Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för april, 2011

Blev litet tagen av gårdagens diktläsning. Fortsatte med Tranströmer i dag. Han fyller 80 i morgon. På något sätt dyker han alltid upp. Som när jag öppnade dörren mot uteplatsen och tittade upp mot stora eken, den som har minnen från Gustaf III:s dagar. Tranströmers ord kom förstås till mig, orden om eken som ”grov men fingerfärdig” och bilden av eken som en väldig flaska där grönskan ska skumma i vår.

Tranströmers ek, inte långt från Infanterigatan.

 

Träffade Kjell-Åke Jansson på ett möte om enskilda arkiv i dag. Han var glad. ”Jag har fått en förläggare till min bok om Power Meet”, sa han. Ett förlag i Stockholm är villigt att ge ut Kjell-Åkes bilder, även om finansieringen ännu inte är helt klar. ”Skriv att jag gärna tar emot sponsring”, sa Kjell-Åke, som fotograferat Power Meet sedan 1993. Här är en av hans bilder:

"Många västeråsare tror att vi kommer till stan och spelar teater. Men vi är så här hela tiden!" Foto: Kjell-Åke Jansson.

 

Hans Y Blom, västeråsare i exil i Uppsala, har skickat mig ett gulnat tidningsklipp från tidigt sextiotal Några unga grabbar har bildat ett folkmusikband som de kallar Gamblin’ Group och dragit igång klubben Newport på Björnögården.  Hans Bloms minnen har bleknat från den här åren. ”Vore kul om någon av dina läsare kunde berätta mer om tiden på Björnögården, Mariaberget, Bryggargården och var vi nu höll hus”, skriver Hans.

Gamblin Group med från vänster Herbert Söderling, Hans Blom, Hans Marckner och Bengt Elmerot.

 

Så har jag hittat en fin bakgårdsbild från tjuotalets Västerås. Två små flickor vid en bil av den typ som jag alltid kallar T-Ford. Reklam för Vita Björns och Persils tvättmedel på uthusets gavel. Kullersten. Verkar som en bakgård till en butik. Men var någonstans lär jag aldrig få veta.

Flickor på bakgård. Foto: Stadsarkivet.

 

Till sist en fråga till: Är det någon som har en bild på Saléns konfektionsindustri som låg på Pilgatan? I vilket hus låg syfabriken?

Läs hela inlägget »

Vet inte var jag ska börja. Kokpunkten eller Önsta. Lika omskakande båda två. Jag börjar med Önsta kyrka. Krister Henriksson läste dikter av Tomas Tranströmer och berättade om sin relation med honom, inför en fullsatt kyrka i kväll. Mot slut frågade Krister om det fanns nån i publiken som ville läsa en av Tomas dikter. Jag sträckte upp handen… blev förvånad själv… gick fram, fick en mikrofon och läste Svarta vykort, ni vet den där korta dikten där döden, mitt i livet, kommer och tar mått på människan, det besöket glöms och livet fortsätter… men kostymen sys i det tysta. Så har jag gjort det också, läst Tranströmer i en kyrka…

Krister Henriksson i Önsta kyrka.

Annars var det alltså Kokpunkten som överraskade i dag. Jag som trodde att kommunen skulle slippa från tvånget att binda upp sig för det hopplösa projektet med ett äventyrsbad i ett nedlagt ångkraftverk, och så meddelas det från Stadshuset att man skrivit ett tilläggsavtal med Peab. Företaget säger sig än en gång komma igång med det bygge som hittills bara varit luft och visioner med enorma besökssiffror. Nu är avtalet dessutom indexuppräknat. Skattebetalarna förbinder sig att betala 16 miljoner om året i ett kvarts sekel till den privata badspekulationen, 400 miljoner kronor. Oavsett om kommunen behöver spara i den nya konjunkturnedgång som givetvis kommer en dag.

Läget är bra, säger man. Nära stationen. Avloppsreningsverket ligger ännu närmare.

Tänk vad man hade åstadkommit vid Lögarängen för mindre än hälften av 400 miljoner – dessutom i ett eget projekt som kan säljas eller läggas ned om det skulle behövas. Vad händer om det privata bolag som ska äga och driva Kokpunkten går i kaputten om några år? Vem står då med Svartepetter?

Det äldsta pannhuset, där Kokpunkten ska byggas, i slutet av 1920-talet. Foto: Vattenfall.

Apropå kiosker. Det fanns länge en kiosk på Västra Kyrkogatan, intill Kyrkbacksgården. Den skymtar på den här litografin av David Söderholm som jag såg hemma hos Lars Sjöstedt igår. ”Jag bodde på Skultunavägen och gick ofta dit”, minns Lasse.

Kiosken på Västra Kyrkogatan. Litografi av David Söderholm.

Läs hela inlägget »

Var hemma hos Lars Sjöstedt i dag. Han ville visa några bilder, som jag ska skriva om i Frågor om förr. Lasse fyller 93 år på torsdag. Grattis i förskott, till en föreningsmänniska och insändarskribent av rang. Över 400 insändare. Inte illa. Den senaste handlar om hur dumt det är att ta bort räcket mot Svartån på en sträcka i Stadsparken. Jag håller med. Idealbilden är att västeråsare sitter och guppar med fötterna i åns vatten, skräckbilden är små barn på väg mot trappan ner till det okända, från den närbelägna lekplatsen. Eller en överförförfriskad stackare som halkar i en mörk natt.

Lars Sjöstedt, snart 93, har varit IFK-are sedan trettiotalet. Kamratränderna går aldrig ur.

 

På byrån trängs pokaler och standar. I mitten ståtar en stånka av trä. ”Vet du vad den är gjord av”, frågade Lasse. ”… Kanske av alrot”, försökte jag. ”Nej, den är gjord av sönderslagna hockeyklubbor”, sa han. En gåva som tack för hans insatser i länets ishockeyförbund.

Lars Sjöstedts priser.

 

På väggen hade han förresten en oljemålning av Arthur Enok Andersson, föreställande just Fiskartorget. Målad innan Stadshuset byggdes.

Oljemålning av Arthur Enok Andersson.

 

Esbjörn Larsson var på Djäkneberget i dag för att kolla grodornas promenad över gatan och leken i dammarna. Det verkar ha gått hett till. Esbjörn bifogade några bilder, här är en.

Grodor på Djäkneberget. Foto: Esbjörn Larsson.

 

Till sist en kiosk. Har jag visat den förut? Den låg på Kopparbergsvägen.

Kiosk på Kopparbergsvägen. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Tog mig till Swedbank Park i kväll för att, tillsammans med över femtusen andra, se VSK premiärspela i Superettan mot Åtvidaberg. Ljum och ljus kväll. Härlig stämning. Men Åtvidaberg var ett par nummer för stort för de grönvita nykomlingarna (som dessutom har ett halvt lag på skadelistan). Jag såg bara en halvlek, insåg att det var klasskillnad. Åtvid var skickligare med bollen och vann med 2-0. Det är bara att bryta ihop och komma igen.

Lååång kö till bijetter utanför Swedbank Park.

 

Var i Stockholm i dag igen. Deltog i ett seminarium i Radiohuset med anledning av boken Specialreportern, där jag skrivit ett av kapitlen. Jag berättar i boken om mina många år som kommunalreporter och intervjuar dagens redaktionschef Mårten Enberg och en av dagens specialreportrar Johan Kretz. Min slutsats är, inte särskilt överraskande, att en tidning måste ge något utöver de lätt skildrade nyheterna om brott och olyckor. ”Det nyhetsföretag som vill ta betalt för sina nyheter måste erbjuda kvalitet, granskning, analys, grävande och avslöjanden.”

I dag skrev jag om Elbafärjorna 1 och 2 i serien Frågor om förr. Elba fick ju sällskap av en andrafärja från 1937 till 1952, när trycket var stort på badresorna ut till Östra och Elba. När tvåan såldes till Stockholm bytte den namn till Djurgården 7 och blev reservfärja på Strömmen, skrev jag. Jag visste inte vad färjan gör i dag. Nu vet jag. I lördags gick jag förbi henne, där hon låg förtöjd i Nybroviken. Gamla Elba 2 är turbåt numera, och ägs av Strömma Kanal. Detta fick jag också veta av två läsare, Anders Eriksson och Börje Hellström. Börje skickade också en länk till en upplysande sida på nätet.

Elba 2 lämnade Västerås 1952 och blev Djurgården 7.

Elba 1 och Elba 2 i Västerås hamn 1948. Foto: VLT.

 

Jag frågade om en staty i går, vem det var som människorna tittade på. Flera har varit inne på rätt spår. De tittar på Hjalmar Branting. Verket, av Carl Eldh, gjordes 1952 och står framför LO-borgen på Norra Bantorget och minner om den tid när socialdemokraterna ännu var ett parti med framtiden för sig.

Brantingmonumentet på Norra Bantorget.

 

Nån stadsbild eller nåt gathörn ska jag väl hinna med innan jag stänger butiken för kvällen. Jag blundar och greppar en bild i högen…

Vykort från Kopparbergsvägen. Jag känner inte riktigt igen mig. Tiden är oklar.

Läs hela inlägget »

Har varit i Stockholm ett par dar. Tröttnade snabbt på Nationalmuseums omtalade utställning Lust och last. Trångt, varmt, ointressanta barockrumpor och gubbiga Sergelteckningar. Strövade genom city i stället. Stannade till vid ett monument, skapat av Carl Eldh. Vet ni vad eller vem människorna tittar så beundrande på?

Tittar uppåt.

 

Asköviken i dag. Rudöklippan. Några äldre ornitologer (var det dom som en gång var unga fältbiologer med gröna jackor?) tittade på en havsörn och ett gäng grågäss. Annars ganska tomt och tyst. När vi drack kaffe såg jag en fiskgjuse störtdyka efter en gädda, som glömt att hålla uppsikten uppåt.

Gjusen vänder hemåt med gäddan.

 

Claes Björkstedt har mejlat en fin gammal bild från kvarteren ovanför Oxbacken. Med en hälsning till bloggens sanna nostalgiker. Ni ser väl vilket hörn det är?

Hörnet Västermalmsgatan och Floragatan. Foto: Claes Björkstedt.

 

Här är ett annat gathörn, som jag visat i olika tappningar och olika vinklar tidigare. Den här bilden tog David Eriksson på trettiotalet. Smedjegatan rakt fram. Brandkårens slangtorn till höger. Sko-Konsum på Vasagatan till höger.

David Erikssons trettiotal.

 

David Eriksson fotograferade simhopp nere i kallbadhuset också. Här ett stiligt hopp inför en stor publik. Ingen verkade bry sig om att vattnet inte var särskilt rent.

Simhopp i kallbadhuset. Foto: David Eriksson.

Läs hela inlägget »

Morgon i Stockholm

En kall vind drar över huvudstaden. Men himlen är klart blå när solens första strålar når DN-skrapan, upplysningens fäste.
Skickar med några bilder från hur det såg ut i Västerås city innan Sigma byggdes på sextiotalet. Bilderna är från SBKs samling i Stadsarkivet.

20110409-053852.jpg

20110409-053931.jpg

20110409-054010.jpg

Läs hela inlägget »

Godtemplargården på Västgötegatan fortsätter att väcka minnen i kommentarerna. Och i mejl. Terje Granberg berättar hur han gick förbi huset när det revs 1967. Diverse grejer av intet värde hade staplats på trottoaren. Terje öppnade en låda och hittade travar med små lappar med svart text på rödgul botten:

Uppmaning från IOGT.

 

Terje Granberg tog med några lappar till den märkliga föreningen Trojanska hästen, som några glada Aseaingenjörer drev på sextiotalet. Det var en parodi på ordensväsendet och ingenjörerna samlades, med respektive, i Skerikes hembygdsgård för sina fester. Männen var iklädda färgglada fotsida mantlar. För att kompensera bristen på utskänkningstillstånd sattes lapparna med OSUPET ÄR BÄST upp i baren. ”Således kom kampanjmaterialet från nykterhetsrörelsen till avsedd användning”, skriver Terje.

Margareta Glamberg har skickat en ny bild på sin pappa Allan som sålde grönsaker från Aggarön på Bondtorget på trettiotalet. Alltid roligt med bilder från vardagslivet i flydda tider.

Grönsaksförsäljning på Bondtorget. Foto: Margareta Glamborgs samling.

 

Nu har Aroseken fått klar den hemsida som visar bygget av den nya filmstaden 1956 i kvarteret, där gamla Folkets hus ligger. Om ni går in på hemsidan så hittar ni bland annat en historik med bilder om kvarterat som jag har skrivit. Där finns bland annat den här bilden, som visar hur hörnet Smedjegatan och Kopparbergsvägen såg ut innan Folkets hus började byggas 1956.

Pippingska gården, längst ner på Smedjegatan.

 

Pippingska gården var länge en fattigstuga. Namnet kom ifrån den inspektor Joseph Pipping, som ägde gården några år på 1810-talet. Folkets hus tog tre år att bygga och blev dåtidens ståtligaste hus i Västerås.

Folkets hus, tidigt 1960-tal. Foto: Stadsarkivet.

De första åren fanns det en servering högst uppe i tornet, med en terrass där man kunde titta ut över staden.

Utsikt från Folkets hus. Foto: Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Jag skrev om köerna till föreläsningarna i Godtemplargården i Frågor om förr i VLT. Flera läsare minns föreläsningarna. Sylvia Dahlberg på Skälby minns något annat också; hon minns köerna av barn till utdelningar av kläder i Godtemplargården under de senaste krigsåren. ”Det var i början av fyrtiotalet. Fattiga barn fick köa där för att hämta kläder.” Kön var lång på Västgötegatan. Föräldrarna hade fått skriva på en ansökan, som beviljades av staden. Sylvia Dahlbergs minne av klädkön sitter djupt: ”Jag fick en blå kappa, en rödrutig klänning, ett par skor, livstycke, benkläder, långstrumpor, raggsockor och pjäxor.” Så bra kläder hade hon aldrig haft i sitt tioåriga liv. Intrycket av de köande barnen var så starkt att Syliva målade en tavla i olja 1984 till minne av händelsen. Så här ser den ut:

Sylvia med brodern Bertil med köerna in och ut ur Godtemplargården i bakgrunden. Oljemålning av Syliva Dahlberg.

 

Sylvia Dahlberg.

 Sylvia bodde med sin familj i Elektrolyten, de arbetarbaracker som Asea byggde för sin misslyckade koppartillverkning under första världskriget. Barackerna låg vid slakteriet och användes under trettiotalet som bostäder åt behövande familjer. Två träbaracker, sex enrummare i varje, kallt och dragigt, råttorna sprang ut och in. ”Men vi lekte och hade roligt vid Kapellbäcken och Sankta Gertruds ruin.” Nånstans har jag en bild på de där barackerna, men jag är tyvärr ingen arkivarie.

Bengt Bergquist skriver om sina minnen av IOGT:s nykterhetstempel. Men han minns entrén som pampigare än vad den var på bilden i inlägget häromdan. Det stämmer. Entrépartiet byggdes om och såg ut så här när huset rivdes (bilden är från måndagens artikel i VLT):

Kioskrörelsen fortsätter. Jag har fått frågor som jag inte kan besvara. En gäller en önskan om en bild på kiosken i hörnet Nansengatan och Tunbyvägen. Jag minns den väl, jag brukade stanna till där på väg från Skallberget till Rocklunda. Men nån bild har jag inte… än.

Någon skrev lyriskt, jag tror det var herr författaren Aron, om glassgubbben på Bondtorget. Jag har fått en bild på honom. Kolla in:

Glassgubben på Stora torget/Bondtorget. Foto: Stadsarkivet, Åke V Larssons samling.

Läs hela inlägget »

Om man går upp på Vedbotippen får man ganska hyfsad utsikt över stan. Mälaren syns i söder, Svartådalen mot norr. Håkan Palm gick upp där för några dar sen och tog en bild. Söder om backen är det ogallrad skog, nästan som en urskog. Håkan kom att tänka på min artikel i VLT häromveckan om rivningarna i Västerås centrum. ”En bekant pekade på Vedbotippen en gång och sa: ‘Här ligger Västerås city!’ Kan det stämma?” Ja, varför inte? Nånstans kördes ju alla rivningsmassorna.

Vedbotippen. Foto: Håkan Palm.

I dag skrev jag om Godtemplargården på Västgötegatan, som revs när nya Polishuset byggdes. Här är en äldre bild på huset, dit folk köade för att få höra föreläsningar på tjugotalet och trettiotalet.

Godtemplarnas högkvarter på trettiotalet.

Rolf Söderman samlar cykelmärken och bryggerietiketter från Västerås. Han har en fascinerande samling, som det finns anledning att återkomma till. Här ett smakprov på en etikett till en flaska som accepterades även av godtemplarna, om den inte blandades ut med starkare varor.

Etikett från Gamla bryggeriet. Rolf Södermans samling.

Kioskletandet fortsätter. En klassisk kiosk låg bakom läroverket. Jag hörde till dom som köpte lösa cigaretter där på tidigt sextiotal, för att smyga upp i gränden på rasten.

Den klassiska kiosken på Skolgatan. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

 

Michael Elinder har skickat en fin bild på gamla Konsumhuset, apropå en tidigare bild mot söder, innan Sigmatorget byggdes. Många minns konditoriet i Konsum.

Konsum. Foto: Michael Elinders samling.

Läs hela inlägget »

Har varit barnvakter. Alex rymde på Djäkneberget och Elliott glänste med tappad framtand. I går kväll pratade dom via Skype på datorn med kusinen Erik i Dar es Salaam. Elliott sjöng Imse vimse spindel.

Hallå Afrika!

 

Saras blogg finns fina bilder från en safari, och en bild på Erik efter en lunch på en lodge. Hur ska han acceptera svensk sommartemperatur?

Kusinen Erik.

 

Tog en promenad i dimman längs Mälarstranden. En ö skymtade därute, som ett spökskepp ovan den smältande isen. Västra holmen?

En ö i Västeråsfjärden.

Bron vid Lögarängen den 3 april 2011.

 

Så var det det där med kiosker. Bilden i senaste inlägget visade Hellmans kiosk, som låg i hörnet av Kopparbergsvägen och Utanbygatan, mitt emot Zimmermanska skolan (Växhuset). Kiosken försvann omkring 1955. Nu är det hotell och kontor där.

Egon Sidelöv letar bilder på en annan kiosk, som låg på Skiljebo. Egon skriver: ”Sommaren 1945 sjasade jag på Folkbladet och cyklade bland annat varje dag med en packe tidningar till den kiosken. På vägen hann jag också lämna en packe på lasarettet och en på Sanatoriet.” Förmodligen är det Holmstedts kiosk, som Egon minns. Den här bilden fick jag en gång från Badelunda hembygdsförening. Den finns också  i den fina boken De byggde i Skiljebo.

Holmstedts kiosk fanns från början av 1930-talet till 1965. Foto: Badelunda hembygdsförenings arkiv.

Margareta Glamborg är västeråsare i exil. Hon följer bloggen och har skickat en bild på sin pappa, när han säljer grönsaker som han odlade på Aggarön. Bilden är från mitten av 1930-talet och Margareta undrar var den är tagen. Jag är säker på att bilden togs på Bondtorget, där godtemplarna drev mjölkserveringen Vita Bandet i Casinohuset från 1916 och ett halvt sekel framåt.

Allan Glamborg säljer grönsaker från Aggarön på Bondtorget.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers