Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för december, 2010

I dag fick jag en kopia på en recension av Minnen av en stad i Bibliotekstjänsts tidning. Där skriver Christer Olsson att jag ”visar stor bredd” i mitt författarskap. Han berättar om mina tidigare böcker och skriver att denna den elfte boken har ett ”slösande rikt” fotomaterial och att de 20 kapitlen ger ”en mycket god bild av de förändringar som Västerås genomgick” under förra hälften av 1900-talet. Han avslutar: ”Denna välskrivna och lättlästa bok, som vänder sig till en bred allmänhet, visar på en den samhällsomvandling som förändrade Sveriges städer.”

Det är bara att tacka och buga och köra en bild som visar just på denna omvandling. I dag är det gågator här.

Korsningen Hantverkargatan och Köpmangatan på sextiotalet, innan Sigma byggdes i kvarteret till vänster. Foto: Stadsarkivet.

Jag var i Melkerkontoret i går, som sagt, och passade på att ta en bild från översta våningen, ut över stan i decemberljuset. När jag tittar på bilden så inser jag att här, just här, ligger Västerås citys fulaste hus: Punkt. Möjligen i konkurrens med Domus, förlåt Igor.

Västerås fulaste hus?

När jag kom ner på Munkgatan stannade jag till i hörnet vid Carl Hennings gata och beundrade ett av stans mest bortglömda, men vackraste, skulpturer: Einar Luterkorts Panter på trädstam, i brons från 1956. Einar Luterkort arbetade också som formgivare på Upsala Ekeby Keramik.

Panter på trädstam, Einar Luterkort, 1956.

 

Läser kultur-, idrotts- och fritidsnämndens (hur kan man komma på ett sånt namn?) för 2011. Mycket är på väg. Beslut ska fattas, förhoppningsvis, om bibliotekets framtid, om samarbetet mellan Växhus och Culturen, om teatern och Västmanlandsmusiken. Och så ska Rocklundas ridanläggning byggas om och Bjurhovda få en idrottshall.

Kanske behöver förteckningen över offentlig konst kompletteras också. I den annars så trevliga förteckningen på stans hemsida över offentlig konst så saknas faktiskt en pampig muralmålning av stadens egen konstnär Brita Nordencreutz. Den är cirka 5 meter lång och 2,5 meter hög och sitter på en undanskymd plats i det stora stadshuskomplexet. Jag vet inte vad den heter, men här är en detalj där pan spelar för dansande kvinnor.

Detalj av väggmålning av Brita Nordencreutz i en kommunal lokal vid Carl Hennings gata, 1945.

Läs hela inlägget »

Jag hade ett ärende högst upp i Melkerhuset i dag. Aseas kontor en gång, numera proppat med småföretag. Magnifik utsikt över stan – och svindlande vy om man vågar luta sig ut över arkitekten Sven Ahlboms trapphus. Jag har fotograferat trappan nerifrån källaren och uppåt en gång, men det här var häftigare. Jag kan fortfarande känna suget i magen…

Sven Ahlboms svindeltrappa.

 

På kvällen återvände jag till Aseatorget, parkerade och fick på en svindlande musikalisk upplevelse inne i Konserthuset. Västeråsaren Magnus Lindgren, som blivit världsstjärna, spelade med sitt band Batucada, och med gästartister som Barbara Hendricks och Jojje Wadenius. I bakgrunden fanns suveräna Västerås ungdomsstorband. Över tre timmar höll de på. En fin kväll.

Så här stajlad är Magnus Lindgren på ett av sina pressfoton.

 

Hemma väntade nya spännande bilder. Jag fortsätter samla motiv från de bakgårdar som försvann när innerstan revs på femtio- och sextiotalen. Här en fin bild som stadsbyggnadskontoret tog när kvarteret öster om Köpmangatan skulle rivas för Sigma i slutet av sextiotalet. Jag tror att det är Köpmangatan på andra sidan porten. Titta på den gamla damen som hämtar vatten från kranen ute på gården.

Före Sigma. Foto: Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Bengt Foman ringde. Han hade läst dagens Frågor om förr om Pyramidens kafferosteri i hamnen. ”Var låg Globens kafferosteri i Västerås”, frågade han. ”Globens?” ”Ja, Globens. Det står så på en gul kaffeburk jag har hittat i mina gömmor.” Återstod bara för mig att ta kameran och åka ut till Bengt på Tidö-Lindö. Gnistrande snö. Vit Mälaris. Var länge sen jag var därute. Massor med stora eleganta villor med sjöutsikt.

Bengt Foman bor i ett mindre hus med sin Anita, men med lika fin utsikt som de stora sjabraken. Hans historia är speciell. Född i Boston 1933. Pappan Ernst Johansson hade lämnat Västerås 1916 för att söka lyckan i den amerikanska byggbranschen. Elva år senare följde hustrun Lisen efter. När lille Bengt var fem år reste familjen hem för att hälsa på.  Kriget kom och de blev kvar i Västerås. Bengt fick så småningom jobb i Åbergs Ostaffär i Saluhallen och sen hos Möller & Co.

Från Boston till Tidö-Lindö via Vasagatan.

Men det skulle ju handla om kaffeburken. Bengt visar den. På framsidan står det mycket riktigt Kafferosteriet Globen Västerås. Och på baksidan ”De enda som ej berömma Globens kaffe äro de, som ej provat det.” Låter som en reklamslogan från trettiotalet. Men som vanligt vet jag inte, utan får lita till läsarna…

Kaffeburk från Västerås.

När jag kom hem läste jag ett mejl från Hans G Erikson som frågar vilket kafferosteri som Jönsson & Co använde sig av i Västerås när de producerade ”Husmoderns kaffe” på trettiotalet och fyrtiotalet. Kaffepaketen var skära, minns han och Jönssons huvudkontor låg i hörnet av Hamngatan och Södra Esplanaden, där också Taxi höll till. Hur många rosterier fanns det egentligen i vår lilla stad.

Avslutar med några bilder från Pyramidens kafferosteri som inte fick plats i dagens VLT-artikel. 

Pyramidens kafferosteri i det som nu är Östra hamnen. Rosteriet stängde 1967. Foto: Pyramidens samling i stadsarkivet.

 

Interiör från Pyramiden, 1920-talet. Foto: Pyramidens samling.

 

Pyramidens utställningslokal på Västeråsutställningen på Viksäng 1929. Foto: Pyramidens samling.

 

Inga Boholm kollar kaffeburkarna under Pyramidens sista år i Västerås, 1967. Foto: VLT.

Läs hela inlägget »

Åkte ut till Björnön för att förtränga det som hände i Stockholm. Vem vill tänka på självmordsbombare om man inte behöver? Gick i skuggan under granarna, där decembersolen bara visade sig i enstaka gläntor, som glimtar av verkligheten där utanför.

Björnön, dan före Lucia.

 

Kom att tänka på en vinterbild som alltid facinerade mig, när jag var yngre och vintrarna inte var så snörika som nu. Det är en bild som Åke V Larsson tog till bilderboken om Västerås 1956. En fantastisk vinterbild.

Ur boken om Västerås 1956. Foto: Åke V Larsson.

Björnön 1950-talet. Ur boken Västerås 1956. Foto: Åke V Larsson.

Jag hittade boken i hyllan. Jag har sparat den med viss känsla eftersom jag fick den som premium i fjärde klass i Jakobsbergsskolan 1957. Jag var omåttligt stolt. Den bild jag tyckte allra bäst om låg på motstående sida, också det en vinterbild av allra högsta klass. Bandy på Arosvallen, nån gång före 1955 eftersom jag inte kan se någon sarg längs långsidan. Sargen infördes 1955. Det är Gucko Jansson som skrinnat igenom på sin högerkant och rakar bollen i mål.

Gucko gör mål på Arosvallen vid mitten av förra seklet. Foto: Åke V Larsson.

 

Nog med vinterbilder. Här är en ovanlig bild, som jag inte har publicerats förut. Den finns i Stadsarkivets gömmor och visar ett äldre hus som stod kvar när Stadsbiblioteket byggdes 1955-1956.

Gammalt och nytt i utkanten av Botaniska trädgården. Foto: Stadsarkivet.

 

Förmodligen var det ett mindre hus som hörde till den gamla gård som låg mellan biblioteket och kyrkan. Den siste som bodde där innan rivningen var förre domkyrkoorganisten Herman Lindqvist, tror jag.

Det här huset revs också när biblioteket började byggas 1955. Foto: Stadsarkivet.

 

För övrigt tycker att innebandy är en märklig sport, med en målvakt som hasar runt på knäna och med spelare som försöker täcka en tunn plastboll vid sargerna och bakom målen. Och med slumpskott som ibland går in.

Läs hela inlägget »

Åkte till Hallstahammar för att träffa Gull Leemhuis, dotter till den legandariske simläraren Todde Söderquist i Västerås. Gull bor i Hallsta numera, och är gift med Cornelis Leemhuis, som kom till Västerås från Holland 1957 för att jobba på Asea. Han kom till Sverige samma dag som ryssarna skickade upp sin första Sputnik. Det var strålande vinterväder i Hallsta. Jag stannade vid den pampigt ångande slusstrappan vid kanalen.

Sluss i Strömsholms kanal, Hallstahammar.

 

Vinterlandet hade varit lika vackert inne på Fiskartorget i Västerås någon timme tidigare, när jag inte kunde låta bli att ta fram kameran under Erik Grates kommunala dövöra.

Dövöra i soluppgång.

 

Gull hade album från Toddes tid, med bilder inifrån gamla kallbadhuset. De bilderna återkommer jag till. Men det fanns mer i albumen. Här är en bild från Gamla plan vid Herrgärdsskolan, till exempel, tagen 1930 när stans simmare spelade mot brottarna och vann med 2-1. Husen i bakgrunden ligger längs Knutsgatan.

Fotboll på Gamla plan 1930. Foto: Todde Söderquists samling.

 

Todde hade också tagit en översiktsbild från Domkyrkan några år tidigare, där man ser Gamla plan och föregångaren till Rudbecksparken på andra sidan den ännu obebyggda Engelbrektsgatan. Herrgärdsgatan och Knutsgatan i bakgrunden. Längs fram syns Vasagatan och hörnet vid Skolgatan. Där Rudbeckianska skolan ligger i dag fanns i handelsträdgård på den tiden.

Gamla plan och Rudbecksparken 1920-talet. Foto: Todde Söderquists samling.

Läs hela inlägget »

Det där med nätverk

I går kväll bröt det trådlösa nätveket samman. Kunde inte blogga. Funderade på om jag var utsatt för en hackerattack. Verkar gå bättre nu, när morgonens mörker är lika becksvart som det kaffe jag slutat dricka. Läser och förundras över storyn om Wikileaks. Det är förstås oanständigt när stater och företag försöker tysta en källa. Yttrandefriheten måste alltid försvaras, och återerövras. Sedan är det förstås lika oanständigt om en ledande person i Wikileaks gjort sig skyldig till våldtäkt eller andra sexuella övergrepp. Det är två skilda saker.

Körde till Arlanda i går. Erik är van flygresenär.

Incheckning Air France. Snart blir det Tanzania.

Dök ner i David Erikssons negativpärmar än en gång. De rymmer en samling vardagsbilder från fyrtiotalet som jag nog aldrig hinner bli klar med. En del negativ har tagit stryk av lagringen, men bilderna ger ändå en känsla av hur det var i en tid som inte kommer tillbaka.

Student bärs på Vasagatan. Huset till höger tillhörde Sundströms järnhandel. Troligen tidigt fyrtiotal. Foto: David Eriksson.

Hembygdsföreningen på väg till Svenska flaggans dag på Djäkneberget? De verkar passera Klippan på Källgatan, eller? Foto: David Eriksson.

 Så har jag en fråga till, förstås. David har en serie bilder från Andelsslakteriet ute vid Djuphamnen. I anslutning till de negativen finns en bild på en grind, en man och en vaktkur. Det står ”skyddsrum” på kuren och det ligger vedstaplar innanför dörren. Allt tyder på att bilden togs under kriget. Men vad är det för grind och vaktkur? Sådana där bostadshus fanns väl inte borta vid slakteriet. På grinden finns bokstäverna VA.

Vad vaktar han?

Läs hela inlägget »

Var på väg till Arlanda och Parisplanet  med Erik och hans mamma. Då pep ett SMS som berättade att Air France ställt in kvällsplanet. Det snöade i Paris. Ombokning till i morgon. Vi vände. Nu får Erik uppleva snö på riktigt ett dygn till.

Erik med en livs levande gran.

 

Fick tillfälle att gå på bandy. VSK öppnade med två långbollar och ledde med 2-0 innan Bollnäs fattat att matchen var igång. Sen blev det sakta men säkert hälsingarnas kväll. VSK ledde visserligen med 4-2 en bit in i andra, men Bollnäs och Per Hellmyrs trummade på mot ett alltför backande VSK. Och så snart de grönvita erövrade bollen kändes det stressigt, som om de sa till varandra: ”Nu ska vi köra framåt, framåt, fort, fort, inte backa, avgöra, avgöra…” Det gick inte. Bollnäs avgjorde i stället på tilläggstid till 5-4. Ett snöpligt vinkelskott som får mig att längta efter Daniel Kjörlings comeback, även om unge David Movitz gjorde en bra första halvlek. Dagens VSK har långt till mästarklass.

Än så länge såg det bra ut. Micke Carlsson gör 3-1 på Timo Oksanen.

 

Jag åkte hem och tröstade mig med en gammal VSK-tidning från 1944. På omslaget slår mannen med huvudkorset till i en vårvintermatch på Arosvallen. Pontus Widén är huvudfigur på en suddig bild.

Pontus Widén på Arosvallen, 1943 eller 1944.

 

Jag skriver, som sagt, om Pyramidens kafferosteri till måndagens VLT. Under arbetet fick jag ett reklamblad i mejlen, från Egon Sidelöv. Reklam för Hakonbolagets konkurrerande kaffesorter: Luxus (ljusskylten sitter kvar än i dag på Nya Hakonshus på Saltängsvägen), H.S. Blandning  (Hakon Swenson) och Arosia.

Hakonbolaget gör reklam för kaffe från Västerås.

 

I Stadsarkivet hittade jag också en bild på en speceriaffär, Haepplings, som låg i hörnet Vasagatang och Hantverkargatan i tidigt 1900-tal. Jag hade aldrig hört talas om den förut. Förmodligen ryms det en historia bakom den butiksdörren också…

Haepplings i sydvästra hörnet Vasagatan och Hantverkargatan. Foto: Pyramidens samling, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Överraskande arkivfynd

Nästa Frågor om förr i VLT ska handla om Pyramidens kafferosteri, som spred sina dofter över Gamla hamnen och Hamngatan fram till 1967. Jag har hittat fina bilder i Stadsarkivet. Där hittade jag också två överraskande bilder med anknytning till bandy. Titta på den här.

Bandykung med kaffebil.

 

Javisst är det Gunnar Hyttse. Trettiotalets kung inom bandyn i Västerås. En storartad spelare, som tyvärr tappade kontrollen över sitt senare liv, när han drack för mycket. Men här är han fortfarande i sina bästa år. Bilden togs omkring 1939, Hyttse poserar vid en av Kaffeaktiebolaget Pyramidens varubilar. Kanske hade han fått jobb där tack vare att chefen Gunnar Bolander var bandyintresserad. Bolander satt till och med i Svenska bandyförbundets styrelse.

Litet längre ner i bildhögen dök det upp en raritet till. Pyramiden hade köpt in sig för att få reklam på isen innan SM-finalen mellan VSK och Sirius på Stadion 1960. Då fick 24 179 betalande se hur en pyramid kördes in och hur de grönvita spelarna plockade ut kartonger med kaffe. Jag antar att de kastade ut paketen eller burkarna till publiken. Målvakten som lyfter ut en kartong är Solle Jonsson. Han gjorde en stormatch i finalen, som VSK vann med 3-1. Solles livsöde var också tragiskt. Han dog i en olycka 1992. Utespelaren med kartongen i famnen är (tror jag) Leif Göte Eriksson, som senare bytte namn till Enternäs.

Finalkaffe för 50 år sen. Foto: Pyramidens arkiv, Forsén Foto, Stadsarkivet.

 

Jag ska berätta med om Pyramidens kaffe på måndag. Men så mycket kan jag avslöja att kaffebolaget hade sitt ursprung i det stora hus längs Hamngatan, där först Tösserbergs grossisthandel höll till och sedan Hakonbolaget. Det ger mig till fälle att visa ännu en bild på Hamngatan, en av de gator in Västerås som inte längre finns.

Hamngatan, slutet av 1910-talet. Foto: troligen Ernst Blom, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Stanna gärna till vid räcket ut mot Munkgatan när ni parkerar på sjunde våningen i Punkt. Då kan ni titta mot den indragna översta delen av det fem våningar höga huset i gult tegel på andra sidan. Det är det hus som länge kallades Tekniska verkens hus, ritat av Sven Ahlbom 1953 och tänkt som en del av det blivande Stadshuset. Där, högst upp, finns en mosaik runt fönstren som man inte ser nerifrån gatan. Mosaiken utfördes av Västeråskonstnären Teddy Sempinski.

Svårsedd mosaik på Munkgatan.

 

Jag fortsätter att prata om Minnen av en stad. I kväll kom ganska mycket folk till en ”VIP-kväll” efter stängningdags i Bokia i Igor. Jag riggade upp en duk och visade bilder och pratade på. Alltid lika roligt.

Efter stängning på Bokia.

 

Skrev om Svarta plan på Skallberget i dagens Frågor om förr i VLT. Planen anlades när Skallbergsskolan byggdes i mitten av femtiotalet och grävdes upp när Mimer byggde bostäder där trettio år senare. Svarta plan blev Karlfeldtsplatsen. Men varför var Svarta plan svart? Jo, dåvarande Park och idrott fick för sig att stybb var ett bra underlag, inte bara för löparbanor utan för hela idrottsplatser. Stybben köptes från Kvarntorps oljeskifferfabrik i Kumla. Det var alltså inte kolstybb utan skifferstybb på Svarta plan, men den var svart som sot och gav svårläkta skrapsår.

Vykort med Svarta plan. Bilden togs från Vattentornet.

 

Lars Erik Larsson i Tillberga har skickat mig en bild på Stora torget. Den är inramad och bakpå står det 1904. Vem kan ha fotograferat, frågar han. Jag vet inte. Det ser inte rikigt ut som en bild av Ernst Blom. Han tog sällan så här levande folklivsbilder. Så jag får lämna över frågan till läsekretsen. Någon som vet? Bilden är annars hur fin som helst. Försäljningar på Bondtorget. Husen till höger ska snart rivas för att ge plats åt det nya Stadshotellet, som invigdes 1907.

Stora torget 1904. Vem var fotografen?

Läs hela inlägget »

Mona Sahlin sa i går vad hon inte ville göra i valrörelsen men tvingades till av de dumma i partiet. Hon sa vad många av oss sa långt tidigare. Nu är det för sent. Widar Andersson sammanfattade på ett bra sätt, ungefär så här, att lördagens tal borde ha varit hennes första som partiledare, men då hade det å andra sidan varit hennes sista redan då…

Vi hade glöggmingel i går, tjugosex personer som mest i huset. Saffranspannkaka med minnen av Gotland. I dag promenad i det blåvita, ner mot Mälarstranden, där konturerna flöt ihop, men där man ändå anade Kraftvärmeverket bortom Utter Inn och en grön pinne som betyder det motsatta till röd pinne.

Decemberskyline.

 

Glömda båtar är lika sorgsna som övergivna utemöbler. Kråkan håller utkik.

Tre veckor före jul.

 

Rolf Gustafsson har köpt ett par ex av Minnen av en stad av mig. En bok skickade han till sin byggmästarkompis Stig-Åke Wallin som bor i Spanien så här års. Stig-Åke hörde av sig när han fick se bilden på simtävlingen i gamla varmbadhuset från sent femtiotal. ”Det är jag som vinner! Jag minns det som igår.”

VLT:s skolsimning í gamla varmbadhuset. Stig-Åke Wallin vinner. Bild ur boken Minnen av en stad. Foto: VLT.

 

Vad blev det förresten av sjölejonet som sprutade vatten när badhuset revs? Någon som vet?

En av Gert Walettes klassiska bilder från varmbadhuset.

Sjölejonet som inte längre finns.

Häromdan visade jag en bild från 1971 när vi var på väg nånstans genom ett sent eller tidigt Västerås. Jag undrade litet över huset, men tyckte mig skymta Östra Kyrkogården. Jag fick flera kommentarer – och en klargörande bild från Ivar Nyström. Huset låg längs Kopparbergsvägen i hörnet där Karlsgatan går upp till vänster, efter gamla epidemisjukhuset.

Huset som försvann. Foto: Stadsarkivet.

 

Så ännu en bild från den där lilla ”trädgården” med träd och staket på Stora gatan, som förbryllade mig tidigare i veckan. På det här färglagda vykortet från 1910-talet, eller möjligen 1920-talet, ser man grönskan till vänster på Stora gatan, mellan Vasagatan och Sturegatan.

Den märkliga lilla trädgården, ett hus ner på Stora gatan efter korsningen med Vasagatan.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers