Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Uncategorized’

Vi lämnade norra Gotland klockan kvart över sex i morse för att hinna med morgonfärjan. Frosten bet i ängen, trastarna hade inte vaknat. Hemma i Västerås var det 19 grader och full sommar. Jag mindes fåglarna på ön. Här är två knäpp från slutet av veckan.

Gravand.

Sädesärla.

 

Hemma vid datorn. Måste skriva av mig en del före resan till Ryssland. Men först Mästarnas mästare. Konstiga tävlingar, litet udda galleri av människor som alla säger ”hur underbart det är att träffa så underbara människor”, men det är spännande. Jag håller på Stenmark, Pekka och Hanna Ljungberg. Nu några av Rolf Södermans vykort.

”Bageriet vid Myggbo såg 1916″, står det på kortet. Men Rolf Carlson vet att berätta att bilden är från Sturegatan och visar Systrarna Erikssons bageri. Rudén, som ägde Myggbo såg, ägde fastigheten på Sturegatan. I dag är ingången till Gallerian ungefär här.

Engelbrektsgatan och Missionskyrkan.

Läs hela inlägget »

 
Torkade nypon eller en botanisk sensation?
Hällmark eller kalkbrott?

Två gäss flyger framför bilen på heden vid Hau, där Telia välvilligt låter sina 3G-signaler strömma ner till datorn. Solen bryter fram genom den varmfuktiga morgondimman. Påskveckans otroliga väder fortsätter. I går cyklade och gick jag genom den vildmark med hedar och myrar som hotas av Nordkalks planerade gigantiska brott mellan Bunge och Bästeträsk. Arbetstillfällen behövs, men jag har ändrat åsikt och tycker att brottet måste stoppas. Skogen är ovärderlig och experter befarar att grundvattnet kan förorenas och därmed hota den kristallklara Bästeträsk som inte bara är vår badsjö utan också öns största reservvattentäkt.

Jag är skyldig er ett svar på Claes Björkstedts bildgåta. Glasskiosken låg vid Fiskartorget, vilket framgår av den obeskurna bild som med teknikens hjälp ska framträda här nedan.

Till slut ett par bilder från Gamla hamnen innan den blev Östra hamnen. Bilderna är från SBKs arkiv i Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

En glasskiosk

Cyklar längs kalkvita stränder, ser örnar och ejdrar och strandskator. Kämpar med hopplöst dålig uppkoppling, men vill ändå försöka visa ett par bilder som Claes Björkstedt skickat mig. Men först en cykelbild från stranden väster om Ar, mot Grostäde fiskeläge. Ett av mina favoritlunchställen.

Grostäde 19 april 2011.

Så var det bilderna från Claes. Han skriver att jag borde ta påskledigt och han vill hjälpa mig med en bildgåta så länge. Man tackar. Claes har mejlat en beskuren bild på en glasskiosk och undrar om ni kan gissa var den låg. Jag har mina aningar, men säger ingenting.

Var låg Claes Björkstedts glasskiosk.

Bild nummer två är från Oxbackens nedre delar på vänstertrafikens tid. Claes skriver: ”Kommer vi ihåg affärerna?  Björkmans bil först, därefter en kemtvätt, men vad låg sedan? Nästa hus börjar med Tobaks-Lasse, tätt följd av en skoaffär, men vad låg mellan skoaffären och Kött-Gustavssons med det rinnande fönstret? Irriterande, jag bodde själv mittemot och borde komma ihåg!”

Oxbacken före 1967. Foto: Claes Björkstedt.

 

För övrigt har jag läst tilläggsavtalet om Kokpunkten mellan Västerås stad och Kokpunkten. Intressant läsning. Det som tidigare sågs som en nödvändig koppling, mellan badet och den ”seriösa” delen med Science center och sånt, är borta. Två bolag bildas, ett för badet och ett för det andra. Pengarna delas också: 12,5 miljoner plus index går till badet varje år i 25 år, den andra delen får 2,5 plus index. Men ingen koppling finns mellan de två. Teoretiskt kan det alltså bli så att bara badet byggs. Det är också där staden lagt in två villkorade tidsgränser. Avtalet upphör om inte Peab klarat av grundpålningen före nyårsafton. Sen måste badet öppnas 2014. Annars… ja, annars kanske det blir nya tilläggsavtal.

Läs hela inlägget »

Paus väntar

Kaffe och smörgås i Nynäshamn. Väntar på färjan till Visby och en stilla påskvecka i Ar. Kommer att ta det lugnt med bloggandet.
… Fast man vet aldrig. Jag saknar det redan. I går fick jag veta att växten längs vägen till Gäddeholm heter pestskråp. Den togs till Sverige av munkar på 1300-talet. Bladen användes som medicin mot pesten. Digerdöden. Kanske var det svartbröderna i klostret som odlade ute vid Hässlö.

I går pratade jag och visade bilder inför ett hundratal Västeråsflickor. De kallar sig så, de flickor som en gång gick i gamla Flickskolan på Mariaberget.

Måste sluta. Båten kommer. Tror jag hinner med en gammal stadsbild spm jag har nånstans i mobilen… låt se, i så fall är den från SBKs samling i Stadsarkivet.

20110417-105107.jpg

20110417-105156.jpg

Läs hela inlägget »

I september promenerade jag till Gäddeholm på den nya gång- och cykelvägen. Strax före Hässlö gård såg det ut så här. Vägen kantades av stora gröna växter med rabarberliknande blad.

Vägen till Gäddeholm i september.

 När vi gick där i dag såg det ut så här.

Vägen till Gäddeholm i april.

De växter som i sommar ska digna med stora gröna blad var nu små rödvioletta orkidéliknande stjälkar med vita blommor. Jag har snart levt ett helt liv utan att se hur vackra de är. Men vad i all sin dar heter växten?

Först liten, sedan jättestor.

 

Den 21 mars lade jag ut en bild med gatuliv på Smedjegatan. Jag trodde bilden var från tjugotalet. Men Claes Björkstedt blev så intresserad av bilen att han började forska. Han skriver: ”Bilen på bilden är en Nash av 1930 års modell. Alltså är inte fotografiet från 20-talet. Mellan 1930 och 1934 tillhörde bilen greve Knut Lewenhaupt, Gäddeholm. Sannolikt är det alltså fru grevinnan som sitter i bilen och väntar längs Smedjegatan. Bilen såldes sedan till trafikbilägare Bror Sahlin i Sala för att 1939 rekryteras till försvaret. Skrotas 1948. ” Detta fogas härmed, med tacksamhet, till den lokalhistoriska forskningen.

Grevinnan väntar på att återvända till Gäddeholm. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 Claes Björkstedt vet också att berätta att bilen från bakgården i går var en Chevrolet årsmodell 1930. Den tillhörde Carl Axel Ericsson, Staf, Munktorp. Bilen överfördes till beredskapsregistret 1940 för att skrotas 1947. Flickorna på bilden är kanske herr Carl döttrar på besök någonstans i Västerås!

Efter detta måste vi givetvis kittla det lokalhistoriskt vinklade bilintresset med en vinterbild från Stora gatan, troligen från ungefär samma tid.

U40 parkerad på Stora gatan, övervakad av farbror polisen. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Och eftersom det snart är helg så hinner jag med en fin bild till. Några cyklister på väg mot bommarna på Pilgatan, där vägen i dag är nedgrävd i en gigantisk grop under järnvägsspåren. Banvaktarstugan skymtar till höger, husen på Ängsgärdet till vänster. Trevlig helg!

Mot bommarna på Pilgatan, 1930-tal. Okänd fotograf.

Läs hela inlägget »

Blev litet tagen av gårdagens diktläsning. Fortsatte med Tranströmer i dag. Han fyller 80 i morgon. På något sätt dyker han alltid upp. Som när jag öppnade dörren mot uteplatsen och tittade upp mot stora eken, den som har minnen från Gustaf III:s dagar. Tranströmers ord kom förstås till mig, orden om eken som ”grov men fingerfärdig” och bilden av eken som en väldig flaska där grönskan ska skumma i vår.

Tranströmers ek, inte långt från Infanterigatan.

 

Träffade Kjell-Åke Jansson på ett möte om enskilda arkiv i dag. Han var glad. ”Jag har fått en förläggare till min bok om Power Meet”, sa han. Ett förlag i Stockholm är villigt att ge ut Kjell-Åkes bilder, även om finansieringen ännu inte är helt klar. ”Skriv att jag gärna tar emot sponsring”, sa Kjell-Åke, som fotograferat Power Meet sedan 1993. Här är en av hans bilder:

"Många västeråsare tror att vi kommer till stan och spelar teater. Men vi är så här hela tiden!" Foto: Kjell-Åke Jansson.

 

Hans Y Blom, västeråsare i exil i Uppsala, har skickat mig ett gulnat tidningsklipp från tidigt sextiotal Några unga grabbar har bildat ett folkmusikband som de kallar Gamblin’ Group och dragit igång klubben Newport på Björnögården.  Hans Bloms minnen har bleknat från den här åren. ”Vore kul om någon av dina läsare kunde berätta mer om tiden på Björnögården, Mariaberget, Bryggargården och var vi nu höll hus”, skriver Hans.

Gamblin Group med från vänster Herbert Söderling, Hans Blom, Hans Marckner och Bengt Elmerot.

 

Så har jag hittat en fin bakgårdsbild från tjuotalets Västerås. Två små flickor vid en bil av den typ som jag alltid kallar T-Ford. Reklam för Vita Björns och Persils tvättmedel på uthusets gavel. Kullersten. Verkar som en bakgård till en butik. Men var någonstans lär jag aldrig få veta.

Flickor på bakgård. Foto: Stadsarkivet.

 

Till sist en fråga till: Är det någon som har en bild på Saléns konfektionsindustri som låg på Pilgatan? I vilket hus låg syfabriken?

Läs hela inlägget »

Vet inte var jag ska börja. Kokpunkten eller Önsta. Lika omskakande båda två. Jag börjar med Önsta kyrka. Krister Henriksson läste dikter av Tomas Tranströmer och berättade om sin relation med honom, inför en fullsatt kyrka i kväll. Mot slut frågade Krister om det fanns nån i publiken som ville läsa en av Tomas dikter. Jag sträckte upp handen… blev förvånad själv… gick fram, fick en mikrofon och läste Svarta vykort, ni vet den där korta dikten där döden, mitt i livet, kommer och tar mått på människan, det besöket glöms och livet fortsätter… men kostymen sys i det tysta. Så har jag gjort det också, läst Tranströmer i en kyrka…

Krister Henriksson i Önsta kyrka.

Annars var det alltså Kokpunkten som överraskade i dag. Jag som trodde att kommunen skulle slippa från tvånget att binda upp sig för det hopplösa projektet med ett äventyrsbad i ett nedlagt ångkraftverk, och så meddelas det från Stadshuset att man skrivit ett tilläggsavtal med Peab. Företaget säger sig än en gång komma igång med det bygge som hittills bara varit luft och visioner med enorma besökssiffror. Nu är avtalet dessutom indexuppräknat. Skattebetalarna förbinder sig att betala 16 miljoner om året i ett kvarts sekel till den privata badspekulationen, 400 miljoner kronor. Oavsett om kommunen behöver spara i den nya konjunkturnedgång som givetvis kommer en dag.

Läget är bra, säger man. Nära stationen. Avloppsreningsverket ligger ännu närmare.

Tänk vad man hade åstadkommit vid Lögarängen för mindre än hälften av 400 miljoner – dessutom i ett eget projekt som kan säljas eller läggas ned om det skulle behövas. Vad händer om det privata bolag som ska äga och driva Kokpunkten går i kaputten om några år? Vem står då med Svartepetter?

Det äldsta pannhuset, där Kokpunkten ska byggas, i slutet av 1920-talet. Foto: Vattenfall.

Apropå kiosker. Det fanns länge en kiosk på Västra Kyrkogatan, intill Kyrkbacksgården. Den skymtar på den här litografin av David Söderholm som jag såg hemma hos Lars Sjöstedt igår. ”Jag bodde på Skultunavägen och gick ofta dit”, minns Lasse.

Kiosken på Västra Kyrkogatan. Litografi av David Söderholm.

Läs hela inlägget »

Var hemma hos Lars Sjöstedt i dag. Han ville visa några bilder, som jag ska skriva om i Frågor om förr. Lasse fyller 93 år på torsdag. Grattis i förskott, till en föreningsmänniska och insändarskribent av rang. Över 400 insändare. Inte illa. Den senaste handlar om hur dumt det är att ta bort räcket mot Svartån på en sträcka i Stadsparken. Jag håller med. Idealbilden är att västeråsare sitter och guppar med fötterna i åns vatten, skräckbilden är små barn på väg mot trappan ner till det okända, från den närbelägna lekplatsen. Eller en överförförfriskad stackare som halkar i en mörk natt.

Lars Sjöstedt, snart 93, har varit IFK-are sedan trettiotalet. Kamratränderna går aldrig ur.

 

På byrån trängs pokaler och standar. I mitten ståtar en stånka av trä. ”Vet du vad den är gjord av”, frågade Lasse. ”… Kanske av alrot”, försökte jag. ”Nej, den är gjord av sönderslagna hockeyklubbor”, sa han. En gåva som tack för hans insatser i länets ishockeyförbund.

Lars Sjöstedts priser.

 

På väggen hade han förresten en oljemålning av Arthur Enok Andersson, föreställande just Fiskartorget. Målad innan Stadshuset byggdes.

Oljemålning av Arthur Enok Andersson.

 

Esbjörn Larsson var på Djäkneberget i dag för att kolla grodornas promenad över gatan och leken i dammarna. Det verkar ha gått hett till. Esbjörn bifogade några bilder, här är en.

Grodor på Djäkneberget. Foto: Esbjörn Larsson.

 

Till sist en kiosk. Har jag visat den förut? Den låg på Kopparbergsvägen.

Kiosk på Kopparbergsvägen. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Tog mig till Swedbank Park i kväll för att, tillsammans med över femtusen andra, se VSK premiärspela i Superettan mot Åtvidaberg. Ljum och ljus kväll. Härlig stämning. Men Åtvidaberg var ett par nummer för stort för de grönvita nykomlingarna (som dessutom har ett halvt lag på skadelistan). Jag såg bara en halvlek, insåg att det var klasskillnad. Åtvid var skickligare med bollen och vann med 2-0. Det är bara att bryta ihop och komma igen.

Lååång kö till bijetter utanför Swedbank Park.

 

Var i Stockholm i dag igen. Deltog i ett seminarium i Radiohuset med anledning av boken Specialreportern, där jag skrivit ett av kapitlen. Jag berättar i boken om mina många år som kommunalreporter och intervjuar dagens redaktionschef Mårten Enberg och en av dagens specialreportrar Johan Kretz. Min slutsats är, inte särskilt överraskande, att en tidning måste ge något utöver de lätt skildrade nyheterna om brott och olyckor. ”Det nyhetsföretag som vill ta betalt för sina nyheter måste erbjuda kvalitet, granskning, analys, grävande och avslöjanden.”

I dag skrev jag om Elbafärjorna 1 och 2 i serien Frågor om förr. Elba fick ju sällskap av en andrafärja från 1937 till 1952, när trycket var stort på badresorna ut till Östra och Elba. När tvåan såldes till Stockholm bytte den namn till Djurgården 7 och blev reservfärja på Strömmen, skrev jag. Jag visste inte vad färjan gör i dag. Nu vet jag. I lördags gick jag förbi henne, där hon låg förtöjd i Nybroviken. Gamla Elba 2 är turbåt numera, och ägs av Strömma Kanal. Detta fick jag också veta av två läsare, Anders Eriksson och Börje Hellström. Börje skickade också en länk till en upplysande sida på nätet.

Elba 2 lämnade Västerås 1952 och blev Djurgården 7.

Elba 1 och Elba 2 i Västerås hamn 1948. Foto: VLT.

 

Jag frågade om en staty i går, vem det var som människorna tittade på. Flera har varit inne på rätt spår. De tittar på Hjalmar Branting. Verket, av Carl Eldh, gjordes 1952 och står framför LO-borgen på Norra Bantorget och minner om den tid när socialdemokraterna ännu var ett parti med framtiden för sig.

Brantingmonumentet på Norra Bantorget.

 

Nån stadsbild eller nåt gathörn ska jag väl hinna med innan jag stänger butiken för kvällen. Jag blundar och greppar en bild i högen…

Vykort från Kopparbergsvägen. Jag känner inte riktigt igen mig. Tiden är oklar.

Läs hela inlägget »

Har varit i Stockholm ett par dar. Tröttnade snabbt på Nationalmuseums omtalade utställning Lust och last. Trångt, varmt, ointressanta barockrumpor och gubbiga Sergelteckningar. Strövade genom city i stället. Stannade till vid ett monument, skapat av Carl Eldh. Vet ni vad eller vem människorna tittar så beundrande på?

Tittar uppåt.

 

Asköviken i dag. Rudöklippan. Några äldre ornitologer (var det dom som en gång var unga fältbiologer med gröna jackor?) tittade på en havsörn och ett gäng grågäss. Annars ganska tomt och tyst. När vi drack kaffe såg jag en fiskgjuse störtdyka efter en gädda, som glömt att hålla uppsikten uppåt.

Gjusen vänder hemåt med gäddan.

 

Claes Björkstedt har mejlat en fin gammal bild från kvarteren ovanför Oxbacken. Med en hälsning till bloggens sanna nostalgiker. Ni ser väl vilket hörn det är?

Hörnet Västermalmsgatan och Floragatan. Foto: Claes Björkstedt.

 

Här är ett annat gathörn, som jag visat i olika tappningar och olika vinklar tidigare. Den här bilden tog David Eriksson på trettiotalet. Smedjegatan rakt fram. Brandkårens slangtorn till höger. Sko-Konsum på Vasagatan till höger.

David Erikssons trettiotal.

 

David Eriksson fotograferade simhopp nere i kallbadhuset också. Här ett stiligt hopp inför en stor publik. Ingen verkade bry sig om att vattnet inte var särskilt rent.

Simhopp i kallbadhuset. Foto: David Eriksson.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers