Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Varje år i maj gör det ont. Jag vill stanna tiden. Ljuset måste få vara kvar länge, länge. Det är alltid lika svårt att fånga dagen. Nu är det mörkt utanför, jag hör inte fåglarna. Men de finns där, och i morgon är det ännu ljusare. Och ännu varmare.

Alex begrundar kastet. Utanför är det ljust, ljust.

 

Jag skrev om de vita ångbåtarna häromveckan. De där båtarna som tuffade mellan Stockholm och Västerås fram till mitten av 1900-talet. Här är en bild som inte rymdes i artikeln i VLT. Ångbåten Aros stävar in mot hamnen, troligen på trettiotalet.

Aros närmar sig Aros.

 

Kvällen är sen, men jag hinner köra en fin bild på Stora gatan från Stadsarkivet. Jag har inte riktig kläm när bilden är tagen, men det finns det säkert någon som vet. Jag skulle gissa på runt 1960.

Stora gatan innan Punkt byggdes. Foto: Stadsarkivet.

Min debattartikel om Kokpunkten har vållat viss uppståndelse. Bättre sent än aldrig. I dag replikerar de tre kommuntopparna Ulla Persson, Anders Teljebäck och Elisabeth Unell i VLT. Två socialdemokrater och en moderat. Eftersom debatten förs i tidningen avstår jag från att kommentera deras inlägg tills jag fått chansen att svara där. Men ni kan lita på att jag har åsikter om inlägget i dag. Jag påstår att det är vilseledande och om ni håller koll på VLT:s debattsidor framöver så får ni se varför.

Tystnadens konformism. Ingen enda fråga ställdes under Peabs information i fullmäktige i veckan. Är det ingen som vågar?

 

I måndags publicerades en artikel i serien Frågor om förr om Aseas äventyr i Belgiska Kongo 1923-1924. En liten delegation aseater, under ledning av Erik Gunnarsson, byggde ett kraftverk i ”mörkaste Afrika”. Bilderna och reseberättelsen fick jag av Eriks dotter Kerstin Lewenborg. Här är ett par bilder som inte fick plats i artikeln i VLT.

Transport med åsnor och oxar av en stator i Belgiska Kongo 1923.

 

Strömmen från kraftverket gick till en cementfabrik i Lubudi där Aseas motorer installerades.

 

Jag har varit i St Petersburg en vecka. Råkallt. Men förvånansvärt litet trafik (även om vi körde fast med bussen på hemvägen) och lugnt tempo. Trängseln i Eremitaget är mycket mindre när grupperna släpps in på olika tider och med olika rutter.

Omniaresors resenärer beundrar mosaiken i Påfågelsrummet.

 Och, till sist, en fantastisk bild från Stadsarkivets ovärderliga samling av rivningsbilder i Västerås. Tre barn med en dragkärra på en bakgård, någonstans i stan. Femtiotal. Det kanske rentav är nån som känner igen sig?

Barn med kärra. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Back home

Färjan glider sakta in genom skärgården. Blå himmel. Blått hav St Petersburgs kyla känns långt borta. Jag ska snart tillbaka igen…

Undrar vad som hänt hemma. Har det blivit nån debatt om Kokpunkten eller har den politiska enigheten dragit en slöja över alltihop?

Jag vet att många väntar på fler bilder från gamla Västerås. Jag har inte så många lagrade i telefonen (som jag just nu skriver på) men ett par ska jag väl kunna leta fram.

Jag skrev om Kopparbergsvägen tidigare. Och om macken snett emot epidemisjukhuset. Här en annan bild från samma gatuparti.

20110506-090613.jpg

Jag vet inte om jag visat nästa bild en gång tidigare. Men det gör väl inget i så fall. Den är från SBKs samling i Stadsarkivet och visar bakgårdarna på femtiotalet innan Sigma byggdes.

20110506-091002.jpg

Långt hemifrån

Känns märkligt att smita ut i sista akten av Svansjön i St Petersburg för att läsa mejl med reaktioner till min debattartikel om Kokpunkten i Vlt i dag. Länken igår blev konstig. Klarar inte av tekniken här vid Nevas strand. Ni hittar artikeln om ni går in på vlt.se och trycker på åsikter / debatt.

Och inga gamla bilder hat jag heller. Ni får hålla till godo med lille Erik i Tanzania, som kollar läget i giraffdammen.

20110504-123608.jpg

Kokpunkten

http://vlt.se/asikter/debatt/1.1190447-anders-lif-behovs-verkligen-ingen-ny-debatt-om-kokpunkten-”>debattartikel

Ännu en resa

Eken har svämmmat över av skir grönska utanför mitt fönster. Klockan är elva. Om en knapp timme går tåget till Stockholm. Sen Värtahamnen för att ta emot de resenärer som ska följa med mig till St Petersburg, först med båt till Helsingfors sedan med buss längs Finska Viken, förbi Viborg och till slut ner över Karelska näset. Om allt går som det ska är jag hemma på fredag igen. Bloggandet kan det som vanligt bli litet si och så med när jag reser, vi får väl se. Innan jag reser minns jag gärna gårdagens kyliga men trevliga valborgsfirande på djäknarnas berg.  Bilden nedan knäppte jag med mobiltelefonen. Varför släpa runt med stor och tung Nikon?

Valborg på Djäkneberget 2011.

I den Sjöbergska samlingen i Stadsarkivet finns en gruppbild som jag har funderat litet över. För det första undrar jag om någon vet vad det är för människor. Det kan knappast vara ett släktkort eftersom det bara är två kvinnor med. Mannen längst ner till höger torde vara en av bokhandlarna Hygrell. Men de övriga? Och var står dom? Är det på trappan till Rådhusbuffén i Vasaparken? Är det någon som har bilder från det etablissemanget?

Nån som vet nåt? Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 I dag är det de slitna kavajernas dag. Men 1 maj-tågen är blygsamma, jämfört med hur det var innan arbetarrörelsen hade vunnit de framgångar som minskat behovet av den, om ni förstår vad jag menar. Det här är en klassisk bild, som finns i flera arkiv, och visar hur socialdemokraterna samlas i ringlande köer, inte i väntan på säkerhetskontrollen på Arlanda, utan på att få tåga iväg ner längs Köpmangatan och gå Stora gatan och Pilgatan upp till Folkets park. Bilden är från 1939.

Samling på torget 1939.

Deadline och packning

Skrev hela dan i går. En deadline hotade. Måste vara klar så att jag hinner packa i dag, reser till Ryssland i morgon. När datorn var avslagen cyklade vi ner till bryggkrogen på Öster Mälarstrand, träffade några vänner och filosoferade över hur det kan komma sig att det är sommar redan före Valborg.

Bryggkrogen Öster Mälarstrand, dan före Valborg.

Jag har skrivit en andra artikel i serien om Mälarenergis 150-åriga historia till tidningen Nonstop. Ni missade väl inte första delen? Nonstop är tyvärr en tidning som riskerar att gå direkt till pappersinsamlingen eftersom den delas ut gratis. I andra avsnittet handlar det en del om gasverket på Kungsängen, som inte stängdes förrän 1963. På bilden nedan lämpar kolbilarna från djuphamnen av sin last på de kolhögar som än i dag vållat problem vid Skitviken.

Kolbilar vid gasverket. Foto: Stadsarkivet.

 Och titta på den här bilden. Västeråsare köar för att få köpa gaspolletter och betala räkningar i Tekniska verkens lilla kontor på Sturegatan, den gatsnutt som heter Carl Hennings gata i dag. Jämna pengar, tack, står det på skylten. Tusentals gasspisar fanns kvar in på början av sextiotalet. Bilden borde vara från trettiotalet.

Betalning av räkningar och gaspolletter.

 

Tekniska verkens kontor på Sturegatan. Foto: Arne Nilssons arkiv.

 Gissningarna var ganska vilda om gathörnet i går. Kolla in gårdagens kommentarer. Där återfinns också det rätta svaret. Bilden är från korsningen Kopparbergsvägen och Munkgatan, där Aros Congress Center står idag. Här kommer en ny fin bild från det Västerås som inte längre finns. Jag är inte säker, men jag tror jag vet var. Trevlig Valborg!

Nånstans i Västerås. SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.
 
 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers