en av Carl Hennings färgbilder, som jag frågade om för nån vecka sedan, var tagen på Trädgårdsgatan, nära hörnet vid Fiskartorget. Här är en annan luring, fast egentligen ganska lätt.

Häst på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Länsmuseet.

Häst på tjugotalet. Foto: Sjöbergska samlingen, Länsmuseet.

Att bygga ett bad

Träffade en högt uppsatt politiker här i Västerås i går. Han sa att jag hade ”rätt om Kokpunkten, det gick för fort, förändringen av det gamla avtalet borde ha tagits upp i fullmäktige…”. Politikern hade fått insikten bekräftad nu när Lögarängsbadet måste rustas upp. ”Vi kan inte bara rusta upp Lögarängen, vi måste förmodligen riva och bygga nytt”.

Ett förslag om detta är på väg till demokratisk behandling. En politisk nyhet av bästa kaliber. Staden måste riva och bygga nya bassänger på Lögarängen. Det hade förstås varit ett utmärkt tillfälle att kombinera ett nybygge med ett äventyrsbad och med den sandstrand som planeras. Varken Lögarängen eller Kristiansborg kan ju ersättas av den nya Kokpunkten, även om det var meningen från början.

 

"Arbetarbadet" vid Lögarängen 1897. Foto: Anshelm Svartz, Länsmuseet.

”Arbetarbadet” vid Lögarängen 1897. Foto: Anshelm Svartz, Länsmuseet.

 

När det första avtalet med Peab skrevs om Kokpunkten 2006 var politikerna noga med att foga in i texten att badet i det gamla ångkraftverket även skulle innehålla en motionsdel. Två 25 metersbassängerför simträning och motion skulle till exempel anläggas vid sidan av äventyrsbadet.

”De där bassängerna är ju borta ur den nya versionen”, suckade politikern och såg ut som om han undrade vad som egentligen hände när kommunalrådet Ulla Persson och dåvarande stadsdirektören Monica Ericsson på egen hand skrev ett ”tilläggsavtal” med Peab 2011. Utan att informera allmänheten och utan att fråga fullmäktige ströks motionsdelen helt sonika ur paketet. I det ursprungliga avtalet fanns en spa-avdelning på 2 200 kvadrat med bland annat två 25-metersbassänger UTÖVER äventyrsbadet. I tilläggsavtalet finns bara et spa/relaxavdelning på 300 kvadrat INKLUDERAD i äventyrsbadet.

För detta har stadsledningen lovat minst 12,5 miljoner om året i 25 år till Peab, eller till det bolag som Peab säljer Kokpunkten till. Minst en halv miljard. Oavsett vad som händer med den kommunala ekonomin. Två sådana bidragsår motsvarar hela driften av Västmanlands Teater.

Jag ska inte tjata om allt annat som försvann med det nya avtalet, påskrivet i hemlighet. Vill bara stillsamt påpeka att poängen med det första avtalet 2006 var att ett äventyrsbad skulle bidra till ett bevarande av de museala delarna av ångkraftverket och till utvecklande av ett vetenskapligt Energy Science Center. Inget äventyrsbad utan den vetenskapliga delen, och vice versa. Den kopplingen togs bort i den hemliga processen med ”tilläggsavtalet”. I praktiken kan den gamla tegelhögen stå där och förfalla medan bidragen tickar in till äventyrsbadet i en utriven del. ”Vi har styckat elefanten”, som en nöjd Peabchef sa på en kulturarvsdag på museet i höstas. På min fråga vad som ska göras med de två stora pannorna i det höga pannhuset närmast vattnet, om det i en obestämd tid ska byggas ett hotell där,  svarade han att det inte fanns några pannor kvar där.

Det gör det. Två stycken. Dessutom byggnadsminnesförklarade.

 

 

När det roliga börjar…

… är inte VSK med längre. Ja, jo, det blir två matcher i Lidköping också, men Villa är klassen bättre. Jag hade tippat 2-6 i dag, det blev 2-7. Med undantag för den första kvarten var VSK aldrig nära. Villa var helt enkelt för bra. Även om några mål slank in litet väl lättvindigt. VSK har ingen spets, ingen fungerande idé för speluppbyggnad och ett försvar som alltför ofta backar för mycket. Tyvärr. Bara att konstatera. Allt talar för att Villa vinner sina två hemma och att det är slutspelat för de grönvita. Då är det bara att se fram mot våren och nästa säsong.

 

Lovande VSK:are i början av trettiotalet. Min morbror femma från vänster.

Lovande VSK:are i början av trettiotalet. Min morbror femma från vänster.

 

Veckan har varit händelserik. I tisdags fick till exempel Västerås humanistiska förbund ny ordförande. Staffan Rune avgick efter sju år. Jag sitter i valberedningen och lyckades, tillsammans med Assar Hansson, hitta en värdig efterträdare: exbispen Claes-Bertil Ytterberg. Han valdes vid årsmötet, efter det intressanta föredraget av Ulla Berglindh om chefredaktören Torgny Segerstedts liv.

 

Nyvalde ordföranden Claes-bertil Ytterberg till höger med delar av styrelsen, från vänster: Sune Sandström, Kerstin Myrdal, Katarina Winman Klanger och Marianne Cedervall.

Nyvalde ordföranden Claes-bertil Ytterberg till höger med delar av styrelsen, från vänster: Sune Sandström, Kerstin Myrdal, Katarina Winman Klanger och Marianne Cedervall.

 

Som västeråsare tycker jag kanske att Ulla Berglindh kunde ha berättat mer om Anders Y Pers som också hörde till dem som kritiserade Hitler och Tyskland och som fick upplagor beslagtagna på order av regeringen. AYP har skrivit om när polisen kom upp på VLT:s redaktion för att beslagta dagens tidning efter en misshaglig artikel om de tyska fånglägren i Norge. AYP pekade på en bunt tidiningar och sa: ”Ta dom där”. Alla andra exemplar hade redan gått ut till prenumeranterna…

Humanistiskas nästa program är ett föredrag av Kjell Albin Abrahamsson om Ryssland den 19 mars kl. 19 i Kyrkbacksgården. Blir säkert intressant.

 

Slottsgatan mot söder med VLT-fastigheten, 1950-tale eller tidigt 1960-tal. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

Slottsgatan mot söder med VLT-fastigheten, 1950-tale eller tidigt 1960-tal. Foto: Rivningsarkivet, Stadsarkivet.

 

I dagarna har det öppnats en utställning på Nobelmuseet i Stockholm med föremål som betytt något för Tomas Tranströmers diktning. Där finns en liten stämningsfull oljemålning som heter En man går i regn. Den målades av västeråsaren Anders Berggren till Julsalongen i Konstmuseet 1984. Tomas Tranströmer såg den och sa att han tyckte mycket om den. Anders Berggren gav målningen till Tranströmer som present vid Carlsbrödrafesten några veckor senare. Efter det hängde tavlan i det blå huset på Runmarö, och nu alltså på Nobelmuseet i Börshuset.

 

Anders Berggrens målning En man går i regn.

Anders Berggrens målning En man går i regn.

 

Anders Berggren har förresten problem med en teckning, eller om det är ett träsnitt, som föreställer det gamla gymnasiet strax öster om Domkyrkan, som startades av Rudbeckius 1623 och som stod kvar till mitten av 1800-talet. Vem är konstnären? Anders behöver veta inför ett kommande nummer av Arosbrödernas eminenta lilla tidskrift Arosiensis.

 

Collegium Sapientiae. Vad heter konstnären?

Collegium Sapientiae. Vad heter konstnären?

 

I min bok 1917 finns en bild av Aseas speceriaffär på Kopparbergsvägen som bolaget öppnade under orosåret för att hjälpa sina anställda med livsmedel. Kjell-Åke Grandin skriver nu att hans morfar Sven Stenberg är en av de tre personerna på bilden. Det är han som står längst till höger. Han är 26 år gammal. Mannen i mitten, en ung man, är troligen Kjell-Åkes mammas morbror, Ernfrid Gustafsson, som var född 1900 och som tidigare hade hjälpt Sven i handelsboden i Medåker. Familjen flyttade till Västerås på hösten 1917. Nya dagar, nya kunskaper.

 

Aseas speceriaffär 1917. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

Aseas speceriaffär 1917. Foto: ABB-arkivet, Länsmuseet.

 

Det har varit mycket skidor på teve. Litet för mycket. Särskilt skidskytte, där det bara är norrmän som vinner. Hur gör dom? Tränar dom skidskytte i skolorna?

På den trevliga FB-sajten Du vet att du är från Västerås om… läggs ut massor av spännande bilder. Ibland tummar man på upphovsrätten, men det mesta sker förstås i god tro. Och debatten och minnena trängs i kommentarfälten. Kul att det blivit ett sådant uppsving för bilder från gamla Västerås, då behöver jag inte uppdatera min blogg  lika ofta som tidigare. I dag avslutar jag med en ännu en fin färgbild från fyrtiotalet, signerad Carl Henning. Det är en bild från gamla hamnen. En ångbåt i passagerartrafik på Stockholm. Rök. Bleka färger. Underbart vackert. Jag publicerar Hennings bilder med tillstånd av sonsonen Lars Henning. Tack!

 

Ångbåt i gamla hamnen på fyrtiotalet. Foto: Carl Henning.

Ångbåt i gamla hamnen på fyrtiotalet. Foto: Carl Henning.

 

 

 

 

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers