Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Promenader i april

Grusvägen längs sundet ut mot Hässlö gård är ett av mina nya favoritstråk. Ganska folktomt. Rördrommen tutar, småfåglar rasslar i vassen, höga granar, pestskråp – och så den vackra skogen av slanka björkar, som man bara vill låta sig omfamnas av. De ruvar inte på tunga hemligheter som barrträden, de sjunger mot himlen om våren och försommaren.
 

Björkar.

 Michael Elinder träffade som vanligt rätt på gårdagens bildfråga. Bilden med kiosken var från Stora gatan och en av Aseas verkstäder öster om Mimerporten. Läs den utförliga kommentaren till gårdarens blogginlägg. Jan-Åke Alkeblad kom på lösningen han också och skickade mig en annan bild, förmodligen från samma fototillfälle på tjugotalet, fast nu är kameran riktad mot Mimerporten. Kiosken med storken skymtar till vänster. Huset mitt i bild var Aseas skrivbyrå, där dåtidens marknadsföringskampanjer drogs upp.

Mimerporten på 1920-talet, kiosken med storken skymtar till vänstr. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 
Bilden nedan visar verkstaden några år senare, på 1930-talet, när Stora gatan breddats och träden tagits bort. Men Aseaporten finns kvar. 

 

Mimerverkstaden, Stora gatan mot väster.

 
Jaha, och här ännu ett gathörn. Min enkla fråga är: vad ligger där i dag?
 
Ännu en korsning. Foto: Stadsarkivet.
 

Teater och kiosk

Så var det där med teatern. Stormarna tycks aldrig lägga sig. Nu ska 12 av 39 sägas upp. Den rödgröna majoriteten ser detta som en satsning, enligt vallöftet. Nu ska det bli pengar över för teater. Jag förstår resonemanget. Teatern har haft för stora fasta kostnader. Vill man renodla problemet kan man säga, litet överdrivet, att teaterns pengar bara har räckt till löner och en enstaka uppsättning per spelår. Ändå går man back. Minska fasta kostnader (färre anställda) ger pengar över till inhyrningar och pjäsköp.
Jag tror inte det är så enkelt.
För det första. Teatern har inte haft en fungerande ledning på år och dag. Med styrning hade situationen aldrig uppstått. För det andra. Nu när pengarna inte räcker finns två vägar att gå. Antingen dra ner eller öka ut. Jag hade självklart röstat för ett högre anslag. Västeråsarna är värda bra teater, och till det krävs en bra och tillräckligt stor ensemble. Det har vi råd med. Jag skriver västeråsarna, eftersom jag tycker att Västerås bör ha en stadsteater, som sedan kan sälja till länet om intresse finns. En ensam huvudman är stark.
Detta förutsätter också att den nya ledningen blir kompetent och klarar av målen. Minst en stor egen uppsättning på stora scenen per termin.
Men den vägen har politikerna av allt att döma valt bort.
 

Osäker framtid.

 Den här bloggen vore inte den här bloggen om jag inte samtidigt visar en gammal bild. Här är ett knäpp från teaterbygget 1915. Jag tror att det är dekoratören Filip Månsson som står i kaféfönstret tillsammans med sin lokala adept Helmer Barklund. Herrarna målade taket, både i salongen och inne i kafét.

Teatern byggs 1915.

 Jag har letat bilder på det hus där Saléns syfbrik låg på Pilgatan. Jag vet nu att det var nummer 21, mitt emot KF:s lager, men jag har ännu ingen bra bild på huset. När jag letade bland stadsbyggnadskontorets rivningsbilder hittade jag givetvis några andra guldkorn från Ängsgärdet. Håll till godo med dem så länge.

Malmabergsgatan? Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.
Bakgård på Ängsgärdet. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.
 Jan-Åke Alkeblad vill gära fortsätta serien med spännande kiosker i Västerås. Han har skickat mig en bild, som jag tror kommer från Stadsarkivet, på en kiosk vid något som ser ut som en verkstadsbyggnad. Maraboustorken syns på kioskens gavel. Bilden ser ut att vara från tjugotalet eller trettiotalet. Var låg kiosken, frågar Jan-Åke.
En kiosk nånstans i Västerås. Foto: Stadsarkivet.
 
 

Är detta Västerås?

Först en bild från påskdagens morgon på Ar. Solen stiger upp över ängen, frosten håller på att släppa men havet kyler och det känns som om det är en hel årstid mellan Gotland och Västerås.
 

Påskdagen gryr, Ar, norra Gotland.

Nästa bild tog jag i dag, annandag påsk, nere på Öster Mälarstrand, där folk hade samlats i den sena eftermiddagsvärmen. Det var som i ett annat land, i en annan tid. Tjugo grader sen eftermiddag. I april! Det uppvägde den trista fotbollsmatchen, där VSK visade sig vara sämre än jag trodde var möjligt. Ängelholm vann hur rättvist som helst. Konstiga byten i VSK också. Nja, det här ser inte bra ut.
 
Östra hamnen, annandag påsk.

 Här kommer en bild från en annan folkfest, Barnens dag på Fiskartorget, troligen 1920-talet. Det är ännu en bild från den fantastiska samlingen från Sjöbergs bokhandel som jag träffade på i Stadsarkivet i höstas. Och efter den kommer en bild som minner om vintern. På Stora gatan. Från samma bildkälla.

Barnens dag på Fiskartorget. Sjöbergs samling, Stadsarkivet.

 

Stora gatan, slutet av 1920-talet. Sjöbergs samling, Stadsarkivet.
 
 

Falskt larm

Det som såg ut som tjockolja kring Lillåudden var inte olja utan torv. Kanske från Kraftvärmeverket. Räddningstjänsten vände hemåt.

20110425-065114.jpg

Tillbaka från ön

Vi lämnade norra Gotland klockan kvart över sex i morse för att hinna med morgonfärjan. Frosten bet i ängen, trastarna hade inte vaknat. Hemma i Västerås var det 19 grader och full sommar. Jag mindes fåglarna på ön. Här är två knäpp från slutet av veckan.

Gravand.

Sädesärla.

 

Hemma vid datorn. Måste skriva av mig en del före resan till Ryssland. Men först Mästarnas mästare. Konstiga tävlingar, litet udda galleri av människor som alla säger ”hur underbart det är att träffa så underbara människor”, men det är spännande. Jag håller på Stenmark, Pekka och Hanna Ljungberg. Nu några av Rolf Södermans vykort.

”Bageriet vid Myggbo såg 1916″, står det på kortet. Men Rolf Carlson vet att berätta att bilden är från Sturegatan och visar Systrarna Erikssons bageri. Rudén, som ägde Myggbo såg, ägde fastigheten på Sturegatan. I dag är ingången till Gallerian ungefär här.

Engelbrektsgatan och Missionskyrkan.

 
Torkade nypon eller en botanisk sensation?
Hällmark eller kalkbrott?

Två gäss flyger framför bilen på heden vid Hau, där Telia välvilligt låter sina 3G-signaler strömma ner till datorn. Solen bryter fram genom den varmfuktiga morgondimman. Påskveckans otroliga väder fortsätter. I går cyklade och gick jag genom den vildmark med hedar och myrar som hotas av Nordkalks planerade gigantiska brott mellan Bunge och Bästeträsk. Arbetstillfällen behövs, men jag har ändrat åsikt och tycker att brottet måste stoppas. Skogen är ovärderlig och experter befarar att grundvattnet kan förorenas och därmed hota den kristallklara Bästeträsk som inte bara är vår badsjö utan också öns största reservvattentäkt.

Jag är skyldig er ett svar på Claes Björkstedts bildgåta. Glasskiosken låg vid Fiskartorget, vilket framgår av den obeskurna bild som med teknikens hjälp ska framträda här nedan.

Till slut ett par bilder från Gamla hamnen innan den blev Östra hamnen. Bilderna är från SBKs arkiv i Stadsarkivet.

En glasskiosk

Cyklar längs kalkvita stränder, ser örnar och ejdrar och strandskator. Kämpar med hopplöst dålig uppkoppling, men vill ändå försöka visa ett par bilder som Claes Björkstedt skickat mig. Men först en cykelbild från stranden väster om Ar, mot Grostäde fiskeläge. Ett av mina favoritlunchställen.

Grostäde 19 april 2011.

Så var det bilderna från Claes. Han skriver att jag borde ta påskledigt och han vill hjälpa mig med en bildgåta så länge. Man tackar. Claes har mejlat en beskuren bild på en glasskiosk och undrar om ni kan gissa var den låg. Jag har mina aningar, men säger ingenting.

Var låg Claes Björkstedts glasskiosk.

Bild nummer två är från Oxbackens nedre delar på vänstertrafikens tid. Claes skriver: ”Kommer vi ihåg affärerna?  Björkmans bil först, därefter en kemtvätt, men vad låg sedan? Nästa hus börjar med Tobaks-Lasse, tätt följd av en skoaffär, men vad låg mellan skoaffären och Kött-Gustavssons med det rinnande fönstret? Irriterande, jag bodde själv mittemot och borde komma ihåg!”

Oxbacken före 1967. Foto: Claes Björkstedt.

 

För övrigt har jag läst tilläggsavtalet om Kokpunkten mellan Västerås stad och Kokpunkten. Intressant läsning. Det som tidigare sågs som en nödvändig koppling, mellan badet och den ”seriösa” delen med Science center och sånt, är borta. Två bolag bildas, ett för badet och ett för det andra. Pengarna delas också: 12,5 miljoner plus index går till badet varje år i 25 år, den andra delen får 2,5 plus index. Men ingen koppling finns mellan de två. Teoretiskt kan det alltså bli så att bara badet byggs. Det är också där staden lagt in två villkorade tidsgränser. Avtalet upphör om inte Peab klarat av grundpålningen före nyårsafton. Sen måste badet öppnas 2014. Annars… ja, annars kanske det blir nya tilläggsavtal.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers